Jag har motiverat alla påståenden i trådstarten så om det är oklarheter, fråga om det.
Det här hade jag gärna sett att du vidareutvecklade.
Jag hinner inte svara så mycket just nu, men lägger in stycket från Fantasy World som jag syftar på.
Fantasy World SRD said:
Ah, OK. Det förklarar vad du sade på ett bra sätt. Jag håller med. Jag gillar båda typerna, faktiskt. "Lägg en beskrivning för varför du har lågt i DARING" (istället för en generell beskrivning) kontra "I denna historia lyckas du sällan genom att vara DARING". Jag är rätt flytande i min spelstil och försöker anpassa mig till spelet bäst jag kan.
Håller med, brukar tänka att nackdelarna är kontrasterna som lyfter fram och ger rollpersonerna färg. Samtidigt har jag spelat med många spelare som aldrig lyfter fram något av deras rollperson om det inte är mekaniskt framhävt, lite betingat. Nya rollspelare upplever jag är mindre stelbenta på den fronten.
Jag tycker inte att man ska påtvinga andra olika spelformer heller. Låt de spela på det sätt de tycker är kul och låt dem upptäcka det roliga. Det går kanske emot min spelfilosofi om att spel ska vara bra på en spelstil, men jag tycker också man bör omfamna faktumet att i en grupp med fem deltagare (däribland spelledare) finns det antagligen fem individer som tycker om att spela rollspel på olika sätt.
Håller helt med. Tvång är aldrig en bra väg, särskilt inte i en aktivitet som går att avnjuta på väldigt många olika sätt. Ibland tänker jag som med lycka, jag gillar inte fotboll till exempel, det hindrar mig inte från att dela tonåringarnas lycka när de spelar fotboll. Samma i rollspel, jag kan känna glädje i någon annans lycka att gestalta sin rollpersons svagheter utan att för den delen fina glädje i att göra detsamma. Vad jag vill säga är nog att en minst lika viktig grej är att bejaka de andras källa till lycka vid spelbordet och inte bara den egna
Frågan är: när går det här över till friform? Vad vill vi att regler, struktur, slump och matte skall tillföra för upplevelse?
Jag kan tänka att system skulle kunna handla om saker utanför rollpersonen. Det handlar om möten, situationer, väder och vad som finns tillgängligt att utforska. Det handlar om yttre ramar för scenarion, istället för styrning av rollpersonerna.
Medhåll i första rundan. Men som någon slags objektiv takeaway som slutsats håller jag inte alls med. Tvärtom skulle jag säga att mekaniken behövs där, ge mig -20 på att snacka med soctanten för jag är en a-lagare, ge mig -20 för att snacka med mina barn för jag är självisk, eller låt samtalet med soctanten som jag misslyckas med förstärkas av att jag är a-lagare, låt mina barn ignorera mig och aldrig vilja tala med mig när jag misslyckas att försöka närma mig dem igen. Osv. Mekaniska effekter kan ta alla möjliga uttryck som förstärker hur vi lyfter fram dem i fiktionen.
Fast när du skriver så har du missförstått hela poängen med trådstarten. Vi har harvat det i två sidor nu, så jag känner inte för att fortsätta det spåret.
Ehm, fast du drar en slutsats för att sammanfatta allt. Och det må vara din subjektiva grej du diggar med spel, men det är inget allmängiltigt.
Har aldrig skrivit någonting allmängiltigt. Har motiverat varför jag skrev någonting. Kan folk sluta ta saker ur sitt sammanhang och faktiskt läsa trådstarten där jag motiverar allting?
Många bra punkter. Man skulle också kunna styra upp samtalet med någonting som liknar moves:
Som lite OT-parentes tolkade i varje fall jag din trådstart som ett allmängiltigt påstående för debatt. (Sen flyttade jag ut mina Poäng-baserade påståenden i en separat tråd)
Ok, schysst ingång till samtal. Svårt att se någon poäng med att starta en tråd på ett diskussionsforum öht med den här ingången. Men anmäl på, jag svarar på det jag läser, om något annat än det som står åsyftas är det ytterst svårt att ta hänsyn till det. Det är inte så att folk kommenterar om att de inte håller med utifrån någon slags ”nu ska jag jävlas”-idé.
Japp, det uppskattade jag.
Jag är inne på samma linje som i första stycket, att systemet ger den externa inputen och även hur väl rollpersonen lyckas med det hen företar sig.
