Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 767
Inspirerad av tråden om allmogebyn: frågor om själva Krickdala.
Stad med 1700-talskänsla. Befolkad av antropomorfiska smådjur. Tekonologin är nog 1800-tal vad gäller vissa saker: det finns järnväg, urmakare, fotografer, och två eller tre aeronautiska pionjärer som testar sina rangliga flygfarkoster på de blåsiga ängarna söderut.
Det finns ingen tung industri, men textiler framställs av mekaniserade vävstolar som drivs av vattenkraft eller av väderkvarnar. Vad kan det finnas mer för halvmekanisk industri kring floden? Och betyder det att det måste finnas dammar och slussar och sånt? Vad fanns samtidigt som de första mekaniska vävstolarna?
Det finns ett universitet, som jag egentligen vill ha så litet som möjligt. Hur många professorer och dekaner, eller vad det kan tänkas heta, och hur många elever, behövs för att det ändå ska känna som ett universitet och inte som en medeltida inrättning med en lärd som undervisar en krets sökare? Och vad lär man sig på ett universitet på 1700-talet? Gamla utdöda språk, garanterat, för mins en av professorerna har gått i lära hos korparna uppe i bergen i öster. Filosofi. Matematik. Historia och geografi, så förvanskad att den mest duger till att illustrera hur isolerat Krickdala är, och hur lite smådjuren egentligen vet om världen bortom landsvägens krök. Nåt mer? Alkemi, kanske, i någon rätt dum och omagisk variant i så fall.
Ute på landsbygden finns gods och gårdar men även små fattiga torp, och där finns nog en och annan svulten stackars sorkfamilj som går med kurrande magar i lappade kläder, men i själva Krickdala finns ingen slum med öppna kloaker och sot och Bellman Noirskt elände — det är pastoralromantik, Studio Ghibli-känsla, ljus sagovärld, så jag tänker att de fattigaste i själva Krickdala är sotare, skomakare, fattiga glasblåsare. Eller? Vad är de annars?
Staden har vuxit fram kring en mystiskt herrgård, där en sorts häxa lever, så det finns ingen stadsmur, inga tullar, etc, men en företagsam och framsynt filur i det inte alltför avlägsna förflutna satte igång med att bygga en mur norrut, mot storskogen till, men inte kom särskilt långt, och planerade att staden skulle vara rätt liten, så nu finns ett kvarter som heter Kornelismur. Kanske är detta kvarter, där ett halvdussin familjer råttor och möss bor inträngda ett sönderfallande vakttorn och ett ofärdigt stycke av själva muren, det närmsta slum man kommer. Och de är — vad? Jag vill som sagt helst hålla mig ifrån att ha kloakarbetare och latrinskötare och sånt. Nån sorts gatsopare, kan ju funka, men fanns det på 1700-talet? Säljer de ved som de samlar ute på landsbygden? Det verkar inte heller rimligt.
Hur många invånare kan en sån här stad tänkas ha? Tusen? Är det för mycket? Allt känns för mycket för mig, för jag tänkte mig Krickdala som en liten by först, men då är det så mycket som inte kan finnas — universitet etc., och jag vill ju dessutom att det ska kännas som att Rollpersonerna, med sina sällsamma förmågor, inte utgör liksom… femtio procent av befolkningen, utan att själva Krickdala känns rätt vanligt och alldagligt. Men jag vet inte. Jag har kollat några svenska städers invånarantal år 1800 som grov referens. Fullt möjligt att de inte stämmer eller mäter enligt samma parametrar. Ungefärliga tal. Alla dessa känns i högsta laget för mig:
Växjö: 1000
Lund: 3000
Norrköping: 8000
Säg att det finns (a) möss och råttor, (b) katter, (c) kaniner, (d) vesslor och rävar och grävligar, och kanske (e) andra — mullvadar, fladdermöss, lemurer. Finns det då tusen invånare blir det runt 200 av varje kategori. Om de lever i flergenerationsfamiljer om typ tio, femton individer, är det runt femton familjer av varje kategori; bor de modernare, som par med ett par tre fyra ungar, blir det ju många fler familjer. Det är kanske lagon?
Stad med 1700-talskänsla. Befolkad av antropomorfiska smådjur. Tekonologin är nog 1800-tal vad gäller vissa saker: det finns järnväg, urmakare, fotografer, och två eller tre aeronautiska pionjärer som testar sina rangliga flygfarkoster på de blåsiga ängarna söderut.
Det finns ingen tung industri, men textiler framställs av mekaniserade vävstolar som drivs av vattenkraft eller av väderkvarnar. Vad kan det finnas mer för halvmekanisk industri kring floden? Och betyder det att det måste finnas dammar och slussar och sånt? Vad fanns samtidigt som de första mekaniska vävstolarna?
Det finns ett universitet, som jag egentligen vill ha så litet som möjligt. Hur många professorer och dekaner, eller vad det kan tänkas heta, och hur många elever, behövs för att det ändå ska känna som ett universitet och inte som en medeltida inrättning med en lärd som undervisar en krets sökare? Och vad lär man sig på ett universitet på 1700-talet? Gamla utdöda språk, garanterat, för mins en av professorerna har gått i lära hos korparna uppe i bergen i öster. Filosofi. Matematik. Historia och geografi, så förvanskad att den mest duger till att illustrera hur isolerat Krickdala är, och hur lite smådjuren egentligen vet om världen bortom landsvägens krök. Nåt mer? Alkemi, kanske, i någon rätt dum och omagisk variant i så fall.
Ute på landsbygden finns gods och gårdar men även små fattiga torp, och där finns nog en och annan svulten stackars sorkfamilj som går med kurrande magar i lappade kläder, men i själva Krickdala finns ingen slum med öppna kloaker och sot och Bellman Noirskt elände — det är pastoralromantik, Studio Ghibli-känsla, ljus sagovärld, så jag tänker att de fattigaste i själva Krickdala är sotare, skomakare, fattiga glasblåsare. Eller? Vad är de annars?
Staden har vuxit fram kring en mystiskt herrgård, där en sorts häxa lever, så det finns ingen stadsmur, inga tullar, etc, men en företagsam och framsynt filur i det inte alltför avlägsna förflutna satte igång med att bygga en mur norrut, mot storskogen till, men inte kom särskilt långt, och planerade att staden skulle vara rätt liten, så nu finns ett kvarter som heter Kornelismur. Kanske är detta kvarter, där ett halvdussin familjer råttor och möss bor inträngda ett sönderfallande vakttorn och ett ofärdigt stycke av själva muren, det närmsta slum man kommer. Och de är — vad? Jag vill som sagt helst hålla mig ifrån att ha kloakarbetare och latrinskötare och sånt. Nån sorts gatsopare, kan ju funka, men fanns det på 1700-talet? Säljer de ved som de samlar ute på landsbygden? Det verkar inte heller rimligt.
Hur många invånare kan en sån här stad tänkas ha? Tusen? Är det för mycket? Allt känns för mycket för mig, för jag tänkte mig Krickdala som en liten by först, men då är det så mycket som inte kan finnas — universitet etc., och jag vill ju dessutom att det ska kännas som att Rollpersonerna, med sina sällsamma förmågor, inte utgör liksom… femtio procent av befolkningen, utan att själva Krickdala känns rätt vanligt och alldagligt. Men jag vet inte. Jag har kollat några svenska städers invånarantal år 1800 som grov referens. Fullt möjligt att de inte stämmer eller mäter enligt samma parametrar. Ungefärliga tal. Alla dessa känns i högsta laget för mig:
Växjö: 1000
Lund: 3000
Norrköping: 8000
Säg att det finns (a) möss och råttor, (b) katter, (c) kaniner, (d) vesslor och rävar och grävligar, och kanske (e) andra — mullvadar, fladdermöss, lemurer. Finns det då tusen invånare blir det runt 200 av varje kategori. Om de lever i flergenerationsfamiljer om typ tio, femton individer, är det runt femton familjer av varje kategori; bor de modernare, som par med ett par tre fyra ungar, blir det ju många fler familjer. Det är kanske lagon?
Och egentligen tycker jag att all världsinformation bör komma som slumptabeller. För Krickdala till exempel:
Märkligheter i trädgårdar
- Glasburkar med insamlade eldflugor på grindstolparna.
- Man måste ta sig igenom en liten labyrint av rosenbuskar innan man når ytterdörren. Det är förstås ett försök att härma Blå Herrgårdens trädgård. Ägaren vattnar buskarna med blå färg, så att rosorna, som egentligen är vita, faktiskt antar en underbar nyans av himmelsblått.
- En liten trädgårdsdamm där en vit, vacker fisk bor i det gröna vattnet.
- Färgade lyktor av handblåst glas i träden.
- En liten karusell där två barn kan rida på vackert målade trähästar, runt, runt, står överväxt av ogräs i ett hörn i trädgården.
- En vackert skulpterad skål av granit eller marmor, ur vilken fjärilar dricker honungsvatten.
- En kråka bor i ett hål i ett träd. Kråkan tycker om att spela ett schackliknande spel från östern, där man flyttar små vita och svarta stenar i allt vidare koncentriska cirklar. Ett parti som kråkan spelat med husets ägare ligger halvspelat på trädgårdbordet. Kråkan kan förstås tala. Den är oförskämd, och bara intresserad av lekar, vadslagning, tävlingar.
- Ett växthus där ägaren med stor möda har lyckats odla ett citronträd. Doften är underbar där inne.
- Klingande vindspel i träden.
- En slingerväxt med vackra blommor klättrar i ett stort, blått vagnshjul som lutar mot husets södervägg.
*
Märkligheter inomhus
- Ett av fönstren är en mosaik av gammalt glas, mest i nyanser av grönt och brunt. En tidigare ägare samlade in glasskärvorna under sina resor. En av skärnorna är förtrollad; när kvällssolen faller genom den får den en skenbild av ett av österns palats, med kupoler och höra torn, att framträda i tomma luften. Skenbilden är tredimensionell och rör sig — tranor kretsar kring tinnarna, försvinner, och dyker upp igen.
Etc.
Märkligheter i trädgårdar
- Glasburkar med insamlade eldflugor på grindstolparna.
- Man måste ta sig igenom en liten labyrint av rosenbuskar innan man når ytterdörren. Det är förstås ett försök att härma Blå Herrgårdens trädgård. Ägaren vattnar buskarna med blå färg, så att rosorna, som egentligen är vita, faktiskt antar en underbar nyans av himmelsblått.
- En liten trädgårdsdamm där en vit, vacker fisk bor i det gröna vattnet.
- Färgade lyktor av handblåst glas i träden.
- En liten karusell där två barn kan rida på vackert målade trähästar, runt, runt, står överväxt av ogräs i ett hörn i trädgården.
- En vackert skulpterad skål av granit eller marmor, ur vilken fjärilar dricker honungsvatten.
- En kråka bor i ett hål i ett träd. Kråkan tycker om att spela ett schackliknande spel från östern, där man flyttar små vita och svarta stenar i allt vidare koncentriska cirklar. Ett parti som kråkan spelat med husets ägare ligger halvspelat på trädgårdbordet. Kråkan kan förstås tala. Den är oförskämd, och bara intresserad av lekar, vadslagning, tävlingar.
- Ett växthus där ägaren med stor möda har lyckats odla ett citronträd. Doften är underbar där inne.
- Klingande vindspel i träden.
- En slingerväxt med vackra blommor klättrar i ett stort, blått vagnshjul som lutar mot husets södervägg.
*
Märkligheter inomhus
- Ett av fönstren är en mosaik av gammalt glas, mest i nyanser av grönt och brunt. En tidigare ägare samlade in glasskärvorna under sina resor. En av skärnorna är förtrollad; när kvällssolen faller genom den får den en skenbild av ett av österns palats, med kupoler och höra torn, att framträda i tomma luften. Skenbilden är tredimensionell och rör sig — tranor kretsar kring tinnarna, försvinner, och dyker upp igen.
Etc.
