Nekromanti Nostalgi ur ett kulturellt perspektiv

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,398
Måns;n321644 said:
gabrielledebourg Ja, så kan det absolut vara. Jag tror iofs mer att de "stora" förlagen har ett större inflytande än trender, även om det blir lite hönan och ägget.

Alltså om jag som enskild författare ger ut något under eget namn så kommer det inte märkas lika mycket som när jag nu har hjälp av Helmgast. Och då kommer vi till nästa grej. Även de stora förlagen ger ju ut det som de vill skriva. Järnringarna snackade om ett fantasyspel (som sedan blev Symbaroum) redan på M:UA-tiden. Och vi skriver Kopparhavets hjältar för att vi vill. Det är något vi brinner för och älskar.

Så det är lite sanning med modifikation.
Onekligen. Liksom, jag är ju så jävla nedtrampad i nostalgiträsket om något: Ur Varselklotet, Chock och svenska Call of Cthulhu är väl liksom nostalgiprodukter om något. Allt det jobbar jag verkligen med för att jag vill och älskar. Som sagt, många lager och många aspekter, där inget är mer sant än det andra.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
gabrielledebourg;n321663 said:
Onekligen. Liksom, jag är ju så jävla nedtrampad i nostalgiträsket om något: Ur Varselklotet, Chock och svenska Call of Cthulhu är väl liksom nostalgiprodukter om något. Allt det jobbar jag verkligen med för att jag vill och älskar. Som sagt, många lager och många aspekter, där inget är mer sant än det andra.
Ett svenskt Call of Cthulhu har väl aldrig existerat förut, om jag inte har gått och blivit helt senil, så det kan nog inte räknas som en nostalgiprodukt?
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Tsianphiel;n321198 said:
1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.

2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.

3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.

4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.


Notera att jag gärna undviker diskussioner om huruvida påståendet om att marginaliserade grupper inte var/ är välkomna är sant eller inte. Ta mitt och andras ord för att det är så vi upplevde det och i vissa fall fortfarande upplever det.
Jag har haft tid att fundera ett par dagar över dessa punkter, men jag är fortfarande oklar över nummer 4 och har mina tvivel kring nummer 3. TS använder ordet backlash, är det de gamla rollspelsrävarnas backlash till det nya?

Jag måste för övrigt nog erkänna att mitt rollspelande nog har drag av både 1 och 2. På något sätt har jag samma känsla när det t ex gäller Iron Maiden - ja, hårdrock överlag. Jag skulle vilja använda det nedanstånde som något slags försök till exempel. Det är mycket möjligt att mina resonemang blir ännu gyttjigare och svårförstådda, men jag ger det ett försök ändå, med någon slags liknelse:

Jag kom ihåg dagarna då Hem och Skola varnade för grupper som t ex Maiden och W.A.S.P i ett utskick. Jag minns ilskan jag kände gentemot Hem och Skola. Jag minns skräcken för hårdrocken och gruppernas image - hur allt kallades för hemskt och talanglöst oväsen där sångarna bara skrek och där låtarna kunde leda till självmord och satanism. Jag minns Siewert Öholm, korsförhöret av Tégner och den lilla flickan som så inövat läste den hemska dikten.

Vi må ha kivats sinsemellan, beroende på vilket band man gillade på 80-talet, men vi var ändå förenade på något sätt i hårdrocken. Det var ett broderskap större än oss själva. Jag minns de halvkassa recensionerna som Maiden-plattorna och konserterna fick i Aftonbladet och Expressen, jag minns hur Vera Collander skrev att Bruce Dickinson inte klarade av fyra oktaver under en Sverige-konsert (vilket han senare motbevisade genom att sjunga Vera-Collander-Fuck-You i fyra oktaver). Jag minns hur en gång lojala fans svek under de svåra Blaze Bayley-åren.

Sedan exploderade det. Maiden blev större än vad de hade varit i sina yngre år när Dickinson återvände och de fyllde enorma arenor. Deras shower sändes t o m på SVT. Nu gillade alla Maiden, minsann. Nu var det häftigt att trängas på Ullevi, nu fick plattor och konserter toppbetyg av samma personer som en gång hade klagat på att de alltid lät som Maiden. Nu trängdes folk som Lasse Berghagen, Nanne Grönwall och Jesper Parnevik på deras efterfester. Nu gick hipsters runt med urtvättade Maiden-tröjor och artister som Lady Gaga med flera gick ut och deklarerade att de alltid hade varit stora Maidenfans. Maidens nya framgångar har skänkt mig stor glädje, men samtidigt kan jag inte undgå att känna att dessa ovannämnda, nytillkomna har försökt stjäla Maiden ifrån mig och alla som var med den där gången utskicket från Hem och Skola dök upp.

Så känns det även ibland när det gäller vissa rollspel, rollspel jag spelade under dessa barndomsår. Där hårdrocken förenade mig och mina barndomsbekanta, så förenade även rollspelen. Hysch-hyschandet om hur man skulle fortsätta spela Marsklandet eller Bris Brygga på lördagen när man satt i skolkorridoren på en fredag, allt i rädsla för att de snygga tjejerna i klassen skulle vandra förbi och skratta åt en. Den förnedrande nördstämpeln man kunde få gjorde oss nästan till hemliga sällskap där allt som inte dödade förbrödrade. Vi hade så satans kul under helger och lov, men i skolans vardagssunk så var man nästan tvungen att viska om rollspelseskapaderna.

Nu är det tydligen hippt med cosplay och liknande. Det är nästan lite hippt att kalla sig nörd, om man är en söt kvinna iallafall. Men om man hade ägnat sig åt cosplay och fotograferats med furriedräkt på 80-talet hade man blivit inlåst på en toalett, fått cykeldäcken sönderskurna eller fått stryk av någon storväxt niondeklassare med en fet snus under läppen om man hade gått i mitt plugg. De nyare generationerna rollspelare, de som pratar om inkludering och liknande verkar sällan ha upplevt det här negativa med hobbyn som jag nu målar upp. Jag vet inte ens om de gamla rävarna som Oldtimer, Mekanurg och Arfert skulle känna igen bilden. Det kanske kändes mer som ett kneg, bara.

Men i samband med inkludering så kommer jag ihåg reportagen från spelkongresserna de hade i Sinkadus. Ta t ex en spelkongress från 1987. Jag citerar Fredrik Malmberg från Sinkadus nr 9, augusti 1987: "OK. Här är 900 grabbar. Men om vi vill ha in tjejerna i hobbyn? Hmm...se enkäten." Jag undrar om någon tjej verkligen läste Sinkadus då och skickade in en sådan där enkät? Jag tror mig ana att de var försvinnande få iallafall.


Fan, det blev rörigare än vad jag trodde. Hoppas att något går hem någonstans, hos någon läsare som kommer ihåg hur allt var.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Grisodlar'n;n321741 said:
De nyare generationerna rollspelare, de som pratar om inkludering och liknande verkar sällan ha upplevt det här negativa med hobbyn som jag nu målar upp. Jag vet inte ens om de gamla rävarna som Oldtimer, Mekanurg och Arfert skulle känna igen bilden. Det kanske kändes mer som ett kneg, bara.
Det kanske finns något här. Jag känner inte heller igen mig. Jag har varat rollspel med träning, spela i band, festa och har aldrig upplevt hobbyn som negativ för mig. Åtminstone inte förrän jag blev äldre och då var det mer allmänt att det är töntigt med alver och den biten. Men jag behövde aldrig smussla i skolan. Vi satt och läste Mutant på rasten och det var inget konstigt med det.

Jag blir inte superförvånad om min positiva bild av tidiga hobbyutövande spelar in på hur jag ser på den idag. De där knepiga nördarna såg jag egentligen inte förrän jag började åka på konvent.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Måns;n321754 said:
Det kanske finns något här. Jag känner inte heller igen mig. Jag har varat rollspel med träning, spela i band, festa och har aldrig upplevt hobbyn som negativ för mig. Åtminstone inte förrän jag blev äldre och då var det mer allmänt att det är töntigt med alver och den biten. Men jag behövde aldrig smussla i skolan. Vi satt och läste Mutant på rasten och det var inget konstigt med det.

Jag blir inte superförvånad om min positiva bild av tidiga hobbyutövande spelar in på hur jag ser på den idag. De där knepiga nördarna såg jag egentligen inte förrän jag började åka på konvent.
Jo, men vi festade, lirade elgitarr, lyssnade på brutal hårdrock, kollade på blodiga skräckfilmer och annat så vi var ju inga trekkies direkt i manchesterbyxor och träskor. Det var ju liksom mer långt hår, grovt språk och patronbälte än pastellrandiga Lacoste-tröjor, pianolektioner och scouterna. Det fanns ingenting utåt som röjde vår nördnatur. Men det spelade liksom ingen roll hur farlig man försökte se ut för om man hade berättat för alla att man spenderade helger med att försöka döda drakar, att man spelade en muterad bäver, etc, så hade de flesta kallat en för tönt. Som exempel kan jag nämna att en av polarna alltid lyckades bli ihop med de snyggaste tjejerna. Han var en av de där mytiska 10%. När han lirade med oss (vilket han älskade att göra) så fanns det inte en chans i världen att han hade berättat för flickvännen att han skulle spela rollspel med oss, utan då var det garanterat bara att han skulle "hänga" med oss den helgen, kolla på film eller något annat i den stilen. True story, bro.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Grisodlar'n Vad jag menar är att så länge jag gick i skolan så var rollspel rn aktivitet som vilken som helst. Der var ingen, såvitt jag vet, som skämdes eller höll det hemligt. Jag spelade med flickvänner och polares flickvänner och äldre syskon och andra som bara vill testa. Det var liksom inget konstigt.

(Sedan började jag hålla det hemligt men det var som sagt 20+ efter ett långt uppehåll. Då hade tiden sprungit ifrån hobbyn och spel om orcher och drakar gav jobbiga följdfrågor)

Alltså, inkludering var självklart just eftersom vi inte gömde oss. Alla fick vara med.

Det var poängen, inte hur cool man uppfattade sig själv på ytan ;)
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,842
Måns;n321800 said:
Då hade tiden sprungit ifrån hobbyn och spel om orcher och drakar gav jobbiga följdfrågor.
Jag har aldrig upplevt att rollspel gett direkt jobbiga följdfrågor. Däremot är det en hel del som frågat hur rollspel går till eftersom dom inte vetat. Många har också trott att rollspel = lajv, och har varit redigt förvånade när jag förklarat att vi sitter vid ett bord och spelar klädda i vanliga kläder.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
luddwig;n321807 said:
Många har också trott att rollspel = lajv, och har varit redigt förvånade när jag förklarat att vi sitter vid ett bord och spelar klädda i vanliga kläder.
Ja, det är en typiskt jobbig följdfråga :) "Så ni springer runt i skogen utklädda till alver?" :)
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,827
Location
Eskilstuna
luddwig;n321807 said:
Jag har aldrig upplevt att rollspel gett direkt jobbiga följdfrågor. Däremot är det en hel del som frågat hur rollspel går till eftersom dom inte vetat. Många har också trott att rollspel = lajv, och har varit redigt förvånade när jag förklarat att vi sitter vid ett bord och spelar klädda i vanliga kläder.
Min sambo är gammal lajvare. Hon tycker att rollspel kan var den konstigaste, mest kufiska hobbyn som finns. ¯\_(?)_/¯
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
ceruleanfive;n321814 said:
Min sambo är gammal lajvare. Hon tycker att rollspel kan var den konstigaste, mest kufiska hobbyn som finns. ¯\_(?)_/¯
"Så du sitter runt ett bord i vanliga kläder och spelar spel?"

"Gud nej! Man är ju ingen konstig kuf! Alvöron är det, och svärd av plast!"


;)
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,842
Måns;n321812 said:
Ja, det är en typiskt jobbig följdfråga :) "Så ni springer runt i skogen utklädda till alver?" :)
Jag tycker inte att det är en jobbig följdfråga. Snarare en bra följdfråga eftersom jag får förtydliga vad det är jag håller på med.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
luddwig;n321825 said:
Jag tycker inte att det är en jobbig följdfråga. Snarare en bra följdfråga eftersom jag får förtydliga vad det är jag håller på med.
Nej alltså, jag tycker att det är en jobbig följdfråga. :)
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Måns;n321820 said:
"Så du sitter runt ett bord i vanliga kläder och spelar spel?"

"Gud nej! Man är ju ingen konstig kuf! Alvöron är det, och svärd av plast!"


;)
Lajv innebär ju att man träffar nytt folk, är ute i friska luften och ägnar sig åt en aktivitet där det är tämligen uppenbart vad som försiggår. Rollspel? Samma fem personer som sitter instängda, inte vill bli avbrutna, och sysslar med något som inte ger några visuella cues på vad de gör.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
Svarte Faraonen;n321842 said:
Lajv innebär ju att man träffar nytt folk, är ute i friska luften och ägnar sig åt en aktivitet där det är tämligen uppenbart vad som försiggår. Rollspel? Samma fem personer som sitter instängda, inte vill bli avbrutna, och sysslar med något som inte ger några visuella cues på vad de gör.
Å andra sidan slipper man frusna små orchfingrar under ett höstlajv, gubben på cykel/med bjäbbande hund som ställer pinsamma frågor om vad man gör, den där killen som inte spelar helt enlig reglerna - för övrigt samma slags fuskare som när man var barn och lekte krig. Det fanns alltid den där killen som vägrade att spela död. Dessutom kan man dricka cola, knapra chips och godis medan man spelar utan att någon som har lagt ned 10 papp på sin extraordinära grottrollsoutfit skriker att man bryter hans "immersion" eller vad det nu kallas på lajvspråk. Hemkörd pizza fungerar smärtfritt också.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,842
Svarte Faraonen;n321842 said:
Lajv innebär ju att man träffar nytt folk...
Det gör rollspel på konvent också, åtminstone när det är drop in som på Grottröj. :)?
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Tsianphiel;n321198 said:
1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.

2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.

3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.

4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.
Om vi bortser från att jag inte tycker om eller håller med om hur ordet nostalgivåg används i den här tråden, så:

#1 och #2 är inte frågeställningar, de är istället definitioner av ordet nostalgi och som definitioner är de helt OK.

#4 är inte en frågeställning, det är istället en definition av ordet medelålderskris och som definition är den helt OK.

#3 Kan jag inte besvara eftersom jag inte har befunnit mig i den situationen, eller känner någon som gjort det (vilket iofs kan ses som anekdotisk bevisföring för att det är fel - men anekdotisk bevisföring är dåligt).

Man kan säga att några av de som spelade DoD på 1980- och 1990-talet nu har drabbats av en medelålderskris och återvänder därför till sin barndoms spel.
Man kan också säga att OSR började som en medelålderskris; och då DnD är äldre än DoD så började OSR tidigare.

Men jag kan OCKSÅ säga att andelen spelare som passar in i beskrivningen som "nostalgiska" och/eller "i medelålderskris" är försvinnande liten av de som som spelar retrospel.
Det betyder att det INTE är drivkraften bakom retrospelen.

När det gäller OSR så kan vi heller inte tala om en våg.
En "våg" är något som plötsligt sköljer över en för att sedan försvinna.
Kanske började OSR som en våg, men efter 15 år är det inte längre en våg, utan en rörelse.

Jag håller med om följande: runt år 2005 började man spela amerikanska retrospel och för ett par år sedan började man spela svenska retrospel.
Vad är det som får oss att spela retrospel om det inte är en nostalgivåg?

För mig är svaret enkelt:
För att spelen är för bra för att glömmas bort.
Tror ni t.ex. att det är en nostalgivåg som sköljer över filmregissörer varje decennium som gör att de spelar in en ny Draculafilm?
Eller är det mer troligt att Dracula filmatiseras gång på gång för att grundhistorien fruktansvärt bra?

Det vi ser är alltså inte en nostalgivåg, utan ett annat fenomen:
Alla bra rollspel kommer att få en renässans c:a 30 år efter de gavs ut.
Det är alltså inte en enskild våg, utan ett konstant pågående fenomen.
Och till de som pekar finger på "c:a 30 år efter" i meningen ovanför och hävdar nostalgivåg: det viktiga i den meningen är inte "30 år", utan "bra rollspel".
 

McAber

Varulv
Joined
26 May 2000
Messages
441
Location
Linköping, Sverige
Ingen verkar i någon högre grad vilja befatta sig med punkt 4.

Jag vill gärna återta min identitet som gamer, eller spelnörd. Man kan nu peka på de nya koola produkterna som kommer ut och säga till kidsen (som tror de är gamers, men bara spelar dataspel) att "sånt här höll farbror på med långt innan ni ens var påtänkta." När de kommer dragande med Skyrim eller liknande kan man visa lite riktiga rollspel med riktiga val och konsekvenser, valfrihet och ansvar. De kan se att deras "sandlådespel" egentligen är en trång tvångströja jämfört med en ordinär hemmakampanj. Efter det kan de sluta håna oss gamlingar och sluta säga att vi inte är riktiga gamers. :p:p
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
McAber;n321866 said:
"sånt här höll farbror på med långt innan ni ens var påtänkta." När de kommer dragande med Skyrim eller liknande
Jasså?
Hur såg farbrors första TV/datorspel ut?
Så här såg mitt ut:
(not kidding)
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
anth;n321868 said:
Så här såg mitt ut:
(not kidding)
Här kan vi tala nostalgi! Jag blir varm i magen bara jag hör ljudet och blir sugen på att prova (fullt medveten på ett rationellt plan att jag kommer tycka det suger)! Känslan som infinner sig är just att det här var tider det!

Och naturligtvis har jag fel.
 
Joined
9 Aug 2009
Messages
849
Location
Västerås
En stilla fundering. Det är ingen som har begrundat nostalgivågen som:

1) Ett tecken på att nyare rollspel inte är tillräckligt bra, precis som att dagens skräckfilm i många skräckfilmsfantasters ögon bara är skräp i jämförelse med 70- och 80-talsskräck?

2) En liten tyst revolt mot samberättarspel, tärningslösa, spelledarlösa, spelarlösa (?), huvudlösa (?) rollspel som dök upp en masse för några år sedan?
 
Top