Tsianphiel;n321198 said:
1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.
2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.
3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.
4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.
Om vi bortser från att jag inte tycker om eller håller med om hur ordet nostalgivåg används i den här tråden, så:
#1 och #2 är inte frågeställningar, de är istället definitioner av ordet nostalgi och som definitioner är de helt OK.
#4 är inte en frågeställning, det är istället en definition av ordet medelålderskris och som definition är den helt OK.
#3 Kan jag inte besvara eftersom jag inte har befunnit mig i den situationen, eller känner någon som gjort det (vilket iofs kan ses som anekdotisk bevisföring för att det är fel - men anekdotisk bevisföring är
dåligt).
Man kan säga att några av de som spelade DoD på 1980- och 1990-talet nu har drabbats av en medelålderskris och återvänder därför till sin barndoms spel.
Man kan också säga att OSR började som en medelålderskris; och då DnD är äldre än DoD så började OSR tidigare.
Men jag kan
OCKSÅ säga att andelen spelare som passar in i beskrivningen som "nostalgiska" och/eller "i medelålderskris" är försvinnande liten av de som som spelar retrospel.
Det betyder att det
INTE är drivkraften bakom retrospelen.
När det gäller OSR så kan vi heller inte tala om en våg.
En "våg" är något som plötsligt sköljer över en för att sedan försvinna.
Kanske började OSR som en våg, men efter 15 år är det inte längre en våg, utan en rörelse.
Jag håller med om följande: runt år 2005 började man spela amerikanska retrospel och för ett par år sedan började man spela svenska retrospel.
Vad är det som får oss att spela retrospel om det inte är en nostalgivåg?
För mig är svaret enkelt:
För att spelen är för bra för att glömmas bort.
Tror ni t.ex. att det är en nostalgivåg som sköljer över filmregissörer varje decennium som gör att de spelar in en ny Draculafilm?
Eller är det mer troligt att Dracula filmatiseras gång på gång för att grundhistorien fruktansvärt bra?
Det vi ser är alltså inte en nostalgivåg, utan ett annat fenomen:
Alla bra rollspel kommer att få en renässans c:a 30 år efter de gavs ut.
Det är alltså inte en enskild våg, utan ett konstant pågående fenomen.
Och till de som pekar finger på "
c:a 30 år efter" i meningen ovanför och hävdar nostalgivåg: det viktiga i den meningen är inte "
30 år", utan "
bra rollspel".