Nekromanti Ni som inte spelar Eon

[solvebring]

Varför gör ni inte det?

Det är för omfattande; har för mycket regler, värld och sidor.

Less is more!

 

[Vinterskog]

Och som jämförelse med vad jag kallar för ett snabbt och smidigt system:
Alla deklarerar vad de vill uppnå under stridsrundan.
Varje sida av gruppen slår 1d6, sidan som får högst kör först.
Attacken slås med 1d20+attackvärde. Blir det lika eller mer än målets Försvarsvärde så träffar man och slår en tärning för skada som noteras hos den träffade, om totala skadan är mer eller lika med målets Hälsovärde är den utslagen.
Sen agerar den andra sidan på samma sätt.
Sen är rundan slut.

Alltså, Man gillar ju olika hur detaljerat man vill ha saker. Stridssystem där man bara nöter hit points eller där ett vapens enda inverkan på en strid är hur mycket skada det gör är för mig intetsägande. Så då spelar jag sällan sådana spel eftersom jag tycker det är rätt så trist. Förstår inte varför man försöker övertyga folk om saker. Det är som att säga till nån som inte gillar hamburgare att "testa hamburgaren" ändå. Och förvisso. När det är en hamburgare på ett nytt recept kanske det kan vara värt att göra det. Men gillar man bara gröt så ska man ju hålla sig till gröt.

 

[Vinterskog]

Jag får intrycket att Eon 4 är ett spel för fansen, inte något som ska locka in nya spelare.

Jag tänkte samma sak! Eller att locka en speciell typ av spelare. Sådana som gillar lite mer detaljism och massor med världsinfo och saker att gotta ned sig i.

Det finns liksom de som läser Conan och nöjer sig med en kärv fantasyvärld utan så mycket djup (och nej menar inte att dissa den världen det finns SÄKERT djup) och så finns det de som läser Tolkien och med nöje gottar sig i Ringens värld, sagor från midgård och sätter in sig i språken fungerar. Här är Eon perfekt! Det finns massor med saker att upptäcka, att utforska och att som spelledare och spelare att vrida och vända på.

Men kan förstå att traven med böcker man har i hyllan ser ut som ett svåröverkomligt hinder för en ny spelledare.

 

[Vinterskog]

Jag är rädd för dödligheten i Eon IV. Men är också väldigt sugen på att spela det.

Eon IV är inte alls lika dödligt som deras föregångare. Sedan tycker jag att dödligheten är en krydda. Men jag gillar i allmänhet inte spel där man är allt för "safe". Eller sådana som är helt narrativa och där din rollperson inte kan dö om spelaren inte själv vill det eller om det passar i berättelsen.

Att just dödligheten finns både för rollpersoner och spelledarpersoner gör att berättelsen kan ta oväntade vändningar. Man spelar lite på ett annat sätt och list lönar sig verkligen. Sedan ÄLSKAR jag i nya Eon att du spelar en kompetent rollperson. Alltså du är redan bra från början i det du vill vara bra i. Och du kan bygga en social karaktär som faktiskt gör skillnad rent regelmässigt. Det gör att man blir mycket mer sugen att spela sådana.

 

[chrull]

Alltså, Man gillar ju olika hur detaljerat man vill ha saker. Stridssystem där man bara nöter hit points eller där ett vapens enda inverkan på en strid är hur mycket skada det gör är för mig intetsägande. Så då spelar jag sällan sådana spel eftersom jag tycker det är rätt så trist. Förstår inte varför man försöker övertyga folk om saker. Det är som att säga till nån som inte gillar hamburgare att "testa hamburgaren" ändå. Och förvisso. När det är en hamburgare på ett nytt recept kanske det kan vara värt att göra det. Men gillar man bara gröt så ska man ju hålla sig till gröt.

Jag har inte försökt övertyga någon. Det var tidigare lite snack om vad som var ett snabbt och smidigt system, jag frågade där om exempel på hur en strid gick till i Eon och nu när jag fick det postade jag en jämförelse med vad jag såg som snabbt och smidigt.

Förövrigt så beskriver ju Ymir striden i Eon som att man i stort sett bara nöter hit points, det kallas bara utmattning i Eon och de nöts ner på ett mer detaljerat sätt.

 

[Eksem]

Det finns liksom de som läser Conan och nöjer sig med en kärv fantasyvärld utan så mycket djup (och nej menar inte att dissa den världen det finns SÄKERT djup)

Nu tror jag att i synnerhet Ymir har närapå hundraprocentig koll på hur Hyboria förhåller sig relativt Mundana gällande djup, oavsett hur man definierar djup; men jag skulle inte säga att det är en diss att påstå att Hyboria inte är synnerligen djup som värld. Det är på sätt och vis nöjet med Hyboria, Young Kingdoms eller Nehwon eller whatnot. De är vad de behöver vara vid varje givet tillfälle, snarare än att världen i sig skapar tillfället. Vi som inte gillar Mundana av den anledningen (att den är så komplex och djup) är inte sällan sådana som tycker att Vornheim är en skitbra stad, eftersom den INTE är beskriven utan istället är generativ (alltså att man skapar saker i den enligt vissa procedurer och metoder när behov uppstår).

MEN det är inte bara det som gör att man föredrar vissa fantasyvärldar framför andra. Alver och orcher intresserar mig inte det minsta, och alternativa alver och orcher intresserar mig synnerligen ännu mindre. Nu säger ju Ymir att Mundana är förhållandevis icke västerländskt, och det uppskattar jag, så det får mig faktiskt åtminstone teoretiskt intresserad av att kolla in Mundana igen. Hur icke västerländskt är Mundana visavi Tekumel, och hur utomjordiskt är det jämfört med Carcosa, som exempel?

 

[Arfert]

Tekumel är extremt mycket mer ickeeuropeiskt, och Carcosa är betydligt mer utomjordiskt. Tycker jag.
Tekumel äger i den frågan, men kräver rätt spelledare och spelare av samma anledning.

 

[Vinterskog]

Förövrigt så beskriver ju Ymir striden i Eon som att man i stort sett bara nöter hit points, det kallas bara utmattning i Eon och de nöts ner på ett mer detaljerat sätt.

På ett sätt har du ju rätt att man kan göra att en person tar mer och mer skada till dess att denna blir utslagen. Men du kan också slå ut en person på grund av en allvarlig skada (såsom en träff i hjärtat) vilket går mycket "snabbare" Men det som jag menar skiljer Eon från det du beskrev (och som jag tycker är bättre) är att du alltid har många val i en stridssituation. Hur du väljer att anfalla, vilka taktiker du använder och liknande beror på motståndarna och den beväpning och rustning som du har samt de har. I synnerhet i fyran tycker jag att det blir ett flöde i striderna där man försöker hitta öppnningar i försvar, använda olika taktier tillsammans och på ett sätt satsar när du väljer vilken typ av anfall/försvar du gör jämfört med motsåndaren. Sedan så finns det många fler "skador" än utmattning även om många av dessa är tillfälliga (under en runda) och skapar en dynamik i striden. Såsom att en motståndare blir tillbakaknuffad, tappar sitt vapen, får hjälmen avslagen och sådant. Just dessa småsaker kan vända striden och gör att det alltid är spännande. Men som sagt. Det är ju helt klart mer komplicerat än:

Slå 1D20+10 och kom över 15.
Lyckas det så slår du 1D6+2. Så mycket HP gör du i skada.
Har motståndaren HP kvar? Om nej. Då är denne besegrad. Om Ja fortsätter striden. Nu är det motståndarens tur.

Smaken är således mycket som baken.

Sedan har ju Eon många andra saker som påverkar. Dels hur du använder din fokus i strid. Att du som en socialt skicklig rollperson kan få regelmässiga övertag som faktiskt kan göra skillnad i striden med. Så det finns ju ett större djup och mer detaljer.

Men grunden tycker jag är lätt. Och jämför man med gamla Eon är det INSANE så mycket snabbare det är.

Sedan, om man tycker att strid är tråkigt så kan man använda systemet för utmaningar och konflikter. Då avgör man striden på tre tärningsslag och man får bonustärningar (eller avdrag) beroende på hur situationen är (såsom om man har överlägsen beväpning, är skadad osv). Inget hindrar att man kör alla Eons strider på detta sätt. Det blir ju mycket mer av ett berättarspel då du kan använda expertiser, kännetecken och färdigheter i striden men det kan också göra det riktigt coolt!

 

[Vinterskog]

Nu säger ju Ymir att Mundana är förhållandevis icke västerländskt, och det uppskattar jag, så det får mig faktiskt åtminstone teoretiskt intresserad av att kolla in Mundana igen. Hur icke västerländskt är Mundana visavi Tekumel, och hur utomjordiskt är det jämfört med Carcosa, som exempel?

Nu är väl vissa delar av Mundana tämligen Västerländska. Consaber känns ju lite som brittisk medeltid. Men Västlanden har ju starka arabvibbar. Allt handlar ju om var man väljer att spela. Jargien däremot känns ju som ett kulturellt hopkok av gamla Rom och Byzans.

 

[Mogger]

Jag har inte försökt övertyga någon. Det var tidigare lite snack om vad som var ett snabbt och smidigt system, jag frågade där om exempel på hur en strid gick till i Eon och nu när jag fick det postade jag en jämförelse med vad jag såg som snabbt och smidigt.

Förövrigt så beskriver ju Ymir striden i Eon som att man i stort sett bara nöter hit points, det kallas bara utmattning i Eon och de nöts ner på ett mer detaljerat sätt.

Nja, jag tror att du har betydligt fler val som spelar roll än att bara slå tärning, till skillnad från spel som bara är slump. Personligen tycker jag att spel som bara är "slå under X, den som vinner gör Y skada" är ganska tråkiga och jag tappar fort intresset, så jag kan avsolut förstå att man väljer ett lite mer komplext system som har lite mer att erbjuda. Men det är så klart en smaksak. Det ena är inte bättre än det andra, vilket du inte heller har påstått.

Som sagt, att säga att Eon IV bara är krångligare slump är lite orättvist.

Edit: missade att Vinterskog redan sagt samma sak.

 

[Mogger]

Ymir, det var den skillnaden jag menade, men eftersom jag bara läst regelboken än har jag väl mer anat den än varit medveten om den.
Ser fram emot lite navelskåderi!

 

[Rhodryn]

Detta är en konversation jag skulle vilja ge mig in i... men jag är lite rädd att jag kanske kommer släppa lös "Textväggs monstret" i mig om jag gör det, om jag vänder min fulla fokus mot detta ämne. Ish... jag får... försöka.

Jag kan ha lite svårt med att förstå hur folk kan tycka att Eon är för krångligt, eller för avanserat, "för mycket", eller vad det nu än kan vara (både i regler, värld, mm). Nu har jag ju visserligen spelat Eon sedan 96 (när det kom ut) eller 97, så jag har ju några år på nacken med det. Men inte ens då när jag först öppnade böckerna tyckte jag det var för avanserat.

Allt i Eon, för mig I alla fall, verkade helt logiskt, och helt rättframt och förståligt (må det de faktiska reglerna, eller världen i sig). När jag tittar på våran värld, våran existes, vad som är sant i våran värld, med helt logiska tankar om hur saker är, "Om X grej händer i våran värld, så blir effekten Y av detta", etc... och om jag då sedan vänder all den logiken och sanningar, om våran värld, mot Eon... mot dess regler och värld... så passar det (i nästan alla fall)... de "regler" jag känner är sanna för vår värld... stämmer överens med dom flesta regler man kan hitta i Eon också.

Tack vare det så ger det ett intryck av att vara oerhört "trovärdigt" för mig. Vilket jag uppskattar enormt mycket. För jag kanske får en ide vad jag skulle vilja göra, jämföra det med våran verkliga värld och komma fram till att "Ja, det går nog göra i Eon också... även om chancen att lyckas kanske är låg".

För mig är de gamla Drakar och Demoner oerhört "simpla regler" (det första rollspelet jag spelade (ca 95-96) och fortfarande spelar ibland). Men samtidigt tyckter jag att det är avanserade nog att mycket med DoD fortfarande känns "trovärdigt" för mig, specielt i strid då med skador och sådant.

Medan jag då har alltid tyckt att Dungeons & Dragons i mycket känns för simpelt, och inte kändes "trovärdigt" på många saker... specielt inte i strid. Jag spelade det lite runt ca slutet av 90-talet till början av 00-talet. Kommer inte ihåg den exakta versionen det var... men jag är rätt säker på att det var den tidens största version, blandat med Birthright settingen. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att DnD är bland botten-skrapet av rollspel.

Skulle också vilka påpeka att jag inte håller med någon som på något sätt indikerar att t.ex Eon's regler skulle på något sätt hålla tillbaka en spelares förmåga att "rollspela" sin karaktär. Jag har erfarenhet av rollspelande där regler och karaktärens egenskaper mm har liten eller mindre betydelse, och mycket av vad som händer är baserat på vad spelarna säger/skriver. Och ur min erfarenhet tenderar det till att leda till en massa "powergaming" (läs biten om "online-roleplay"), där många har en tendens till att försöka göra allt bättre för sin karaktär till andra spelares karaktärers nackdel. Visst, en SL på det så blir det kanske lite bättre. Men även då kan det fortfarande leda till problem.


Meh... det blev längre än vad jag ville ändå. Jaja... kunde varit värre... för jag känner hur det nästa kryllar under skinnet på mig, nästan kittlar i fingrarna, och hur min hjärna går på totalt högvarv, pga hur mycket jag fortfarande har som jag vill säja... och utöka... och bara öppna slussarna helt och håller för att ge mig in i alla aspekterna av detta ämne.

 

[Ymir]

Sedan, om man tycker att strid är tråkigt så kan man använda systemet för utmaningar och konflikter. Då avgör man striden på tre tärningsslag och man får bonustärningar (eller avdrag) beroende på hur situationen är (såsom om man har överlägsen beväpning, är skadad osv). Inget hindrar att man kör alla Eons strider på detta sätt. Det blir ju mycket mer av ett berättarspel då du kan använda expertiser, kännetecken och färdigheter i striden men det kan också göra det riktigt coolt!

wow...du är ett geni. Det där kommer fan -jag- testa, tex i vår långkörarkampanj där rollpersonerna är så duktiga att vissa strider bara hade blivit rutin ändå...

 

[RasmusL]

wow...du är ett geni. Det där kommer fan -jag- testa, tex i vår långkörarkampanj där rollpersonerna är så duktiga att vissa strider bara hade blivit rutin ändå...

Finns det... Konfliktresolution!? VAFALLS! Då blev det ju helt plötsligt jävligt spelbart!

 

[Ymir]

Nu säger ju Ymir att Mundana är förhållandevis icke västerländskt, och det uppskattar jag, så det får mig faktiskt åtminstone teoretiskt intresserad av att kolla in Mundana igen. Hur icke västerländskt är Mundana visavi Tekumel, och hur utomjordiskt är det jämfört med Carcosa, som exempel?

alltså, det har ju ingenting mot Tekumel, utan grejer är mer i detaljerna, tex att svarta människor i Mundana åker till de vita människornas länder för att missionera, istället för tvärtom. Eons utgivning hittils är ganska västerländskt fokuserad, därav att jag lade betoning på -förhållandevis-; anledningen att Eon står ut på denna punkt är mest att det öht finns pseudoarabiska, pseudoafrikanska etc kulturer i Mundana som man kan och uppmuntras att spela i, medan detta knappt existerar i andra svenska fantasyvärldar. Dessa utomeuropeiskt inspirerade kulturer kommer dessutom få mycket mer utrymme i framtida utgivning, givet att de pseudoeuropeiska i hög grad fått sina moduler redan, och att undertecknad har fingrarna med i spelet. Spelpaketsbokens överlägset längsta text beskriver till exempel en civilisation som nästan uteslutande utgörs av svarta människor (men jag erkänner villigt att den gör det genom en vit persons ögon, och skulle kunna skriva en mindre essä om varför jag valde att göra så).

 

[Poseur]

Varför man inte spelar Eon. För att man har andra kampanjer igång och andra spel att spela. För mycket idéer, för lite tid.

 

[Kärlekscraft]

alltså, det har ju ingenting mot Tekumel, utan grejer är mer i detaljerna, tex att svarta människor i Mundana åker till de vita människornas länder för att missionera, istället för tvärtom. Eons utgivning hittils är ganska västerländskt fokuserad, därav att jag lade betoning på -förhållandevis-; anledningen att Eon står ut på denna punkt är mest att det öht finns pseudoarabiska, pseudoafrikanska etc kulturer i Mundana som man kan och uppmuntras att spela i, medan detta knappt existerar i andra svenska fantasyvärldar. Dessa utomeuropeiskt inspirerade kulturer kommer dessutom få mycket mer utrymme i framtida utgivning, givet att de pseudoeuropeiska i hög grad fått sina moduler redan, och att undertecknad har fingrarna med i spelet. Spelpaketsbokens överlägset längsta text beskriver till exempel en civilisation som nästan uteslutande utgörs av svarta människor (men jag erkänner villigt att den gör det genom en vit persons ögon, och skulle kunna skriva en mindre essä om varför jag valde att göra så).

Näe! :emb:
Det som alltid kommer att få mest utrymme är det som säljer. DVS att vissa områden/delar av Eons Mundana kommer aldrig att bli speciellt mycket beskrivet. Det populära däremot kommer att dra in cash/skrivas mycket om. (Har ni själva sagt

)
T.ex. blev det ny grundbok och ny alvbok eftersom dessa äntligen sålde slut. Medan vissa andra länder blir det få uppdateringar om.
Frågan är då vad eons fans/kunder vill ha?=

 

[Botulf]

.......

Sedan, om man tycker att strid är tråkigt så kan man använda systemet för utmaningar och konflikter. Då avgör man striden på tre tärningsslag och man får bonustärningar (eller avdrag) beroende på hur situationen är (såsom om man har överlägsen beväpning, är skadad osv). Inget hindrar att man kör alla Eons strider på detta sätt. Det blir ju mycket mer av ett berättarspel då du kan använda expertiser, kännetecken och färdigheter i striden men det kan också göra det riktigt coolt!

Det där gjorde Eon IV mycket intressantare på min radar.

 

[Kraetyz]

Frågan är då vad eons fans/kunder vill ha?

Svaret är kort: Allt.

 

[Kärlekscraft]

Svaret är kort: Allt.

Prioriteringar måste göras.