Good point. Vi sysslar ju egentligen inte med verklighet i våra spel, vi sysslar med drama. Heck, titta på en Space Marine, den rustningen måste vara effing smärtsam att klämma in sig i och att röra sig i, men den ser rätt ut.
Så, är man krigarprinsessan så vill man se ut som både en krigare och en prinsessa, därför att dramaturgin kräver det. Är man barbar så har man ingen rustning fast det hade varit smart, för att dramaturgin kräver det. Amazonen har minimal läderrustning och kanske en armskena, för att dramarturgin kräver det. Är man en assassin så har man tighta, mörka kläder, för att dramaturgin kräver det. Är man ond overlord så har man en gigantisk svart rustning byggd som en järnspis med spikar och en hjälm som täcker ena halvan av ansiktet, för att dramaturgin kräver det. Är man ranger-alv så har man, på sin höjd, en lätt, åtsittande ringbrynja. Brooding avengern har mörk rock och hatt, surfarkillen har hawaii-skjorta och khakishorts, för att det är vad dramaturgin kräver att de har.
Karaktären definieras helt enkelt, till ganska stor del, av hur den ser ut.