Flodkungarnas krig - Spelmöte #2
Pharast, år 4716AR
Efter Phelans framgångar i bågskyttetävlingen var det Elloris tur att spänna sina muskler och röna stora framgångar i spelens vedhuggartävling. Inte ens Pitax förkämpe, den hemske barbaren Villamor Koth lyckades plöja igenom timmerstockarna med samma hastighet och styrka som Grönbältes general-drottning.
Konung Farran den Försynte ställde upp i en skrävlartävling, men trots en beundrandsvärd insats fick han se sig slagen av en förtjusande Calistriaprästinna, vars historia om hur hon förförde en Succubus så till den milda grad att hon än idag mottager kärleksgåvor från de nio helvetsplanen rev ned våldsamma applåder från en hänförd publik.
För Pitax tävlade en gammal bekant, upprorsbarden Grigori, som flera år tidigare spridit ofog i Grönbälte. Den uslingen hade mage att med denna historia tävla mot Farran själv, och knep andraplatsen i tävlingen! Tvi!
Den tappre Farkas ställde upp i spelens höjdpunkt - midnattstornerspelen och rådde stora framgångar. Efter att ha besegrat alla sina motståndare ställdes han inför förra årets vinnare - Pitax favoritförkämpe Villamor Koth. Koth körde med fult spel, och istället för att försöka stöta Farkas ur sadeln riktade han sin lans för att döda. Men vår hjälte lät sig inte rubbas av detta usla beteende utan vann med en regelrätt lansstöt mot Villamors sköld.
Och så utropades Grönbälte till vinnare av årets spel, och mottog av den charmante Kung Irovetti det utlovade priset - en mäktig magisk artefakt som våra äventyrare med all sannolikhet kommer att få stor användning av.
___
Bakom våra hjältars ryggar förekom dock ett annat spel, av betydligt allvarligare och lömskare karaktär. I smyg hade Irovettis armé marscherat från Pitax in i självaste Grönbälte - med Hjorthamn som mål!
Budbärare kom anfådda till kung Farran och denne tvangs frammana magiska hästar för att Grönbältes härskande råd skulle hinna hem till försvar av sin huvudstad.
Ellori och Kapten Kesten Garess mönstrade den tvåtusenhövdade milisen, medan Sheriffen Parok och hans djungelpatrull förstärktes med tusen kobolder från Hjorthamns hamnkvarter. I skogen norr om Hjorthamn bröt de första skärmytslingarna ut, då man insåg att Pitax armé behövde försvagas ordentligt om Hjorthamns försvar skulle hålla. Farran bombarderade fiendens stabstält med förödande magi, och tillsammans med kobolderna kastade man sig in i vilda överfall mot fientliga soldater, troll och flygödlor. Det stod dock snart klart att detta var en fiende alltför stark att möta utan skydd av stadsmurar, och efter en natts blodiga strider drog man sig tillbaka för att befästa sig i huvudstaden.
Vid gryningen stod många av Grönbältes bondgårdar i brand, och röken låg tung över fälten. Fienden marscherade taktfast till ekot av skriande flygödlor och många av Hjorthamns försvarare betraktade från stadsmuren Pitax makt med svaga knän.
Så kom slutligen anfallet. Från luften dök flygödlorna mot Hjorthamn, och i bräschen för Pitax armé stormade fradgatuggande troll mot de väntande bastionerna. Pilar regnade och stridslurar dånade över fälten. En, två, tre gånger kom fienden upp på murarna, och lika många gånger slogs de tillbaka med spjut och stenbumlingar. Från himlen regnade sårade flygödlor och avgrundsvrålen från troll täckta i kokande olja tycktes aldrig vilja tystna.
Men Hjorthamns murar stod intakta, och dess försvarare verkade aldrig svika sina poster, trots fruktansvärda förluster. Så på signal stormade djungelpatrullen ut ur skogsbrynet och kobolderna formligen klättrade över varandra för att få en chans att sticka och hugga fienden.
Pitax nederlag var ett faktum, och all disciplin var som upplöst. Huvudparten av armén, människosoldaterna var på vild flykt genom skogen, och de få troll som överlevt Hjorthamns murar spreds nu i alla väderstreck.
Grönbälte hade segrat, och mot himlen steg jublet från de tappra som överlevt det lilla kungadömets första slag.
___
I nordvästra Grönbälte, precis vid gränsen nåddes de tre barbarhövdingarna som svurit Farran trohet av ett meddelande från Grönbältes översteprästinna. Det var kortfattat, men var precis det de tre hade väntat på:
"Pitax har begått det misstag vi väntade på. Släpp lös era horder i deras land. Ta det ni vill ha, krigsbytet är ert."