Pom
Swashbuckler
Jag antar att du överdriver av tydlighetsskäl, men av samma tydlighetsskäl vill jag ändå påpeka att visst finns det saker i systemet som gör tillvaron mörk och ångestfylld för spelarna. Bara en sådan sak som att man måste dricka människoblod nattligen för att överleva, samtidigt som man måste akta sig för att vara elak mot människor (eftersom man annars riskerar att bli av med sin gubbe). Den kampanjvärld reglerna är sammanvävda med är som den framställs i äventyren rätt mörk och ångestfylld också för spelarna: en massa komplicerade intriger pågår som är omöjliga att få rejäl inblick i och många av de tongivande SLP-arna är så förfärligt överlägsna spelarkaraktärerna att varje direkt konfrontation blir självmord.Å andra sidan finns det inget i systemet som uppmuntrar till [mörker, story och ångest], vilket gör att det är precis lika lätt att improvisera helt utan mörker och ångest.
Notera nu att jag inte säger att VtM har jättebra regler för ångest och mörker. Inte heller säger jag att de regler som finns med automatik alltid skapar djup spelarkaraktärsångest för spelaren. Själv är jag dessutom helt ointresserad av ångest i rollspel (spänning, dramatik och övergående skräckupplevelser är däremot skoj).