Nekromanti Är intresset numera dött?

[Guest]

Re: (Försöker) svara alla

Ahhh... Håller med, men jag tror att den sköna känslan bygger mycket på nostalgi. Men jag håller med, DoD vågade under Äventyrsspels ledning tänja lite på gränserna, något Riot inte gjort. Kanske därför gamla spelare bangar ofta på DoDT.

Intressant...

 

[solvebring]

Re: BRP, DoD och omodernism

Alltså, jag personligen gillar inte tanken kring nostalgin då jag gillar att se frammåt och utveckla mig själv både som Spelare och SL och en del utav det är attspela olika spel, även om det är standad fantasy så är tillvägagångsättet olika... Nåväl..

Det är helt irrelevant, säger jag. Vad vill du säga med det här egentligen?
Bara för att jag gillar att äldre spel och tycker att det gamla BRP-systemet är bra så kan jag inte spela rollspel?!
Har det väl ingenting med min utveckling som varken SL eller spelare att göra.
Utvecklingen sitter i spelupplevelserna anser jag, och hur man lär sig handla med olika medtoder och situationer spelmässigt. Och spelteknisk utveckling får man väl genom att pyssla själv anser jag, bygga ett eget rollspel eller sådant - man lär sig hur mängder olika system och regler fungerar och kan plocka och räkna runt emellan dem utan problem.
Jag tror knappast att man blir en sämre rollspelare för att man är nostalgisk?!

Är DoD bra för att vadå? För att: "Jag spelat det sen jag fick fjun runt pungen eller jag spelar det för att det verkligen är bland de system som passar mig, trots att jag testat en massa annat..."

1. För att jag gillar reglerna på stora taget (visst har gjort om en del, men det är egentligen skapandet om av rollpersonen och lite småprylar), men så säger jag på stora taget.
2. För att hela vårt spelgäng inklusive jag själv älskar just den fiktiva äventyrsvärlden och allt vad den bjuder. Vi gillar helt enkelt att spela DoD på grund av upplevelsen det ger, en upplevelse som vi alla gillar, och vi förstår oss alla på reglerna, och alla hänger med så vi har en bra gemenskap kring spelet.

Men vi spelar ju andra rollspel med så klart.
Men detta är favoriten.

 

[solvebring]

Re: (Försöker) svara alla

Jag tycker att hela den där magiska DoD-fantasy känslan är borta likväl. Jag ser inget som tyder på ett starkt band mellan det nya och det gamla. Dock var v. 6 klart bättre än T.

Jag ser dock ett helt nytt fantasyrollspel som utspelar sig i något slags drakhärjat norden. Kan hända det finns några vaga punkter här och var som är något DoD, men då man slitit så mycket i stycken från det gamla så känner jag inte alls igen mig. Det går dock ut på äventyr och det står Drakar & Demoner som logo på böckerna, men njaaa... Det är inte samma spelkänsla längre - det är inte det spelet.

 

[solvebring]

Re: (Försöker) svara alla

För mig har Drakar och Demoner alltid haft den där sköna äventyrskänslan. Inte så seriöst, mest skoj äventyrande av klassiskt snitt. Som att äventyren gärna fick starta på ett värdshus samt innehålla onda greven och mörka skogen. Jag tycker att Ereb Altor med sina svarta piratankor ändå lyckades behålla den där lättsamma känslan. Chronopia är så fullt med superlativ och överdrivenheter att det är svårt att ta världen seriöst (obs jag menar detta positivt).

Problemet jag har med DoD6 (aldrig kollat in DoD Trudvang) att känslan blivit lite mer allvarlig. Något som inte rikigt passar in i min sinnebild av hur Drakar och Demoner ska vara. Kort sagt, jag saknar lite humor.

Där sade du något jag inte tänkt på innan under diskussionerna. Du har så väldigt rätt, humorn; den där lilla sköna DoD-glimten finns inte kvar längre, och den har alltid hängt med förr, och vi har haft den glimten i ögat så många rollspelskvällar att jag inte ens tänker på det längre... Men ja, i de nyare versionerna är det mer stelt och dunkelt...
Där slog du i ännu en spik här.

 

[Krille]

Re: BRP, DoD och omodernism

Jag tror knappast att man blir en sämre rollspelare för att man är nostalgisk?!

Å andra sidan blir man inte en bättre rollspelare av att vara nostalgisk heller. Tvärtom är risken rätt stor att man missar andra balla spel och sätt att spela spel på, bara för att man sitter fast i något dogma om hur rollspel ska vara.

För att hela vårt spelgäng inklusive jag själv älskar just den fiktiva äventyrsvärlden och allt vad den bjuder.

Vad är det i DoDs fiktiva äventyrsvärld som inte erbjuds i alla andra fiktiva äventyrsvärldar, inklusive den i Trudvang (som egentligen är en helt vanlig fiktiv äventyrsvärld fast med fornnördiska namn)?

 

[Big Marco]

Glädje, must och lättillgänglighet

Vad är det i DoDs fiktiva äventyrsvärld som inte erbjuds i alla andra fiktiva äventyrsvärldar, inklusive den i Trudvang (som egentligen är en helt vanlig fiktiv äventyrsvärld fast med fornnördiska namn)?

Rent personligt så gillar jag inte spel där jag måste lära mig nya språk, termer, valutor, etc, för att kunna spela. Jag vill dessutom att namn och liknande skall ha lättlästa och lättuttalade, annars går för mycket tid åt att snubbla på ord och felsägningar, alternativt hamna i träsket där ingen orkar lära sig namnen eller begreppen och i stället döper alla till "Skäggsnubben" eller "Blondbruden".

Då föredrar jag lite simplare namn, Tvillingbergen är ju lysande. Kandra likaså. Etc.

Detta är en av de trösklar jag har när jag har spelat DoDT - namnen kanske skall ge mustighet men för mig själv skapar det snarare distans.

För jag associerar inte DoD med hård culture-gaming. Och jag är medveten om att det ligger hos mig, men det är en av anledningarna till att jag föredrar DoD pre-Ereb (till och med), där man hade upptäckarglädjen och enkelt kul! Utan en massa förberedelser, djup och ångest. Idag har den kundgrupp som rollspelen kämpar om lite tid och vill ha mycket kul för den investerade tiden. Annars finns substitut att tillgå.

Lättillgängligt, kort sagt.

 

[Krille]

Re: Glädje, must och lättillgänglighet

Då föredrar jag lite simplare namn, Tvillingbergen är ju lysande. Kandra likaså. Etc.

Till skillnad från Snösaga, Osthem och Mittland?

Och när vi talar om konstiga namn i gamla hederliga Ereb, vad har vi att säga om lindskiarn, Rhabdorana eller Daechetuen?

För jag associerar inte DoD med hård culture-gaming. Och jag är medveten om att det ligger hos mig, men det är en av anledningarna till att jag föredrar DoD pre-Ereb (till och med), där man hade upptäckarglädjen och enkelt kul! Utan en massa förberedelser, djup och ångest.

Det är ganska lustigt, men det är just de här kvaliteterna som jag förknippar med DoD6 och vidare; ett spel som bland annat kännetecknades av att världen länge bara fanns som ett sexsidigt bihang i monsterboken, och där kampanjen Vildhjarta, Eldsjäl och Snösaga inte alls är beroende av några landsmoduler, utan beskriver de platser som spelarna råkar snubbla förbi allt eftersom ståryn fortgår.

Så jag ser ingen skillnad.

 

[solvebring]

Re: BRP, DoD och omodernism

Å andra sidan blir man inte en bättre rollspelare av att vara nostalgisk heller. Tvärtom är risken rätt stor att man missar andra balla spel och sätt att spela spel på, bara för att man sitter fast i något dogma om hur rollspel ska vara.

Vi har ett favoritspel, men vi spelar ju andra rollspel likväl och har lika kul där med på det vis som det spelet erbjuder.

Vad är det i DoDs fiktiva äventyrsvärld som inte erbjuds i alla andra fiktiva äventyrsvärldar, inklusive den i Trudvang (som egentligen är en helt vanlig fiktiv äventyrsvärld fast med fornnördiska namn)?

Jag vet inte hur man skall förklara riktigt. Jag vill ha den typiska fantasyn, mer Tolkien- och Eddings-känsla med lite Gondica-krydda. Stora djupa "fangornskogar" likväl som den väldiga civilicerade staden, orcher, den onde trollkarlen... Highfantasy!!!


Trudvang känns på många punkter mer low-fantasy, då det mest är djupa mörka granskogar men stenar som bär runristningar överallt, och troll som är mer nordisk folklore och tar det till en mer försiktig sagonivå än en typisk fantasynivå. Och detaljerat stadsspel i hiskeliga muskeduner-städer med farliga kriminella element, lönnmördare, gillen etc. känns det som man inte riktigt kan klämma fram ur Trudvang.

Kanske kunde man säga att det blir något klenare med action och valmöjlighet i Trudvang... I Gamla DoD finns mången häftiga skogar, träsk, öar, likväl som dunderstäder presenterade i olika moduler och äventyr.

Gamla DoD känns mer Rock N' Roll Fantasy, alltså högnivå-fantasy, där man hittar både Tolkiens älskade skogar och miljöer såsom Eddings stora städer och tappra riddare.
Trudvang blir lätt mer en snäll folksaga eller myt från norden...

Som att lägga Enhörningshornet i Trudvang. Det vore något som skulle kännas näst intill omöjligt, i alla fall omöjligt att binda den känslan man får om man spelar det äventyret med gamla DoD och Kandraboxen i hand. Det är liksom den typen av fantasy vi uppskattar mest - därför är det nog så här.

Hm, hoppas jag fick fram mitt budskap.
Uppstår det missförstånd, som det ofta gör när jag skall försöka förklara något så sakligt som möjligt, ja, då får vi la fortsätta och se...

 

[Krille]

Vad är egentligen high fantasy?

Jag vill ha den typiska fantasyn, mer Tolkien- och Eddings-känsla med lite Gondica-krydda. Stora djupa "fangornskogar" likväl som den väldiga civilicerade staden, orcher, den onde trollkarlen... Highfantasy!!!

"High fantasy". Jag hatar den där termen. Den säger precis vad som helst, beroende på vem du frågar. Å ena sidan kan du få någon att säga att det handlar om rädda världen-fantasy (såsom Vildhjarta-Eldsjäl-Snösaga-kampanjen ju faktiskt är), å andra sidan så är det den tolkienska kryddan med alver, dvärgar och orcher (vilket ju DDT har), och å tredje sidan handlar det om fantastisk miljö med höga berg, djupa dalar och fantastiska byggnadsverk (vilket ju DDT också har).

Samtidigt kan folk med handen på levern säga att DDT inte är high fantasy. Nånstans brister den genredefinitionen stenhårt.

Och som sagt var, länge så var enda världsbeskrivningen ett sexsidors bihang i monsterboken. Jag ser inte problemet med att det skulle kunna finnas en jättemegamonsterstad någonstans.

Så som sagt var, förutom fornnördiskan ser jag ingen större skillnad. Tja, orcherna har döpts om till troll, men att de skulle vara snällare köper jag faktiskt inte.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Well, allt det som jag har sagt står jag för fullt ut.

Jag anser att Trudvang är fantasy på mindre skala, och att det är väldigt "norden'fierat" (minuspoäng - det är inte DoD). Det saknar den fantastiska djupet, det känns plastigt och tillkrånglat på ytan. Det är tjocka böcker som egentligen inte säger så mycket. Man vet ungefär vilka gudar folk tror på, att dvärgarna numera är som Gollum med skägg, och att man behållt skogsalver och högalver fast man satt finska eller isländska namn på dem.
(Minuspoäng - det är inte DoD)

Att man slopat orcher gentemot troll, det gillar jag inte heller...
Troll är enligt mina ögon de varelser som man sällan stöter på, ett skogens mystiska odjur, medan orcher är massavlade kreatur som man kan vänta som fiende i princip vart som helst, och deras dumhet och blodtörst tycks aldrig sina. Orcher skall finnas i DoD, det bara är så för mig, och de får gärna vara den onde trollkarlens springpojkar, eller vara de som ligger i bakhåll nere i dalen - troll funkar inte så i mina ögon. (Minuspoäng - det är inte DoD)
De är som sagt mer sällsynta, men ett ballt skogsväsen som kan vara farligt att stöta på, en orch, ja den finns bara och den dödar man.


Det känns bara som om man spelar Neotechs Viking med lite magi och ballare trähus, med lite Tolkien-rippoffs här och var fast med finska namn... (Eller om det nu är isländska?)

Kort sagt är jag kanske bara en insnöad nördjäkel som har förkärlek till Äventyrsspel, men så ser jag det inte själv i denna diskussion. För jag ser liksom skillnaden i mitt huvud. Det är inte samma pryl... Jag känner inte DoD-känslan i Trudvang, jag gör bara inte det.

Du kan jämföra varelser hur mycket du vill Krille, och du kan klaga på mina ordval i evig tid, men DoD förr och DoD idag kommer aldrig att ge mig samma känsla och vara samma sak för mig.
Det nya saknar helt enkelt något som jag saknar för mycket, och jag tror mig i alla fall veta vad det är, och det är de saker som jag sagt i mina inlägg på denna tråd.
Hm... Jag har svårt att sätta ord på allt, men jag tror att det jag sade i mitt förra inlägg förklarar min vy bäst.

 

[Rising]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Men vad är "high fantasy" enligt dig? Du svarar på helt andra saker.

Vad är "high" resp. "low" fantasy, enligt dig?

 

[Krille]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Det saknar den fantastiska djupet, det känns plastigt och tillkrånglat på ytan.

Heh. Precis så vill jag ju beskriva DoD från och med 91.

Och inte blir det bättre av att DoD före 91 också saknar det fantastiska djupet, men å andra sidan inte är lika plastigt och tillkrångligt på ytan. Just "plastighet" är för övrigt ett ord som jag tycker beskriver Eddings rätt bra.

Troll är enligt mina ögon de varelser som man sällan stöter på, ett skogens mystiska odjur, medan orcher är massavlade kreatur som man kan vänta som fiende i princip vart som helst, och deras dumhet och blodtörst tycks aldrig sina.

Fast nu är det inte dina ögons troll som finns i Trudvang. Ändringen från "orch" till "troll" gjordes i sista minuten. Fram till dess stod det verkligen "orch" i DoD. Poängen är att Trudvangs troll är dina orcher i allt utom namnet. De har inte slopat orcher gentemot troll; de har bytt namn från "orch" till "troll" medelst search/replace.

Kort sagt är jag kanske bara en insnöad nördjäkel som har förkärlek till Äventyrsspel

Japp.

 

[Feuflux]

Historia

Jag minns förut, kanske 5-6 år sedan så där, då var Drakar & Demoner ganska så mer väluppskattat än nu, tillsynes utifrån mina ögon i alla fall. Då fanns det mången DoD-sida och många var de som intresserat pumpade ut eget material till diverse olika versioner av spelet...

När jag började häcka här på wrnu (tidigt 2001) så besökte jag två av forumet: "Drakar och Demoner" samt "Rollspel". Det förstnämnda för att det i det läget var det spel som stått för 95% av mitt rollspelande och det sistnämnda för att täcka in lite generellt jox som verkade intressant.

På den tiden var DoD4 den senaste versionen (eftersom många inte riktigt ville erkänna Chronopia (t.ex. jag själv) som tillhörandes serien) och det är ju ganska naturligt att den senaste versionen av ett spel snor åt sig det mesta snacket. Det fanns dessutom ingen bättre plats än här att göra det på.

Minns inte när DoD6 dök upp, men jag har för mig att jag spelade det redan sommaren 2001 (eller så var det först sommaren 2002, men skit samma). Det kom från ett nytt gäng som hade ett eget forum. Nya DoD-spelare drog förstås till riotmindsforumet istället för hit. Samtidigt försvann folk från det här forumet som tidigare skrivit mycket om DoD. Caen-Ka-Sundor (stavning?), Hasse, Vindhand, Black Dwarf, Berserk, Legioth. Vi hade också redan hunnit snacka "färdigt" om strid med två vapen etc.

DoD-forumet skulle få lite korta återupplivningar genom Han och Vitulv (Vulf nu för tiden), men två genier gör inget forum. Och vad gäller aktiva DoD1-4-sidor så vet jag inte om det hänt så mycket på 2000-talet. Nimins sida är uppdaterad senast 2002 men jag tycker den är identisk med hur den såg ut 1997 typ. Att skapa/upphålla fansidor till döda (dvs, där det inte kommer nya grejer) spel är otacksam skit. Du får mindre feedback och därmed mindre inspiration. Nedåtgående spiral.

Jag har massa DoD4 i bokhyllan, och DoD6R. Skulle jag få för mig att SL:a nåt fantasy så skulle jag använda 6R. Inte för att det är nån större skillnad på systemet, utan mer för att 6:an är... nyare.

Eftersom det inte finns nån direkt mening med det här inlägget utan jag skrev det som generell terapi för mig själv så bryter jag här.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Highfantasy är mången varelser, magi, en stor värld med alltifrån djupa hav och underliga skogar till gigantiska marmorstäder men flera olika gillen... Alltså, man får hela det paketet som man typ kan hitta i fantasyböcker o.s.v.
Ju mer annorlunda och fräna ting, och ting som skiljer sig ifrån varandra, man kan hämta, desto mer high tycker jag att det är.
Kandra är t.ex. en stad som gör att jag kommer att tänka på highfantasy - där finns det mycket att hämta.


Ju mer likt vår värld det är, desto mer low!
Så resonerar jag. Och jag tycker Trudvang påminner så mycket om får historiska Vikingatid, plus att det innehåller inte lika mycket olika ting som man t.ex. kan hämta i äldre versioner - t.ex. Ereb.

Är du med?

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Heh. Precis så vill jag ju beskriva DoD från och med 91.

Och inte blir det bättre av att DoD före 91 också saknar det fantastiska djupet, men å andra sidan inte är lika plastigt och tillkrångligt på ytan. Just "plastighet" är för övrigt ett ord som jag tycker beskriver Eddings rätt bra.

Jag känner: Ju mer fantasyartat, ju mer främmande och annorlunda desto roligare och mer farsinerande ungefär. En värld med mycket häftigt och mycket action, det gillar jag. Dock gick Chronopia lite väl långt med den saken - luftskepp och eldkastare... Det är inte fantasy, mer Neotech.

Okej, Eddings, hans böcker är fartfyllda och häftiga, det enda plastiga med honom är väl att det mesta har samma hanling, bok efter bok. Annars gillar jag honom skarpt, det är mycket action.
Hans kapitel då det är mycket stad, då Spjuthök och de t.ex. går in på tjuvhak för att få upplysningar, det är så det skall vara - härligt.
Och när det är vildmark, då vill jag ha Tolkienstuk, eller lite Robin Hood och så där.

Fast nu är det inte dina ögons troll som finns i Trudvang. Ändringen från "orch" till "troll" gjordes i sista minuten. Fram till dess stod det verkligen "orch" i DoD. Poängen är att Trudvangs troll är dina orcher i allt utom namnet. De har inte slopat orcher gentemot troll; de har bytt namn från "orch" till "troll" medelst search/replace.

De har inte samma utseende, inte samma beteende, inte samma uppträdande...
Troll är långhåriga gulddrypande girebukar i berg och skog i Trudvang med ju. Det är inte orch alls.

Japp.

Jo, det är väl ganska sant, med tanke på alla mina andra trådar som liknande ämnen, de tar samma spår de med.
Men för mig är det alltid skillnad...
När Riotminds DoD känns DoD, då är jag med, men det är den dagen det.



P.S. Everyone - Har visst i stridens hetta skrivit 'Neotech' när det skall stå 'Neogames' - slarvmiss... Sorry D.S.

 

[Gurgeh]

Kandra?

Kandra är t.ex. en stad som gör att jag kommer att tänka på highfantasy - där finns det mycket att hämta.

Eftersom du skrev "Kandraboxen" på ett annat ställe i den här tråden antar jag att du menar Krilloan. Kandra innehåller så gott som ingenting som jag skulle välja att kalla high fantasy, men desto fler krukmakare, ljusstöpare och kittelflickare.

/tobias

 

[solvebring]

Re: Kandra?

Jo... Krilloan. Har läst och grejat lite om Kandra idag, därför är jag lite yr. Kandra är också en häftig stad, inte så fantasy, men det är roligt att spela där om SL utvecklar allt som finns.

Måste vara trött eller något, skriver Neotech istället för Neogames och blandar ihop en massa DoD-prylar.
Not so good...

 

[Rising]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Jag förstår vad du menar - men ser inte att det gäller för Trudvang.

Trudvang är ju inte särskilt fornnordiskt i den bemärkelsen. Hjältarna är typiska fantasyhjältar av amerikanskt D&D-snitt och äventyren påminner i regel mer om antikens epos än om fornnordiska sagor. Tittar man på monstren så ser man också många tagna från antiken, såsom motsvarigheter till Mantikoror, Harpyor och Minotaurer.

Äventyret Snösaga är allt vad du just beskrivit: Det har en storslagen intrig (till skillnad från många platser i Ereb Altor som snarare var väldigt låga; Ereb Altor påminde väldigt mycket om ett historiskt Europa i fråga om stadsskick och kulturer snarare än om en storslagen sagovärld) och idel storslagna monster, drakar och demoniska varelser; du har onda orkhirer och en Snöhäxa som inte har något med vår fornnordiska asatro att göra, utan som snarare är sånt man hittar "i fantasyböcker" (till skillnad från Ereb där sådana storslagna intriger med ytterst få undantag lyste med sin frånvaro). Liksom, rollpersonerna gör en resa ner till dödsriket. Hur mighty är inte det? Sådana episka och storslagna händelser var inte gamla DoD alls byggt för.

"Underliga Skogar" eftersöker du, och jag vill påstå att Vildhjarta är den underligaste skogen som någonsin funnits till något rollspel. Liksom, du har urålderliga monster, magi i överflöd, urgamla ruiner fyllda med fällor, och fan och hans moster. Mer "high fantasy" tycker jag knappast det kan bli. Det har ingen som helst likhet med vår historiska vikingatid.

Så jag vet inte riktigt vad du har för bedömningsgrunder för att göra de påståenden du gör. Det är möjligt att det är just därför du känner dig så ensam i din tolkning av DoD.

 

[Big Marco]

Gladfantasy

"High fantasy". Jag hatar den där termen.

Jag med. Däremot tycker jag att DoD var "Glad-fantasy" tidigare. Det är det inte idag. Och det saknar jag.

 

[Storuggla]

Re: Gladfantasy

"Däremot tycker jag att DoD var "Glad-fantasy" tidigare. Det är det inte idag."

Gladfantasy tycker jag låter som något som illustreras av Ackegård, av någon anledning.


Storuggla, naken nostalgi