God45 said:
Band of brothers spoiler följer:
Du vet scenen i Band of brothers där han ena killen äntligen hittar en luger att ta med sig hem som krigsbytte? Och han stoppar den i byxorna utan att säkra den, skjuter sig själv och avlider? Det är en riktigt bra scen!
Jag har inte sett Band of Brothers och lär nog inte göra det heller, inom överskådlig framtid... Men: Att något är en "bra scen" gör inte nödvändigtvis att man som spelare uppmuntras att bli känslomässigt investerad i sin rollperson. Det hjälper, helt enkelt, inte.
Om man spelar storyfokuserat är det en annan sak.
God45 said:
Den scenen säger att det här är farligt och att det inte spelar någon roll hur viktiga handlingarna som rör dig är, döden är närvarande se upp! Det skapar en känsla i spel som har likannde grejer att skapa en karaktär du bryr dig om för då blir det mer tragiskt när han dör. När du har en karaktär så bra spelad att de andra spelarna kräver att få rollspela hans begraving? Då har du lyckats!
Och oro dig inte så mycket för att ta risker, alla kan dö, vill du inte dö så coolt som möjligt?
Today is a good day to die!
Men jag vill ju inte skapa en karaktär för mina medspelares skull. Det är inte utlevelsen av rollpersonen som är det jag vill fokusera på, utan inlevelsen.
Generellt brukar jag hålla mig ifrån spel där döden ständigt är närvarande, för karaktärsdöd säger i princip: "Hördu, all den här tiden du spenderat med att hitta på bakgrund, intressanta SLP:er att kroka in i historien, politiska åsikter, etc etc? Den torkar jag mig i arslet med. Så, slut, nu är allt du gjort värdelöst, dags att skapa ny RP. Kul va?"
Det tillför inget för mig. Det är en billig effekt, det tråkigaste sättet att uppnå spänning. Som SL strävar jag efter att kunna använda bättre verktyg, som uppnår samma grad av inlevelse och emotionell investering utan att snöpligt avsluta alltihop för att någon slumpmässig rånare i en gränd "rullade crit".
EDIT: Men det handlar såklart om spelstil. Jag föredrar när spänningen mer handlar om "har jag löst mordgåtan på rätt sätt" eller "går min långsiktiga plan i lås" snarare än "dör min rollperson nu"... Jag är inte mycket för "hetsigt" eller våldsamt spelande, den sortens spänning attraherar mig inte helt enkelt.