Snappade upp detta från ett i övrigt bra inlägg ovan. Eftersom jag stött på det ganska många gånger de senaste dagarna, inte minst i den här tråden, och syskontråden på FB, tycker jag att det bör synas lite.
[Nostalgi] gör det svårare för mer nyskapande spel att etablera sig.
Jag tycker att det här ett ganska problematiskt påstående (speciellt när ofta sägs efter meningen "nostalgi är inte negativt,
men...")
1. Vi har idag fler spel än någonsin tidigare. Vilka är dessa spel som inte lyckats etablera sig "nostalgin" har kvävt? För det kan ju inte vara smala indiespel, för de kan ju inte etablera sig pga att efterfrågan är för liten, hur bra och intressanta de än är (jag älskar indiespel och har skrivit flera).
2. Det här är ännu ett problem med termen nostalgi för nostalgispel
kan inte vara nyskapande. Det ligger i ordet. Så genom att kalla en stor mängd spel för "nostalgispel" så har vi därmed bestämt att dessa
inte är nyskapande. De är bakåtsträvande.
3. Alltså, vi bygger upp en situation där vi genom semantik och elitism säger att "alla spel i den här högen (och det är i princip 90% av spelen på svenska marknaden) är
nostalgispel" Och vi fortsätter, "och det är inget fel på nostalgi, men..."
- Spelen är bakåtsträvande.
- Spelen hindrar nyskapande.
- Spelen erbjuder en möjlighet att återgå till exkluderande värderingar.
Tittar vi på de faktiska spelen så ser vi tvärtom det motsatta:
- De är nyskapande, både vad gäller mekanik, setting, art, marknadsföring, format.
- Vi har en uppsjö av spel som inte kan härledas direkt bakåt till en etablerad spelmotor, känt varumärke eller bekant setting.
- Spelen är, utan undantag, inkluderande och medvetna.(jag talar här främst om svenska spel. Jag vet att det finns enskilda, och få, spel/moduler som bryter mot detta)
Sedan kan man resonera som så att hela vår hobby bygger på gammalt gods som vi betraktar genom kontemporära linser och omformar. Vi gör nytt av det gamla, oavsett om det handlar om spel, mekanik, historia, storyteman eller vad det nu kan vara. Och såvitt jag vet är det exakt så kultur skapas.
Jag är rädd att hela den här diskussionen egentligen handlar om snobbism. Av olika anledningar anser vi att spelen inte är fina. De är mainstream, och det hör till att klanka ner på det som är större än det lilla (jag har gjort det själv, mycket!). Därför måste vi tillskriva mainstream olika egenskaper som vi sedan kan angripa. Eftersom spelen som sådana är fantastiskt bra går det inte att angripa dem enskilt. Men genom att klumpa samman dem och sätta etiketter på dem så går det utmärkt.
Sedan behöver man inte
gilla spel av en viss typ. Men att kritisera själva spelens existens på vaga grunder är något helt annat. Angrip gärna de aspekter hos de olika spel ni ogillar. Men klumpa inte ihop dem och sätt negativt laddade etiketter på dem.