”X funkar inte i rollspel”

[Quadrante]

Så rätt ofta stöter jag på formuleringar om att det ena eller det andra inte vore kul eller inte funkar i rollspel.

Det som funkar sämst är om man försöker styra och ingen hakar på/vill bli styrd eller när alla vill bli styrd och väntar på vad som ska ske. Dissonansen kan ibland vara intressant men det brukar oftast falla platt.

En annan sak som borde funka men som funkat dåligt är när det är oklart vem man spelar, när det inte är tydligt vem som får ta beslut om och för olika deltagare inuti spelet. Alltså inte detta att man inte äger sin roll, utan att det är otydligt vad man får bestämma över. Särskilt om olika spelare uppfattat det olika.

Så, min erfarenhet är sällan att man tänker att något inte går att spela, mer att ”det här går ju inte”.

 

[Genesis]

Speedruns fungerar dåligt i rollspel.
Målet att spela samma sak om och om igen med målet lära sig optimera det så man tar sig igenom modulen/äventyret så snabbt som möjligt.

Eller kanske fungerar det bra, bara att jag tycker det låter skittråkigt.

Ja, jag tänker att snackar man utmaningar så finns det gott om saker som funkar dåligt i rollspel, som sagt. Fotboll är lurigt eftersom man behöver 22 pers och en boll. Tänker att den rimliga frågan är ”Funkar det att spela rollpersoner som spelar fotboll?” och där är ju svaret ”Absolut!”. På samma sätt funkar det ju utmärkt att spela rollpersoner som sysslar med speedrunning. Precis som det funkar hyfsat med rollpersoner som slåss, men dåligt att försöka få in utmaningen ”slå ned någon” i rollspel.

 

[Svarte Faraonen]

Fast du jämförde ju med Röde Orm? Den är väl full av våld och lidande?

Från Wikipedia:

Detta låter ju heller inte ospelbart för den som gillar sådant, men har man ”kul” när man spelar det tror jag att något har gått snett.

Om du läst Röde Orm torde du väl ha märkt att tonen är rätt lättsam, även när gruvligheter sker? Episoden när Orm är galärslav sammanfattas ju bäst av att skildringen av hur han nöter skägget mot åran och senare konstaterar att av alla sätt att trimma skägget var det det sämsta. Det låter som om du har en förutfattad mening om hur våld och lidande bör skildras, där man inte bör ta lätt på det.

 

[Genesis]

Om du läst Röde Orm torde du väl ha märkt att tonen är rätt lättsam, även när gruvligheter sker? Episoden när Orm är galärslav sammanfattas ju bäst av att skildringen av hur han nöter skägget mot åran och senare konstaterar att av alla sätt att trimma skägget var det det sämsta. Det låter som om du har en förutfattad mening om hur våld och lidande bör skildras, där man inte bör ta lätt på det.

@JohanL har redan påpekat det tidigare i tråden, och jag höll med.

 

[Lukas]

Ja, jag tänker att snackar man utmaningar så finns det gott om saker som funkar dåligt i rollspel, som sagt. Fotboll är lurigt eftersom man behöver 22 pers och en boll. Tänker att den rimliga frågan är ”Funkar det att spela rollpersoner som spelar fotboll?” och där är ju svaret ”Absolut!”. På samma sätt funkar det ju utmärkt att spela rollpersoner som sysslar med speedrunning. Precis som det funkar hyfsat med rollpersoner som slåss, men dåligt att försöka få in utmaningen ”slå ned någon” i rollspel.

Kan man spela någon som sysslar med speedrunning.
Självklart, man kan göra spännande saker med det.
Men kan man göra när rollpersonen sitter med själva speedrunning intressant?

Jag menar det går ju utmärkt att göra det spännande drama där Kevin försummar sin flickvän för att han bara sitter och nötter Mario 64 i ett försök att få världsrekord i 16 stjärnor. Men då har vi ju inte gjort speedrunningen intressant. Vi har haft spännade relationsdrama med speedrunning som bakgrund.

Det närmaste jag kan tänka mig är att man skapar en situation där Kevins framgång eller inte framgång har betydelse för berättelsen ( jag tänker på vår omgång om natten på ogothcon, där det var väldigt dramatiskt, om min boxare skulle vinna medaljen eller inte, då det var kopplat till en massa drama inom honom).
Men i sådana fall blir ju speedrunningen lätt en MacGuffin där det blir mindre viktigt att det är just speedrunning, och det hade inte varit en speciellt stor skillnad på berättelsen om det var surfing han sysslade med istället.

Så jag står fast vid, att speedrunning är svårt att göra i rollspel, för jag har också svårt att tänka mig en scen om någon som sysslar med speedrunning bli intressant om man inte reducerar speedrunning som bakgrund till det faktist intressanta.

Jag tycker tillexempel utmaningen "slå ner någon" går att göra mycket mer spännande, ge om att du kan visuellt beskriva det på ett annat sätt.

 

[JohanL]

Star Trek har samma premiss, men det finns det rollspel för.

Fast där finns ingen sammanhängande logik och allt kan hittas på i stunden (reversera polariteten funkar säkert!).

Det kan eventuellt funka för SF-sjukvård, men inte för verklig.

 

[Rickard]

Fast där finns ingen sammanhängande logik och allt kan hittas på i stunden (reversera polariteten funkar säkert!).

Det kan eventuellt funka för SF-sjukvård, men inte för verklig.

Jag tänker mer när de gör analyser av raser och sådant. De låter förvisso datorn komma med analyserna.

 

[Rickard]

Speedruns fungerar dåligt i rollspel.
Målet att spela samma sak om och om igen med målet lära sig optimera det så man tar sig igenom modulen/äventyret så snabbt som möjligt.

Jag kör speedruns som spelledare. Svavelvinter på fem spelmöten. Två tredjedelar av Undergångens arvtagare på 9 spelmöten.

 

[Genesis]

Kan man spela någon som sysslar med speedrunning.
Självklart, man kan göra spännande saker med det.
Men kan man göra när rollpersonen sitter med själva speedrunning intressant?

Jag menar det går ju utmärkt att göra det spännande drama där Kevin försummar sin flickvän för att han bara sitter och nötter Mario 64 i ett försök att få världsrekord i 16 stjärnor. Men då har vi ju inte gjort speedrunningen intressant. Vi har haft spännade relationsdrama med speedrunning som bakgrund.

Det närmaste jag kan tänka mig är att man skapar en situation där Kevins framgång eller inte framgång har betydelse för berättelsen ( jag tänker på vår omgång om natten på ogothcon, där det var väldigt dramatiskt, om min boxare skulle vinna medaljen eller inte, då det var kopplat till en massa drama inom honom).
Men i sådana fall blir ju speedrunningen lätt en MacGuffin där det blir mindre viktigt att det är just speedrunning, och det hade inte varit en speciellt stor skillnad på berättelsen om det var surfing han sysslade med istället.

Så jag står fast vid, att speedrunning är svårt att göra i rollspel, för jag har också svårt att tänka mig en scen om någon som sysslar med speedrunning bli intressant om man inte reducerar speedrunning som bakgrund till det faktist intressanta.

Jag tycker tillexempel utmaningen "slå ner någon" går att göra mycket mer spännande, ge om att du kan visuellt beskriva det på ett annat sätt.

Jag tror absolut att man kan göra det med lite berättelseteknik. Kan man skriva en bok där det spelar roll att det är speedrunning? Det tror jag. Jobba med upprepningar, fokusera på jakten på millisekunder … Vill man mekanisera tänker jag mig en lång serie tärningsslag som alla måste lyckas för att få den perfekta genomspelningen. Tematiskt är ju speedrunning en sorts kompromisslös jakt på perfektion som jag tror att man kan göra intressanta saker med.

Men absolut, helt simpelt är det nog inte.

 

[Zeedox]

Verkligen. En player-skill att öva upp. Fast jag nog tänkt att svårt i detta fallet är något strukturellt, inte att det kräver övning för spelaren.

För musikalrollspel tror jag det svåraste kan vara att hitta spelare som vågar sjunga, snarare än det faktiska utövandet. Att komma över pinighetsfaktorn och pitcha spelsessionen.

(Jag hade egna idéer i somras på att försöka konstruera ett musikalrollspel, men gav upp mest i brist på ork och ovilja att välja spår, snarare än att jag tror det inte funkar. )

 

[EvilSpook]

(Jag hade egna idéer i somras på att försöka konstruera ett musikalrollspel, men gav upp mest i brist på ork och ovilja att välja spår, snarare än att jag tror det inte funkar. )

Ja, det är svårt att få tag på sjungande orker. Troll, dvärgar och alver däremot är det ju svårt att få tyst på.

Jag hittar ut själv…


//EvilSpook

 

[entomophobiac]

För musikalrollspel tror jag det svåraste kan vara att hitta spelare som vågar sjunga, snarare än det faktiska utövandet. Att komma över pinighetsfaktorn och pitcha spelsessionen.

Ölmängd och sammanhang? Ge folk en karaokeanläggning och de har genast svårt att inte sjunga.

 

[Christoffer]

Oftast när någon säger att X inte är möjligt tror jag helt enkelt de pratar om preferenser.

100% det eller sättet som krävs för att spela det på gör att man måste göra anpassningar som krockar med ens preferenser. Så är det ju rakt av för problemlösarfokus för mig, det är ju nästan primära sättet många spelar rollspel på, så det går ju uppenbarligen, men för mig blir det så bakvänt att det förlorar lite kärnan i varför jag spelar rollspel öht. Vilket såklart bara är en preferens.

 

[Christoffer]

Intressant att musikalrollspel likställs med att spelarna ska sjunga och att vi inte bara beskriver saker som uttryck av sång och dans. Allt en RP säger och gör spelas ju inte ut kring bordet alla gånger, inte sällan sammanfattas det eller att det beskrivs hur något sägs. Så varför inte musikal där vi beskriver hur vi rör oss och snurrar runt i rummet och sjunger ut och lite beskrivande vilken stil och melodi det är och vilka som stämmer in i kör osv….

 

[Zeedox]

Ölmängd och sammanhang? Ge folk en karaokeanläggning och de har genast svårt att inte sjunga.

Jag älskar alkohol och rollspel i kombination, men det i sig är också något jag tycker är lite skämmigt att föreslå. Dels för att det kostar pengar, dels för man inte vill pressa folk att dricka.

 

[Zeedox]

Intressant att musikalrollspel likställs med att spelarna ska sjunga och att vi inte bara beskriver saker som uttryck av sång och dans. Allt en RP säger och gör spelas ju inte ut kring bordet alla gånger, inte sällan sammanfattas det eller att det beskrivs hur något sägs. Så varför inte musikal där vi beskriver hur vi rör oss och snurrar runt i rummet och sjunger ut och lite beskrivande vilken stil och melodi det är och vilka som stämmer in i kör osv….

Yes, eller bara spelar existerande sånger i bakgrunden.

 

[Zeedox]

Stora statistgallerier och levande bakgrunder känns svårt i rollspel. På film, teater eller i serier kan man fylla synfältet med massor av aktivitet, men i bordsrollspel är vi både begränsade av att en person pratar åt gången, samt att man skall kunna greppa det som händer. I en film kan man hinna med 10-30 scener med lika många karaktärer, men ett rollspelspass på samma längd brukar bara hinna med ett fåtal scener man djupdyker i.

 

[Lukas]

Intressant att musikalrollspel likställs med att spelarna ska sjunga och att vi inte bara beskriver saker som uttryck av sång och dans. Allt en RP säger och gör spelas ju inte ut kring bordet alla gånger, inte sällan sammanfattas det eller att det beskrivs hur något sägs. Så varför inte musikal där vi beskriver hur vi rör oss och snurrar runt i rummet och sjunger ut och lite beskrivande vilken stil och melodi det är och vilka som stämmer in i kör osv….

Ge mig ett rollspel med ett danssystem lika komplext som stridssystem brukar vara.

 

[Genesis]

För musikalrollspel tror jag det svåraste kan vara att hitta spelare som vågar sjunga, snarare än det faktiska utövandet. Att komma över pinighetsfaktorn och pitcha spelsessionen.

Jag har spelat karaokerollspel med två olika grupper (en online och en live). Totalt sex olika personer. Så helt omöjligt är det knappast att hitta personer för det. I Indierummet under valfri tid på konvent finns säkert ett tiotal.

Men att improvisera sånger vet jag inte om jag skulle våga lika lätt. Det har jag väl iofs gjort i Sea Dracula, men där ska man ju bara tralla.

 

[RasmusL]

Intressant att musikalrollspel likställs med att spelarna ska sjunga och att vi inte bara beskriver saker som uttryck av sång och dans. Allt en RP säger och gör spelas ju inte ut kring bordet alla gånger, inte sällan sammanfattas det eller att det beskrivs hur något sägs. Så varför inte musikal där vi beskriver hur vi rör oss och snurrar runt i rummet och sjunger ut och lite beskrivande vilken stil och melodi det är och vilka som stämmer in i kör osv….

Tråden blir ju lite tom om be all end all-svaret är "men säg bara att du sjunger så är det klart"

Lite osm exemplet med speedrunning så tänker jag att en är ute efter det kreativa i att skapa musik tillsammans. Ett kampsportsrollspel med fysiska element vore också jävligt ballt, för den högsta formen av poesi görs med kroppen!