Tankeförbud och fusion
Men vi i Svergie får ju inte forska på sån teknik, korkat nog.
Det får vi numera. Tankeförbudet är upphävt. Men vi ligger så hopplöst efter, på grund av tankeförbudet, att det mig veterligen inte forskas även om man numera får. Det är inte lönt, helt enkelt.
Men för att återgå till fusion: fusion har framförallt fyra stora fördelar framför fission.
1) Bränslet är billigt, enkelt och miljövänligt att framställa. Fission kräver uran eller plutonium i tillräckligt hög renhet och av rätt isotop. Gruvdriften för att få fram malmen är extremt miljöovänlig, eftersom det krävs enorma dagbrott i berg som innehåller andra otrevliga biprodukter från urannerbrytningen. Upparbetningen från malm till bränsle är inte miljövänlig för fem öre. Framställningen av fusionsbränsle är mycket enklare, billigare och miljövänligare.
2) Driften är säker. Reaktorn kan, beroende på fusionstyp, bli radioaktiv genom neutronstrålning, men den är relativt snabbt övergående. Det finns ingen risk för att reaktorn skenar, eftersom det enbart är i magnetflaskan som fusion kan upprätthållas. Sticker plasman iväg från magnetflaskan upphör fusionen, och om magnetflaskan inte längre håller så dör fusionen. Det finns heller inget radioaktivt bränsle som kan komma att skräpa ner och förgifta. Fissionsreaktorn matas med bränsle för år, och vid en katastrof så ligger det kvar. Fusionsreaktorn matas kontinuerligt med i grunden ofarligt ämne, och plasman i reaktorn är faktiskt bara några få gram. Den stora faran är kylmediet, som i de flesta designer är flytande litium. Det är hejjans brandfarligt och explosivt, men av den kemiska sorten.
3) Inget avfall. Reaktorn blir radioaktiv om man väljer en neutrongivande reaktion, och kommer därför behöva hanteras varsamt, men även där är det mindre farligt än fusion. Istället för att vara farligt i århundraden så skulle en fusionsreaktor vara farlig i femtio år efter avställning, och lika hemsk som aska efter 300 år. I övrigt har man inget avfall alls, och inget behov av slutförvaring eller uppbearbetning.
4) Ingen risk för radioaktivt material att komma på villovägar. Det är ett problem med fusion - bränslestavar är attraktiva och har potential att hamna på villovägar. Fusionsbränsle har inte alls samma potential. I bästa fall kan man väl driva vätebilar med det, men det är svårt att bygga vettiga bomber. Det är förmodligen enklare och billigare att utgå från en motsvarande mängd propan om man ska spränga nåt.
Så när kan det här bli verklighet? Enligt tidtabellen ska en demoreaktor vara i drift och leverera nätström ca 2033. Förmodligen kommer det ändras i vanlig ordning, och jag hoppas att vi får en klase teknisk utveckling som ändrar datumet neråt, men i vanlig ordning så kommer byråkrati och långbänk och ekonomi säkert att försena projektet.