Re: Döden ska straffa
Varför måste en nyskapad gubbe vara kass i ett spelsystem? thark (och även Gurgeh?) brukar förespråka att man ska vara duglig på det man gör och jag börjar faktiskt hålla med dem. Det är ju bara 80-tal att man ska vara jättekass från början.
Det beror ju (som alla förstår) mycket på spelsystemet dock.
För att ta som exempel CoC-kampanjen som vi just avslutade igår efter ett dussin speltillfällen eller så: Den mest våghalsige spelaren lyckades jobba sig igenom fem rollpersoner under kampanjen, medan det fanns en rollperson (Dr. Franz von Winckel) som överlevde från början nästan hela vägen genom kampanjen. Det kan tilläggas att jag körde med förbättringsslag efter varje speltillfälle (en mer strikt regeltolkning hade varit efter varje kapitel, eller så), så förbättringstakten borde vara högre än spelet är designat mot. Likafullt förbättrade von Winckel kanske 20 procentenheter färdigheter totalt sett, om ens det, i ett system där en genomsnittsrollpersonen börjar med runt 400 procentenheter att dela ut på sina färdigheter.
Med andra ord, rollpersonerna förbättrar sig tillräckligt mycket för att spelarna ska få någon slags känsla för att det händer saker med värdena (kanske; det här är i mesigaste laget om man öht vill ha förbättringskänsla), men det är såpass litet relativt utgångskompetensen att det knappast uppstår någon imbalans mellan en nyskapad rollperson och en veteran och färskingen kan bidra kompetensmässigt lika mycket. (Fanns det en imbalans låg den snarare i att nykomlingen som inte Insett Fasan än var en naiv stackare och därmed mer benägen att råka i trubbel...)
Går man åas på ett system med markant förbättring så funkar det inte oavsett hur kompetent man än börjar (det kan ju gälla andra former av kapabiliteter också, om det sen är kontaktnät eller finansiella resurser / utrustning eller vad det nu må vara). Börjar man en D&D-kampanj på nivå 10 så har man inte lvl 1-färskingar, men en lvl 10-karaktär är fortfarande så våldsamt efter att han inte kan bidra om gruppen i övrigt avancerat till lvl 20.
Sen är det ju inte som att man öht behöver ha någon mekanisk förbättring av rollpersonerna, ofta känns det som det finns där mest av Tradition(tm), och det här är något av ett sidospår till mortalitetsdebatten.
(Själv har jag på senare år märkt att jag har varit alldeles för benägen att bringa rollpersoner av daga, även om jag till viss del skyller det på system; många spelsystem är ju så upplagda att skador är inget händer - inget händer - inget händer -- BAM du tokdog bortom all chans till räddning. Se på de två jag nämnt ovan t ex; D&D--visst, du har en gräns på 10 poängs blödning mellan medvetslöshet och död, men om draken krossar dig för 40 poäng skada är chansen god att du går direkt från "ok, det gör ont men jag klarar mig ett tag" till "hoppsan". Kalle Kula--medvetslös vid 2 hp, död-utan-omedelbar-första-hjälpen vid 0hp, tokjäveldöd under -2hp. Vill man då inte fuska runt systemet--och händer det konsekvent ser jag hellre att man formellt ändrar systemet i fråga--är det svårt att slå ut någon utan att de dör på kuppen. Något jag kommer att söka efter framtida system att spela (eller tänka på att modifiera) är skadesystem där steget mellan utslagen (huruvida det sen betyder medvetslöshet eller oförmåga att bidra i annan mån) och avliden är tillräckligt stort för att man inte ska överbrygga det om man inte faktiskt gör en avsiktlig ansträngning.)
(Sen har det förstås också att göra med att jag är för benägen att ha kampanjer/situationer där döden är på bordet som möjlig insats, dvs rollpersoner/motstånd som har intresse av och vilja att slåss till döden. Sen har förstås dödsstatistiken ökat rätt dramatiskt av att senast spelledda kampanj var Masks of Nyarlathotep, där en av de stora bristerna i mina ögon är att den är lite för full av "hoppsan, ni dog"-situationer om man försöker köra den som den är skriven. Okej, den här skurken är komplett galen, han kan Alla Besvärjelser I Regelboken med magiska föremål som ger tillgång till hundratals magipoäng, han har hundratals skrikande fanatiker under sitt befäl, os; rollpersonerna har satt käpper i vägen för honom tillräckligt mycket för att han ska vilja bli kvitt dem och han har blivit medveten om vilka de är--vad kan jag hitta för ursäkt för skulle han inte ska knäppa med fingrarna och få dem att försvinna från jordens yta?)
och har varit med om inhopp av reservkaraktärerna, brukar också funka utmärkt. Minns jag inte helt fel har w176 pratat bikaraktärer i tidigare trådar också en bra lösning!
