Bauhaus
The chosen people
OK, så enligt Bauhaus är Bauhaus den äldsta megakorpen – den med äldst anor och sådär. Man är också stolta över sin sociala hierarki som man tycker är skitbra, och över att man producerar högkvalitativa grejer. Man ligger nära Brödraskapet och var de som gjorde grovjobbet kring terraformningen.
Det är aristokrati och tradition och stolthet för hela slanten, alltså. Bauhausers är också reserverade och lite stela. Man har en väl utbyggd byråkrati. Alla medborgare får militärträning, och megakorpen har ett väl utbyggt välfärdssystem med utbildning och sjukvård och grejer. Utbildningen är såklart fokuserad på att producera goda arbetare, så det här med humaniora och historia… well.
Korporationen leds av fyra Noble House, och vart och ett av dem utser en Elector Duke som tillsammans styr megakorpen från tippen. Sedan har var och en av de fyra en uppsjö mindre viktiga adelssläkter som är knutna till dem via giftemål och så vidare. Under adelssläkterna har vi tjänarfamiljer och under dem commoners och under dem "thralls" som inte är medborgare men ändå gör merparten av allt tungt arbete.
Society
Så, vi har en aristokratklass vars makt går i arv (likt typ alla megakorpar – Imperials klaner, Mishimas aristokrater och Capitols kapitalister är ju i grunden samma skrot och korn). Här är det väldigt europeiskt och traditionellt, med paraduniformer och silverbestick och stora balsalar. Men det är okej att det finns en arvs-aristokrati, för de betala för det genom att… "när som helst behöva vara redo att riskera livet för korporationen". Så that's alright then antar jag. Adelsfamiljerna är hur som helst gigantiska och har sina egna palats och ägor på Venus. Man skulle kunna beskriva dem som plantageägare, kanske.
Man kan teoretiskt sett bli upphöjd till adeln som commoner, men det händer typ aldrig. Det tillses genom social tröghet och hemliga sällskap av adelsmän som aktivt hindrar mobiliteten. Det händer dock att adelsfamiljer skämmer ut sig och slutar få vara adel.
Självklart identifierar sig folk med sina adelsfamiljer och det är en massa hederskultur och fejder och liknande. Och allt annat man automatiskt tänker sig när man hör att det är europeisk adel – dueller, inavel etc etc.
De fyra elektorshusen är, precis som i första utgåvan Romanov och Richthausen och Bernheim och Saglielli. Ryssar, tyskar/österrikare och italienare alltså. Romanov sköter krig och sånt, Richthaisen industri och forskning, Bernheim media och välfärd och Saglielli kampen mot Legionen. Var och en av husen har en Elector Duke, som i sin tur har en arvinge och en brödraskaps-rådgivare. Detta symboliseras av de tolv tänderna på Bauhaus’ kugghjul, tydligen. Boken beskriver både familjerna och rådgivarna.
Under de fyra finns tio Great Houses, som också beskrivs med framför allt historik ch specialiteter, men också lite olika små konflikter och annat gött.
Sedan finns då de 2694 adelshusen under dem.
I slutet av kapitlet står lite om commoners och thralls, där commoners är uppdelade i managers och workers. De har duglig levnadsstandard, god utbildning så länge man accepterar att humanioran är 95% propaganda, och generellt tacksamma mot korporationen. Det sägs det också att de "teeming millions" av thralls är, men vetefan. De är outbildade arbetare som arbetar i fabriker och så. Commoner-workers är ju mer "skilled workers". Men ja, thralls är också hjärntvättade i och med att de huvudsakligen möter bauhauspropaganda. Och de har ändå hyfsad t.ex. säkerhet genom att bauhauspolisen är så hård och effektiv tydligen.
Däremot finns det också en växande anarkiströrelse, som lockar thralls (rimligt).
Creating a character
Man rullar socialnjvå på lite speciellt sätt och får välja adelshus om man lyckas slå högt nog. Nya uppväxt- och bakgrundshändelser.
Inom bauhaus är man aldrig riktigt arbetslös, och det verkar även gälla thralls? Man kan alltid välja att plugga eller att göra en pilgrimsfärd.
Bauhaus överlägsna sjukvård gör att man kan få använda en annan åldrande-tabell än andra rollpersoner.
På sidan 48 finns en bild på en "mounted hussar" som iförd blank riddarrustning rider på en likaledes bepansrad dinosaurie. Mjo, Modiphius’ chronicles är verkligen MC med extra allt, verkligen korvtårtornas korvtårta. Vilket jag inte menar som kritik. Jag gillar korvtårta.
The bauhaus corporation
OK, så Bauhaus har till skillnad från t.ex. Capitol ingen charter eller så utan egentligen bara en bunt traditioner. Man gör saker på det här sättet för att man gjort dem på det här sättet länge. Och det funkar. Hierarkierna är förhållandevis cementerade och icke ifrågasatta av befolkningen överlag; det här är bara så som saker och ting är. Det här hade jag kunnat ifrågasätta om jag inte läst en bunt texter skrivna av ryssar om hur det ryska folket ställer sig till Putin och sådär.
I alla fall. Högst upp i megakorpen har vi the council of electors, som framför allt består av de fyra elector dukesen och deras brödraskapar-rådgivare. Några andra större hus brukar kunna sitta med på mötena men har ingen egentlig makt. Det finns ett ordförandeskap som roterar. Man röstar och kör majoritetsbeslut, och generellt väljer man den väg som bevarar status quo.
Varje duke leder sedan ett "supreme ministry"; de fyra är supreme ministry of war, the supreme ministry for industry, the supreme ministry for civilization och the supreme ministry of faith. Under vart och ett av dem finns sedan ett gäng underministerier. Här har alltså väldigt lite hänt sedan första utgåvan av Chronicles såvitt jag kan se, och det behövdes nog inte heller; det är en rätt välfungerande struktur ur storyhänseende. I alla fall beskrivs en massa underministerier i det här kapitlet, såsom sanningsministeriet och skräckministeriet. Väldigt bra namn, väldigt 1984.
The orders
Precis som i 1e finns som parallell maktstruktur en himla massa ordnar, och de besakrivs här. Ordnarna är som exklusiva klubbar man kan gå med i för att skapa sig kontakter och sådär. Vissa ordnar är knutna till yrkesgrupper, t.ex. The Honourable Company of Scribes som samlar administratörer och så. Ordnar för olika sorters soldater är överrepresenterade. Och då finns det ändå en helt separat kategori för militära ordnar, men de är ju mer som paramilitära styrkor och funkar som karriärer.
Givetvis finns ett gäng hemliga ordnar också. Återigen, precis som i 1e.
Domains
Varje adelshus har en egen Domän, sina ägor där större delen av korporationens produktion sker. På ägorna får familjen egentligen göra rätt mycket som de vill. De har egna soldater och sådär.
Bauhausarkitekturen är stor, väldigt kompetent utförd och väldigt ornamenterad. Intrikata mönster, familjevapen, statyer, gargoyler. Man bygger städer i lager och nivåer, med broar mellan. Tredimensionella spindelnät. Arkitekturen kallas "megagothic", såklart. Heraldiska flaggor och vimplar överallt, tillsammans med neonskyltar som, till skillnad från hos Bauhaus, mest flashar Sanningsministeriets senaste slogans. Sedan Legionens ankomst är det också mer och mer bunkerartat, mer sökljus på byggnader, fortifikationer etc.
Media är "the most overtly and heavily censored" i solsystemet. Journalister förväntas hålla sig till godkända sanningar från Sanningsministeriet. Ingen politisk kritik av adeln får till exempel framföras. Allt som kommer från krigszoner är kraftigt manipulerat för att hålla moralen uppe. Vi har, så att säga, alltid varit i krig med eurasien. Eller jag menar, vi har alltid haft en militär specialoperation mot eurasien… Opolitiskt och ofarligt kändisskvaller däremot finns det gott om. Enkel underhållning. Bröd och skådespel. Modiphius version av Bauhaus håller sig rätt nära originalet, och det tycker jag är bra eftersom jag ändå gillar originalets Bauhaus rätt mycket. Men jag undrar hur mycket av den här extremt uppenbara 1984-fascismen jag egentligen uppfattade när det begav sig där nån gång i högstadiet-gymnasiet…
Bauhaus bygger mekanik som funkar, och är därmed såklart väldigt bra på att göra bilar. Man gör också ganska rik mat – man är bra på vin och eftersom man bor på Venus har man tillgång till enorma mängder växtlighet etc. Men ja, jo, självklart är det också så att bauhausiern tycker om en redig kryddad korv.
Bauhaus har flera megastäder på Venus och betraktar sig som planetens rättmätiga hätrskare. Det här är man har sina ägor, och så. Det finns "iscirklar" högst upp och längst ner, "vintercirklar" lite längre ner, öh, "bråkcirklar" (circles of strife") där vädret är tempererat och det går bra att odla och så. Lush temperate zonesof pleasant lands and warm seas. Givetvis är det de här delarna man slåss mest om, därav namnet. Och mitt på ekvatorn är det "the ring of fire"; där är den klassiska hatiska skitjobbiga djungeln, vulkaner och dessutom tidvattenvågor och allt möjligt. Rikt land, men farligt. Det man tänker på när man tänker "venus i MC" helt enkelt.
Heimburg är Bauhaus’ huvudstad på Venus och regeras direkt av korporationen snarare än någon adelssläkt. Bland de få ställena på planeten där Bauhaus aktivt låter icke-hembyggare äga mark. Det finns andra städer också; extremt fortifierade Volksburg nära Alakhais citadell, Petragrad som är byggt på en bergssida, sönderbombade Matochekburg i vars mitt det numera liugger ett Demnogonis-citadell och Polaria som typ är en serie undervattenskupoler. Jag gillar att de här städerna har unika egenheter – och egenheter som, även kort sammanfattande som här, skulle kunna ligga till grund för att äventyra till eller i dem.
Imperial har koloniserat Macguiekratern nära iscirkeln och där har de byggt Laketown som värms upp av underjordiska källor. De har också en militärbase, McKenziebasen, mitt i eldringen. Cybertronic har krävt ut sin "Cyberport"-installation långt norrut. Mishima har byggt staden Quan-To på en ö, och har sin flotta där.
Det finns också en gammal övergiven/glömd och övervuxen venusiansk Bauhausstad, Triumvar, som nyligen hittats och… gjorts till turistmål efter att Doomtroopers dödat alla nekromutanter där. Jag är säker på att inget kan gå fel med att ha en massa turister i en övervuxen ruinstad som man inte riktigt vet hur den föll, eller varför det fanns nekros där.
Listan med venusianska djur är tyvärr inte så mycket längre än i 1e. Det är tjuvaktiga apor, djävulskatter, djävulsfladdermöss och pvenusianska pythonormar och sen var det typ slut där.
På Mars har man inte så mycket sedan tidigare, men fler och fler Bauhausätter har börjat ta sig till freedom lands för att claima ägor där. Man har staden Mundberg, som är ganska isolerad från övriga Bauhausmarker och därmed ett potentiellt mål för korporationens fiender.
På Luna har man rätt mycket byggnader och områden; alla de fyra härskande adelssläktena har palats här och man har också andra torn, palats och torg.
The bauhaus war machine
Klart det finns ett kapitel om armén. Bauhaus militär är flexibel (man bygger battlegroups med nödvändiga komponenter från helt olika delar av det övergripande maskineriet). I grunden är Bauhaus väldigt pansarfokuserat såklart. Fast eftersom man slåss mycket i de venusianska djunglerna har man bildat en massa specialförband också, och de mest kända är väl Venusian Rangers tänker jag. Gillar man att läsa om specifika militära grupperingar finns ett par sidor om sånt.
Det som är intressant för mig är väl kanske att alla har två uniformer; en som man har i strid och en som mest är fin; en "dress uniform". De bär folk oftare än t.ex. business suits.
Bauhaus gör dyra, men bra, rustningar. Med integrerat klimatkontrollsystem så de kan bäras bekvämt även när det är jättevarmt eller kallt. Det finns också powered armor. Och en "Battlesuit"; som mest känns som en mechasuit?
Det här kapitlet innehåller också såklart listor med typ… grejer med stats. Rustningar, vapen, fordon, djur, rymdskepp.
Law enforcement
Stöveltramp, svartblå uniformer i varje gathörn. Varje Bauhauskontrollerad yta ska besökas av en polis minst en gång var femte minut. De flesta brott bestraffas med övervåld på plats och skrivs inte ens upp. Brottsligheten är låg i Bauhaus.
Givetvis kan inte adeln pistolknackas som vanlig pöbel. När de utför småbrott tittar polisen bara åt andra hållet. En polis som envisas med att försöka utmäta rättvisa mot adeln ser snabbt sin karriär försvinna ner i toaletten.
Allvarlioga våldsbrott, inbrott och liknande ska rapporteras till en magistrat. De är typ judges – "empowered to investigate, detain and punish criminals on the spot".
Det finns bara tre straff i den bauhausiska lagboken: Döden, straffarbete och vanheder. Det senare innebär att man blir av med sina titlar och sitt bauhausmedborgarskap. Givetvis avgörs straffet av vem som är offret och vem som är gärningsman – att förolämpa en adelsman kan ge straffabete, till exempel. Förolämpande av pöbeln spelar mindre roll.
Ibland startar anarkister och/eller kättare upplopp. Då går adeln och polisen man ur huse och knackar skallar tills det upphör.
Adeln får såklart bära vapen offentligt, åtminstone sablar och pistoler. Annars är det väldigt lite vapen på gatorna. I djunglerna etc är det såklart något mer avslappnat och de flesta kånkar runt på en bössa.
Adeln kan också aktivera martial law och då får adeln ännu mer makt än vanligt. I teorin måste en adelsman som aktiverar martial law berätta varför till duke electors inom 24 timmar, men det finns adelsmän som håller sina domäner i konstant martial law.
Anarkister är ett ständigt hot. Nyligen lönnmördade de en elector duke, och nu är alla arga. De är också typ den enda gruppering som verkar se något som helst fel med att bo i typ nazistyskland korsat med Oceanien. Och östtyskland. De gillar inte samhället så som det är uppbyggt och är "often idealistic fanatics who wish to improve the lot of their dellows and will stop at nothing to achieve their goals". Farligt, det där. De organiseras väldigt decentraliserat i små celler, även om propagandan ofta får dem att framstå som en stor centraliserad organisation och sådär. Så lite som AFA. Men ja, vissa celler fokuserar på att sprida pamfletter, andra spränger fabriker. Ofta är de finansierade av andra megakorpar.
External relations
Capitol och Bauhaus handlar en massa med varandra men är liksom inte allierade/kompisar. Bauhausierna tycker Capitolierna är korrupta och att det är en massa korruption och våld och kriminalitet i Capitol.
Bauhaus och Mishima är ju båda rätt totalitära och feodala med adel och så, och de kommer rätt bra överens. Imperial och Bauhaus har nästan alltid krig nånstans, men båda har något slags hederskodex och det gör liksom inte mer överstyr än krig redan automatiskt gör. Bauhausierna tycker att Imperial är ett gäng våldsamma pirater och opportunister. Enligt den här boken är Imperial närmast Bauhaus i "structure and beliefs" men jag vet inte om jag ser det riktigt. Jag hade sagt att Mishima var närmast Bauhaus. Imperial verkar inte alls ha samma fokus på adel, och inte riktigt lika mycket 1984-vibbar eller blod-och-jord. Men okej, säger ni det så.
Cybertronic har man komplicerad relation med – Bauhaus vill ju hålla sig väl med Brödraskapet och har byggt in deras ideologi och tro som ett fundament i Bauhauskulturen och samhället – men samtidigt är det Bauhaus flest Cybertronicanställda kommer från och det finns en respekt och relationer osv. Man har typ en diskret allians och har hittills lyckats undvika att Brödraskapet blir arga på dem för det.
Kartellen betraktar man som en sideshow och ett capitolverktyg. Man skickar folk till kartellens militära arm men ignorerar i övrigt kartellen.
Bauhaus är den megakorp som färlorat mest till Legionen, och det är lite intressant att boken faktiskt påpekar att det här i viss mån är till Bauhaus fördel – det gör att Bauhaus framstår som mindre av ett hot. För egen del saknar jag också ett annat perspektiv – jag gissar att Bauhaus kan använda hotet om Legionen som ett ganska effektivt propagandaverktyg gentemot den egna populationen. Det antyds annorstädes i boken, iofs. Anledningen till att anarkisterna och andra som vill ändra på den rådande ordningen är så farliga är ju för att de försvagar nationen, eller jag menar korporationen. Nu har vi inte tid för fjams om social rättvisa eller demokrati, ingen tid till splittrande politik…
A noble lie
Det här är ett av de bättre äventyren jag läst till MC3e. Rollpersonerna stöter på ett våldsamt mord när de är ute och åker på Venus. Ledtrådarna leder mot en lokal anarkistcell. Men i själva verket finns det diskrepanser i ledtrådarna, och rotar man lite mer (och ställer frågor innan man skjuter) så är det i själva verket så att den lokala anarkistcellen är rätt fredlig, och det är istället Ancient Order of Blood and Honour (ja, på riktigt) som ligger bakom.
Det här är… well, det är kanske inte riktigt så komplext som jag hade velat ha det, men det har ändå några olika platser med ledtrådar som spelarna kan hitta och tolka, det finns ett par olika avenues of research. De har till och med ritat ut ett flödesschema, även om det är ett schema mer över "storyn" än hur ledtrådarna/utredningen flödar.
