Nu får du dock bestämma dig kan jag tycka.
Fiasco har också lite pilligare regler, tar åtminstone en timma om inte mer att läsa igenom och förstå dem ordentligt. Men eftersom det är ett spel jag spelat mycket måste jag kliva in och ”försvara” det nu!
I praktiken är väl Eon också orienterat mot linjärt spelande? I varje fall alla publicerade äventyr jag sett går åt det hållet, och inget i regelböckerna känns som att det pekar extra mycket åt sandlådor, annat än en omnämning av stilen (bland andra stilar) i spelledarkapitlet.
Det är precis det vi kör. Gruppens syfte är att skydda den lilla människan mot överheten, i vårt fall att uppnå acceptans för magi och religion, företeelser som nästintill är förbjudna. Överheten är hertiginnan. Slutmålet är tydligt, riktningen likaså, men vägen dit är vidöppen.
Ett sätt att göra det på är att jobba med gruppkoncept. Är RP exempelvis poliser, legoknektar eller bankrånare, så utför de i regel uppdrag (stötar för bankrånarna). Oftast lyckas de eller inte - där har du riktningen och slutet. På vägen möter de hinder - de kan genereras fram. Vilka platser som bör ingå kan också beskrivas schematiskt - skapa generatorer även för hur de kan se ut. Naturligtvis kan det uppstå sidospår, men med generatorer går det att skapa andra grupperingar (factions) som på ett eller annat sätt blir inblandade i handlingen (som sido- eller huvudspår).
Problemet med färdigskrivna äventyr är att text är linjärt, så det planterar ett linjärt tänkande hos läsaren. Hade gärna experimenterat mer med detta - att bara ge ut en relationskarta (fraktioner med eller utan relationer) och låta spelledaren fylla i resten för att få in rollpersonerna.
Exakt. Min tes är att spelen säger en sak men gör en annan. Och när det gäller egen prepp är det hyfsat enkelt att välja. Lite svårare med färdigt material som ju måste moddas.Nu får du dock bestämma dig kan jag tycka.
Mitt argument brukar vara att vi behöver se till vad reglerna säger, och då är det absolut som du säger. Inte bekant med Eon, men Traveller är ju definitivt ett "sandlådigt" spel. Men sen kommer äventyren och kampanjerna och ställer till det. Ser vi dem som en del av helheten, vilket du brukar påpeka att du gör, så stämmer ju inte det som utlovas i själva spelen lika bra.
Ja. Nu har jag inte läst något äventyr på väldigt länge men settingmaterialet var absolut sandbox, och Eon IV har starka drag av karaktärsdrivet spel.
Undantaget till det tycker jag är preppade sandbox kampanjer (som är mer plats/utforskningsbaserade). Men det kan vara jag som gör fel också. Skälet är att det egentligen inte är så stor skillnad i jobbet, men man använder mindre andel av preppen. I one-shots och kampanjer där man inleder med att placera RP framför dungen/rymdstationen/etc så blir det effektivare använt.
Text är absolut linjärt, men långt ifrån alla texter som skrivs behöver läsas linjärt. Exempel uppslagsverk och faktatexter. Så min fråga är om vi när vi skriver äventyr och kampanjer är lite för låsta till den narrativa genren och därför fastnar i ett kronologiskt flöde (linjärt) istället för att mer öppet skrivande där texten blir ett uppslag av händelser som kan placeras utefter spelgruppens behov. Gärna då i kombination med stödstrukturer som kartor, tankekartor, relationskartor som du nämner @Rickard.
Är inte riktigt vad jag åsyftar heller. Ibland kan det absolut vara önskvärt. Snarare syftar jag på att seriositetsnivån sjunker nästan per automatik, oavsett premiss, om du spelar med mycket improvisation i en grupp som inte är van vid det. Att improvisera blir lite synonymt med att "tramsa". Hitta på saker som är knäppa eller tokiga, som får gruppen att skratta. Mer som typ levande charader än rollspel.
Tycker personligen det finns många fler problem än så med färdigskrivna äventyr och kampanjer, bara sett till deras rena "utility" för mig själv. Ofta skiljer de sig exempelvis i ton från spels grundregler och kan även kräva att reglerna används mer specifikt än de är skrivna för. I mitt tycke är det många spel som rakt av är bättre utan kampanjmaterial.
En rent praktisk aspekt är vad de skrivna äventyren och kampanjerna ska ge stöd för - session noll eller själva spelandet. Oftast är session noll (förberedelserna) något i texten underförstått eller helt förbisett. I mina ögon är det ett problem. Jag tycker att man borde göra tvärtom - alltså prioritera session noll och låta det som händer därefter vara mer öppet. Att, som du skriver, skapa en relationskarta skulle kunna vara en del av session noll. Det är också ett sätt att från början involvera spelarna i skapandet. Eller åtminstone öppna för att SL kan lägga grunden för något som passar just hans eller hennes spelgrupp.
Jag har också upplevt det, speciellt då om ingen i gruppen har spelat förr. Har man någon erfaren som presenterar spelet så gör det en jätteskillnad.
Precis! Typ en person som leder spelet. Vi kan kalla personen spelledare exempelvis.
Håller med, har till stor del slutat läsa och spela förskrivna kampanjer och äventyr just för att jag upplever att ... de är inte så himla bra egentligen. Mest sätter de begränsningar och det som verkar gjort dem bra förr är som du är inne på spelgruppen och att jag själv i min ungdom hade en väldigt lös förhållning till kampanjer och äventyr. Jag var nog mycket mindre nitisk och mindre satt i ett tänk om "rätt sätt är att ..." när jag var yngre än vad jag är nu när jag är äldre sett till förskrivna kampanjer och äventyr, förmodligen för att jag lockas av tanken att kunna spara tid när jag i realiteten slår huvudet blodigt mot väggen och blir av med allt engagemang så snabbt jag tvingas sätta mig med en modul.
Rätt utformade är de dock utmärkta "stödhjul" precis som spelregler eller setting. Det finns väldigt mycket bra äventyr och kampanjer men såklart även en hel del betydligt sämre.Vi behöver inte äventyr och kampanjer. De är bara stödhjulen som vi väljer att inte ta bort.
Grejen är att, även om de så är helt fantastiska, så passar de oftast rätt dåligt in i hobbyn som aktivitet (tycker jag).
Jo, jag har ju haft det som eget stridsrop men har gått varvet runt. Idag vet jag att rätt utformat kampanj- och äventyrsmaterial är oerhört givande för mig och min spelgrupp. Men i många år tyckte jag att det var meningslöst. För mig handlar det till stor del om att få överraskande input och slippa skapa massa material själv. Men jag har åsikter om utformning. Ogillar hård räls exempelvis.
