entomophobiac
Low Prep High Play
Förstår inte riktigt behovet av att tramsa, men det blir ofta trams som bemöter intresset för mer improviserat spelande.
Gör det ganska tråkigt att diskutera faktiskt.
Information, improvisation och ståryskapande
- Thread starter Genesis
- Start date
Gör det ganska tråkigt att diskutera faktiskt.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Här måste jag fråga, även improvisation bygger ju på förberedelser. Nu tänker jag utifrån definitionen som framkommer i till exempel improvisationsteater där en del verktyg lånats ifrån, att god improvisation bygger till viss del på gemensamma ramverk och föreställningar, att vi någonstans har somliga förväntningar vi delar på. Tror sällan jag hört om improvisation som saknar förutsättningar eller något att ta språng ifrån, men om jag förstår dig rätt så är det just det du vill ha. Du vill ha en blank kanvas att måla på utan någon som helst riktning vid uppstart, endast fria tyglar att färglägga efter behovet som är här och nu i mötet mellan konstnärerna?
entomophobiac
Low Prep High Play
Stor del av det här sättet att spela på bottnade i att vi i en spelgrupp under en period träffades regelbundet men med väldigt sporadisk gruppsammansättning. Vi ville spela rollspel, men det var aldrig något som var förberett. Istället tog någon som var spelledarbenägen saken i egna händer, på eget eller andras initiativ, och det avgjorde vad som spelades den kvällen. Ibland helt experimentell friform, ibland med en nyläst regelbok och rollformulär.
Det sättet att spela är än idag det som gett mig starkast rollspelsminnen, med god marginal, och ledde till allt mellan himmel och jord - men mest av allt till rollspel som en väldigt förutsättningslös hobby där det största nöjet uppstår runt spelbordet.
Mogger
Hipsteranka
Men detta är väl sant för 100% av allt rollspelande?
entomophobiac
Low Prep High Play
Har jag hävdat motsatsen?
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Tack för ett utvecklat svar som gav en bakgrund. Det här ger ju en helt ny bild av varför du föredrar en viss spelstil och gör att i vilket fall jag fick en helt ny förståelse för vad som format din spelupplevelse. Tack för att du delade med dig och spännande att se hur våra olika förutsättningar formar vår syn av vad vi gör vid spelbordet. Inget nytt under solen, men vi glömmer ibland bort att berätta var vi kommer ifrån och hur detta formar vår syn på spelandet. En viktig detalj att bära med sig innan vi dömer ut andras spelstilar, att vi har i regel goda skäl till att vi spelar som vi gör som inte är helt uppenbara förrän vi faktiskt är nyfikna på vad som format den andres spelande.
Mogger
Hipsteranka
Jag uppfattade "många verkar gå in med förväntningar som i praktiken styr spelandet mer än vad som händer i spel" som det. Men då missförstod jag. Gott så. Vanligt rollspelande alltså.
entomophobiac
Low Prep High Play
För att många verkar göra det? Det betyder inte att de gör “fel” eller inte har kul för det. Att jag gillar eller inte gillar någonting talar ju bara för mig i slutänden.
Om vi hela tiden behöver leta anledningar att ta anstöt eller tramsa tycker inte jag det finns mycket samtal kvar.
Mogger
Hipsteranka
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det här är lite utanför trådens ämne måhända. Men att en ser det som att folk tramsar eller söker anstöt bygger ju på ens egna förväntningar och föreställningar. Det är bättre att sätta fingret på vad som upplevs stötande, tramsande och väcka anstöt istället för att använda sig av värdeord för jag upplever att upplevelsen inte delas här. Många diskussioner fastnar ju för att vi inte går ned i konkreta exempel utan håller oss med värdeord utan att klä värdeorden i tydliga exempel. Vad jag tycker är en givande diskussion kan i någon annans ögon, utifrån dennes förväntningar och föreställningar ses som trams. Sätts då inte ord på vad som är flamsigt och tramsigt då får jag aldrig en chans att förstå vad som skapade upplevelsen och kommer gå med en bild av att en givande diskussion dog på grunder som för mig är oklara.
entomophobiac
Low Prep High Play
Inte alls vad jag syftade på och en tolkning som nog mest visar varför jag inte borde vara på wrnu alls.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Nu tycker jag nog allt du är lite negativ även om du har glimten i ögat. Du tillför till diskussioner och breddar perspektiv. Missförstånd är vardag och kommer vi aldrig ifrån. Frågan är hur vi bemöter och arbetar med situationer där missförstånd uppstår. Jag kan inte svara för andra i inlägget förvisso, men tror helt klart att många problem i grund och botten handlar om den tydlighet som alltid går miste när vi skriver över nätet utan möjlighet att se och notera varandras reaktioner ^^Inte alls vad jag syftade på och en tolkning som nog mest visar varför jag inte borde vara på wrnu alls.
Så kan man naturligtvis göra, men för mig låter det där väldigt bakvänt och konstigt. Inte så att jag hävdar att du "spelar fel", utan bara att jag inte förstår mig på varför någon vill spela så.
Själv betraktar jag spelandet av en rollperson som om man "vore" den personen som centralt för rollspel i allmänhet och ett ideal att sträva mot.
Jag menar, själva ordet "rollspel" implicerar ju att "spela en roll" är en viktig del av det hela.
Att författa en berättelse om en person är något jag tycker att rollspel är väldigt dåligt lämpat för, och är det målet så vore det väl bättre att skriva en bok där man kan författa "på riktigt" utan alla de begränsningar och problem som rollspel innebär för den saken - man slipper handskas med dold information, och man kan gå tillbaka och redigera i äldre bitar av texten om det skulle ge en bättre berättelse, inga medspelare eller slump som kan förstöra handlingen, etc.
entomophobiac
Low Prep High Play
Absolut! Men i slutänden finns det ju också en fråga om kontinuitet. Eftersom saker jag skriver ofta verkar missförstås, eller hur en väljer att placera uppkomsten av infekterade diskussioner, så blir ju situationen löst till 100% - för mig - om jag istället håller mig till babbliga recensioner.
Efter ett par år med återkommande “tjafs” kan jag välja att acceptera min egna skuld i det och gå vidare. Ingen skada skedd i slutänden.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det här tycker jag är spännande. Jag spelar många traditionella rollspel och att spela en roll eller bli den rollen är för mig det minst viktiga. Jag spelar med rollpersonen som ett verktyg för att utforska och skapa en berättelse, inte för att spela en roll som i en aktör. För mig är det centrala i rollspel inte rollpersonen utan berättelsen och utforskandet av en situation. Att spela en roll är väldigt sekundärt för mig då rollen är ett verktyg bland flera för att utforska berättelser, skeenden och platser.
Mogger
Hipsteranka
Både jag och @Genesis kommer från en tradition där man började utforska och utmana spelkonventioner. I många fall innebar detta även att man luckrade upp berättarmakten och skiftade ansvar etc. Det finns en hel drös med spel som utgår ifrån detta, och jag märkte efter ett tag att just den aspekten inte var vad jag var ute efter, medan Genesis fortsatte att utforska den delen.
Det är naturligtvis precis lika givande att bygga spelandet kring berättelsen.
Men jag tror att det är väldigt svårt att riktigt förstå vad som är poängen utan att faktiskt prova några av de spel som gör detta. Genesis egna spel är ett utmärkt ställe att börja på. Men ex Jason Morningstar har skapat en del spel i samma stil.
Nog för att jag sa det jag sa med lite glimten i ögat men att avfärda allt som sägs med lite humor som "trams" leder inte till ett särskilt avslappnat diskussionsklimat i min erfarenhet.
Men min poäng (för att vara mer explicit, så folk slipper läsa mellan raderna) är att även man inte vet vad vi ska spela lördag eftermiddag hemma hos mig så kommer man ändå förvänta sig att det inte blir Axis and Allies (jag vill inte sätta igång en definitionsdiskussion men jag tror ändå att det här är tillräckligt okontroversiellt för att det ska gå att undvika). Om du dyker upp och säger "jag har läst Cyberpunk Red, vad tror ni om att testa en one shot?" så kommer de förväntningarna snävas av ännu mer. Och du är förmodligen väldigt bra på att ha vaga och anpassningsbara förväntningar men de är förmodligen ändå fasta nog att du skulle bli åtminstonde lite besviken om jag gjorde en RP i fullplåt som red runt på sin häst och lanschockade folk. Eller det är vad jag tror, i alla fall, du kanske hade varit helt ok med det.
Det är inte för att jag tycker improviserat spelande är bad-wrong-fun-flum som jag säger det här. Jag har spelat improspel och samberättade spel. Grejen är att varenda gång så har man börjat med att sätta vissa gemensamma premisser för spelet. Och det är förvisso oftast väldigt öppna premisser jämfört med mer traddigt rollspelande, men de skapar ändå någon slags förväntningar.
Übereil
Som person som kommer från en betydligt mer traddig bakgrund som ändå spelat med Genesis lite grann så skulle jag beskriva hans spelstil (eller hans spelstil anno för tio år sen... herregud vad tiden går...) som att alla är SL och alla personer i storyn är SLPs.
Übereil
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Ger medhåll då jag själv var med och spelade vid den tiden. Samtidigt har @Genesis nämnt att han har utvecklats med tiden och finslipat sin skicklighet. Något som skulle vara intressant att veta hur det hade format vårt spelande i dåtid om det skedde i nutid när vi alla är rikare på erfarenhet.
entomophobiac
Low Prep High Play
Mitt problem med samtalet är att det blir semantik och definition. Humorn - “tramset” - blir lite som att testa högvakten och ropa att luften är fri. Men om jag gör såhär, då har jag väl visst förberett? Då är det ju inte alls förutsättningslöst och du har fel!
Det missar poängen, och tvingar mig att vara defensiv (eller sluta svara). Inte heller bra för ett diskussionsklimat.