Jag får det till drygt 100 sidor när jag räknar snabbt, men jag kanske har en gammal utgåva?
(Personligen gillar jag det lite crunchiga och kan inte vänta på att få tid att spela det!)
Mest regler = viktigaste aktivitet?
- Thread starter krank
- Start date
(Personligen gillar jag det lite crunchiga och kan inte vänta på att få tid att spela det!)
Nu finns det ju rätt många indiespel som just har "inga regler för strid" men som ändå inte passar mig alls. Men annars håller jag 100% med. Skulle jag se något hyfsat traddigt, med SL och spelare och spelarutmaningar etc, men som helt saknade stridsregler och kanske rentav marknadsförde sig med det? Färga mig intresserad.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Helt klart, så när släpper du ett av dina spel helt utan regler för strid? Sen vet jag att det finns mycket indiespel utan strid
Nu lät det där jätte krävande av mig, det var sagt med glimten i ögat då jag vet att du liksom jag kanske inte är dunder förtjust i strid.
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,634
Är detta tråden där spelskapare ska ställas till svars för hur många stridsregler de har i sin bok? Och skämmas om det är för många?
Jag tänker att många rollspel strävar efter att fånga känslan av vissa genrefilmer, typ sci-fi/fantasy, skräck, äventyr eller action. Det är ju därför inte alls märkligt att det finns regler för strid för det är fullt av strider i förlagorna också.
I Askhem är 4 av ca 100 sidor stridsregler. Det finns fler sidor (ca 5) som behandlar rollpersonernans "elände" dvs åkommor i stil med syfilis eller reumatism. Det handlar om vad som är viktigast för att fånga känsla i den genre jag vill åt.
Jag tänker att många rollspel strävar efter att fånga känslan av vissa genrefilmer, typ sci-fi/fantasy, skräck, äventyr eller action. Det är ju därför inte alls märkligt att det finns regler för strid för det är fullt av strider i förlagorna också.
I Askhem är 4 av ca 100 sidor stridsregler. Det finns fler sidor (ca 5) som behandlar rollpersonernans "elände" dvs åkommor i stil med syfilis eller reumatism. Det handlar om vad som är viktigast för att fånga känsla i den genre jag vill åt.
Vad är grejen med detta? För mig låter det lite som att någon säger "jag vill gå till en restaurang där de inte serverar pasta". Du behöver ju inte beställa pastan bara för att den finns på menyn.Helt klart, så när släpper du ett av dina spel helt utan regler för strid? Sen vet jag att det finns mycket indiespel utan strid
Last edited:
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Jag som person blir väldigt fast vid att regler ska användas. Det är så jag fungerar och det skär sig i mig om jag märker att reglerna inte används. Det känns som jag gör fel då fast jag vet att så inte är fallet. För mig är rollspel en helhet, jag har jätte svårt att välja bort eller skära bort delar ur ett system.
Har vi inte redan konstaterat att det åtminstone finns en rätt stor grupp rollspelare som är av uppfattningen att om det finns regler för X så är X något man förväntas göra i settingen – om det finns X på formuläret vill man göra X, spenderas förhållandevis många sidor på X anger det att det är en hyfsat viktig aktivitet osv osv.
Blir inte följden av det att ett rimligt sätt att signalera "i det här spelet är strid inget man förväntas pyssla med" är att helt enkelt inte ha några stridsregler?
ceruleanfive
Bläckfisk
Finns bara en utgåva än så länge, så det är nog mest en fråga om vad man räknar. Oavsett, det som skaver för mig är nog det crunch som inte tillför så mycket – när det mest blev invecklat för att jag inte kom på något smidigare.
Nu ber jag om ursäkt på förhand, målet här var inte att prata om mina spel men jag har förstått att det av vissa upplevs som jobbigt när jag gör det. Så ignorera nedanstående om det känns triggande.
(Skulle jag göra Luna City Blues strids-löst så misstänker jag att jag skulle lynchas fullständigt. Det är redan illa nog att jag kommer att plocka bort de långa vapenlistorna…)
Jag var väldigt nära att göra exakt det med Kutulu. Om jag gör en andra utgåva funderar jag på att som allra minst banta ner de reglerna rejält, om de inte försvinner helt. Kanske behåller jag skadereglerna, men de för förflyttning kan ju kastas helt. Liksom de för "gynnsamma omständigheter", de kan ju istället bakas in i de vanliga reglerna bara. Behövs initiativ i strid? Jag funderar på att istället bara ha en generell riktlinje för hur man sköter agerande i hetsiga situationer generellt. Det kan ju finnas skäl att ha turordning i andra sammanhang också, där många försöker göra saker samtidigt.Helt klart, så när släpper du ett av dina spel helt utan regler för strid? Sen vet jag att det finns mycket indiespel utan strid
(Skulle jag göra Luna City Blues strids-löst så misstänker jag att jag skulle lynchas fullständigt. Det är redan illa nog att jag kommer att plocka bort de långa vapenlistorna…)
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
Jag älskar när du pratar om dina spel och hur du tänker. Just for the record.
Det finns bara en väg framåt - stridslöst system med sexton sidor vapenlistor (bild + kaliber + mag + eldhastighet etc)
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Alltså, varför skulle det här vara en så otroligt cool men förvirrande design? Det signaleras att vapen är viktiga! Men strid saknar regler eller system! Lite som att vapen blir en status markör som spelarna och NPC:er kan snacka om i olika scener, men de används aldrig för syftet är inte att strida med vapen utan visa upp något om sig själv genom val av vapen.
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,634
Cthulhu Dark exempelvis har inga strids-specifika saker på rollformuläret. Strider löses som vilka andra slag som helst, dvs man slår ett enda tärningsslag. Det finns ingen skillnad på om du slåss eller om du försöker hoppa mellan hustak eller övertala någon - vad reglerna beträffar. Men det finns ju ändå regler för strid, du kan slåss. Om berättelsen leder till en situation där det hettar till och det passar fiktionen att folk "börjar veva" så har du inte begränsat reglerna så att de är oförmögna att hantera det. Man måste inte börja friforma helt enkelt.
Och jag håller med @Leon. Jag gillar när du (eller vem som helst annan här förresten) reflekterar över sina egna alster.
entomophobiac
Low Prep High Play
Alltså, väldigt många amerikaner jag träffat har massor av vapen hemma, men ingen ammo, och har aldrig pallat att ta sig till en skjutbana. Det är snarare Second Amendment-varianten av att vara den som skriker "mål!" högst när de tittar på fotboll på TV.
"Couch Rebel: RPG"
Prosopopée är ett föredöme här. Det finns regler för hur man löser problem, hur man klarar av saker och så. De är lite småtraddiga i det att man har ett attribut man slår för och en svårighetsgrad man slår mot. Men inget av de attribut man har kan användas till våld. Det finns inget i spelet som säger att du inte kan ta till våld, men det finns heller inga regler som hanterar det, annat än "beskriv vad som händer". Det går alltså att ha med våld, och det har nog hänt en eller två gånger när jag spelat spelet, men regelsystemet hanterar det inte, och det går inte att lösa problem med våld. Det ger en ganska tydlig signal om att våld inte är något man förväntas hålla på med i spelet.
Jag lovar att skapa en separat tråd för vapen i LCB sen, om inte annat för att jag kommer att vilja ha tips och hjälp men… jag har såklart funderat lite. Den tanke jag har är att fokusera kanske egentligen mer på vapnen som statusmarkörer och identitetsmarkörer, och såklart som element i mysterier.
En Pirahna är till exempel en liten, lågkalibrig pistol som är väldigt dyr men i gengäld inte kräver någon licens alls. Vanlig bland frilansare, agenter, livvakter etc. Medan en Punisher är, som namnet anger, en big fuck-off motsvarighet till en desert eagle .50 eller något. Används av inkvisitionen; få saker säger "jag har en liten snopp" som att ha en Punisher som privatperson. Båda är producerade av Brödraskapet. Väljer du istället till exempel en Ronin så är den Mishimatillverkad, vilket i sig dels säger något om dess kvalitet och design, men också om dig som äger den.
Så med andra ord: vapnen säger något om den som har dem, och de funkar som ledtrådar i mysterier, men de är egentligen inte så viktiga i liksom stridsmekaniken. Där gör nog de flesta bara +1 =)
entomophobiac
Low Prep High Play
Strid är det många som nämner. Men något jag nästan kan tycka är ännu tråkigare är att kräva tärningsrull för individuella handlingar och egentligen inte ha någon tanke om vad som händer när de misslyckas. Om något skulle det ofta behövas mer regler för dessa slentrianmässiga resolutionsmekanismer.
Öppna dörren. Prata med någon. Köpa något billigare. Springa lite snabbare. Klättra en skvätt. Simma en bit. Smyga förbi någon. Fippla med något. Ett evigt odramatiskt rullande ofta kopplat till mer eller mindre atletiska aktiviteter. Inga hjältesagor alls, annat än i ordval som Styrka och Smidighet, utan snarare lyteskomik där det ständiga rullandet ovillkorligen leder till misslyckanden under triviala omständigheter och en kollektiv suck runt bordet.
</gnäll>
Öppna dörren. Prata med någon. Köpa något billigare. Springa lite snabbare. Klättra en skvätt. Simma en bit. Smyga förbi någon. Fippla med något. Ett evigt odramatiskt rullande ofta kopplat till mer eller mindre atletiska aktiviteter. Inga hjältesagor alls, annat än i ordval som Styrka och Smidighet, utan snarare lyteskomik där det ständiga rullandet ovillkorligen leder till misslyckanden under triviala omständigheter och en kollektiv suck runt bordet.
</gnäll>
Jag har glömt varifrån jag fått observationen, men någon beskrev det som "barbie for men". Alltså, att huvudgrejen egentligen inte är att kunna skjuta, utan att blinga och ha fräna accessories.
Coola grabbar leker ju inte med dockor, utan med actionfigurer. Och sedan, tydligen, med vapen. =)
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det skulle ju vara intressant att skapa ett spel som tvingar fram rullning för varje handling med en tydlighet i att varje misslyckat slag också ska ge konsekvens som är intressant. Du misslyckades med att slå slaget för att öppna dörren när du skulle ut genom ytterdörren på väg till jobbet. När du väl lyckas få upp den trilska dörrfan möts du av hettan som slår mot ansiktet. När du kvicknar till ser du att staden du bodde i är ett ödsligt landskap, nedbränt av en eldkvast från en intergalaktisk drake som inte uppskattade att bli väckt av din gnisslande dörr! Fan, du skulle nog smörjt dörren igår ändå.