Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Just det, ni hörde rätt! Ni kan ta era jävla och stoppa upp i ar***et.
Ja faktiskt.
Allvarligt talat. Ju smalare ett spel är, desto mer oanvändbart är det också. Jag fetgillar vanlig standardfantasy. Kalla den D&D, tolkienripoff eller Ereb Altor.
Jag kommer ihåg en gammal version av DoD (3:an) som jag har. Vad man fick när man köpte spelet var en beskrivning av vilka raser som fanns; Människa, Alv, Dvärg, Halvlängdsman, Halvalv och Anka. Det fanns några yrken; krigare, köpman,jägare, tjuv, trollkarl, stråtrövare, lärd man och pirat. Slutligen hittade vi det som knyter ihop fantasysäcken; monster! (de gamla vanliga; orch, svartalf, drake, enhörning, mantikora, minotaur osv.).
Ingen värld följde med. Inga fåfänga försök att skapa något orginellt utan vanlig jävla standardfantasy helt enkelt. Så lysande och underbart när jag nu ser tillbaka på det. Reglerna fick plats i ett litet häfte och man behövde inte ägna någon tid åt att fundera över hur en hel värld skulle se ut. Det var bara att sätta sig ned och hitta på ett äventyr. Behövde man hitta på en stad som äventyret skulle utspela sig i fick man göra det. Behövde man en skog så fick den heta "mörka skogen". Man hade nog en rätt klar bild om hur en fantasyvärld skulle se ut, och varken SL eller spelare behövde fundera så mycket på det.
Det här är inget unikt för mig, och det kommer knappast som en nyhet för någon av er.
Då tar vi och spolar fram bandet några år...
Efter ett tag tröttnar de flesta på att världen hela tiden ser likadan ut äventyr efter äventyr. Man kommer på nya idéer allteftersom man utvecklas som rollspelare (eller som fantasy/SF-nörd över huvud taget). Äventyren förändras i struktur och världar byter riktning. Man skapar unika och orginella stämningar. Själv drogs jag först mot episka berättelser som var i sanning storslagna och senare mot lite mörkare fantasy med tydliga inslag av skräck. Helt plötsligt var jag inne i en grisodlarperiod som i sin tur ersattes av fornnordisk fantasy som i nuläget har blivit någon typ av kvasifornnordisk skräckfantasy.
"Jaja, vart vill han komma?"
Jo, nuförtiden känns det som att alla vill överträffa varandra i orginalitet. Alla spelmakare vill göra sitt rollspel
. Rollspelen blir smalare och smalare. Det här är kass! Jag har tidigare klagat över att världsböcker kostar mer än det smakar. Att SL styrs mer än han inspireras. Jag hävdar nu att smala spel gör samma sak. Standardfantasy må i mångas ögon vara utjatat och tråkigt. Men spel som inte binder sig till en genre eller en smal setting har potetialen att färdas i vilken riktning som helst.
Jag hävdar att standardfantasy främjar kreativiteten hos spelledaren, vare sig han är en gammal räv eller en nybörjare. Standardfantasy är lätt att komma igång med och lätt att modifiera till att passa en specifik spelgrupps stil och personlighet. Ett basic rollspel med standardfantasy som setting lockar nybörjare och kan roa nördar som oss på www.rollspel.nu i åratal med egenhändigt utformade settings och extraregler som sprids på nätet såväl som i spelbutiker.
Nu låter det här som ett propagandainlägg för d20, och det kanske det är i viss mån. Vad folk än må tycka om dess regler (jag gillar dem). Dungeons and Dragons är standardfantasy i dess renaste essens men kan formas precis hur man vill. Tycker SL att det inte borde finnas några dvärgar - fine, ta bort dem. Vill man ha mörk fantasy - fine köp midnight (eller skriv en egen setting).
Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.
/Vulf
P.S. Det var kanske på grund av de här tankarna som jag gillade grundboken till DoD6 när alla andra hatade den. Den var inte särskilt originell, den hade ingen värld utan förmedlade bara en rätt skön stämning. Allt ackompanjerat av ett knippe lättsmälta regler. Precis vad jag behövde för att anpassa spelet till vad jag för stunden tyckte var kul, för att något år senare ändra mig och anpassa spelet igen. D.S.
Ja faktiskt.
Allvarligt talat. Ju smalare ett spel är, desto mer oanvändbart är det också. Jag fetgillar vanlig standardfantasy. Kalla den D&D, tolkienripoff eller Ereb Altor.
Jag kommer ihåg en gammal version av DoD (3:an) som jag har. Vad man fick när man köpte spelet var en beskrivning av vilka raser som fanns; Människa, Alv, Dvärg, Halvlängdsman, Halvalv och Anka. Det fanns några yrken; krigare, köpman,jägare, tjuv, trollkarl, stråtrövare, lärd man och pirat. Slutligen hittade vi det som knyter ihop fantasysäcken; monster! (de gamla vanliga; orch, svartalf, drake, enhörning, mantikora, minotaur osv.).
Ingen värld följde med. Inga fåfänga försök att skapa något orginellt utan vanlig jävla standardfantasy helt enkelt. Så lysande och underbart när jag nu ser tillbaka på det. Reglerna fick plats i ett litet häfte och man behövde inte ägna någon tid åt att fundera över hur en hel värld skulle se ut. Det var bara att sätta sig ned och hitta på ett äventyr. Behövde man hitta på en stad som äventyret skulle utspela sig i fick man göra det. Behövde man en skog så fick den heta "mörka skogen". Man hade nog en rätt klar bild om hur en fantasyvärld skulle se ut, och varken SL eller spelare behövde fundera så mycket på det.
Det här är inget unikt för mig, och det kommer knappast som en nyhet för någon av er.
Då tar vi och spolar fram bandet några år...
Efter ett tag tröttnar de flesta på att världen hela tiden ser likadan ut äventyr efter äventyr. Man kommer på nya idéer allteftersom man utvecklas som rollspelare (eller som fantasy/SF-nörd över huvud taget). Äventyren förändras i struktur och världar byter riktning. Man skapar unika och orginella stämningar. Själv drogs jag först mot episka berättelser som var i sanning storslagna och senare mot lite mörkare fantasy med tydliga inslag av skräck. Helt plötsligt var jag inne i en grisodlarperiod som i sin tur ersattes av fornnordisk fantasy som i nuläget har blivit någon typ av kvasifornnordisk skräckfantasy.
"Jaja, vart vill han komma?"
Jo, nuförtiden känns det som att alla vill överträffa varandra i orginalitet. Alla spelmakare vill göra sitt rollspel
. Rollspelen blir smalare och smalare. Det här är kass! Jag har tidigare klagat över att världsböcker kostar mer än det smakar. Att SL styrs mer än han inspireras. Jag hävdar nu att smala spel gör samma sak. Standardfantasy må i mångas ögon vara utjatat och tråkigt. Men spel som inte binder sig till en genre eller en smal setting har potetialen att färdas i vilken riktning som helst.
Jag hävdar att standardfantasy främjar kreativiteten hos spelledaren, vare sig han är en gammal räv eller en nybörjare. Standardfantasy är lätt att komma igång med och lätt att modifiera till att passa en specifik spelgrupps stil och personlighet. Ett basic rollspel med standardfantasy som setting lockar nybörjare och kan roa nördar som oss på www.rollspel.nu i åratal med egenhändigt utformade settings och extraregler som sprids på nätet såväl som i spelbutiker.
Nu låter det här som ett propagandainlägg för d20, och det kanske det är i viss mån. Vad folk än må tycka om dess regler (jag gillar dem). Dungeons and Dragons är standardfantasy i dess renaste essens men kan formas precis hur man vill. Tycker SL att det inte borde finnas några dvärgar - fine, ta bort dem. Vill man ha mörk fantasy - fine köp midnight (eller skriv en egen setting).
Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.
/Vulf
P.S. Det var kanske på grund av de här tankarna som jag gillade grundboken till DoD6 när alla andra hatade den. Den var inte särskilt originell, den hade ingen värld utan förmedlade bara en rätt skön stämning. Allt ackompanjerat av ett knippe lättsmälta regler. Precis vad jag behövde för att anpassa spelet till vad jag för stunden tyckte var kul, för att något år senare ändra mig och anpassa spelet igen. D.S.