Krille
Super Moderator
"Då säger du "jamen jag pratar ju om att du skall äga din konst! Inte om företag eller statliga institutioner," men en enskild människa har det inte så lätt att nå ut med sin konst. Skall det bara vara rika medborgare som får måla, äga och ställa ut tavlor?"
Problemet är precis likadant åt andra hållet också, och har ingenting med ekonomisk ideologi att göra, utan snarare med maktideologi att göra. För visst, det är trevligt med att det finns kontroversiell musik på P3, men det är inte en naturlag att det är så i statskontrollerade medier. Du som seriefantast borde ha hört talas om hur Oktobriana spreds som underground i Sovjet, eftersom den helt enkelt inte kunde ges ut i det hårt censurerade Sovjet. I vårt fall så har man bedömningen att samhället mår bra av public service, så kontroversiell musik sänds mer i P3 än i NRJ. I Sovjets fall så gjorde man bedömningen att samhället mådde dåligt av sådana kapitalistiska påhitt som serier, så Oktobriana fick bli underground.
Så man kan lika gärna ställa frågan "ska det bara vara statsgodkända konstnärer som får måla, äga och ställa ut tavlor". Samma fråga som du ställer, fast från andra hållet.
Och hur man ställer sig till det beror till stor del på hur synen på makten är. I kapitalismen så är det hos pengarna som makten ligger. Den som har mest pengar har rätt. Liberalismen sätter i sig inte upp några sådana begränsningar alls, eftersom den utgår från att individen har rätt att göra vad han vill. Att enbart rika människor kan måla, äga och ställa ut tavlor är lika anti-liberalistiskt som att staten bestämmer vilka tavlor som får målas, ägas och ställas ut och av vem.
Fundera över följande: den ideologi som du lyfter fram som liberalism, med folk som kastas ut för att de har pepsi-tröjan på coca cola-dagen eller där reklamsäljarna bestämmer utbudet, är den ideologi som amerikanska liberaler kämpar mot. Inte för.
Problemet är precis likadant åt andra hållet också, och har ingenting med ekonomisk ideologi att göra, utan snarare med maktideologi att göra. För visst, det är trevligt med att det finns kontroversiell musik på P3, men det är inte en naturlag att det är så i statskontrollerade medier. Du som seriefantast borde ha hört talas om hur Oktobriana spreds som underground i Sovjet, eftersom den helt enkelt inte kunde ges ut i det hårt censurerade Sovjet. I vårt fall så har man bedömningen att samhället mår bra av public service, så kontroversiell musik sänds mer i P3 än i NRJ. I Sovjets fall så gjorde man bedömningen att samhället mådde dåligt av sådana kapitalistiska påhitt som serier, så Oktobriana fick bli underground.
Så man kan lika gärna ställa frågan "ska det bara vara statsgodkända konstnärer som får måla, äga och ställa ut tavlor". Samma fråga som du ställer, fast från andra hållet.
Och hur man ställer sig till det beror till stor del på hur synen på makten är. I kapitalismen så är det hos pengarna som makten ligger. Den som har mest pengar har rätt. Liberalismen sätter i sig inte upp några sådana begränsningar alls, eftersom den utgår från att individen har rätt att göra vad han vill. Att enbart rika människor kan måla, äga och ställa ut tavlor är lika anti-liberalistiskt som att staten bestämmer vilka tavlor som får målas, ägas och ställas ut och av vem.
Fundera över följande: den ideologi som du lyfter fram som liberalism, med folk som kastas ut för att de har pepsi-tröjan på coca cola-dagen eller där reklamsäljarna bestämmer utbudet, är den ideologi som amerikanska liberaler kämpar mot. Inte för.
