För att WH40k är skitfånigt, med rymdorcher och rymdalver och rymdodöda och allt vad fan det är?
Jag ska inte försöka trycka ner 40K i halsen på dig men det märks ganska tydligt att du har en väldigt förutfattad mening och jag skulle gissa på att du inte ens har spelat eller läst något 40K spel, har jag rätt ?
Nu ska vi se... Min första kontakt var i och med datorspelet Space Hulk, efter det Chaos Gate. När Warzone äntligen dog gick jag över till WH40k mest för att jag hade kamrater som spelade. Jag hade en Chaosarmé, och Chaos- och WH40k-grundboken står fortfarande och samlar damm i en hylla. Chaosarmén blev dock aldrig färdigmålad, eftersom jag vägrar slafsmåla som alla andra tycks göra - mindre än 6-8 timmar per figur så är jag inte nöjd. Nöjet för mig i hobbyn har alltid varit att måla figurerna, och då Warmachine äntrade scenen hoppade jag glatt på bandvagnen, eftersom färre modeller med mer detaljer, något mindre serietidningsstuk och dessutom metallfigurer sparkade WH40k i arslet vad mig anbelangar. Att jag dessutom slapp konfronteras med rymdalver och rymdorcer var ett extra plus.
Hade man fokuserat på just de bitarna, och skitit i rymdorcer, rymdalver, rymdodöda och animerobotar så hade settingen vunnit massor i mitt tycke.
Tja, i Warmachine slipper man hela konverteringsbiten, bl.a eftersom man slipper allt pillande med utrustningsdelar och alla petimetrar i tävlingar som nasalt gnäller om att "finns det inte på modellen spelar det ingen roll om figuren får ha vapnet...". Och jag uppskattar att ha lite tyngd i mina enheter.
Jorå, men med tanke på vilka mastodontarméer man måste ha för att kunna spela seriöst, så... Ytterligare fördel för WM i mina ögon: Mindre trupper, an kan spela bra med en grundbox med 3-5 enheter.
Folk är får, det har jag redan kommit fram till. Att folk i allmänhet uppskattar fantasygenren gör att de uppskattar den i rymden också. Själv avskyr jag all jävla eskapistisk, konservativ primitivistisk skit som ryms i genren, för att inte tala om bristen på nytänkande. Vi har alla sett orcer, alver, paladiner och odöda vid det här laget. Det är liksom inte kul längre.
Jag håller med dig, förutom att jag är barnsligt förtjust i delar av settingen, men poängen här är väl att egentligen är det människan som är intressant. Rymdalverna, rymdorcherna och rymdskeletten är rätt trista. Utan "The Imperium" skulle settingen vara jättedålig men den klarar sig i stort sätt utan vilken som helst av de andra fraktionerna.
Jag tror att du kan hitta en del intressanta saker om du tittar bortom den ytan. Traditionella fantasyalver är ju inte utpräglade specialister i olika områden på det sätt som Eldar är; varken spelmässigt eller kulturmässigt. I den bemärkelsen påminner Eldar mer om hur man brukar porträttera insektsvarelser i fantasysettings. Samtidigt har man dragit detta ett varv vidare med pratet om Paths och om hur Eldar ofta förlorar sig själva i sådana paths; såsom deras bakgrundshistoria - där de i sin strävan efter njutning och upplevelser tappade greppet om moralen i deras handlingar och offrade så många personer att de väcke Slaanesh till liv. Den sortens Sodom och Gomorra-berättelser är absolut inte standardmässigt för alver på något vis.
Jahopp, då tyckte vi inte samma sak alls. Så kan det gå. '
...och insektsvarelser har ju inte heller gjorts femton kvintillioner gånger tidigare, jag lovar.
Inte? Jag håller inte med - jag har sett det på tok för många gånger för att det ska kännas vare sig nytt eller intressant.
Du tänker återigen på ytan.
Tja. Jag har full förståelse för att spelare som är fokuserade på yta och dekor kan tänka så. Jag ville bara delge dig hur man kan resonera om man (som jag) istället tittar till djupet och hur bekanta byggstenar i nya kombinationer kan samverka till helt nya system.
Det bästa med Tau är att även de lider av någon form av förtäckt totalitärt styre som th Etherals ligger bakom. Fast denna insikt kräver lite lusläsande för att komma fram till. Det finns ju en anledning varför Commander Farsight (o'Shovah) bröt sig ur Tau Imperiet, och det beror till stor del på att han hade befunnit sig långt borta från allt vad Ethereals heter under en lång tid.
Att det är en tråkig taktik håller jag med om, men den är inte oväntad. Space Marines är bland de populäraste arméerna i hela WH40K (nästan varenda nybörjare börjar av någon anledning med Space Marines). GW vill ju dra in en extra hacka på detta, därav prioriteringarna på Space Marines. Hursomhelst så ska Orks få en ny Codex och nya figurer riktigt snart, det kommer att hålla mig upptagen ett tag.
Jag måste säga att jag föredrar GWs rymdalver, rymdorcher och rymdodöda framför andra sci-fi varelser á la Star Trek modell. Det känns som att varje gång ett bolag ska hitta på "utomjordingar" till sitt sci-fi koncept så går det överbord, och alla uppslag känns bara krystade och tråkiga. Att använda sig av alver och orcher gör iallafall att det hela inte känns så jävla pretentiöst och överdrivet.
