Jag såg dokumentären på Netflix igår om Calicio storico.
Tänker att detta skulle man kunna ha i Tibor.
Tempelfotboll där de olika templen möts en gång om året för att hedra de gamla gudarna.
Leviter, klerker, liturger, kaplaner, tempelriddare, sergeanter och celebranter möts.
Marduk-de blå
Enki...
Ok, men kan du låta den som blivit kär ta time out?
Verkar ju svårt att hindra människor för att utveckla känslor för varandra.
Men att det måste drabba spelgruppen är ju ett aber.
Stopp och belägg! Verkar ju sjukt jobbigt. Har lite svårt att relatera till detta med de jag spelar med. Men skulle jag ge råd skulle jag låta den som blev kär ta time-out.
Jag blir kissnödig av för mycket pussel och spelarinflytande över min karaktär. Har min karaktär Ulric 18 i INT men ändå ska jag Björn sitta och lösa gåtan i jorddragarens öga i femte konfluxen får jag spel. Aptråkigt. Låt mig slå ett slag istället. Jag tycker playerskill är skittrist.
Jag...
Men om det är alla spelares innersta önskan att slaveriet i Romariket slutar så kanske man kan skapa en kampanj om det och då är helt plötsligt Spartacusläge, fast eftersom det är rollspel kommer ju spelarna vinna till slut.
Vänskap är ju fantastiskt för ni måste ju varit kompisar på något sätt, eller så hade du ont om spelare för jag förstår inte varför man utsätter sig för detta gång på gång.
Har ni verkligen de här problemen på riktigt? Jag hade slutat spela om de jag spelat med betett sig helt irrelevant mot storyn.
Sen kan det ju vara lite roligt med fel karaktärer. Jag försökte sätta in en Piritgangster i ett vildmarksäventyr.
En annan gång övertygade min sl mig om att man visst...
Skog: Knotiga tallar, på vindpinade kalhyggen, där sly och björnbärssnår slår ner på takten för våra äventyrare. väl inne i Skogen ser man skägglavar hänga från dystra mörka granar, i trädens toppar spelar en orre innan han slits i stycken av en flock harpyor från bergen i norr.
Numer ser jag hellre att mina rollpersoner är hjältar och vilar bara då de har tagit en skäkta genom överarmen och ett svärdshugg över bålen. Om vi inte skulle snabbspola våra resor skulle jag bli galen. Kom ihåg en tid, typ i gymnasiet när någon SL(som jag sen aldrig ville spela med) fick för...
Jag tycker att ankor är coolt och liksom Leon gillar jag antropomorfa djur i settingen. Gåsapågarna i M:UA är ju sjukt balla oxå.
Om vi ska dissa fantasivarelser så vill jag dissa alver och allra mest trädkramaralver, fi fan va tråkiga de är.
Nu är år 2000. Vi var 101st Airborne division. Luftlandsatta strax utanför Lodz för att undsätta det polska upproret mot Soviet. Dessvärre har jag kommit ifrån min enhet och slagit följe med en stukad skyttegrupp från 4th Battalion. Men för 72 timmar sen såg vi ett purpursken över himlen i...
Jo, men vi pratar ett fiktivt Polen, där elcentralerna är utslagna pga av empbomber i stratosfären. Där Sovjet kanske släppt Tsarbomben över Washington. Understödet för mig och min skyttegrupp är ungefär så långt vi kan se med våra kikare. Basen vi låg på blev sönderbombad när vi var ute på...
När vi skulle spela Wastelands och jag döpte den onda bossen till Rutger. Som namnet på pappan till en av mina spelare. Allt kantrade där och vi spelade aldrig mer wastelands...
Jag har inte gjort lumpen. Aldrig haft händerna på en automatkarbin, IRL. Men självklart i rollspel.
Jag har dock en liten fråga om ammo.
Ponera att jag befinner mig i Polen, i en liten grupp av soldater. Vi kommer fram till en haveriplats. En lastbil med ammunition 5,56.
Sergeanten skriker åt...
Jag körde ett kampanj upplägg i Berendien där alver, orcher och dvärgar bildat en allians mot människorna. Där visade det sig att Etin var en drake i Solunas djungler och att solsymbolen var drakens pupill. Spelarna löste det genom att släppa loss en demonisk pest i Landori, bra jobbat!
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.