Nekromanti Erarna Rollpersoner eller...

[Man Mountainman]

Re: Definitioner

Min uppfattning är att begreppet "kobold" oftast appliceras på de som utövar en spelstil som är olik din egen. Det har sällan någon fast benämning, mer än att de flesta verkar antaga att det har med regler att göra.´

Det tror jag inte ett dyft på. Jag är övertygad om att de flesta har en ganska bra bild av vad "kobold" innebär. Ett utmärkande drag är ju till exempel att de flesta av de spelare jag känner som i mina ögon *är* kobolder, knappast ens känner till vad termen betyder, och när de lär sig den så använder de den definitivt inte om till exempel mig (som ju som tidigare påpekat inte är en kobold ).

 

[entomophobiac]

Re: Erfarenhetspoäng = rollgestaltarnas blindtarm

En kompis till mig pular också med ett projekt vid namn Yggdrassil. Vi får se vem av er som blir färdig först.

(Jag sätter mina pengar på dig, eftersom mannen i fråga tar längre tid på sig än en snigel som korsar atlanten baklänges.)

 

[entomophobiac]

Re: Definitioner

Men om jag då kallar dig kobold - hur reagerar du? Jag vet inte hur jag skulle reagera, eftersom det inte i mina öron betyder något. Folk får gärna kalla mig vad de vill, om det gör saken enklare. Kategorisering i spelstil är ändå lite vilselett, eftersom varje spelgrupp normalt har sin egen stil.

 

[Man Mountainman]

Re: Definitioner

Men om jag då kallar dig kobold - hur reagerar du?

Tja, eftersom jag vet att din definition av "kobold" lyder "liten mytologisk varelse", så skulle jag nog ta det som en förolämpning.

Men även i annat fall hade jag sett det som något nedsättande. Problemet är väl att det är nedsättande för *alla*, även kobolderna. Att definiera termen är första steget mot att ge den allmän gångbarhet annat än som förolämpning. Att ha ett gemensamt språk är bra, för om mina medspelare direkt kan säga till mig att dom är kobolder, så vet jag direkt vilken sorts spelupplevelse jag har att vänta mig.

 

[entomophobiac]

Re: Definitioner

Tja, eftersom jag vet att din definition av "kobold" lyder "liten mytologisk varelse", så skulle jag nog ta det som en förolämpning.

Attans... där trampade jag i klaveret

Första gången jag konfronterade termen kobold var när jag flyttade från Norrland till Småland. I min plötsligt nya spelförening (för givetvis var det första jag gjorde att jag ringde en spelförening...) presenterade mig med uttrycket. Tyvärr vet jag inte under vilka omständigheter, men i alla fall.

När jag hörde det så hade jag verkligen inte en aning om vad det innebar, men efter ett tag så blev det mer eller mindre 100% förknippat med D&D och "Dungeon-Bashing" eller vad man nu föredrar att kalla ur-rollspelandet.

Jag tog emot den här benämningen till en början, men när jag sedan kom i kontakt med V:tMiskt lajv-fjanteri så har konstaterade jag fort att "kobold" är en väldigt generell term. För här fanns det åldersmässigt vuxna individer som stod och dryftade regler i timmar iklädda svarta mantlar och med Corpse Paint smetat över ansiktet. Motbjudande, tyckte jag.(Eller, första reaktionen var faktiskt "kul", men sedan var jag med ett par gånger...)

Efter hand har jag konstaterat - som någon skrev i den här tråden - att de allra flesta faktiskt har någon form av framåtsträvan, hur den nu ser ut. Många spel har "superkrafter"; discipliner, feats, "upptäcka fara" eller vad det nu är. Men det är saker som gör RP speciell, och saker som det alltid går att bli bättre på.

Här kommer också den del av rollspel som nog aldrig riktigt engagerat mig. Siffror och jämförelser av dessa. En av de som fick mig att börja spela rollspel befinner sig idag på en helt annan planet. Han kan bedömma ett telefonsamtal som helt består av grundegenskapssiffror som givande. Jag hade nog snarare gått raka vägen ut genom dörren och sprungit en vända för att bevisa att jag inte är fullt så mycket nörd

Så vart vill jag egentligen komma nu då?

Jo, det är lite som "beauty is in the eye of the beholder", alternativt "kobold kan du vara själv!"

 

[entomophobiac]

Re: Övning ger träning

Jag tror att han har roligt, precis som alla D&D-spelare.

Vad är egentligen den mest betydelsefulla skillnaden mellan D&D spelare och övriga rollspelare?

Regler är ett medium för att berätta en historia, oavsett vad den historian eller ens mediumet har för natur. Oftast tycker jag nog att spelupplevelsen som sådan är ganska lik vilken spelupplevelse som helst - på ett praktiskt plan - oavsett om jag spelar CoC, AFMBE, V:tM, D&D3E, WHFRP eller något annat spel med en enigmatisk förkortning.

 

[Man Mountainman]

Re: Definitioner

Här kommer också den del av rollspel som nog aldrig riktigt engagerat mig. Siffror och jämförelser av dessa.

Bingo! Det är exakt det som är min definition av koboldism.

Men Grottkräl står väldigt nära den definitionen, för strid är den mest spelnära delen av rollspelet, och där blir siffrorna så mycket viktigare. (skälet till att jag själv ogillar grottkräl är dock snarare att jag avskyr "encounter"-modellen på strider).

(Fan, den där jävla Rising! Jag har inte kunnat komma ifrån rollspelsmakarforumet nu på morgonen).

 

[entomophobiac]

Re: I Eon gick det såhär

Han hade efter stridigheter i ansiktet...

Stridigheter i ansiktet?! Näsan konkurrerar med ögonen? Alltså, jag vill ha en förklaring

 

[entomophobiac]

Re: Definitioner

Eftersom det jag spelade allra mest i början var Mutant och sedan Mutant Chronicles så har jag inga större erfarenheter av grottkräl.

På gott och ont, antagligen.

 

[The_Gorger]

Re: EP & Rollgestaltande

Det låter som ett bra system ert också,men går det inte att överföra till någon sorts regel eller regelliknande tips, eftersom det är det du verkar vara ute efter. Eller?

 

[Oldtimer]

Re: Övning ger träning

Rising: Jag tror att han har roligt, precis som alla D&D-spelare.

Entomophobiac: Vad är egentligen den mest betydelsefulla skillnaden mellan D&D spelare och övriga rollspelare?

Ja, det undrar jag också, faktiskt. Jag har nog spelat D&D på alla upptänkliga sätt (men alltid haft roligt, förstås), så jag har svårt att se hur vi skiljer oss från andra rollspelare.

Om nu inte Rising menar att vi har roligt när vi spelar, medan alla andra inte har det.

/Mikael

 

[Krille]

Re: Övning ger träning

"Jag belönar också mina spelare. Med ett välskrivet äventyr."

Det gör inte jag. Jag och mina spelare skapar ett äventyr. Sedan belönar jag deras insats i medskrivandet med lite EP. Man kan aldrig belöna någon i förväg.

"För mycket godis får man ont i magen av."

Jo, men lagom mycket godis är bara gott.

 

[Krille]

When the stars are right

"Jag tänker lite på skräckrollspelen. Först: jag har aldrig kört med Erfarenhetsregler i skräckrollspel."

Det är sällan jag kör med det heller, men av helt andra skäl: antingen är äventyret såpass kort att det är klart efter en kväll (den form jag trivs bäst med), eller så är det så dödligt att det inte är någon kvar att dela ut erfarenhet till (Cthulhu rullar!), eller så är det inte skräck alls, utan såpaspel à la Vampire, och då deltar jag helst inte alternativt ser det som vilken längre episk kampanj som helst som man kan få EP i.

Men det är jag det.

 

[Krille]

Stridigheter i ansiktet?! [ANT+OT]

"I'll bite your leg off, you yellow bastards!"

 

[Oldtimer]

Re: Definitioner

Här kan ju jag passa på att inflika hur begreppet uppkom (eftersom jag var med då).

När 80-talet började var de flesta rollspelare lite äldre (högstadieelever eller, oftare, universitetsstudenter). Så kom DoD 1982 och rollspelandet tog sig ner i åldrarna. Plötsligt översvämmades rollspelarnas favorithålor (rollspelsbutiker, konvent, föreningar, mm) av rollspelare i yngre åldrar. På grund av att de var fysiskt mindre än oss och uppträdde i stort antal, skapades liknelsen med kobolder, en varelse från AD&D som var just liten och ganska oförarglig, och som oftast förkom i stort antal.

Det låg ingen annan värdering i uttrycket, annat än att man förväntade sig att en "kobold" var tämligen ung, oerfaren och full av missuppfattningar om hur rollspel fungerade (men glad och entusiastisk ändå).

På senare tid har det tydligen börjat användas till lite allt möjligt man ogillar. Samt fått härledningar, "kobolderi", "att kobolda sig".

När det används som ett skällsord, uppfattar jag det som att betyda de mest negativa attributen hos dessa kobolder i början av 80-talet. "Oerfaren", "outvecklad", "saknar varje försök till rollgestaltning", "pratar bara om vilket häftigt monster man dödat", osv.

I vilket fall som helst invänder jag personligen envist mot varje försök att stämpla mig som kobold eller mitt spelande som kobolderi. Jag uppfyller ju liksom inte ens grundkriteriet på en kobold, kortväxt.

/Mikael

 

[Troberg]

Re: Övning ger träning

Ja, det undrar jag också, faktiskt. Jag har nog spelat D&D på alla upptänkliga sätt (men alltid haft roligt, förstås), så jag har svårt att se hur vi skiljer oss från andra rollspelare.

Om nu inte Rising menar att vi har roligt när vi spelar, medan alla andra inte har det.

Jag tror att D&D-spelare lider när de spelar men ljuger om det för att få fler kompisar.

Ärligt talat tycker jag hela diskussionen spårat ur. Den var intressant så länge som det handlade om hur man hanterar erfarenhet på olika sätt och fördelar och nackdelar med dem, men nu har den urartat till ordmärkeri och gnäll om formuleringar.

Om någon har mer fakta att tillföra så gör det. Om det bara är mer "Du sa ju..."/"Gjorde jag inte alls..."/"Gjorde du visst..." så ser jag hellre att det lämnas utanför.

Någon admin får gärna bryta ut diskussionen om definition på koboldism till en separat tråd. Den är intressant, men drunknar i mängden och den här tråden behöver ändå bantas.

 

[Rising]

Re: Övning ger träningsvärk

"Det gör inte jag. Jag och mina spelare skapar ett äventyr."

Så du improviserar bara? Alltid? Jag och mina spelare skapar tillsammans en berättelse, men äventyret är det jag tagit med mig till spelsessionen, även om det bara är en lapp med lösa minnesanteckningar och ett gäng idéer.

"Man kan aldrig belöna någon i förväg."

Det är som med middagsbjudningar. Om jag förbereder middagen ordentligt så blir vi alla belönade under kvällen. Gästerna får alltså god mat i utbyte mot att de ser till att vi alla får en trevlig kväll.

Jag tar inte och utvärderar mina gäster under middagens gång: "Benke, du åt inte upp allt av soppan, så du får ingen dessert. Maja, du drog däremot en rolig fräckis när vi hade satt oss, så du får en liten konjak till kaffet." En del av belöningen är liksom att slippa bli utvärderad, och veta att man får det bästa som SL har att bjuda på.

"Jo, men lagom mycket godis är bara gott."

Javisst. Jag som är en van brädspelare brukar dock äta tillräckligt med godis under lördagarna (och dessutom fabricera mitt eget godis) så jag ser gärna att det ligger andra saker på min middagstallrik än vad som erbjuds i godisaffären.

/Rising

 

[Rising]

Vrid ringarna till max, så de bildar ordet FLAX

"Men det är jag det."

Om det var allt du tyckte var värt att anmärka på, så verkar vi vara överrens.

/Rising
som ofta lirar skräckrollspel som Krille, men som också är förtjust i att lira längre kampanjer där man får följa rollpersonernas liv under en längre tidsrymd och se hur de förändras med tiden.

 

[Krille]

Värkmästarn i magen

"Så du improviserar bara? Alltid?"

Klart. Hur ska man annars kunna låta spelarna vara med och skapa ståryn?

För säkerhets skull så poängterar vi extra noga att "alltid improvisera" inte är samma sak som att "improvisera allting" - det förbereds en himla massa, men huvudsakligen i form av vad som har hänt, vem som gjorde det, och vilka resurser de har just nu. Sen får vi se vad som händer.

"Always in motion is the future", som en vis grön mupp sade en gång.

"Benke, du åt inte upp allt av soppan, så du får ingen dessert."

Ah, det heliga föräldraskapet...

"En del av belöningen är liksom att slippa bli utvärderad"

Kort sagt, du köper helt enkelt inte tesen "det är roligare att bli belönad än att inte bli det". Fast du kanske är en sån där känslig konstnärssjäl ("man måste lida för att skapa"), eller kanske macho kustjägare ("smärta är ett privilegium")?

"och veta att man får det bästa som SL har att bjuda på."

Tycker du inte om efterrätten så står det dig fritt att låta bli. Jag kan bara hoppas att du tycker om glass, men om du inte gör det så tänker jag inte avstå att servera glass bara för din skull. De andra gästerna tycker ju om det.

 

[Krille]

Why settle for a lesser evil?

"Om det var allt du tyckte var värt att anmärka på, så verkar vi vara överrens."

Näpp. Vi är oöverrens, men det har redan benats ut till leda.