Jag svängde förbi forumet vid lunch och såg Reccas reaktion på Helikopterscenen. Började grubbla på ett inlägg att skriva i den här tråden. Grubblade lite till när jag cyklade hem från jobbet. Tittar in nu igen och ser en hel del tråkiga inlägg och känner mig allmänt för sent ute... mitt tema för det här inlägget är kommunikation och olikheter.
En liten punkt först: Jag hade helt missat att Recca har problem med sina händer och var helt övertygad om att hon lämnade spelet för att hon ansåg att Nicky hade blivit ospelbar under premissen att man inte får döda sina medkaraktärer (notera kommunikationsmissen). Jag trodde dessutom inte att hennes slutscen var så viktig för henne eftersom hon ändå skulle lämna spelet (notera den enorma kommunikationsmissen). Jättetråkigt med dina händer Recca, och jättetråkigt att det blev ett sånt här slut (för alla inblandade).
Syftet med det här inlägget är att jag ska lära mig något, och förhoppningsvis så många andra som möjligt också.
1. Personlig investering
Tror det var typ kvartfinal i nåt fotbolls-vm och matchen hade avgjorts på straffar. Spelarna i det förlorade laget satt och grät på planen. Min ömma moder som är heeelt ointresserad av fotboll (men ser det som allmänbildning att ha ett hum om hur det går för Sverige i stora turneringar) kommenterade det i stil med "det är ju bara ett spel". Och det är ju en så vansinnigt irriterande kommentar så man kan bli tokig! NEJ! Det spelar ingen roll hur du, jag eller fans moster definierar en aktivitet. Den är precis lika stor som den enskilde individens personliga investering. Har du som fotbollsspelare drömt om att vinna VM sen du var pytteliten, tränar varje dag i hela livet och sen skjuta i stolpen i en enskild match och missa en jättechans till att uppnå det där målet så skulle jag också ha storgråtit.
Och för att lämna anekdoten och gå över till zombiespelet: vi ligger långt ifrån varandra här vad gäller personlig investering. För mig är den liten. Jag är mer intresserad av att följa SLs story än att gestalta Bengt. Får jag inte agera ut en scen som jag tänkt, meh, det kommer andra scener. Skriva långa inlägg med hur han agerar och tänker, meh, jag har inte tid/engegemang/kapacitet. För Recca är den stor. Och det här kan vi nog bli bättre på att kommunicera till varandra.
Min ryggmärgsreaktion är att säga till Recca "Du skulle ju lämna spelet (3 månader speltid eller ej). Kunde du inte varit the bigger person här och gjort ett elegant slut utan elefantbajs!" - men då är jag kanske som min mamma i förhållande till fotboll.
2. Förankra scener
Den här punkten blir lite konstig eftersom ni tydligen har diskuterat scenen med varandra (men tolkat saker annorlunda). Utåt sett verkade det inte så. Jag hade ingen som helst aning om Recca föredrog att Nicky skulle dö, kapa helikoptern eller ville ha ett öppet upplägg där vad som helst kunde hända. Jag hade ingen aning om Mårten föredrog att skjuta Nicky för att rädda dagen (för helikopterfolket) eller föredrog att misslyckas och få till en fin uppgivenhets-scen. Och jag har ingen aning om vad SL planerat skulle hända. Det spelar i sig ingen roll för mig, eftersom jag inte har en personlig investering där, utan jag är intresserad av att scenen ska ta slut så att kvarvarande personer kan gå ner en våning där Bengt kan inteagera med dem. Men jag utgick från att ni var något sånär överrens. Bättre kommunikation.
3. Förankra miljöer
I ett textspel är det i princip omöjligt (iaf för mig) att presentera/förstå en miljö och få alla andra att fatta hur den ser ut. Exakt hur stor en helikopter är t.ex. Jag blev vid ett tillfälle rejält överraskad när dörren till 17:e öppnades och det kom ner två beväpnade soldater (Julia och Tor) och började hota oss. Jag trodde nämligen att vi var i andra änden av korridoren (sen kanske jag är extremfall i att ha dålig koll på geografi). Alltså är det dumt att bygga händelser med stark miljö-anknytning. Vi tolkar saker väldigt olika.
"Jag går in i det tredje rummet, stoppar nyckeln i fickan och pratar med Kalle Kula" kommer att vara naturligt för personA att skriva utefter hur hen tänker sig omgivningen.
PersonB: "Va, det finns väl bara två rum?"
PersonC: "Men jag sa ju att jag gick dit, hur hann du dit först?"
PersonD: "Jag trodde personB hade nyckeln."
etc
Sen spelar det ju mer eller mindre stor roll förstås. Är Kalle Kulle en informationslös sopa så är det ju bara att prata på, det spelar ingen roll. Är han ett evil mastermind beväpnad med ljussabel som vill döda alla så är det lite mer petigt.
Här vet jag inte om det går att få bättre kommunikation. Beskrivningar kommer alltid att tolkas annorlunda. Här tror jag fokus ska ligga på att viktiga händelser inte beror på geografin.
4. Gemensamt ansvar
Här har det ju varit lite skillnad på Reccas och Anchormans åsikter länge egentligen. Recca i mycket-spelarfrihet-hörnet. Anchorman i skriv-dina-intentioner-så-skriver-SL-resultatet-hörnet. Det förstnämnda klart mer samberättande. Det sistnämnda utan garantier att få som man vill oavsett vilka siffror du sitter på (jag personligen har inte läst karaktärssiffrorna sedan spelstart...). Här hade vi nog kunnat kommunicera bättre vad som gäller (och få alla att förvänta sig samma saker).
---
Det här blev långt och bökigt och jag orkar inte korra ordentligt (det tog en timme att skriva, men har flängt omkring under tiden, jag bör inte hunnit byta åsikt alltför ofta under den tiden). Hoppas ingen tar illa upp (jag försöker säga att vi är olika, inte att nån gör rätt och nån gör fel). Och hoppas att alla kan tänka efter en stund och komma fram till någonting, vad som helst.
Kram.
