Nekromanti d20 systemen

[antorax]

Hejsan alla d20 nördar!!!

Jag känner mig lite vilsen när det gäller alla d20 system. Jag har ett par dnd böcker (forgotten realms), midnight och även star wars... har dock aldrig spelat det men vill testa det på min spelgrupp.

Något som dock känns lite jobbigt är att i mina ögon så är det så förbannat orealistiskt. Allt med levlar, feats, magierna i systemet, attack bonusarna och allt sånt. Är det inte lite konstigt att efter att en äventyrare klarat ett uppdrag och får tillräckligt xp för att gå upp i level så lär han sig plötsligt tre nya magier, har även lärt sig en ny feat och blivit bättre på några färdigheter, som han för övrigt aldrig tränat eller använt.

Hur får ni detta att fungera? Jag är nämligen mycket nyfiken att börja spela i midnight som verkar vara en ball värld om det inte vore för systemet, och det verkar lite jobbigt att modda det.

Mr Fryksdahl

 

[DeBracy]

Skitlätt! Jag bryr mig inte så jäkla noga.

För att vara lite allvarliga så ser jag inga problem med att man i d20 delar ut all erfarenhet på samma gång istället för stötvis som man gör i de flesta svenska spel t.ex. Inte ett dugg realistiskt men väldigt praktiskt.

Är det inte lite konstigt att efter att en äventyrare klarat ett uppdrag och får tillräckligt xp för att gå upp i level så lär han sig plötsligt tre nya magier, har även lärt sig en ny feat och blivit bättre på några färdigheter, som han för övrigt aldrig tränat eller använt.

Gällande det där så står det nånstans i grundböckerna till D&D att rollpersonerna helt enkelt antas hålla på med sånt som att öva mellan äventyren. Tidseffektivt va? Kanske inte så påtagligt som man vill ha det dock...

d20-spelen är ju sådana spel där man ofta har en plan för vad man ska ta för level härnäst osv. Uppmuntra spelarna till att spela på saken helt enkelt: "Jaså du tänkte multiclassa till Fighter nästa gång? Då kanske din gubbe ska höra med Pelles rollperson om de inte kan sparra lite?" Dylika saker kan ge upphov till en hel del trevligt rollspelande (glöm inte resten av gruppen medan Pelle sparkar röv med nybörjaren bara ).

Magiker kan de ju få springa på nya formelböcker eller dylikt.

När det gäller hela XP-köret... jag föreslår att du antingen friformar det till stor del ("Ni får... öh... 780 XP var") eller skiter i det. T.ex. kan man göra så att de får nya levels när det passar eller så att ni levlar var tredje-fjärde speltillfälle (om vi antar att ni spelar 4-5 timmar per gång).

Så det var väl lite tyckande och tankar från min sida. Kommer säkert fler tips.

(en liten kommentar om det där med att få nya Feats och plötsligt kunna nya prylar - jag som fastnat i anime-träsket är inte så värst ovan det där med att folk ska visa sin nya, förbättrade True Strength i tid och otid )

 

[Feliath]

Det är meningen att det ska vara orealistiskt

Du vet, fantasy?

Hjältarna i D&D är lika magiska som drakarna i D&D. Det är helt enkelt sådan stilen är. Så är det konstigt? Det beror på vilken synvinkel man ser det ur. Jag vill ha en magisk epikstil när jag spelar D&D, så för mig ter det sig som helt rätt. Det är också så man lättast får det att fungera: genom att helt enkelt acceptera spelets stil för vad den är. Kan du köpa trollkarlar och drakar (som kan flyga, trots att kondorer är vådligt nära taket för hur stor en varelse kan vara och flyga för egen maskin) bör du kunna acceptera magisk erfarenhet också. Same shit, alltihop.

Annars blir man tvungen att modda, och det är tillräckligt krångligt att det känns motiverat att helt enkelt föreslå att du kollar in ett annat spel. Undvik EON, bara, det är ännu mer orealistiskt, även om det ägnar ganska mycket tid åt att hävda motsatsen. Hârn brukar lovordas som jordnära, men det har jag aldrig spelat.


/Feliath - no, really

 

[Rising]

Är det inte lite konstigt att efter att en äventyrare klarat ett uppdrag och får tillräckligt xp för att gå upp i level så lär han sig plötsligt tre nya magier, har även lärt sig en ny feat och blivit bättre på några färdigheter, som han för övrigt aldrig tränat eller använt.

Det är jättekonstigt. Fast en sak som inte är ett dugg konstigt är att makarna bakom D&D försökte göra ett spel som var roligt att spela.

Det är extremt svårt att spelleda lång träning på ett sätt som alla spelare kan tycka är roligt. Enformiga moment som skall upprepas om och om igen är sällan roliga att få uppleva, och att som spelledare säga "tja, ni tränar och tränar, men nu spolar vi fram handlingen tills något intressant händer..." är inte en bra lösning. Då är det på många (men inte alla) sätt bättre att göra som D&D; se till att personlighetsutvecklingen får gå till på det sätt som är så roligt som möjligt att spela: Genom att klara äventyr.

Det är betydligt enklare att spelleda, och eftersom man själv som spelare kan påverka hur bra "träningen" går så känner man sig mer delaktig i sin rollpersons utveckling.

Vill man absolut ha en trovärdig förklaring (vilket i sig är rätt off i ett sagorollspel) så kan man säga att rollpersonerna tränar mellan äventyren. Alltså precis samma lösning som framspolningsspelledarna använder, fast utan de tröttsamma "ja ni tränar och tränar..."-beskrivningarna.

Hur får ni detta att fungera?

Jag kommer att hålla en sagovinkling i min kamanj. Precis på samma sätt som Luke går från att vara en omogen, tafatt bonnapojke till att svinga sig över stup med en prinsessa i famnen, skjuta stormtrupper och spränga hela dödsstjärnan, allt detta utan någon egentlig träning överhuvudtaget, på samma sätt kommer rollpersonerna att utvecklas i min kampanj. Alltså; de -mognar- (precis som Luke), men de -tränar- inte i vanlig bemärkelse.

 

[Troberg]

Hur får ni detta att fungera? Jag är nämligen mycket nyfiken att börja spela i midnight som verkar vara en ball värld om det inte vore för systemet, och det verkar lite jobbigt att modda det.

Jag håller med dig, det är underligt, på så många olika plan.

Mitt råd, till skillnad från de andra som antagligen kommer att säga "Det ska vara så", "Lär dig leva med det" eller någon variant på det temat, är att fundera om du verkligen vill köra med det systemet. Midnight är en värld som lever på andra kvaliteter än dungeonbashing, den är mer "Hemliga Armén" (originalet alltså, innte komedin) än fantasy-Indiana Jones-dungeonbashing. Midnight är mörkt och skitigt partisankrig snarare än heroisk fantasy i blanka rustningar. Jag tror att den skulle göra sig bra, till och med mycket bättre, i ett lite mer realistiskt lågnivåfantasysystem, tex Ars Magica, DoD, GURPS, Generica osv.

Så mitt tips: Behåll världen, dumpa systemet helt och hållet. Det finns system som är bättre för ändamålet.

 

[Pom]

Jag håller med om allt som har skrivits hittills och har inte så mycket att tillägga i sakfrågan. Möjligen att teorierna för inlärning inte är mer orealistiska i d20 än i de flesta andra spel.

Men jag blir lite nyfiken. Du säger att du har blivit nyfiken på att spelleda i Midnight, FR och SW.

Midnight håller jag med Troberg om - det bygger på att rollpersonerna i allmänhet är i gravt underläge mot de som bestämmer i världen. Reglerna har modifierats från D&D för att bättre spegla det.

Men FR och SW, vad är det i de kampanjerna som skär sig mot att hjältarna blir bättre orealistiskt snabbt?
Luke levlar ju järnet mellan varje film. Och inte blev supertrollkarlarna i FR sådär mäktiga genom tålmodiga studier i oljelampans sken.

 

[Troberg]

Men FR och SW, vad är det i de kampanjerna som skär sig mot att hjältarna blir bättre orealistiskt snabbt?
Luke levlar ju järnet mellan varje film.

Först och främst en disclaimer: Jag känner bara till d20-SW från det i övrigt rätt bra datorspelet "Knights of the old republic", så jag kanske inte har helt rätt i alla detaljer. Dessutom tar jag tillbaka kommentaren "i övrigt rätt bra", jag stör mig dessutom på det helt jävla idiotiska namnet. Det går inte att ha republikanska knights, det är en motsägelse. Knights kräver en kung för att kunna existera, utan en sådan kan inte titeln existera eftersom det är kungen som delar ut den.

Det jag stör mig på är att man inte gjort någonting alls för att plocka bort eller ens dölja dungeonbashingarvet. Det är inte Star Wars, det är D&D med ljussablar. Man har till och med kvar sådant som "dire"-kritter, uncanny dodge, trap sense och en massa annat sånt. Jag föredrar definitivt d6-systemet för Star Wars (och jag vet att d6-SW inte säljs, men man kan köpa Metabarons och få systemet där, världen finns i filmerna).

 

[antorax]

Ja du är nog den ende hittills som har gett mig ett sådant svar. Tycker att de andra är lite väl låsta i sina "äventyrs-spelar-ha-kul-regler". Kanske lite mer realism.

 

[antorax]

Men det vore ju ballare om magikerna i FR hade studerat lite. Och inte bara slagit ihjäl ett monster och får därför tillräckligt xp så att han upp i level och lär sig tre nya dödarmagier när han ska döda nästa monster tio meter bort.

Och Luke i filmerna bör man inte ha med i räkningarna, det är film, och där har ju författaren (det var väl böcker först tror ja) redan bestämt vem som skall vinna, och hur Luke ska döda dem.

 

[Magnus Seter]

Man kan köpa...

...d6-systemet i sig självt också numera. Säljs av ett bolag som kallar sig West End Games.

M.

 

[Magnus Seter]

SW = bok först?

Och Luke i filmerna bör man inte ha med i räkningarna, det är film, och där har ju författaren (det var väl böcker först tror ja) redan bestämt vem som skall vinna, och hur Luke ska döda dem.

Nä, SW var film först.

Och eftersom SW (självklart) och D&D i mångt och mycket försöker emulera en hollywood-actionhjälte-känsla, så är det en bra idé att titta på just filmerna för att se var de flesta spelarna kommer att hämta inspiration, och hur de vill att det ska fungera.

M.

 

[Magnus Seter]

Tja

Vi har rekommenderat Troberg att byta från d20 till nått annat hur många gånger som helst. Och handen på hjärtat, hade du förväntat dig att vi inte skulle vara låsta i vårt sätt att tänka? Du postar i alla fall på just d20-forumet.

Men okej, några fler konkreta tips:

1. Sök på forumet. Det här med realism i d20 har diskuterats en massa gånger, och alla här har gett sin syn på det kanske 100 gånger. Så du hittar säkert något matnyttigt.

2. Om du vill ha mer känsla av realism (jag säger "känslan av" eftersom jag anser att alla rollspel till sin natur är orealistiska, och inte kan uppnå en realism som är mätbar), kan du uppnå det på flera sätt:

- köp Buy the numbers, en billig pdf som dekonstruerar levels
- kör med W/VP-systemet eller Grim'n Gritty-systemet (finns gratis på internet), som gör strid farligare
- köp Torn Asunder, som innehåller mängder av tabeller för critical hits
- använd reglerna från DMG:n för att man måste träna innan man kan höja färdigheter, BAB eller levels

3. Utveckla de idéer som dök upp senast det här diskuterades i relation till SW.

Men till syvende och sist, om du inte köper tanken på levels, tror jag inte att du öht kan modda D&D/d20 till att passa dig. Köp hellre Midnight och sen WFRP-regelboken och kör på det. Inte mer realistiskt, men mer dödligt. Och det brukar vara det de flesta menar när de snackar om realism, så jag antar att det är det du är ute efter.

M.

 

[Troberg]

Ännu bättre! [NT]

-

 

[chrull]

Tycker att de andra är lite väl låsta i sina "äventyrs-spelar-ha-kul-regler". Kanske lite mer realism.

Jag tycker du verkar lite väl låst i din jakt på realism.
Och vill du ha realism i ett rollspel så får du jaga länge. Så vitt jag vet så saknas det helt realistiska rollspelsregler.
Spel med regler som är till för att ha kul i äventyr däremot finns det gott om, orginalversionen av d20, d&d är ett typiskt sådant spel, och då är det inte så konstigt att de flesta som skriver på det här forumet gillar sådana spel.

Mitt råd är att du antingen accepterar levels för vad de är eller byter d20-variant eller regelsystem helt. Det finns d20 utan levels och det finns regelsystem som försöker likna verkligehten mer än vad det gör.

svårare än så är det intem och jag gissar att du knappast kommer få så mycket bättre svar här.

chrull

 

[Magnus Seter]

Öööööh

Och inte bara slagit ihjäl ett monster och får därför tillräckligt xp så att han upp i level och lär sig tre nya dödarmagier när han ska döda nästa monster tio meter bort.

Fast så funkar ju inte reglerna. Så om man gör så, så är det ju klart att reglerna känns konstiga. Eftersom de inte funkar så, menar jag.

M.

 

[Troberg]

Re: Tja

Köp hellre Midnight och sen WFRP-regelboken och kör på det.

Jag skulle nog föreslå Ars Magica, med magikerkaraktärer förbjudna för spelarna. Är motståndarna då ledda av magiker med tillräckligt illasinnat sinnelag så är nästan oundvikligt med rätt stämning.

In fact, det är nästan exakt vad jag har i en del av min (långt in i framtiden) kommande fantasyvärld för Generica. Ett avlägset, avskärmat rike som styrs med spikbeklädd järnhand av en stor grupp mäktiga magiker (de har tillgång till magi och energireserver som inte andra har, dock kräver den offer och sånt) helt utan samvete eller moral men med stora ambitioner. Sånt är alltid en otäck kombination. Det kommer dock att dröja innan den får prioritet och blir klar. Men den kommer att bli jättestor. I framtiden.

Vi har rekommenderat Troberg att byta från d20 till nått annat hur många gånger som helst.

Jo, och jag är faktiskt på god väg att dumpa det för gott nu, åtminstone systemet. Världar som Midnight och Ravenloft är rätt så charmiga, men det enda som systemet tillfört mitt liv är huvudvärk.

2. Om du vill ha mer känsla av realism (jag säger "känslan av" eftersom jag anser att alla rollspel till sin natur är orealistiska, och inte kan uppnå en realism som är mätbar), kan du uppnå det på flera sätt:
- köp Buy the numbers, en billig pdf som dekonstruerar levels
- kör med W/VP-systemet eller Grim'n Gritty-systemet (finns gratis på internet), som gör strid farligare
- köp Torn Asunder, som innehåller mängder av tabeller för critical hits
- använd reglerna från DMG:n för att man måste träna innan man kan höja färdigheter, BAB eller levels

Det finns ett jätteenkelt sätt att plocka bort levels ur spelet. Bestäm en startlevel som karaktärerna ska ha. Gör karaktärerna. Spela dem. Öka inte level. Problem solved.

Vill man förbättra karaktärerna under spel så kan man göra på två sätt:

1. Låta spelledaren ta ansvaret
1.1. "Nu har ni traskat genom vildmarken i två månader, ni får X poäng att höja vildmarksaktiga färdigheter med"
1.2. "Nu hur du släpat på så mycket prylar så länge att du börjar få muskler. Öka styrkan två steg och sänk intelligensen två steg."
1.3. "När du slogs mot fäktmästaren såg du ett trick som du lade på minnet och som du tränat på ett tag på lediga stunder. Välj en lämplig stridsfeat."
1.n. osv

2. Rippa förbättringsregler från något annat spel
2.1. BRPs "kryss för lyckade färdigheter vilket ger chans att förbättra"
2.2. EDoDs "luckade färdigheter ger poäng att förbättra med"
2.3. Genericas målbaserade erfarenhet. Karaktären har mål, tilldelade av spelledaren (egentligen handlingen) eller valda av spelaren själv. När karaktären uppnår ett mål så får han poäng motsvarande målets värde vilka kan användas för att förbättra karaktären.
2.n. osv

Ett sista råd. Spela inte naken om det finns rabiessmittade illrar under spelbordet.

 

[antorax]

Re: SW = bok först?

Okej, tänkte att jag kan svara på båda inläggen med en gång... Är det inte så att om man går upp i level så får man typ välja ett par nya besvärjelser och en feat om man har tur. Har dock som jag sagt inte spelat det utan bara skumläst regelböckerna lite, dock så har ja spelat typ neverwinter nights och ja fick för mig att reglerna var desamma.

Okej, det är med hollywood stil, men så alla som spelar dnd och sånt spelar typ hollywood-rollspel eller vad? Blir det inte lite väl orealistiskt då?

 

[Pom]

Men det vore ju ballare om magikerna i FR hade studerat lite.

Du har helt rätt i bokstavlig mening.

Säg att man vill spela en rejäl ärkemagiker. Då vill man förstås att han skall ha studerat. Jag håller helt med.
Men, själva studerandet är tråkigt. Det är inte så himla kul att läsa tusentals sidor faktatext i syfte att råplugga det och försöka förstå hur författarna tänkt. Det är ännu tristare att göra mekanismer för att simulera det i detalj. Slå något Concentration-slag var 20:e sida för att inte bli 1 steg tröttare. Slå Search för att se om man inte missat någon viktig mening.

Studier av den typen är sådant man vill ha gjort, inte sådant man vill göra. Därför antar d20-reglerna att rollpersonen gör sådant ändå. Spelaren behöver inte göra allt som rollpersonen gör. Man kan hoppa över de tråkiga bitarna. Plocka russinen ur kakan.

Och Luke i filmerna bör man inte ha med i räkningarna, det är film, och där har ju författaren (det var väl böcker först tror ja) redan bestämt vem som skall vinna, och hur Luke ska döda dem.

Vad nu då? Menar du att rollspel inte kan inspireras av böcker och filmer eftersom författare har skrivit manusen?

 

[antorax]

Okej, jag vill inte ha ett perfekt realistiskt system, men jag vill heller inte vara helt ute och cykla... Men nu låter det som om alla som spelar dnd är inne på det och inte bryr sig om att det (i mina ögon) är rätt flummigt.

Vad för d20 system är utan levels och lite mer realistiska?

 

[chrull]

Re: SW = bok först?

Okej, det är med hollywood stil, men så alla som spelar dnd och sånt spelar typ hollywood-rollspel eller vad? Blir det inte lite väl orealistiskt då?

återigen, orealistiskt hur? alla rollspel är orealistiska.
Du däremot gör misstaget i att tro att alla rollspelare eftersträvar realism. Eller att alla rollspel skulle eftersträva realism. Det stämmer inte.

De flesta rollspel siktar på "action-film från hollywood" och de flesta rollspelare verkar vara nöjda med det. "lite väl orealistiskt" är alltså en bra sak för många.