Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 767
Jag kan förstå de invändningarna. För mig var första boxen och de första böckerna, typ upp till Mosterboken 2 kanske, oberoende av en specifik värld, men produkterna förmedlade ändå en sorts lagon diffusa axiom om universum: att magiker inte gillade järn, att de döda kunde uppväckas, att det fanns olika elementarer; att demoner kom ifrån något som kallades för ”kaos”, och så vidare. Det är nog väldigt mycket en smaksak, men för mig skulle en mycket vagt antydd meta-kosmologi kring just drakar och demoner, knutet till perfekta slag och fummel, passa in i det där. Typ varken mer eller mindre än det här:
”Ärkemagikerna som kartlägger världarna bortom stoftets slöja, kan ana två motsatta principer som överallt är sammanslingrade, likt två ormar som parar sig eller strider mot varandra: ordning går över i slump och kaos, skapelse går över i död och förintelse, och en väldig cykel börjar om. Och kanske är det bara sagor, men det sägs att drakarna befinner sig på ena sidan i denna kamp eller komsiska parningslek, och de nyckfulla demonerna på den andra. Hur det egentligen förhåller sig vet måhända inte ens dessa varelser själva, men på vissa platser i det vidsträckta och förunderliga multiversum händer det att principerna manifesteras på de dödligas händer: en riddare slår rakt igenom sin fiendes eksköld, och hans ögon blixtrar hastigt till och liknar en uråldrig reptils; en magiker glömmer bort vilken formel hon skulle väva, och istället för att göra sig och sina vänner osynliga försänker hon dem alla i en lång, förtrollad sömn, och över dem, där de ligger och snarkar på palatsgolvet hänger en omisskänslig och stickande doft av svavel.
I spelet kallas exceptionellt bra slag för Drakslag, och exceptionellt misslyckade slag för Demonslag. Huruvida dessa då och då — kanske så sällan som en gång per kampanj — faktiskt ska föra med sig en känsla av att bortomvärldsliga krafter har blandat sig i händelserna, är upp till Spelledaren.”
Typ så skulle jag kunna tänka mig att se det i grundspelet. För mig skulle det inte bara för en gångs skull väva in titelns drakar och demoner i spelet lite grann, utan dessutom kunna fånga, tror jag, en göttig ockult domedagskänsla som fanns på Elric-omslagen men som väl aldrig riktigt dök upp i spelet. På omslaget till gröna boxen tänker jag mig att Elric har slagit två drakslag på raken; det är därför ruinen han kliver upp på har rämnat under honom och himlen lyser grön över honom.
Med detta sagt: jag tror inte att jag är målgruppen för spelet. Min nyfunna rollspelsglädje handlar mycket lite om att köpa saker, och helt om att skriva mina egna grejer som jag får spelleda.
Last edited:
