Ett tak jag själv bara nått på industriarbetsplats, alltså som "proletär" om man så vill.
Det är ju toppen. Slitiga industrijobb ska belöna folk, så jag är glad för din skull. Däremot tror jag att du använder "proletär" fel. Jag åsyftade att en större del av befolkningen inte producerar någonting själva, utan det enda de har att sälja är sin arbetskraftstid. Detta beror på att produktionsmedlen oftast är kontrollerade av privatägda företag, där en oproportionerligt liten klick människor bestämmer villkoren, vilket tvingar fram fackföreningsförelsen för att vi ska få någon form av balans.
Väldigt bra. Inte bäst. I vissa fall bara "helt ok".
Okej, jag skulle helt uppenbart ha satt fnuttar på "världens bästa", det räckte inte med "påstår" och en smiley.
Jag ville inte påstå något som du inte skulle få bemöta eller så, jag bara försökte markera att just DEN biten av den här diskussionen är något som jag gått igenom många gånger och inte egentligen har lust att debattera närmare - den dyker ju upp i varje politisk diskussion med självrespekt och är lite uttjatad vid det här laget liksom.
Så ta hela den svenska stoltheten och svälj den, please.
Bara för att klargöra så är jag inte stolt över saker jag inte själv åstadkommit, då det är ganska irrationellt. Vill jag identifiera mig med någon så gör jag det på bättre grunder än "råkade födas i samma land" också, dessutom. Nationalism är korkat.
Svenska skattepengar försvinner i ett enormt svart hål
Okej, om du som ogillar att betala skatt tycker att det är jobbigt när dina pengar försvinner, tänk då hur det måste kännas för mig, som GILLAR att betala skatt!
Min poäng är mer att det finns konstruktivare saker att göra än att gnälla ett slentrianmässigt "varför" inför en VD-lön. Faktiskt.
Ja, jag hade tänkt överge tråden och spela World of Warcraft när folk började svara på de inläggen som svarade på mina (tack krank och Eksem, jag är snart på level 66!), men sen blev jag brutalt påhoppad.
Har själv växt upp i en "två semestrar i en livstid" familj, men jag skulle aldrig tycka synd om mig själv för det.
Nej, det var inte så jag menade heller. Men när man som barn i en sådan familj (nu har jag förvisso åkt på semester fler gånger än så, så jag talar inte helt ur mitt eget perspektiv) ska försöka att "ta sig ur träsket" för att kunna erbjuda sina barn mer än man själv fick, och möts av ett systematiskt motstånd som liksom sitter i väggarna, då är det inte konstigt om man blir förbannad efter ett tag när "ta dig i kragen" och "hårt arbete lönar sig" inte riktigt funkar.