Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,089
Den mest spännande tråden i den här diskussionen är ju denna bergsfasta övertygelse att den enda goda kulturen är kulturen som är i ständig utveckling. I något inlägg här fick jag nästan intrycket av att skribenten ansåg att det inte fanns "någon anledning" att bry sig om äldre kulturella uttryck inom Sveriges gränser - bra kultur är ju ny och kommer utifrån. Det tycker jag verkar vara en märklig inställning, även inom ett vurmande för en dynamisk multikultur.
Jag inser att jag håller med om att den goda kulturen hänger samman med fina ord som "dynamisk", "möte", "innovativ", "utveckling" och så vidare. Men jag vet inte varför jag anser det. Eller jo, det gör jag nog. Jag är förstås idéhistoriskt präglad till de här åsikterna. Min poäng var väl dock att jag tror att vi rätt okritiskt accepterar idén om att stillastående kultur måste vara dålig, och att kultur i ständig utveckling måste vara bra. För 150 år sedan hade jag nog inte ansett det.
Sedan, det finns förstås en svensk kultur. Precis som det finns en Västeråskultur och en Skövdekultur och en luxemburgsk kultur och en europeisk kultur och en Medelhavskultur och så vidare.
Jag inser att jag håller med om att den goda kulturen hänger samman med fina ord som "dynamisk", "möte", "innovativ", "utveckling" och så vidare. Men jag vet inte varför jag anser det. Eller jo, det gör jag nog. Jag är förstås idéhistoriskt präglad till de här åsikterna. Min poäng var väl dock att jag tror att vi rätt okritiskt accepterar idén om att stillastående kultur måste vara dålig, och att kultur i ständig utveckling måste vara bra. För 150 år sedan hade jag nog inte ansett det.
Sedan, det finns förstås en svensk kultur. Precis som det finns en Västeråskultur och en Skövdekultur och en luxemburgsk kultur och en europeisk kultur och en Medelhavskultur och så vidare.