gråhök
Veteran
Re: Vilken sorts fantasy?
Kalla det "Ockham-sabel"?
Kalla det "Ockham-sabel"?
Nä. Franska soldatbassar kan OCKSÅ kung fu i Vargarnas Pakt, men alla grinollar bara gnäller på den stackars indianen. Bägge är förstås lika ohistoriska. För mig är det självklart att VP utspelas i en miljö där ALLA kan kung fu och påven har tränade ninjor, antagligen i Europa i samma värld alla wuxiafilmer utspelar sig.Liksom, oavsett hur man ser på det så är kung fu-indianen i Vargarnas pakt snudd på över gränsen för vad som funkar.
"Dansk Skalle" är väl helt okej att säga outofcharacter för att beskriva sin handling eftersom det är ju en referens som dom flesta känner till, dock incharacter skulle det ju som vara lite fel om inte danmark finns i spelvärlden.Var drar du gränsen? Tycker du "dansk skalle" är okej? "lesbisk?" "att banta"?
Tja, kanske. Demoner då?Vi har pratat om fenomenet förr på forumet, men det är alltid intressant att höra nya åsikter på ämnet. Själv tycker jag att "Satan!" är lite väl kristet för att funka i en värld utan kristendom, men att "djävlar!" är så naturligt att jag kan säga det i vilken värld som helst.
Dom flesta rollspel brukar utgår från människa som absoluta "Average" (Vilket brukar leda till att den folk inte vill spela dom för att dom inte häftiga eller nåt sådant), och eftersom vi alla som spelar rollspel torde nog med stor sannorlikhet vara människor så är det nog svårt att frångå termen.Och det finns ett ord som jag aldrig skulle kunna låta bli att använda, och det är "människor." Alltså, som i "det vet väl varenda människa...", "han är omänsklig!", "här lever inga människor" osv. Även i spel som saknar människor så har jag jätteproblem att låta bli att använda den termen.
Om jag inte missminner mig kom europeiska stötsvärd på modet i och med att rustningarna blev bättre, och inte tvärt om. En stöt är oftast bättre mot en tungt skyddad fiende än ett hugg då man dels har en mindre träffyta (och större chans att träffa en oskyddad punkt) och dels har större chans att penetrera rustningen. De första svärden av den här typen var dock inga smäckra värjor utan tunga och långa svärd, som i vissa fall t.o.m var tvåhandade. Ur den kom däremot värjan som blev populär när rustningarna försvann.Varför tillkom värjan, kan du svara på det?
Visst GÅR det att stöta med ett krökt svärd, speciellt mot ett obepansrat mål. Men vad gäller förmåga att penetrera en rustning så är en krökt klinga betydligt sämre i jämförelse med en rak. I frågan om varför ingen japan snickrade ihop ett svärd med en klinga enbart avsedd för stötar, hänvisar jag till Herr Nils svar i inlägget innan mitt, vilket jag tror är ganska nära sanningen. Tilläggas kan dock följande (Med det förbehållet att jag inte har så stor koll på japanska vapen och rustningar. Om jag skulle ha fel utgår jag ifrån att någon nipponofil kommer och smäller mig på fingrarna.); japanska rustningar var generellt mindre kraftiga än sina europeiska motsvarigheter. När europeerna sprang runt med ringbrynjor hade japanerna olika former av läderbaserade rustningar. De kraftigaste japanska rustningarna jag hört talas om har varit gjorda av stållameller och ungefär motsvarats av europeiskt fjällpansar. Dessa har visserligen varit rejäla men i jämförelse med en heltäckande europeisk plåtrustning från samma tid har de kommit till korta. Detta har hursomhelst gjort att en japansk svärdsman med få undantag endast kunde tänkas stöta på ganska lätt rustade motståndare, mot vilka hans krökta huggsvärd fungerade mer än väl.Och hur förekommer det sig då att värjan inte fanns i Japan? Försvann inte rustningarna där och var vapnen endast till för huggskada, så att ingen kunde kläcka ur sig idén att man kunde använda ett svärd till stick? Det låter lite för otroligt för att vara sant i mina öron.
Sedan har Kapten Kronos en katana i världens bästa vampyrfilm. Jag tycker det räknas som historisk dokumentation för katanor i Europa.Det är klart att man kan köra med katanas i Europa i ett rollspel, för guds skull han kontrollerar ju reglerna
Egentligen inte, men: kineserna kom inte på värjan, indierna kom inte på värjan, araberna kom inte på värjan, turkarna kom inte på värjan, thailändarna kom inte på värjan, etc. I de flesta kulturer återfinns lätta och bra raka svärd, men de liknar mycket sällan värjan designmässigt. Innan man skaffat sig en teori om varför det förhåller sig så, bör man kanske vara försiktig med att applicera värjor på vilken kultur som helst. Ett faktum är ju till exempel att rustningar förekom i Japan ända in på 1800-talet, ett annat att Europa uppvisar en sällsynt dynamisk och explosionsartad utveckling under den tid vi diskuterar. Kina, Japan och andra kulturer var tämligen stagnerande i jämförelse. Krigföringen hade helt enkelt inte förändrats lika mycket sedan medeltiden i östasiens kultur - till exempel användes fortfarande bågar i ganska stor omfattning. I Japan var krutvapen rätt sällsynta på grund av isolationen, även om de användes med förödande resultat i ett och annat berömt slag, medan värjan ett vapen i en kultur där krutvapen blivit norm i krigföringen. Har det någoin betydelse? Jag vet inte; men det är sådana påtagliga skillnader mellan japansk och europeisk kultur som får mig att starkt ifrågasätta om värjan rimligtvis hade utvecklats i Japan.Men då är det alltså inget som säger att japanska smidekonsten inte hade kunnat komma fram till värjan, om de hade varit lite mer öppna?
Mjae, metallurgin var nog inte tillräckligt förfinad. Varför Kina däremot inte tog de första stapplande stegen mot industrialisering för tusen år sedan är en av historiens största gåtor. Hade de gjort det, hade de kanske kunnat uppfinna kulsprutan lagom till 1500-talet.Inget som säger att kineserna inte skulle ha uppfunnit kulsprutan för tusen år sen heller.
Så dygden för dagen är alltså att stå opåverkad av modern populärkultur? Nä, jag tror faktiskt inte att den typen av kulturkonservatism gynnar hobbyn nämnvärt.men så är jag inte genomsnits konsumenten av Hollywoods monokroma ide export.