Nekromanti Kan man reda ut detta sakligt...?
- Thread starter Ram
- Start date
Helt sant. Nu råkar det hända sig så att jag inte är så förtjust i den typen av spel där man går ut och hackar ned 8 gobliner med ett slag, 2 drakar av valfri färg med sin andra roliga förmåga och magiska spjut och sen går hem till värdshuset och raggar på servitrisen. Så därav att jag inte gillar ett system som i sig uppmuntrar att man kan kombinera ihop förmågor till något, i mina ögon, obalanserat mäktigt.
Jag är inte så förtjust i argumentet "förmågan finns och kan därför användas(utnyttjas) till max i varje situation". Just därför tror jag att jag hade husreglat rätt friskt bland feats för att ta bort de mest uppenbara maxningspotentialerna. Kan man inte tilltala spelarnas diskretion i skapande av RP, utnyttjande av förmågor e.dyl. så får man reglera bort problemet(om man nu uppfattar det som ett problem).
Sen har du väldigt rätt i att mycket ligger på hur spelarna är och vilken inställning de har till spelet och rollspelande i allmänhet.
C.
Krille
Lord
Re: "attacks of opportunity."?
"Kan någon förklara detta för icke insatta?"
Nej. Det är en arkan hemlighet som är omöjlig att förstå för utomstående. Skulle du försöka läsa regeln så skulle du omedelbart få 1d10 SAN-loss.
I korthet så går det ut på att om någon springer förbi dig så får du en gratisattack mot denne, fast exakt hur det går till har jag ännu inte begripit. Inte heller hur man skulle klara av det utan att använda tennfigurer och rutnät.
"Kan någon förklara detta för icke insatta?"
Nej. Det är en arkan hemlighet som är omöjlig att förstå för utomstående. Skulle du försöka läsa regeln så skulle du omedelbart få 1d10 SAN-loss.
I korthet så går det ut på att om någon springer förbi dig så får du en gratisattack mot denne, fast exakt hur det går till har jag ännu inte begripit. Inte heller hur man skulle klara av det utan att använda tennfigurer och rutnät.
Kanske inte allt men väldigt mycket.
Nu blir det kanske lite för OT men då får moderatorerna hoppa in och tillrättavisa oss
Alla spel och system är behäftade med för och nackdelar, möjligheter och begränsningar. Detta faktum kommer man inte ifrån. Men olika system kan också vara olika inbjudande till optimering, maxning, whatchemacallit.
För att återknyta till D20 så tycker jag att möjligheten att kombinera ihop feats(och även yrken såsom Gordeg skriver) leder till en för stor munchkinmöjlighet eller att det blir lite för attraktivt att se till förmågor och liknande istället för till själva rollspelandet i sig.
C.
Och generellt sett, i varje fall i de flesta kampanjer jag har spelat, så skall det väl vara så. Spelarna är ju speciella på något sätt och det är därför de har blivit äventyrare(eller Vampyrer eller något annat beroende på spel).
Men frågan är om de skall vara som veritabla halvgudar eller om det skall finnas möjlighet att även den grå massan kan rå på dem utan att komma i form av bondehord med högafflar, grepar och facklorna i högsta hugg
C.
Jag tror många kritiker inte gillar DnDs koncept och inriktning.
Abstraktionsnivån med HP gillas inte,
Abstraktionsnivå med AC (inklusive rustning) gillas inte
Att man inte har realism som en övergripande ledstjärna gillas inte.
Att det är "meningen" att man ska bli en mäktig hjälte gillas inte
Att balans mellan spelar figurerna är ett uttalat mål gillas inte
den stora mängden regler används ibland som argument emot DnD, i vissa fall stämmer den säkert, det tar tid att lära sig.
Att reglerna är utformade på ett sätt man inte gillar, levels, skills, feats..... gillas inte.
-----------------
Sen är det mer känslomässiga, politiska ståndpunkter, man ogillar:
att SRDn finns,
att dnd är Amerikansk,
att dnd är Störst,
att dnd Står för Mainstreamfantasy,
Att DnD inte är Drakar och Demoner, eller sätt in valfritt spel som man har som favoritspel.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Re: "attacks of opportunity."?
Jag tror att det där härstämmar från taktiska hexagonkartsnittonhundratalskrigsspel på slutet av 1970-talet (Panzer 44, MechWar 77, m fl) . Det fanns en hel del spel på på plutonsnivå där spelaren skulle skriva ner sitt drag för varje bricka/enhet: det brukade finnas ungefär följande handlingar:
<ul type="square">
[*] Direct Fire: skjut på ett specifikt mål som brickan "kan se"
[*] Indirect Fire: för artilleri som skjuter på mål som en eldledare kan se
[*] Opportunity Fire: välj en riktpunkt; den första fientliga bricka som korsar den linje som löper mellan brickan och riktpunkten blir beskjuten
[*] Assault: "storma" en intilligande fientlig bricka
[*] Move: förflyttning
[/list]
Jag tror att det där härstämmar från taktiska hexagonkartsnittonhundratalskrigsspel på slutet av 1970-talet (Panzer 44, MechWar 77, m fl) . Det fanns en hel del spel på på plutonsnivå där spelaren skulle skriva ner sitt drag för varje bricka/enhet: det brukade finnas ungefär följande handlingar:
<ul type="square">
[*] Direct Fire: skjut på ett specifikt mål som brickan "kan se"
[*] Indirect Fire: för artilleri som skjuter på mål som en eldledare kan se
[*] Opportunity Fire: välj en riktpunkt; den första fientliga bricka som korsar den linje som löper mellan brickan och riktpunkten blir beskjuten
[*] Assault: "storma" en intilligande fientlig bricka
[*] Move: förflyttning
[/list]
entomophobiac
Pistoler & Mord
Re: "attacks of opportunity."?
Inte heller hur man skulle klara av det utan att använda tennfigurer och rutnät.
Välgrundad kommentar. Men ta det från mig - det går. Det blir långt mycket mer godtyckligt, men det fungerar skitbra.
Inte heller hur man skulle klara av det utan att använda tennfigurer och rutnät.
Välgrundad kommentar. Men ta det från mig - det går. Det blir långt mycket mer godtyckligt, men det fungerar skitbra.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Re: "attacks of opportunity."?
And the exact words of the text are ...
"A single extra melee attack per round that a combatant can make when an opponent within reach takes an action that provokes attacks of opportunity."
PHB 3E
Och dessa handlingar är sådant som att skjuta pilbåge eller kasta en besvärjesle när du står i närstrid, attackera någon som bär vapen med en knytnäve, förflytta sig förbi en motståndare utan att angripa denne etc.
Jag brukar köra så att jag talar om när någon har en attack of opportunity, forutom de har någon sorts Feats som påverkar det - då får de påpeka det själva. Det är faktiskt en rätt smidig och intressant regel, för det innebär att man kan attackera trots att det inte är ens runda - plus att det blir ett taktiskt avvägande.
And the exact words of the text are ...
"A single extra melee attack per round that a combatant can make when an opponent within reach takes an action that provokes attacks of opportunity."
PHB 3E
Och dessa handlingar är sådant som att skjuta pilbåge eller kasta en besvärjesle när du står i närstrid, attackera någon som bär vapen med en knytnäve, förflytta sig förbi en motståndare utan att angripa denne etc.
Jag brukar köra så att jag talar om när någon har en attack of opportunity, forutom de har någon sorts Feats som påverkar det - då får de påpeka det själva. Det är faktiskt en rätt smidig och intressant regel, för det innebär att man kan attackera trots att det inte är ens runda - plus att det blir ett taktiskt avvägande.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår hur folk brukar spela. Det finns ingenting som hindrar en bonde eller vad som helst från att vara ett betydande element i ett scenario - ingenting. För den som vill göra bonden till en regelrätt mördarmaskin finns klasserna även till för SLP - oavsett om de är ultrahjältar eller bönder.
Och i ärlighetens namn - precis som cogitare är inne på - i vilket spel brukar det vara bönder och gemene man som nackar rollpersoner?
Och i ärlighetens namn - precis som cogitare är inne på - i vilket spel brukar det vara bönder och gemene man som nackar rollpersoner?
Skadesystem
Det är ju lite olika skolor och typer av system. Säg i spel som t.ex. Vampire eller D&D så är det i det närmaste omöjligt för någon med ett mindre eller alldagligt vapen att döda eller ens allvarligt skada en RP som bara är lite erfaren. Helt enkelt beroende på hur spelet är designat.
I andra spel där tonvikten ligger mer på någon form av realism(tänker på t.ex. Western eller gamla Khelataar) kan vem som helst(om än att det i vissa fall kan krävas en väldans tur) döda eller allvarligt skada en RP oavsett hur erfaren han är.
Det är ju vilken typ av system man föredrar.
C.
Det är ju lite olika skolor och typer av system. Säg i spel som t.ex. Vampire eller D&D så är det i det närmaste omöjligt för någon med ett mindre eller alldagligt vapen att döda eller ens allvarligt skada en RP som bara är lite erfaren. Helt enkelt beroende på hur spelet är designat.
I andra spel där tonvikten ligger mer på någon form av realism(tänker på t.ex. Western eller gamla Khelataar) kan vem som helst(om än att det i vissa fall kan krävas en väldans tur) döda eller allvarligt skada en RP oavsett hur erfaren han är.
Det är ju vilken typ av system man föredrar.
C.
Rollpersonerna som halvgudar!
Intressant nog finns det ju ett populärt spel där rollpersonerna är halvgudar redan från början, nämligen Exalted.
Men jag läser ingen kritik liknande den som riktas mot D&D när det gäller Exalted. Där SKA man ju spela halvgud... och i D&D ska man tydligen kunna spela bonde.
M.
Intressant nog finns det ju ett populärt spel där rollpersonerna är halvgudar redan från början, nämligen Exalted.
Men jag läser ingen kritik liknande den som riktas mot D&D när det gäller Exalted. Där SKA man ju spela halvgud... och i D&D ska man tydligen kunna spela bonde.
M.
Pom
Swashbuckler
Hmmmmmmmmmm
Jag vill inte alls kväva den här tråden som nyss har börjat och inte på något sätt har knasat ur. Jag har ju för övrigt själv skrivit flera inlägg i den. Det jag tänker skriva nu är inte heller alls riktat mot dig, Moonglow.
Men.
Den senaste månaden har fem större trådar kommit att handla om hur illa folk tycker om d20 och D&D. Jag tänker på den här, den här, den här, den här och den här .
Trådarna har i allmänhet startats av helt andra skäl än att skälla på d20, men de har ändå kommit att hamna i frågeställningen "d20: bra eller dåligt".
Det börjar bli lite bisarrt.
Vi är ju här på rollspelsforumen för att vi gillar olika rollspel, inte för att vi hatar dem, eller?
Jag vill inte alls kväva den här tråden som nyss har börjat och inte på något sätt har knasat ur. Jag har ju för övrigt själv skrivit flera inlägg i den. Det jag tänker skriva nu är inte heller alls riktat mot dig, Moonglow.
Men.
Den senaste månaden har fem större trådar kommit att handla om hur illa folk tycker om d20 och D&D. Jag tänker på den här, den här, den här, den här och den här .
Trådarna har i allmänhet startats av helt andra skäl än att skälla på d20, men de har ändå kommit att hamna i frågeställningen "d20: bra eller dåligt".
Det börjar bli lite bisarrt.
Vi är ju här på rollspelsforumen för att vi gillar olika rollspel, inte för att vi hatar dem, eller?
Krille
Lord
Re: Hmmmmmmmmmm
"Den senaste månaden har fem större trådar kommit att handla om hur illa folk tycker om d20 och D&D."
Mmm. Man skulle ju kunna tro att de stod för sina åsikter.
"Den senaste månaden har fem större trådar kommit att handla om hur illa folk tycker om d20 och D&D."
Mmm. Man skulle ju kunna tro att de stod för sina åsikter.
gitarrpoet
Veteran
Trevligt tillägg till spelandet
det som jag saknar, om än inte mycket lite grann, så är det att återuppliva minnet av gamla karaktärer och rollspelskvällar(för vissa är det antingen umgänget, spelet eller både och i mitt fall) Jag fann 2 stycken roliga saker som jag kände för att rekomendera andra spelare om, de flesta har säkert gjort det men för er andra så =)
Den första saken jag fann var en liten blå bok från några länge sen "the allmighty blåa boken" i den står alla roliga incidenter från att en missla fått betäckningen fjompfitta eller "Ni kommer in till whuset och där sitter er vän Magnar, snart uppäten"(hoppas ni förstod den) osv. Iaf, boken är helt och hållet tillägnat allt som blivit fel och oseriöst men ändå är förbannat rolig att läsa(jaa neogames namnförteckningar). Det är mer för dem som gillar dem incidenterna på rollspel. Sen hittade jag också ett fragment av en dagbok jag skrivit med min karaktär för länge sen om det nu var 20-30-40 sidor vet jag inte men jag kom långt i den. Och det var väldigt intressant och följa hans äventyr; kärleksdramor som blev oupplösta, hans(mina?) känslor just vid det tillfället. Nu när jag såg den så långt senare blev jag förvånad hur mycket det inspirerade mig.. Så min rekomendation är att man dokumenterar allt kul som sägs.
det som jag saknar, om än inte mycket lite grann, så är det att återuppliva minnet av gamla karaktärer och rollspelskvällar(för vissa är det antingen umgänget, spelet eller både och i mitt fall) Jag fann 2 stycken roliga saker som jag kände för att rekomendera andra spelare om, de flesta har säkert gjort det men för er andra så =)
Den första saken jag fann var en liten blå bok från några länge sen "the allmighty blåa boken" i den står alla roliga incidenter från att en missla fått betäckningen fjompfitta eller "Ni kommer in till whuset och där sitter er vän Magnar, snart uppäten"(hoppas ni förstod den) osv. Iaf, boken är helt och hållet tillägnat allt som blivit fel och oseriöst men ändå är förbannat rolig att läsa(jaa neogames namnförteckningar). Det är mer för dem som gillar dem incidenterna på rollspel. Sen hittade jag också ett fragment av en dagbok jag skrivit med min karaktär för länge sen om det nu var 20-30-40 sidor vet jag inte men jag kom långt i den. Och det var väldigt intressant och följa hans äventyr; kärleksdramor som blev oupplösta, hans(mina?) känslor just vid det tillfället. Nu när jag såg den så långt senare blev jag förvånad hur mycket det inspirerade mig.. Så min rekomendation är att man dokumenterar allt kul som sägs.
Intressant
Om man på kortast möjliga sätt skall försöka sig på att summera åsikterna som framkommit i den här tråden på en förhållandevis hög nivå så verkar det som:
1. Kritikerna ogillar orealismen som finns inbyggd i systemet representerade av ett antal parametrar, ballanseringar, begränsande faktorer och en tät koppling som gör det hela svårt att modifiera.
2. Regelsystemet lämpar sig såpass väl att det till viss/stor del förordar en spelstil som kritikern själv inte uppskattar.
3. Det är stort och amerikanskt.
Punkt 3 är naturligtvis ett problem
men vad gäller de övriga punkterna så ser jag dem inte som problem alls... De är rena smakfrågor och därtill kryddade med hur man väljer att spela spelet.
Det är fascinerande att folk i andra diskussioner kan lägga såpass mycket krut och energi på att säga "det här spelet passar inte mig"...
Tack för alla svar. Det var mycket intressant.
//Glow
Om man på kortast möjliga sätt skall försöka sig på att summera åsikterna som framkommit i den här tråden på en förhållandevis hög nivå så verkar det som:
1. Kritikerna ogillar orealismen som finns inbyggd i systemet representerade av ett antal parametrar, ballanseringar, begränsande faktorer och en tät koppling som gör det hela svårt att modifiera.
2. Regelsystemet lämpar sig såpass väl att det till viss/stor del förordar en spelstil som kritikern själv inte uppskattar.
3. Det är stort och amerikanskt.
Punkt 3 är naturligtvis ett problem
men vad gäller de övriga punkterna så ser jag dem inte som problem alls... De är rena smakfrågor och därtill kryddade med hur man väljer att spela spelet. Det är fascinerande att folk i andra diskussioner kan lägga såpass mycket krut och energi på att säga "det här spelet passar inte mig"...
Tack för alla svar. Det var mycket intressant.
//Glow
Re: Rollpersonerna som halvgudar!
Har aldrig spelat Exalted så jag kan egentligen inte uttala mig om just detta spel.
Nu är jag dåligt påläst på D&D men gamla ADD gjorde anspråk på att vara så mycket mer än vad det var. Systemet var designat(som någon så fyndigt har påpekat i den här tråden redan) för att rota igenom grottgångar, träffa nya spännande monster att slå på, lösa uppgiften, få dina XP(och halva prinsessan och hela kungariket), tillbaka till värdshuset för att få ett nytt uppdrag från den mystiske främlingen i hörnet och sen repeterar vi igen.
Om man från början gör klart för läsaren vad spelet har för inriktning(som Exalted då verkar göra) så känns det lättare att acceptera att RP:na blir som halvgudar, ty det är tydligen ändamålet med spelet.
C.
Har aldrig spelat Exalted så jag kan egentligen inte uttala mig om just detta spel.
Nu är jag dåligt påläst på D&D men gamla ADD gjorde anspråk på att vara så mycket mer än vad det var. Systemet var designat(som någon så fyndigt har påpekat i den här tråden redan) för att rota igenom grottgångar, träffa nya spännande monster att slå på, lösa uppgiften, få dina XP(och halva prinsessan och hela kungariket), tillbaka till värdshuset för att få ett nytt uppdrag från den mystiske främlingen i hörnet och sen repeterar vi igen.
Om man från början gör klart för läsaren vad spelet har för inriktning(som Exalted då verkar göra) så känns det lättare att acceptera att RP:na blir som halvgudar, ty det är tydligen ändamålet med spelet.
C.
Krille
Lord
Re: Intressant
"De är rena smakfrågor och därtill kryddade med hur man väljer att spela spelet."
Jupp. Spelar man d20 som d20 är tänkt att spelas, eller struntar i regler, så är d20-reglerna förstås inte några problem.
Men vi andra, som faktiskt tycker om regler, och dessutom inte har lust att spela enligt d20-reglernas premisser på hur rollspel ska spelas? Och oss som givet det försöker modifiera systemet så att det passar, vad ska vi göra?
Måhända att jag läser in lite för mycket i vad du skriver, men det känns som att du försöker avfärda d20-kritikerna som ointressanta kverulanter som borde skita i reglerna eller lära sig spela som folk, istället för att försöka förstå problemet och göra något åt det.
"Det är fascinerande att folk i andra diskussioner kan lägga såpass mycket krut och energi på att säga "det här spelet passar inte mig"..."
Jag är mer fascinerad av den senaste häxjakten. Det känns suspekt när det dyker upp tre trådar inom kort med samma innebörd: "motivera varför du ogillar d20" i diverse olika formuleringar.
"De är rena smakfrågor och därtill kryddade med hur man väljer att spela spelet."
Jupp. Spelar man d20 som d20 är tänkt att spelas, eller struntar i regler, så är d20-reglerna förstås inte några problem.
Men vi andra, som faktiskt tycker om regler, och dessutom inte har lust att spela enligt d20-reglernas premisser på hur rollspel ska spelas? Och oss som givet det försöker modifiera systemet så att det passar, vad ska vi göra?
Måhända att jag läser in lite för mycket i vad du skriver, men det känns som att du försöker avfärda d20-kritikerna som ointressanta kverulanter som borde skita i reglerna eller lära sig spela som folk, istället för att försöka förstå problemet och göra något åt det.
"Det är fascinerande att folk i andra diskussioner kan lägga såpass mycket krut och energi på att säga "det här spelet passar inte mig"..."
Jag är mer fascinerad av den senaste häxjakten. Det känns suspekt när det dyker upp tre trådar inom kort med samma innebörd: "motivera varför du ogillar d20" i diverse olika formuleringar.
Synergieffekten
Jag blev till exempel ganska förvånad när du uppfattade mig som en förkämpe för D20 i "extrem försvarsställning" igår, det stämmer inte alls med min självbild. Är min självbild något skev, eller?
Gordeg
För att använda en term från D20-systemet: Det är en synergieffekt. Flera av dessa trådar startas antagligen på grund av att trådstartaren nyss läst en annan tråd kring samma ämne. Dessutom, om forumiterna redan tidigare har debatterat sig blå om D20 så tar man med sig lite av den färgen till nästa diskussion.
Jag blev till exempel ganska förvånad när du uppfattade mig som en förkämpe för D20 i "extrem försvarsställning" igår, det stämmer inte alls med min självbild. Är min självbild något skev, eller?
Gordeg