2097 said:
Det känns som det är så lätt att säga »nej men jag tror en succubus skulle gå att göra bra« men det är inte det som ligger på bordet här. Jag länkade till sidan och
här är den igen.
Jag håller helt med. Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att jag inte bryr mig så jävla mycket om de där succubisarna. Alltså, det finns ju faktiskt en manlig motsvarighet. Det enda tråkiga med succubi/incubi är att de är så heteronormativa. Och sen kanske det är så att kreatörerna bakom var douches, men det framgår inte av monstret och den parallellen känns också rätt svårgjord, så skit samma.
Angående den här Nobivian-saken (jag har läst den utryckta sidan) så är jag på din och Kranks sida, jag får för många dåliga vibbar av detta monster. Men det betyder ju inte att den inte kan spelas på ett coolt sätt ändå och tillföra något i en rollspelsberättelse. Jag känner mig dock inte spontant jättelockad av den berättelsen, och det beror inte på att jag tänker "nämen gu va jobbigt att sitta där och få den här kvinnobilden tryckt i ansiktet på mig under mitt rollspelande" utan det beror på att själva varelsen uppfyller en massa jobbiga kvinnohatar-känslor som vissa douches uttrycker.
Samma grej hade varit om jag hade skapat ett manligt monster som var beskriven som en fullständigt patetisk nörd - och som utöver det för övrigt innehade en massa "kvalitéer" som rollspelare som typ frekventerar Goth con i sina slängkappor, fotsida rockar, långa hår, coola hattar och/eller tjocka magar brukar ha. Och sen när en massa människor kunde identifiera sig med dem så förklaras deras monstrighet som att de ogillar kvinnor och helst av allt vill utestänga kvinnor från deras hobby. ...Samt även något som inte är sant t.ex att de äter småbarn.
Obs. jag skojade till det lite, jag hoppas ingen blir upprörd. Men exemplet tycker jag stämmer här, det finns många kvinnor som kan identifiera sig i upprörda känslor kring separation (och även män). Specifikt att det blir problem med vårdnad etc. Att då göra ett monster av det, är inte riktigt reko.
Men, alltså, jag tror att monstret kan vara helt okay att spela med, men jag skulle inte viljat se det som ett allmänt monster som representerar en grupp monster, utan mer som ett äventyr som man kan köpa till eller som någon skrivit på nätet där monstret existerar i en unik upplaga. Nu blir monstret på nåt vis så en del av rollspelet att det inte känns okay. Då blir det att monstret står för något, en nidbild helt enkelt. Eller åtminstone så passa nära en nidbild av kvinnor att det är obehagligt.
Precis som om jag skulle ha ett rollspelarmonster där jag beskrev en grupp individer som finns på riktigt och så beskrev jag dem som monster, det skulle inte alls kännas bra. MEN om jag gjorde ETT äventyr där det förekom en MONSTERROLLSPELARE. Då skulle det ju vara axelryckning på den. Bara en kul idé.
Sammanfattningen:
Masskonstruktion av monstertyp = kan bli jävligt fel om den bygger på stereotyper och karikatyrer av existerande grupper.
Ett unikt monster i en egen berättelse = funkar mycket bättre.