Re: Evil? Kanske. Löjlig? Ja, i mitt tycke.
Tja, andra har ju förklarat tillräckligt varför de inte gillar V&N, och jag serverade ju min åsikt ganska tydligt i följande tråd:
http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...p;o=&fpart=
Vi har helt enkelt olika definitioner på vad som är 'coolt'. I mitt Mundana, och i Neogames, trodde jag, är konsekvens och trovärdighet, och nyansering, ledstjärnor, och när det dyker upp flygande zombier, dödsväktare som enligt texten
alltid har
svarta rustningar och, om du ursäktar, nekromantiker-femme-fatales som heter Maleficia, då tycker jag helt enkelt inte att det är coolt för fem öre längre. Snarare outsägligt löjligt. Varför försöker inte någon nekromantiker smälta in istället för att sticka ut? Varför alltid svart, trasig kåpa och/eller svart helrustning och skelettdelar? Varför, varför? Det är sååå uttjatat, och ack så trist.
Jag vill ha vandöda i mitt Mundana, det hör fantasy till. Men vad jag inte ville ha var jääättecoola hobby-nazgûler, chaos-krigare i svarta helrustningar och nekromantiker som leder hela härar av vandöda i krig mot 'det goda'. Det känns helt enkelt för fantastiskt, för världsomvälvande...och för löjligt för Mundana. Jag hade föredragit vandöda som mer unika skapelser, något man kanske hade en eller ett par av, och något som kunde uppstå såväl spontant som av en magikers magi. De skulle vara olika varandra, men inte genom att tillhöra en uppsjö olika arketyper, som i V&N, utan helt enkelt genom att de var individer, formade efter sin skapares önskemål eller de omständigheter som gav upphov till deras tillblivelse. Inte genom att tillhöra en massa olika klasser och kategorier på bästa D&D-manér.
På tal om ingenting...en sak ger jag dig en elogé för, dock. Belialen. Idén om att kunna fängsla en individs själ i dess egen vandöda kropp, utan att denna blir en vampyr, lisch eller något, var i sanning inspirerande. Och elak
- Ymir, som hade med en jättemysig och trevlig, om än excentrisk, cirefalisk nekromantiker och familjefader för ett par spelmöten sedan