Nekromanti Ni som inte spelar Eon

[Famine]

Själv har jag aldrig tyckt att Eon varit regeltungt, fler regler än vissa andra? Visst men inte för mycket. Alla regler följer ju samma princip + el - tärning hit eller dit (ver1-3) Version 4 är ju inte krångligare och tyngre än den gamla motståndstabellen i DoD (lätt överdrivet)

Har spelat rollspel sedan -83, olika hela tiden och tycker det är tråkigt att generalisera att eon-spelare skulle vara på nåt speciellt sätt..

 

[Lupus Maximus]

Jag skulle asgärna spela Eon som hårt simulerad culture gaming (det är ju det spelet är till för så varför försöka tvinga in något annat?) med en väl påläst spelledare (...och när vi snackar Eon så är det rätt mycket tid och engagemang som måste plöjas ner för att nå dit) med begåvning för att gestalta främmande kulturer på ett osunkigt sätt. Problemet är att den där spelledaren inte är superlätt att hitta.

Det är väl typ så som jag helst vill spelleda, oberoende om man talar om Eon. Noir eller Exalted. Sedan om jag har kompetens nog för det är dock en helt annan femma.

 

[Recca]

Jag är rädd för dödligheten i Eon IV. Men är också väldigt sugen på att spela det.

 

[chrull]

4. För att Eon numera tar hänsyn till vem din RP är, och inte bara vad hon kan.

På vilket sätt/hurdå?

 

[Swedish Chef]

Vi kör Eon IV (Jag spelleder) nu, känns mycket bättre än 3:an.

För det första har mängden slump vid rollpersonsskapandet minskat, alla får numera ungefär lika mycket xp, detta var ett jätte problem innan då vissa spelarkaraktärer helt enkelt sög och därför blev skittråkiga att spela.

Jag gillar att stridssystemet är dödligt, även om det är lite mindre dödligt än EON 1 så r det fortfarande livsfarligt om någon sticker en dolk i dej och du inte har rustning. Sen gillar jag att mängden tärningsslag minskat i striderna.

Nya Jargien känns sammanhållet och välbyggt.

Vi har under de senaste året spelat Svavelvinter, Dark Heresy, Symbaorum, One Ring, Vampire, CoC, Nephilim, >Human. Så jag är väl inte bara en Eon spelare.

 

[Mogger]

På vilket sätt/hurdå?

Genom Fokus och Karaktärsdrag. Det är egentligen klassisk indiemekanik. Du har en resurs som du vill använda för att göra boosta din RP, men för att öka resursen måste du spela mot/med dina karaktärsdrag.

Nu vet jag faktiskt inte exakt hur det funkar i Eon IV men det verkar ganska inspirerat av Solar System, och där är inte tanken att du ska följa dina karaktärsdrag i vått och torrt, utan att spelsituationer ska utmana dina karaktärsdrag så att du tvingas fråga dig hur mycket de egentligen betyder för dig, och på så sätt får man till slut det Tema (på Ron Edwardiska) som Rasmus efterfrågade tidigare i tråden. Men jag uppfattar det som att Eon IV bör klara det här.

Och med vem menar jag att vi alltså är våra mål, drömmar, fel och brister (och vilka vi vill vara i andras ögon) i betydligt större grad än vad vi är de kunskaper vi behärskar, även om det naturligtvis också spelar in.

 

[Toman]

Tidigare spelade jag inte eon för att jag inte hade några att spela med (det har precis ändrats!). När IV:an var på g ökade peppet igen och jäklar vilken skillnad! Mycket kortare startsträcka, bättre flyt och ffa konflikthantering inkl. strid har blivit så mycket snabbare, mer intuitivt och framför allt mer engagerande då man kan använda flera olika färdigheter (dvs. Härledda grundvärden, expertiser, kännetecken och regelrätta färdigheter) för att ta sig an konflikten eller utmaningen. Detta i sin tur ger bränsle för hur man som spelare beskriver utfallet, denna delen fanns inte alls i tidigare upplagor.

Nu har jag bara hunnit med ett par relativt korta spelmöten, men so far so much better!

Jag har absolut mina aber mot vissa delar av världen och dess varelser, men jag ser spelvärldar och dess innehåll som förslag så man kan plocka bort och lägga till vad man vill (så är det väl i alla spel även om det såklart påverkar premisserna olika mycket i olika spel).

 

[Toman]

Jag är rädd för dödligheten i Eon IV. Men är också väldigt sugen på att spela det.

Införandet av resursen fokus gör att man kan överleva 2-3 garanterade eon I-III dödar, samtidigt är chansen större att man blir utslagen utan att dö också förskjuten åt överleva striden hållet jämfört med tidigare versioner.

 

[RasmusL]

Det är väl typ så som jag helst vill spelleda, oberoende om man talar om Eon. Noir eller Exalted. Sedan om jag har kompetens nog för det är dock en helt annan femma.

Du var inte stockholmare va? Om du är, wanna do it?

 

[Arfert]

Jag skulle kunna tänka mig ett Eon Light och spela i Jargien. Skulle kunna slimma ner spelet till en tredjedel. Fast då skulle jag lika gärna använda Saga eller nåt sånt och spara tid.

Och jag har Fyran.

 

[chrull]

Genom Fokus och Karaktärsdrag. Det är egentligen klassisk indiemekanik. Du har en resurs som du vill använda för att göra boosta din RP, men för att öka resursen måste du spela mot/med dina karaktärsdrag.

Nu vet jag faktiskt inte exakt hur det funkar i Eon IV men det verkar ganska inspirerat av Solar System, och där är inte tanken att du ska följa dina karaktärsdrag i vått och torrt, utan att spelsituationer ska utmana dina karaktärsdrag så att du tvingas fråga dig hur mycket de egentligen betyder för dig, och på så sätt får man till slut det Tema (på Ron Edwardiska) som Rasmus efterfrågade tidigare i tråden. Men jag uppfattar det som att Eon IV bör klara det här.

Och med vem menar jag att vi alltså är våra mål, drömmar, fel och brister (och vilka vi vill vara i andras ögon) i betydligt större grad än vad vi är de kunskaper vi behärskar, även om det naturligtvis också spelar in.

Tackar!

 

[Caligo]

Jag spelar inte Eon för jag har fått för mig att reglerna är onödigt krångliga. Har aldrig spelat eller läst reglerna.

Jag är också intresserad av om stridsreglerna i Eon IV är snabba, smidiga och bra. Hur funkar t.ex. en strid?

Tycker att Mundana verkar som en OK värld - gillar absolut mycket detaljinformation och tycker takhöjd kan vara intressant i rätt kontext (på riktigt).

 

[Dilandau]

Jag har funderat lite mer på min relation till Eon.

När första utgåvan släpptes så köpte jag det direkt, och gillade det skarpt. Under en period, kanske några månader, så spelade vi det ganska mycket i min grupp. Då hade vi ingenting emot att rollpersonmakandet tog lång tid, och alla tabeller var vi vana vid från andra spel. De många reglerna var inte heller något problem, för så gott som alla nya spel vid den här tiden var ganska regeltunga. Vi hade dessutom lirat Neotech en jäkla massa.

Det som fick oss att fasa ut spelet ur var vardag var troligen en kombination av olika saker. Stridsreglernas höga dödlighet kombinerat med den ganska utdragna processen att göra en ny rollperson var en sådan. Dessutom var vi som grupp trötta på att spela grisodlare, efter att en lång tid ha spelat AD&D med en skoningslös spelledare (vi kom aldrig upp i högre level än 3 under flera års spelande).

En annan faktor var att vi mer och mer började spela Vampire. Vi hade testat det lite tidigare, men just kring 96-97 tog det fart ordentligt. VtM var också ett spel med massor av tärningsslag och regler men det erbjöd något nytt, vilket Eon inte gjorde. För oss var Eon bara Drakar och demoner med fler regler.

Efter det kom Eon aldrig på radarn igen, och jag hade inte ägnat det en tanke förrän Eon 4-kickstartern drog igång. Jag gick in på Helgon-nivå, för jag ville stötta projektet och gärna få lite koll på vad Eon var idag. När boken kom hem blev jag lite chockad. Mitt senaste köp var Lamentations of the flame princess, en nätt liten bok, och det här var något helt annat. Det var så oerhört mycket text att jag inte riktigt orkade börja läsa, och jag har fortfarande inte gjort annat än att bläddra och läsa någon paragraf här och där.

Jag får intrycket att Eon 4 är ett spel för fansen, inte något som ska locka in nya spelare.

 

[Arfert]

Efter det kom Eon aldrig på radarn igen, och jag hade inte ägnat det en tanke förrän Eon 4-kickstartern drog igång. Jag gick in på Helgon-nivå, för jag ville stötta projektet och gärna få lite koll på vad Eon var idag. När boken kom hem blev jag lite chockad. Mitt senaste köp var Lamentations of the flame princess, en nätt liten bok, och det här var något helt annat. Det var så oerhört mycket text att jag inte riktigt orkade börja läsa, och jag har fortfarande inte gjort annat än att bläddra och läsa någon paragraf här och där.

Jag får intrycket att Eon 4 är ett spel för fansen, inte något som ska locka in nya spelare.

Ungefär samma intryck jag fått. Spel som Lamentations of the Flame Princess ligger närmast mitt ideal för vad spel ska vara nuförtiden. Och jag har bara orkat läsa här och var i Eon 4 (som Jargien), det är bara för mycket text på fel saker. Även om det är mindre än Eon III.

Fast som jag sagt tidigare, Eon fyller en nisch (...annars ligger kanske En Garde och Trudvang i den också, men inte riktigt.)

 

[Lupus Maximus]

Du var inte stockholmare va? Om du är, wanna do it?

För Eon känner jag att jag inte har tillräckligt mycket av världsmodulerna (samt saknar magi böckerna för Eon III, och de har inte kommit för Eon IV). Även om man inte rör sig i områdena, så handlar det om influenser, SLPer man stöter på, o.s.v.

Samt att en privat situation som dränerat energin rätt mycket på sistone.

Men utöver de detaljerna, så ja, jag bor i Stockholm och intresserad.

 

[Mekanurg]

Fantasykampanjer är inte särskilt populära i mitt spelgäng, utan vi kör helst SF eller i historiska miljöer. Dessutom bygger vi tre spelledare alla kampanjvärldar själva och använder alltid ett BRP-derivat när vi rullar tärning. Så EON finns inte "på vår karta".

 

[Ymir]

Regelmängden känns inte speciellt tung, och det är inte alls samma detaljfokus i världsbeskrivningen (vilket får mig att tro att EonIV inte är samma simulationsfest som tidigare utgåvor). Dessutom finns det en hyggligt dramastöd som tidigare saknades helt.

om reglerna har du rätt, men detaljfokuset...erhm...mina mest navelskådande rollspelstexter någonsin (och mina bästa rollspelstexter någonsin) har jag skrivit till Eon IV, jag har basically gått helt cräjzy och resultatet är fuckin' glorious. Mundana som världsbygge har aldrig tidigare varit så ambitiöst som det är nu.

Skillnaden är att Eon IV har en uttalad intern designregel som är att det ska råda en balans mellan "regler-fakta-stämning", vilket innebär att producenterna och skribenterna numera är på sin vakt mot om fakta tar överhanden och texter blir för torra eller regler tar överhanden och texter blir för detaljistiska, und so weiter. Mördande dödstråkiga moduler som "Krigsherren" är helt enkelt inte längre okej och vill man se vartåt det barkar i Eon IV kommer texterna i Spelpaketboken (många av vilka finns att ladda hem på hemsidan för de av er som köpt spelpaktetboken i crowdfundern) i hög grad sätta tonen.

Fast det är klart, man hade kunnat argumentera för att mycket av simulationistfesten i världsbeskrivningen i Eon -redan är gjord-, och att det skiftade fokuset mot stämnings- och inspirationstexter är en delvis naturlig konsekvens, i det att vi inte eftersträvar att re-hasha gammalt material, utan faktiskt försöker skapa nya saker med det som grund.

 

[TomasFriaLigan]

Jag har faktiskt aldrig spelat Eon - när första versionen kom spelade jag bara utländska spel av någon slags princip (oklart varför så här i efterhand), och sen har det aldrig blivit av. Men snart ska det äntligen ske, med Big Marco själv som SL (jag ska utsätta honom för lite Mutant: Genlab Alfa i gengäld!). RP är skapade, vilket var en helkväll i sig.

Kan inte säga att Eon är den typ av spel som jag själv spontant graviterar mot, men det ska bli väldigt skoj att testa det. Att spela och uppleva många olika typer av spel är ett mål i sig för mig. Tycker också att Eon 4 har många fina designlösningar. Mastigt, men väldigt gediget.

 

[Ymir]

Jag tänkte snabbt berätta hur en strid går till i Eon IV, eftersom flera undrat över det:

Man har en enda resurs att hålla reda på; detta kallas Utmattning och mäts lättast med en T20. Olika handlingar kostar olika mycket utmattning (normalt 0 eller 1), och den mesta skada man tar resulterar i extra utmattning + en tillfällig negativ effekt (tex Omtöcknad, Faller, Blödning eller Sår); när man misslyckas med ett Chockslag mot sitt värde i Utmattning blir man Utslagen, vilket är ett abstrakt sätt att uttrycka att man förlorat fajten och att ens öde nu är helt upp till motståndaren.

Folk slår sitt värde i Reaktion; den som slår högst blir anfallare. Vissa långa vapen ger bonus på detta slag.

Man slår varsitt slag för vapen eller sköld, och jämför effekten:

Om anfallaren får mer än 5 poäng -mer- än motståndaren på sin tärningssumma har han för varje 5 poäng för ett -övertag-; detta låter honom göra vissa saker som tex mer skada, splittra motståndarens sköld, fälla henne, hitta en glipa i hennes rustning, måtta mot en kroppsdel, etc. Många vapen har egenskaper som underlättar att göra vissa handlingar med övertag. Efter att övertag räknats ut slår man skadan, och slår eventuella Chock- och Dödsslag.

Om försvararen vinner har hon tagit initiativet och får bli anfallare nästa runda, om hon inte gjorde ett Fullt försvar (vilket ger en bonus), då måste hon ha minst två övertag för att bli anfallare. Man kan även som försvarare göra en Kontring - detta är riskabelt, men innebär att man får bli anfallare oavsett vad som händer. De flesta monster tenderar att kontra.


Sedan finns givetvis lite detaljer kring förflyttning i strid, strid mot flera motståndare och sådär, men detta är essentiellt hela systemet. Ett tärningsslag i strid -kan- alltså inte resultera i att någonting inte händer, utan alla slag jämförs med motståndarens och det är alltid någon som vinner och därmed uppnår någon form av fördel till nästa runda.

Strid mellan rustade motståndare i det här spelet tenderar att bli en fajt om att konservera sin egen utmattning medan man bankar ned motståndaren tills han kollapsar av sin utmattning. Är man två mot en rustad motståndare finns möjlighet att försöka komma åt en rustningsglipa och därmed såra henom allvarligt, men en mot en är detta väldigt svårt. Om folk däremot är orustade blir det mer blodigt och en skada kan lätt avgöra striden genom att göra motståndaren oförmögen att fortsätta, eller rentav döda henom.

 

[chrull]

Jag tänkte snabbt berätta hur en strid går till i Eon IV, eftersom flera undrat över det:

Man har en enda resurs att hålla reda på; detta kallas Utmattning och mäts lättast med en T20. Olika handlingar kostar olika mycket utmattning (normalt 0 eller 1), och den mesta skada man tar resulterar i extra utmattning + en tillfällig negativ effekt (tex Omtöcknad, Faller, Blödning eller Sår); när man misslyckas med ett Chockslag mot sitt värde i Utmattning blir man Utslagen, vilket är ett abstrakt sätt att uttrycka att man förlorat fajten och att ens öde nu är helt upp till motståndaren.

Folk slår sitt värde i Reaktion; den som slår högst blir anfallare. Vissa långa vapen ger bonus på detta slag.

Man slår varsitt slag för vapen eller sköld, och jämför effekten:

Om anfallaren får mer än 5 poäng -mer- än motståndaren på sin tärningssumma har han för varje 5 poäng för ett -övertag-; detta låter honom göra vissa saker som tex mer skada, splittra motståndarens sköld, fälla henne, hitta en glipa i hennes rustning, måtta mot en kroppsdel, etc. Många vapen har egenskaper som underlättar att göra vissa handlingar med övertag. Efter att övertag räknats ut slår man skadan, och slår eventuella Chock- och Dödsslag.

Om försvararen vinner har hon tagit initiativet och får bli anfallare nästa runda, om hon inte gjorde ett Fullt försvar (vilket ger en bonus), då måste hon ha minst två övertag för att bli anfallare. Man kan även som försvarare göra en Kontring - detta är riskabelt, men innebär att man får bli anfallare oavsett vad som händer. De flesta monster tenderar att kontra.


Sedan finns givetvis lite detaljer kring förflyttning i strid, strid mot flera motståndare och sådär, men detta är essentiellt hela systemet. Ett tärningsslag i strid -kan- alltså inte resultera i att någonting inte händer, utan alla slag jämförs med motståndarens och det är alltid någon som vinner och därmed uppnår någon form av fördel till nästa runda.

Strid mellan rustade motståndare i det här spelet tenderar att bli en fajt om att konservera sin egen utmattning medan man bankar ned motståndaren tills han kollapsar av sin utmattning. Är man två mot en rustad motståndare finns möjlighet att försöka komma åt en rustningsglipa och därmed såra henom allvarligt, men en mot en är detta väldigt svårt. Om folk däremot är orustade blir det mer blodigt och en skada kan lätt avgöra striden genom att göra motståndaren oförmögen att fortsätta, eller rentav döda henom.

Och som jämförelse med vad jag kallar för ett snabbt och smidigt system:
Alla deklarerar vad de vill uppnå under stridsrundan.
Varje sida av gruppen slår 1d6, sidan som får högst kör först.
Attacken slås med 1d20+attackvärde. Blir det lika eller mer än målets Försvarsvärde så träffar man och slår en tärning för skada som noteras hos den träffade, om totala skadan är mer eller lika med målets Hälsovärde är den utslagen.
Sen agerar den andra sidan på samma sätt.
Sen är rundan slut.