Nekromanti GammKon? ...

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

Well, jag gillar en hel del klassiska saker och blir själv uppretad när någon till exempel säger att mina gamla C64-dataspel är sämre än alla nya spel so finns idag, men jag har faktiskt bra argument för det också, som gör gällande att många av de där gamla spelen faktiskt är "mer" spel än dagens själlösa tutt-å-monstervidunder.

Alltså andra argument än att det "är ju klassiskt", alltså.

Lyckligtvis har du några andra argument än bara det, så kanske får vi rätsida på det här till slut.

Du säger att rollspelande inte bara är att snacka som sin rollperson, utan också agera som den. Det håller jag med om. Därför tycker jag att det är lite konstigt att du tar upp äventyrande i grottgångar som ett bra exempel på detta.

"men i nästan alla publicerade äventyr så brukar det vara gåtor och hinder som spelare och rollpersoner får anstränga annat än sin stridskunskap för att klara av."

Gåtor löses ju inte av rollpersonerna, utan av spelarna. (Om inte SL är juste och slår på INT för gåtlösningen, varpå det hela blir ett endimensionellt brädspelshinder)

Okej, grottgångar KAN förstår bli häftiga skådeplatser för överhäftigt rollspelande, men jag vill mena att det är bra mycket sämre än till exempel en stad eller annan form av samhälle.

"Dungeoncrawling, den term jag är mer familjär med och som mer antyder vad det handlar om än dungeonbashing, tycker jag är kul som avkoppling ibland och inte på något sätt sämre än någon annan typ av äventyr."

Visst, jag gillar en trevlig matinérulle då och då, men inte är det särskilt "bra" filmer? Jag är nöjd ändå, när folk på allvar försöker "bevisa" att Armageddon är en bättre film än Citizen Kane, så blir det bara tragiskt.

Däremot menar jag inte att gamla spel skulle per automatik betyda ruttet rollspelande. Verkligen inte. Men det känns lixom lite trist att så få männsikor vill leta upp sina gamla rollspel och spela dem på det där "bra" sättet man brukade, utan bara minns de dåliga bitarna med nostalgiskt flimmer. Vad kommer den yngre generationen säga? "ÅH, kampsportsreglerna i Kult, det är RIKTIGT rollspel, det!" ;^D

"XP för dödade monster, ja visst är det dumt. Inte kan man bli bättre på att slåss genom att slåss, det vore befängt

Nu är du ju bara löjlig. Bättre på fäktning blir man ju av att fäktas, inte för att man dödar sin motståndare. Man blir faktiskt inte bättre av att döda sina motståndare överhuvudtaget. Det där är dataspelstänkande. Om du inte gillar min term "dataspelstänkande" får du försöka motbevisa den, nu understryker du ju den istället!

"Dock ska jag påpeka att dungeons inte behöver vara varken enformiga eller fyllda med kobolder."

Jag kan dra det där resonemanget längre. Lika lite som dungeons behöver kobolder, behöver äventyr dungeons. Faktum är att allt rollspelande man kan göra i en dungeon, går utmärkt att göra på en intressantare spelplan också. Eller så går det att göra i Diablo. Jag har full förståelse för att man kan tycka "muntligt dataspel" är roligt. Men om jag vore en sådan som gillade det skulle jag inte bli så sur när någon sa att det var "mindra" rollspel än "riktigt" rollspel, -det hade ju varit hela poängen!

Jag älskar gamla dåliga skräckfilmer. Jag älskar dem för att de är så härligt anspråkslösa. Jag kan se dem hur mycket som helst. Vad jag INTE gör, det är att skriva sura insändare till kvällstidningar som ger dem dåligt betyg av sina recensenter. Där går gränsen mellan sunda och dumma människor.

Så bespara mig alla former av "analyser" som bevisar det muntliga dataspelandets suveränitet över rollgestaltningen, tack.

"Felet med översättningen av Role-playing Games till rollspel är att man droppar ut ett spel. Rollspelen är spel, inte teater."

Jag vet inte vilken spelfilosofi ni indoktrinerades med av de amerikanska rollspelen, men av Äventyrsspel fick vi lära oss att det inte fanns några vinnare i ett rollspel. Tror att ni fått lära er detsamma. Att ens rollpersons "framgångar" skulle begränsas till dödade monster (=brädspelshinder) och lösandet av gåtor (=som är upp till spelaren, inte rollpersonen) är bara dumt.

Rollspel ÄR ett spel, medhålles. Spel utgörs av byggstenarna Underhållning och Utmaning. God utmaning är varierande utmaning. Varva spelet med lite rollgestaltning, så blir också dungeonbashingssegmentet roligare, det är min devis.

"innan den psykoanalysika rollspelsvågen med spel som Vampre i bräschen dök upp"

Hmpf! Redan i DoD Expert var psykoanalys en het potatis i regelböckerna, med individuella livsmål osv. Och redan i min första DoD-box medföljde ett rosa papper som förkunnade att den tjocka köpmannen varit den bästa rollpersonen, för att hans spelare hade ju GESTALTAT rollpersonen, och till på köpet hade spelaren fått det bra roligt på köpet. Detta trots (tack vare?) att han betett sig som en total klumpeduns och undanröjt vännernas gömställe.

Han hade "spelat" dåligt enligt din analys om rollspel. Så tråkigt blir det om man tänker konstigt.

Hoppas att ni inter tänker så på Gamm-Kon, utan premierar klassiskt rollspelande, så som det var tänkt att spelas. Som ett "roll"-spel.

/Rising

/Rising
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
ehrrm.. ursäkta mig, men...

Alltså... människor (eller alver eller dvärgar... eller nefariter) läs igenom den här delen av tråden. Tala sedan om för mig vad de senaste inläggen har med rollspel att göra? Eller förresten, strunta i det ty jag vet svaret,,, det har inget med rollspel att göra, ni bara vänder & vränger på varandras formuleringar tills alla vi som försöker hänga med i diskussionen blir alldeles yra.

Alla hakar upp sig på småsaker och diskussionen slår lägre och lägre. Det slog lock i mina öron då nivån sjönk. Nu tycker jag att vi tar varandra i händerna och sjunger "We shall overcome" annars kommer det här forumet att befinna sig på samma plats som Fanzineforumet var på för ett tag se'n... i sandlådan.

Vi är alla människor - hej då
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Ett rollspelskonvent för folk över 26 år
Låt mig gissa: du är 26 år? Annars tycker jag detta nummer verkar lite plockat ur luften.

Turneringar i AD&D, CoC, Pendragon, RuneQuest, Palladium, Tunnels & Trolls &c.
&c? Vad betyder det?

En sjysst lokal med bar och olika smårum
Ja, god idé.

Kort sagt: GammKon!
Vad kommer Gamm- delen ifrån?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Hey, ta det lugnt, mannen!

Har egentligen svarat på det här tidigare på andra håll. Först; bara för att alla KOMMERSIELLA spel innehöll grottgångar kan det ju inte betyda att ni bara spelat i sådana? Det skulle ju betyda att alla Kultäventyr skulle se ut som Svarta Madonnan.

Jag vill inte dra likhetstecken mellan "riktigt rollspel" och "friform" eftersom det är korkat. Riktigt Rollspel är grundat på Rollgestaltning. Det går precis lika bra att rollgestalta i DnD som i Kult, så det har inget med moderna spel kontra gamla spel att göra. Varför är det så provocerande med att men tycker om rollgestaltning?

Sedan skrev jag:
""Jag har aldrig ens GÅTT i en "X gånger Y meter stenkorridor" och det är jag STOLT över!"

Här börjar jag skämta. Fast jag HAR faktiskt aldrig gått i såna skitkorridorer. Hävdelsebehov? Äh, jag har ju inte klagat på er ännu. Hävdar sig gör man ju på andras bekostnad.

""Jag har aldrig spelat med en rollperson i ett levelsystem två gåmger, aldrig tagit emot några XP för en dödad varelse, aldrig gjort något av allt det där som bara är skitdåligt."

-vilket jag har argumenterat för. Tycker du annorlunda, möt mina argument. Att bara direkt ta till de där gamla personliga angreppen, det är så himla trist...

"-Vilken kultur? Den som du har fantiserat ihop? "
Den som Dantes inlägg riktade sig till, förstås.

Jag har dittils opponerat mig mot behovet av att stänga ute vissa sorters spelare från ett konvent. Nu när jag hört vad Dante egentligen menade inser jag att det inte riktigt var lika illa som det kunde tolkas. Tur var väl det.

I skuggan av dessa åsikter tar jag och fördummar alla som hatar andra sorters spelare. Att möta din kritik "textstycke-för-textstycke" känns alltså poänglöst när man (om man läser inlägget i sin helhet) ser att jag ballar ut helt mot slutet och först när jag har önskat livet ur mer än halva jordens befolkning, inser jag att det förstås har varit fel på mig, hela tiden. En onödig slutkommentar skulle alltså varit "Släpp in alla sorters spelare, och se till att alla får ha det roligt. Saknas det dungeoncrawlerspel, gör ett! Men för guds skull se till att alla andra får vara med också!"

Det är förstås nästintill omöjligt att lyckas med en sådan bedrift, men då ser jag hellre att man säger "åh, kan man inte hålla ett rollspelskonvent på en kursgård, någon gång? Jättebra lokaler, bra rum att sova i, och barer med fullständiga rättigheter. God mat blir det också. Jag skulle vilja se ett koncentrerat på gamla sorters rollspel, för sådana finns det ju inga att spela på vanliga konvent" än att man skriver såsom Dante gjorde i huvudtråden.

Men okej, stundtals var jag otydlig i mina inlägg också, så nu när vi förstår varandra kan vi väl börja fundera på hur en sådan här plan kan genomföras på riktigt? (även om jag förmodligen blir svartlistad, så tror jag att det kan bli ett vinnande koncept.)

/Rising
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Kremlin

Det där kan ha varit det vettigaste någon skrivit på denna tråden!

Mina egna empiriska studier vid några konvent visar dessutom att rollspelare har roligare vid juntabrädet än klassiskt skolade strategispelare.

När jag och my fellow rollspelare sätter oss kring juntabordet brukar det urarta till värsta rollspelssessionen med vilda diskussioner, falska anklagelser, nävar i bordet och grova förolämpningar. Allt med spansk brytning!

Och om du gillar junta bör du definitivt testa Kremlin - där man spelar partitoppen i högsta sovjet under 40 & 50 talet. Det gäller att - genom intrigrerande, utrensningar, utpressning och betalda resor till Sibirien - manövrera fram sina egna mannar till partitoppen samtidigt som man försöker undvika en betald semester i Sibirien. Den spelare vars man först vinkar till folket tre gånger vinner. Strategiskt, osmakligt och sanslöst roligt!
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Gissningar

&c. är antagligen etc = et cetera = och så vidare. Jag har bestämt för mig att symbolen & från början är en hopdragning av Et (typsnittet som används i bl. a Planescape-produkter underbygger denna teori, eftersom &-symbolen ser ut som ett ihopskrivet Et där).

Gamm- i Gammkon kommer antagligen av Gammal.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

"Du säger att rollspelande inte bara är att snacka som sin rollperson, utan också agera som den. Det håller jag med om. Därför tycker jag att det är lite konstigt att du tar upp äventyrande i grottgångar som ett bra exempel på detta."

Låt oss se nu. Vi har ett gäng rollpersoner. De har fått reda på att vad deras mål nu än må vara så finns svaret och lösningen i ett grottkomplex. Då ska de väl ge sig av ditt för att finna svaret?

"Gåtor löses ju inte av rollpersonerna, utan av spelarna. (Om inte SL är juste och slår på INT för gåtlösningen, varpå det hela blir ett endimensionellt brädspelshinder)"

Och spelarna är ju till viss del sina rolpersoner, de är ju framför allt rollpersonens tänkande så så underligt tycker jag det inte är. I fall två så är det förhoppningsvis en nödlösning när inte spelarna själva kan lista ut vad de ska göra. Inte sämre än att slå för en kunskap en rollperson i vilket spel som helst kan ha egentligen. Rollpersonerna kan ju ha andra kunskaper än spelaren och i de fallen inte spelaren kan gestalta detta måste tärningen, eller spelledaren ställa upp med detta.

"Okej, grottgångar KAN förstår bli häftiga skådeplatser för överhäftigt rollspelande, men jag vill mena att det är bra mycket sämre än till exempel en stad eller annan form av samhälle."

Det är sämre om man föredrar intriger, om man föredrar mycket samtalande och så, men inte sämre om man gillar äventyrande mer än rollgestaltande.

"Visst, jag gillar en trevlig matinérulle då och då, men inte är det särskilt "bra" filmer? Jag är nöjd ändå, när folk på allvar försöker "bevisa" att Armageddon är en bättre film än Citizen Kane, så blir det bara tragiskt."

Det där tycker jag faller på att man har olika uppfattningar om vad som är "bra". Skillnaden ligger i att en film kan vara bra, för ett banbrytande filmspråk, ljussättning, pacing och sånt. En film kan vara bra för att den är underhållande. Jag faller in i kategorin som tycker att bra är underhållande. Jag tittar inte hellre på en film som tillfört något till filmhistorien än en som är kul.

"Däremot menar jag inte att gamla spel skulle per automatik betyda ruttet rollspelande. Verkligen inte. Men det känns lixom lite trist att så få männsikor vill leta upp sina gamla rollspel och spela dem på det där "bra" sättet man brukade, utan bara minns de dåliga bitarna med nostalgiskt flimmer. Vad kommer den yngre generationen säga? "ÅH, kampsportsreglerna i Kult, det är RIKTIGT rollspel, det!" ;^D"

Om man nu tycker att dungeoncrawling är kul då? Det kan vara dåligt i alla andras ögon men tycker jag att något är kul så sysslar jag med det. Jag skulle till exempel inte spela Svavelvinter, Oraklets 4 ögon etc eftersom jag tycker de är tråkiga. Det oavsett hur mycket de hyllats någon annanstans.

"Nu är du ju bara löjlig. Bättre på fäktning blir man ju av att fäktas, inte för att man dödar sin motståndare. Man blir faktiskt inte bättre av att döda sina motståndare överhuvudtaget. Det där är dataspelstänkande. Om du inte gillar min term "dataspelstänkande" får du försöka motbevisa den, nu understryker du ju den istället!"

Okej visst, jag har blivit kallad löjlig förut. Jo träning ger färdighet, men inte blir man sämre heller av att de dör. Jag tycker fortfarande att det känns som många är alldeles för upptagna med realism för att kunna ha kul i abstrakta system. Visst man kan sitta och kryssa i när man använder färdigheter, och ha system där man tappar kunskap när det gått lång tid. Själv har jag inget emot någon av systemen men rollspel är fortfarande "spel" för mig och varje enskilt system får mäta rollpersonernas erfarenhetssamling på sitt sätt, så länge jag tycker det äör kul att spela. Grejen är bara det är i en fantasyvärld, när någon eller något dyker upp med sikte på att ta kål på en så ger man igen med samma medel.

"Jag kan dra det där resonemanget längre. Lika lite som dungeons behöver kobolder, behöver äventyr dungeons. Faktum är att allt rollspelande man kan göra i en dungeon, går utmärkt att göra på en intressantare spelplan också. Eller så går det att göra i Diablo. Jag har full förståelse för att man kan tycka "muntligt dataspel" är roligt. Men om jag vore en sådan som gillade det skulle jag inte bli så sur när någon sa att det var "mindra" rollspel än "riktigt" rollspel, -det hade ju varit hela poängen!"

Självklart behöver man inte dungeons överhuvudtaget, dungeons är bara en härlig ursäkt för att samla hela äventyret nätt på ett och samma ställe. Jag har inte påstått det heller, men ska man spela klaasiskt rollspelande så tycker jag att det är en viktig ingrediens då det förekommit så ofta. Jag tycker inte det är en bättre eller sämre äventyrsplats än något annat, men Dungeons & Dragons fick inte sitt namn från att karaktärerna satt vid ett cafe i Lund och planerade sin framtid med några skolpamfletter i handen.

"Så bespara mig alla former av "analyser" som bevisar det muntliga dataspelandets suveränitet över rollgestaltningen, tack."

Vad det än var som fick dig att skriva ovanstående så kan jag garantera dig att det inte var en analys, jag är inte den analytiska typen. Jag är inte heller den som dömer olika spelsätt som bättre eller sämre. Alla sätt som man gillar är rätt. Det håller jag på. Sen får andra vara hur fördomsfulla de vill, jag menar jag har ju fördomar mot folk som jag anser har fördomar.

"Jag vet inte vilken spelfilosofi ni indoktrinerades med av de amerikanska rollspelen, men av Äventyrsspel fick vi lära oss att det inte fanns några vinnare i ett rollspel. Tror att ni fått lära er detsamma. Att ens rollpersons "framgångar" skulle begränsas till dödade monster (=brädspelshinder) och lösandet av gåtor (=som är upp till spelaren, inte rollpersonen) är bara dumt."

Jo det är samma sak i de amerikanska rollspelen. De brukar poängtera att de som har kul är vinnare. Rollpersonens framgångar bestod till stor del av rädda oskyldiga personer från diverse hot. För sina insatser brukar belöningen bli en större erfarenhet (baserad på monster och skatter i AD&D, och om man läser AD&D så står det flera gånger att detta är abstraktioner får att det inte ska bli en massa småpetande, men abstraktioner går inte hem i dagens spelsverige där det är realism som gäller), mera skatter och magiska föremål. Så enkelt var det i konkreta termer. Givetvis kan man dra nytta av säg folkets hyllning för att skaffa sig en bättre position i samhället men oftast fanns det andra platser i världen som behövde hjälp så man drog dit. Så du får tycka det är hur dumt som helst, jag älskar det.

"Rollspel ÄR ett spel, medhålles. Spel utgörs av byggstenarna Underhållning och Utmaning. God utmaning är varierande utmaning. Varva spelet med lite rollgestaltning, så blir också dungeonbashingssegmentet roligare, det är min devis."

Har inte sagt något annat heller. Jag sa bara att det är upp till var och en hur mycket av varje beståndsdel man vill ha.

"Han hade "spelat" dåligt enligt din analys om rollspel. Så tråkigt blir det om man tänker konstigt."

Det hade han inte alls det, jag skrev ju att gott rollspelande var att bete sig som ens rollperson. Mitt exempel tog upp att en som inte spelar som han fastställt spelar dåligt. "Om det man bestämmer att rollpersonen gör inte stämmer med vad spelaren berättat om rollpersonen klassas det som dåligt rollspelande och om det stämmer med personligheten som bra."

"Hoppas att ni inter tänker så på Gamm-Kon, utan premierar klassiskt rollspelande, så som det var tänkt att spelas. Som ett "roll"-spel."

Vet inte alls vad Dante tänkt sig, men klassiskt rollspelande enligt mig handlar inte om mycket rollgestaltande utan mer betoning på spel än roll.
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Re: Åh... boxar...

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>DoD 3 och Expert i nyskick, båda kompletta med alla reklamblad, outklippta pappfigurer och alla rollformulär är oanvända. <p><hr></blockquote><p>

Har du spelat spelet? Själv kan jag inte förstå samlarmanin där man plastar in saker och lägger dem i kassaskåp i stället för att använda dem, men det är ju bara jag...
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Re: Åh... boxar...

alla rollformulär är oanvända
Vafalls! Leksaker ska man leka med. Inte ska de väl stå på hyllan å samla damm inte!

Min personliga syn på boxar kan sammanfattas med följande:
Tacka vet jag KULT-boxen! Den var inte bara snygg, den innehöll nå vettigt åxå! + Att den när som helst kan komma att lösas upp i atomer (länge leve tejpen!)
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Re: Åh... boxar...

Räcker med att kopiera formulär tycker jag. Sen är jag väldigt mycket en spelhamster också som är försiktig om mina saker och har dubletter av en del prylar.
 

Yllle

Warrior
Joined
18 May 2000
Messages
210
Location
Någonstans i västerbotten
Re: Åh... boxar...

Jag köpte spelen begagnat för 300:- av en som köpte dom någon gång på det glada åttiotalet och aldrig spelade dom. Mitt DoD-91 däremot, sönderfallet omslag, lösa sidor och boxen är försvunnen.

Du har rätt i det där med samlarmani, jag har haft planer på en Expert kampanj i klassisk fantasyanda ett tag nu, men den har fått vänta i förmån för Gondica.
Det värsta exemplet på samlarmani jag har stött på är en kille som hade en bunt gamla space marines i plast från rouge trader liggandes. Jag frågade honom hur han hade tänkt måla dom, och han tittade på mig med en förvånade min och sa att han absolut inte skulle måla dom, han skulle låta dom sitta kvar på plastramen (sprue på engelska)!
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

Hmm, jo, jag tror aatt vi är ganska överrens. För det handlar ju om två olika sätt att spela rollspel på, och eftersom vi båda är rätt tydliga med att inte klanka ner på den andres grundfilosofi så får vi väl enas om att det finns flera sätt att spela på, och det ena inte är bättre än det andra.

Och okej, jag antar att om man bara spelar med rollpersoner skapta för att fungera i dungeon-äventyr (några som är hjältemodiga, sugna på äventyr, och mer eller mindre resonerar som man själv gör när det kommer till lösningen av klur och gåtor) så är det ju roligt, gammalt hederligt matinérollspel. Jag vill såhär i efterhand be lite om ursäkt för termen "muntligt dataspel". Det kändes rätt när jag skrev det, men det är en vidrig term som osar unken elitism, ser jag nu när jag tittar tillbaka. När du skriver "äventyrande" kort och gott är du närmare sanningen.

Vad jag frågar mig lite (och här kan du och andra gamla spelare säkert ge mig massor av bra tips), det är vad som skiljer ett bra "äventyrande" från ett dåligt.

Den här sortens diskussioner ser jag gärna mer av på forumet, förresten. Att det är uppdelat i olika rollspelsfabrikat känns som en konstig uppdelning för mig, för vad som är RIKTIGT intressant är ju vad som skiljer ett bra friformsäventyr från ett dåligt, ett bra skräckäventyr från ett dåligt, ett bra deckaräventyr från ett dåligt och -alltså- ett bra "äventyrsinriktat" äventyr från ett dåligt osv.

De första på listan har vi diskuterat förr, men hur är det egentligen med dungeoncrawling-äventyr? Hur bör man dela upp dem? Finns det en övergripande dramatologi som kan följas? Hur mycket skatter ska det vara, och hur mycket fällor? Monster? Det närmsta dungeoncrawling jag har spellett är nog Krugal Svylses Förbannelse. Det var ju ganska festligt, men så vitt jag kommer ihåg hade det också en tonvikt på festliga karaktärer. Nekromantikern, mammutjägaren osv. På sina håll blev det lite väl extremt, också. (själva tanken, förstås)

Hur kan man variera sig? Vilka sorters övergripande stämningar kan en dungeon ha (övergiven spök-grotta, grovhuggen rövargömma, välbyggd dvärggruva, förfallna ruiner osv) och hur skall äventyret i övrigt se ut? När skall det sluta? När man gått ut ur grottan, vad händer då? osv...

Skulle vara roligt om vi kunde börja analysera över vad som utmärker ett bra dungeoncrawlerrollspel. Även om jag av naturen alltid kommer hålla rollgestaltning av lite svårspelade rollpersoner som "riktigt" rollspel, vill jag ju inte lämna någon aspekt av vår fina hobby obemästrad. Så, kort alltså, vilka är dina bästa dungeoncrawling-minnen, och kan vi lära oss något av dem?

Och har du skaffat dig Scott McClouds Reinventing Comics ännu?

/Rising
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

"Vad jag frågar mig lite (och här kan du och andra gamla spelare säkert ge mig massor av bra tips), det är vad som skiljer ett bra "äventyrande" från ett dåligt."

Bra äventyrande? Oj oj oj. *Sätter sig i gungstolen*

Jag kan vara lat och hänvisa folk till att läsa min artikel i COdex 10 men näe, det är inget kul.

Några grundregler är att alla rollpersoner ska vara delaktiga, i äldre rollspel innebär det möjligheter för alla klasser att skina. I AD&D, monster för krigaren, lås till tjuven och så vidare.

Variation i miljöerna. Det kallas dungeons men en dungeon i AD&D (mycket AD&D här men det är det klassiska system jag kört mest och som står för huvuddelen av min rollspelsuppfostran). Där betyder dungeon förutom grottkomplex även naturliga grottor, slott, magikers torn, astrala fästningar et cetera. Enformighet är det man vill undvika, även inom en viss typ av platser. Det ska vara skillnad på att ge sig ner i resterna av ett tempel tillägnat Onda elementarväsen och ett dvärgarike. Även inom en och samma miljö ska det vara variation, troll lever inte på samma sätt som en drake.

Intressanta situationer. Säg att vi har en strid mot ett gäng kobolder. Säg att hälften av dem möter rollpersonerna på en smal gångbro medan andra hälften står på en avsats med avståndsvapen. Genast har det blivit intressantare. Sen kan man bygga vidare på diverse olika sätt. Variation. Sen förutom strider har vi gåtor, ordgåtor, pusselgåtor, slutledningsgåtor, finns en massa olika. Andra typer av hinder, hur man ska ta sig över en till synes oändligt djup klyfta, hur man ska ta sig genom svartalvsriket för att ta sig till mörkerdvärgarna? Slå sig fram, smyga sig genom, försöka diskutera med ett av svartalvssläktena. (Allt det skulle ge samma EXP för övrigt, besegra, inte döda är det avgörande ordet).

Intressanta dillemman, SLP, story. Finns mer men något måste jag spara till artiklar. dessutom är det man skriver i inläggen lite svåröverblikat, jag föredrar att ha utskrifter av sånt jag skriver så är det oklart så är det därför.

"Den här sortens diskussioner ser jag gärna mer av på forumet, förresten. Att det är uppdelat i olika rollspelsfabrikat känns som en konstig uppdelning för mig, för vad som är RIKTIGT intressant är ju vad som skiljer ett bra friformsäventyr från ett dåligt, ett bra skräckäventyr från ett dåligt, ett bra deckaräventyr från ett dåligt och -alltså- ett bra "äventyrsinriktat" äventyr från ett dåligt osv."

Jag föredrar i alla fall diskussioner om konstruktion av miljöer och äventyr framför diskussioner av regler men jag förstår indelningen som den är nu då huvuddelen av spelare och spelledare diskuterar enskilda spels delar. I övrigt så är väl fantasy, skräck och sci-fi öppna nog för att diskutera vad som helst. Det brukar räcka med en tydlig rubrik för att man ska förstå vad det handlar om. Bra och dåligt inom respektive äventyrsgenre hänger dock lite väl samman med smak tycker jag. Det kanske går att enas på vissa punkter, vad vet jag, men det finns en anledning till att de heter diskussionsforum och inte medhållandeforum. (Heter iofs inte mothuggsforum heller, men kraftiga diskussioner brukar det inte bli om man tycker lika.)

"De första på listan har vi diskuterat förr, men hur är det egentligen med dungeoncrawling-äventyr? Hur bör man dela upp dem? Finns det en övergripande dramatologi som kan följas? Hur mycket skatter ska det vara, och hur mycket fällor? Monster? Det närmsta dungeoncrawling jag har spellett är nog Krugal Svylses Förbannelse. Det var ju ganska festligt, men så vitt jag kommer ihåg hade det också en tonvikt på festliga karaktärer. Nekromantikern, mammutjägaren osv. På sina håll blev det lite väl extremt, också. (själva tanken, förstås)"

Se ovan om dungeoncrawling. Dramatologin i dungeoncrawling följer samma enkla grund som alla berättelser, inledning-story-klimax Ja det fungerar i grunden som de flesta äventyr i övrigt också. Ingen skillnad i sig på ett vildmarksäventyr, ett grottäventyr, ett stadsäventyr, ett rymdfararäventyr, det är bara att miljön skiljer sig.

Krugal Svylse var ett skämtäventyr från Sinkadus med relativt simpel humor. (La in en liten personlig värdering där, men vad jag minns var den exempelvis inte en parodi på hack & slash, utan en standardgrotta med lustiga monster och ett antiklimax)

"Hur kan man variera sig? Vilka sorters övergripande stämningar kan en dungeon ha (övergiven spök-grotta, grovhuggen rövargömma, välbyggd dvärggruva, förfallna ruiner osv) och hur skall äventyret i övrigt se ut? När skall det sluta? När man gått ut ur grottan, vad händer då? osv..."

Man kan väl variera sig till förbannelse allt eftersom man byter genre, klassiska spökhus är en sorts dungeon, övergivna rymdskepp en annan. Sen förutom variation mellan genre har vi miljö, kultur, historia, och nuvarande ägare. Och stämning som du nämner är ytterligare en faktor, från den tunga sorg som ligger över ett utdött dvärgarike, till den stora faran i att bli upptäckt i en gammal vampyrs slott.
Äventyret slutar när ondskan eller vad det nu är man är ute efter är skigrad, oftast i en klimaktisk strid med det som fått ondskan att koncentrera sig till platsen. När man lämnar grottan kan man ta vägen dit i världen man känner för. Om äventyret är slut till nästa ställe där oskyldiga människor lever i rädsla. Om inte det till närmsta samhälle där man kan hela sig, köpa och reparera utrustning, få information från lärda män, värdesätta skatter. En slags fristad.

"Skulle vara roligt om vi kunde börja analysera över vad som utmärker ett bra dungeoncrawlerrollspel. Även om jag av naturen alltid kommer hålla rollgestaltning av lite svårspelade rollpersoner som "riktigt" rollspel, vill jag ju inte lämna någon aspekt av vår fina hobby obemästrad. Så, kort alltså, vilka är dina bästa dungeoncrawling-minnen, och kan vi lära oss något av dem?"

Jag får känslan av att du är en sådan person som gillar svåra filmer, böcker och serier. Jag i kontrast gillar action och humorfyllda filmer och böcker och serier med mycket färg och coola superhjältar. Du får givetvis kalla rollgestaltning av svåra rollpersoner för "riktigt" rollspelande om du vill. Jag kommer fortsätta kalla det rollspel utan något epitet.

Mina bästa dungeoncrawlingminnen. Jag har ju inte spelat och spellett så många men det som först dyker upp är äventyret Temple of Elemental Evil. Under någon månads tid har rollpersonerna och några av de lokala förmågorna gett sig in i templet för att nedgöra ondskan som återvänt dit ett decennium efter att dess styrkor besegrats i ett stort slag och en av dess ledare förseglats i tempelruinen. Hur som helst börjae motståndet bli för stort så de övertalade några kentaurer och tomtar att ansluta sig till gruppen för när de skulle ge sig av till den nedersta grottvåningen. I huvudkorridoren på den våningen stod sedan ett slag mellan tomtar, kentaurer, magiker, krigare, utbygdsjägare, riddare och elementarpräster, magiker, stenstoder och troll. Själva scenen i sig, den striden är en fantastisk mental bild för mig, en av många från det äventyret.

Utfallet från hela det äventyret var en dramatisk minskning av tomtesamhället, att rollpersonerna är väldigt illa omtyckta i en lokal by, att krigaren och utbygdsjägaren adlades och magikern titulerades äldsteman med allt vad det innebär. De hade räddat den forna kronprinsen till det största goda riket och han kunde nu, 10 år senare gifta sig som planerat med grannlandets prinsessa och ena nationerna. Tack vare detta så hade den nationen ett starkare försvar när en krigisk granne anföll.

De räddade också den blivande drottningen av ett alviskt rike och öppnade så relationerna mellan alver och människor i den regionen.

På grund av sina titlar förärades de län som de nu måste sköta hur gärna de vill ha det ansvaret eller inte.

Ja, just nu slipper de ansvaret då de tros döda när det bara är deras kroppar som är det.

Usch vad jag svamlar på.

Jag ringde Alvglans och den var slut så jag skulle ringa nästa vecka.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Bra å konkreta tips

Särskilt det om att låta äventyret kittla samtliga spelare hade jag inte riktigt tänkt på, smart att också låta "arrangera" strider så att de blir häftigare, med minnesvärda blandningar av fiender/positioner/vapen osv.

Allt som allt smarta tips och riktlinjer. Extra kul att du tog upp ett riktigt bra exempel för konfliktlösning där rollpersonernas karaktär blir direkt avgörande. Alltså det där om att ta sig igenom svartalfsriket för att ta sig fram till mörkerdvärgarna. Skulle man välja att göra en deal med dem, så skulle det ju hela gå att spelas igenom utan att man skulle slå en enda tärning. Jag är frestad att hävda att det vore den "bästa" utgången, men då skulle jag snacka skit. Bara att möjligheten finns (och att rollpersonerna får diskutera sinsemellan hur de skall ta sig an utmaningen) tycker jag räcker för att man ska ha spelat "riktigt" rollspel, för att återknyta till mina tidigare inlägg.

Slutligen; lät som om det var en sjudjävla grym upplösning på det där äventyret, med alla raser som fajtas för en gemensam sak. Brukar vara svårt att spelleda sådana våldsorgier, men det är ju inte svårt att tänka sig att ni skulle vara bättre på det än vad jag är... Jag har ju aldrig ens orkat lära mig magireglerna för något spel... Men jag blir allt lite sugen på att plugga tabeller och liknande när jag får så här bra tips.

Tack, och jag ska defenitivt hålla ögonen på dina artiklar i diverse fanzin och andra sammanhang.

/Rising
 

Björn Hellqvist

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
667
Location
Skövde
Re: Kremlin

Det var en översättning av ett schweiziskt spel, och publicerades av Avalon Hill. Det kan fortfarande hittas i välsorterade spelbutiker, där majoriteten av kunderna hellre springer benen av sig efter små fåniga kort eller svindyra plastgubbar, i stället för att ägna sig åt subtil drift med det gamla ohederliga sovjetsystemet.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,966
Location
Stockholm
Några svar ...

26 år är i många sammanhang den ålder då man förlorar möjlighetet att utnyttja diverse ungdomsrabatter (samt den ålder då man i statistiska sammanhang inträder i den yngre medelåldern).

»&c» betyder (som någon annan så riktigt påpekat) »et cetera». &-tecknet är en sammandragning (ligatur) av bokstäverna »e» och »t» som tillsammans bildar det latinska ordet för »och». Att skriva »&c» istället för »etc» var vanligt i böcker från 1600-, 1700- och 1800-talet. Eftersom jag är en typografi-nörd tycker jag det är coolt att skriva så.

»Gamm» kommer från ordet »gammal».
 

Avilan

Veteran
Joined
30 Oct 2001
Messages
27
Location
Enköping
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

Fråga: Varför utgår du ifrån att ingenting som händer i en grotta kan vara rollspel? tycker det låter som du är en liten elitist...

Det är ju faktiskt inte ett dugg ballare att vara på en äng än i en grotta!
Frågan är ju *hur* man spelar, inte *var* man spelar. Dessutom är det inget fel i att *rollspela* en skicklig rollperson, istället för en "harig".
 

Avilan

Veteran
Joined
30 Oct 2001
Messages
27
Location
Enköping
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Jag kan dra det där resonemanget längre. Lika lite som dungeons behöver kobolder, behöver äventyr dungeons. Faktum är att allt rollspelande man kan göra i en dungeon, går utmärkt att göra på en intressantare spelplan också. Eller så går det att göra i Diablo. Jag har full förståelse för att man kan tycka "muntligt dataspel" är roligt. Men om jag vore en sådan som gillade det skulle jag inte bli så sur när någon sa att det var "mindra" rollspel än "riktigt" rollspel, -det hade ju varit hela poängen!
<p><hr></blockquote><p>

Du snackar allvarligt talat strunt. Varför är det sämre rollspelande i en grotta än på stora torget?
Det enda du lyckas med är att förolämpa, utan att ge några skäl...
"Muntliga datorspel" är skitsnack. att automatiskt hävda att bara för att man är i en gång av något slag så spelar man "diablo" är inte bara dumt, det är ett klart utslag av missriktad elitism.
Spela som du vill. Men det blir väl problematiskt för dej om du skulle råka gå ner i en källare i en byggnad i staden...
Vi andra, vi spelar rollspel i de miljöer som råkar finnas. Eller snarare vi rollspelar i dom miljöer vi blir tvugna att färdas i:
Vi kanske startar hos den lokala ståthållaren, avslösjar en intrig i palatset, måste slåss på bakgator, undvika ordningsmakten, ränsa ett tempel, och försöka bluffa oss igenom halva landets adel på en rikstag... allt i samma äventyr...
 

Azagthoth

Myrmidon
Joined
7 Feb 2000
Messages
3,548
Location
Stockholm
Re: Har aldrig försökt laxera med kaustiksoda heller

Den här sortens diskussioner ser jag gärna mer av på forumet, förresten. Att det är uppdelat i olika rollspelsfabrikat känns som en konstig uppdelning för mig, för vad som är RIKTIGT intressant är ju vad som skiljer ett bra friformsäventyr från ett dåligt, ett bra skräckäventyr från ett dåligt, ett bra deckaräventyr från ett dåligt och -alltså- ett bra "äventyrsinriktat" äventyr från ett dåligt osv.

Från början fanns endast ett forum, nämligen det vi nu skriver i. Det finns dock väldigt många användare som är intresserade av att diskutera specifika spel, och för att användarna inte skulle drunkna i inlägg så delades forumen upp. Helt enkelt en väldigt praktisk lösning för att göra så många som möjligt nöjda.

Det här forumet finns ju kvar för att diskutera övergripande saker. Just därför tycker jag det är ganska skönt att det inte väller in "när kommer Offensiv?", "Chronopia suger!" och "Vampire är inte skräck!" som skulle kväva, IMHO, bra diskussioner.

Lyckligtvis har den här tråden nu fått ett vettigt syfte, för jag måste säga att du övertolkade Dantes första inlägg något enormt...
 
Top