Recca said:
Troberg said:
Vitulv said:
Men det här hänger ihop med hur mycket realism man kräver för inlevelsens skull. I mitt (och vad jag misstänker även Trobergs) fall så är kravet på realism lågt, även i rollspel. Jag föredrar överdrivet och spektakulärt framför realistiskt.
Exakt. Om någon vill ha en kampsport där det ser ut som om man bara är klumpig och råkar knuffa omkull motståndaren, och betalar poängen som motsvarar judo, då är den bra som judo.
Spelsystemet hanterar
effekter, medan
känsla/utseende/stämning läggs utanför systemet.
Fast det du sa och det jag svarade på var ditt påstående att det var
dramaturgiskt riktigt att iklä kvinnliga karaktärer urringade metallrustningar.
VISSA kvinnliga karaktärer. Jag menar, hade Xena varit lika cool i en könlös plåtrustning, eller Red Sonja? Jeanne D'Arc, däremot, passar i plåtrustningen.
På samma sätt så skulle Conan bara bli töntig i en full plåtrustning, medan Arthur skulle sett töntig ut i höftskynke.
(Ut)rustningen är en del av vad som definierar karaktären. Det är allt jag säger. Om man behöver tumma lite på realismen för att uppnå det, well, so be it. Det stör inte mig mer än drakar och magi. Spelvärlden har sin egen logik, sina egna naturlagar.