Att lyssna på fans

[krank]

Det gamla spelet, den gamla filmen, den gamla plattan, den gamla boken, den gamla vadsomhelst man redan skapat finns kvar för de som vill ha det.

Det finns en komplicerande faktor här, och det är att i rollspelsvärlden går saker out of print. Den gamla filmen går säkerligen att få tag på på någon streamingtjänst eller så, den gamla plattan finns på Spotify osv.

Men rollspelsböcker…


Jag skriver ju på Mutant Chronicles: Luna City Blues just nu. Det är ett gammalt drömprojekt och jag har rätt starka åsikter och idéer om vad för slags spel jag vill göra och vilka ändringar jag vill göra till min version av MCs tidslinje för att det ska stödja den tänkta spelstilen.

Däremot är ju den närmast föregående versionen av Chronicles, Modiphius' 3e, ett spel som går närmast helt på tvärs med min vision. 3e är ett brötigt, bombastiskt spel som vrider upp pulpen och rymdoperan och fokuset på våld och action till 12. Medan LCB är tänkt att spelas mestadels ganska ovåldsamt, med fokus på undersökningar och utredningar snarare än action set pieces. Det blir liksom inte ens några riktiga vapen-stats.

Och det här vet jag redan nu kommer att göra en del MC-fans besvikna. En del har redan uttryckt denna besvikelse. Egentligen vill de bara ha mer 3e. Och det kommer de inte att få.

Och här kommer kickern: Det finns inte längre några legala sätt att få tag på böcker eller PDF:er till 3e, utöver begagnatmarknaden. Det betyder att alla som under 3es storhetstid var för fattiga eller som kom in i spelet för sent helt enkelt är rökta. Visst kan jag sitta och pösa och tycka att "folk får väl fortsätta spela sitt 3e" men det känns lite drygt… För en hel del av de som mest hade velat ha ett actionspel har ju inget 3e att fortsätta spela och inget sätt att få tag på det.


(Hade jag fått bestämma så skulle det finnas någon form av bestående standard inom rollspel att alla gamla utgåvor av spel alltid hamnar på typ DrivethruRPG eller något, så att de finns att få tag på. Överlag retar det här med artificiella distributionsbegränsningar mig lite.)


(Jag kommer också inte att lyssna på just de fansen, även om det säkert är så att jag skulle kunna kränga en bok till eller två på det viset. Men jag är och förblir en indie-rollspelsmakare till kynnet. Jag kostar på mig att vara lite "my way or the highway" och bara ta in den feedback jag bryr mig om ur kreativt hänseende, för att jag egentligen aldrig räknar med att ens gå runt, än mindre tjäna pengar)

 

[Dante]

Om jag tex skall skapa ett supplement till alien och märker att 90% av fanbasen vill ha ett supplement där man är space truckers […]

Det här exemplet är så hypotetiskt att det aldrig kommer att ske i verkligheten. Du kan aldrig få veta vad nio tiondelar av dina fans vill ha.

De som syns och hörs på internet utgör bara en liten bråkdel. Och de syns och hörs för att de tycker att: a) din produkt är så fantastisk att hela världen måste få veta; eller b) att du gör fel och att de hellre vill ha X eller Y. Ännu ett krux är att kategori b sällan är eniga om vad X och Y ens är.

De allra flesta som gillar din produkt gillar den i tysthet och kommer aldrig att kommentera den på internet.

 

[Quadrante]

Vill man att ens produkt skall sälja …

Vill man att det man gör är en produkt? Tveksamt. Men även då är det annat än ”vad folk vill ha” som kommer avgöra. I alla fall om man frågar vad de vill ha.

 

[Genesis]

Jag förkastar den premissen helt och hållet, och tror istället att det som blir kommersiellt gångbart blir det för att det förenar kommersiell gångbarhet med skapande vision. Att visionen bakom skapandet, det den skapande vill göra, också är kommersiellt gångbart.
Fansen vet vad de gillar när de ser det liksom.

Det här tror jag också, men också att det som är mest kommersiellt gångbart är ganska mellanmjölkiga saker. Den som har bäst chans att göra en riktig hit är någon som själv passionerat älskar den här mellanmjölkiga genomsnittsgrejen.

Jag kommer aldrig att kunna göra ett rollspel som slår igenom, oavsett vad jag gör. Om jag gör något jag älskar så kommer det inte att sälja eftersom de flesta inte delar min smak. Det finns folk som älskar mina spel, men de är en försvinnande liten minoritet. Om jag försöker göra något mer ”vanligt” efter vad jag tror att rollspelare vill ha så kommer jag antagligen att sälja bättre än om jag gör det jag älskar (jag vill tro att jag skulle kunna göra helt okej traddiga spel, precis som @krank gjorde ett habilt ståry-indie-spel), men jag kommer aldrig att sälja lika bra som den som brinner för den typen av spel som också är populära. Den sortens spel som de flesta inte avskyr, som de tycker är helt okej. Gör man minsta gemensamma nämnaren och man gör det med kärlek och passion så får man något som de flesta inte rakt av ogillar, och som dessutom är välgjort. Det tror jag är receptet på framgång.

Men det är såklart inget vem som helst kan göra, eftersom man inte kan bestämma vad man ska älska.

EDIT: När jag läser detta låter det neggigt, men det är inte meningen. Jag har ingen som helst ambition att skriva rollspel som säljer. Jag tjänar mycket bättre som ingenjör, och skriva rollspel gör jag av kärlek, så det behöver ingen betala mig för.

EDIT2: Och jag lyssnar ju inte på någon, inte ens speltestare.

 

[erikt]

Rent generellt så tror jag att om man lyssnar på vad fans vill ha så vill de ha något originellt och nyskapandes som är ungefär likadant som det de är vana vid. Vilket ju är lite av en självmotsägelse.

Och sen så är det ju så, som en del redan påpekat här i tråden, att vad folk säger sig vilja ha och vad de sedan lägger pengar på är inte alltid samma sak.

Så även om det säkert är bra att lyssna på fans, så är det sällan en bra idé att slaviskt följa vad de säger sig vilja ha.

 

[Mogger]

Jag har jobbat med detta i över 20 år. Formeln är att göra något begripligt, som känns bekant och användbart men med en spännande krydda. Det är receptet för kommersiellt gångbara produkter. Mörk Borg är ett jättebra exempel. Det är ett OSR-spel men som ser ut som en metallskiva/poster. Förena två bekanta företeelser, med en hel del hantverkskunskap och passion, och då kan lyckas hela vägen.

Men du kan göra allt rätt utan att det blir ett internationellt fenomen. Det finns andra aspekter som spelar in med. Din marknadsföring och tajming exempelvis.

Här bör man ju på något vis lyssna på fansen. Att göra en simualitionistisk tegelsten som lånar grafiska element från nordsvensk folkmusik är kanske inte lika gångbart.

Edit @erikt slog alltså huvudet på spiken här ovan. Något nyskapande som man känner igen.

 

[Oscar Silferstjerna]

Men tycker du att det är en smart företagsstrategi att skita I fansen och vad dom vill.

Om jag tex skall skapa ett supplement till alien och märker att 90% av fanbasen vill ha ett supplement där man är space truckers är det då om jag vill försörja mig på rollspel en smart business model att skapa ett supplement där man är colonial marines och förlora försäljningssiffror

Tyvärr blev det till slut alla mot en i den här tråden. Det var i alla fall inte min avsikt. Vad jag vet känner du och jag inte varandra personligen men jag hoppas att du inte blev alltför avskräckt av diskussionen, utan fortsätter att skriva inlägg på det här forumet. Alla behöver inte tycka likadant om allting.

 

[pappa]

Lyssnar man för mycket på sin målgrupp kan man sällan innovera, för målgruppen vill ofta mest ha samma igen. När man väl har en etablerad produkt ska man inte heller lyssna för mycket på dem, utan följa sin kreativa riktning och tro på sin intuition som banade vägen från första början. Våga fortsätta chansa, eller bara göra det man själv vill för att det är kul. Inte ta beställningsjobb.

För att fortsätta på exemplet MÖRK BORG: vi har alltid gjort bara det vi själva vill, utan att grubbla så mycket på om det kommer vara kommersiellt gångbart eller inte. Vi har gjort många grejer som aldrig hade överlevt en kritisk fokusgrupp. Det är helt orimligt att Ikhon, som i princip bara är en 4d10-tabell, görs som en box med fyra häften proppade med oljemålningar. Eller att vi släppte en dungeon i form av en seriestripp där man kan välja läsriktning, och inte förklarade något om hur den funkade öht. Men vi gjorde det för det verkade kul och vi inte sett någon annan gjort det. Kanske funkar det, kanske inte. Det visar sig.