Nekromanti Originalitet suger! Standardfantasy regerar!

[Vitulv]

Just det, ni hörde rätt! Ni kan ta era jävla och stoppa upp i ar***et.



Ja faktiskt.

Allvarligt talat. Ju smalare ett spel är, desto mer oanvändbart är det också. Jag fetgillar vanlig standardfantasy. Kalla den D&D, tolkienripoff eller Ereb Altor.

Jag kommer ihåg en gammal version av DoD (3:an) som jag har. Vad man fick när man köpte spelet var en beskrivning av vilka raser som fanns; Människa, Alv, Dvärg, Halvlängdsman, Halvalv och Anka. Det fanns några yrken; krigare, köpman,jägare, tjuv, trollkarl, stråtrövare, lärd man och pirat. Slutligen hittade vi det som knyter ihop fantasysäcken; monster! (de gamla vanliga; orch, svartalf, drake, enhörning, mantikora, minotaur osv.).

Ingen värld följde med. Inga fåfänga försök att skapa något orginellt utan vanlig jävla standardfantasy helt enkelt. Så lysande och underbart när jag nu ser tillbaka på det. Reglerna fick plats i ett litet häfte och man behövde inte ägna någon tid åt att fundera över hur en hel värld skulle se ut. Det var bara att sätta sig ned och hitta på ett äventyr. Behövde man hitta på en stad som äventyret skulle utspela sig i fick man göra det. Behövde man en skog så fick den heta "mörka skogen". Man hade nog en rätt klar bild om hur en fantasyvärld skulle se ut, och varken SL eller spelare behövde fundera så mycket på det.

Det här är inget unikt för mig, och det kommer knappast som en nyhet för någon av er.

Då tar vi och spolar fram bandet några år...

Efter ett tag tröttnar de flesta på att världen hela tiden ser likadan ut äventyr efter äventyr. Man kommer på nya idéer allteftersom man utvecklas som rollspelare (eller som fantasy/SF-nörd över huvud taget). Äventyren förändras i struktur och världar byter riktning. Man skapar unika och orginella stämningar. Själv drogs jag först mot episka berättelser som var i sanning storslagna och senare mot lite mörkare fantasy med tydliga inslag av skräck. Helt plötsligt var jag inne i en grisodlarperiod som i sin tur ersattes av fornnordisk fantasy som i nuläget har blivit någon typ av kvasifornnordisk skräckfantasy.

"Jaja, vart vill han komma?"

Jo, nuförtiden känns det som att alla vill överträffa varandra i orginalitet. Alla spelmakare vill göra sitt rollspel
. Rollspelen blir smalare och smalare. Det här är kass! Jag har tidigare klagat över att världsböcker kostar mer än det smakar. Att SL styrs mer än han inspireras. Jag hävdar nu att smala spel gör samma sak. Standardfantasy må i mångas ögon vara utjatat och tråkigt. Men spel som inte binder sig till en genre eller en smal setting har potetialen att färdas i vilken riktning som helst.

Jag hävdar att standardfantasy främjar kreativiteten hos spelledaren, vare sig han är en gammal räv eller en nybörjare. Standardfantasy är lätt att komma igång med och lätt att modifiera till att passa en specifik spelgrupps stil och personlighet. Ett basic rollspel med standardfantasy som setting lockar nybörjare och kan roa nördar som oss på www.rollspel.nu i åratal med egenhändigt utformade settings och extraregler som sprids på nätet såväl som i spelbutiker.

Nu låter det här som ett propagandainlägg för d20, och det kanske det är i viss mån. Vad folk än må tycka om dess regler (jag gillar dem). Dungeons and Dragons är standardfantasy i dess renaste essens men kan formas precis hur man vill. Tycker SL att det inte borde finnas några dvärgar - fine, ta bort dem. Vill man ha mörk fantasy - fine köp midnight (eller skriv en egen setting).

Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.

/Vulf

P.S. Det var kanske på grund av de här tankarna som jag gillade grundboken till DoD6 när alla andra hatade den. Den var inte särskilt originell, den hade ingen värld utan förmedlade bara en rätt skön stämning. Allt ackompanjerat av ett knippe lättsmälta regler. Precis vad jag behövde för att anpassa spelet till vad jag för stunden tyckte var kul, för att något år senare ändra mig och anpassa spelet igen. D.S.

 

[Foggmock]

Ett bra, långt, mustigt och inspirerande inlägg. (självklart finns det ett men, och här kommer det

Men!

Spelmakare ger sig in i branschen för att de vill göra SIN grej. Var det standardfjantasy alla var ute efter skulle vi lira i Mundana med d20reglerna för länge sen. Västmark för att ta ett exempel är en fräsch värld i ett fräscht regelsystem. Ett av de bästa regelsystem jag någonsin sett faktiskt.

Nästa frågeställning. Hur ska man kunna inspireras om allting är grått? Finns det inte ett uns av skräck, fornnordiska sagor eller grekiskt mumbojumbo, vem ska då komma på dem? Vart finns gnistan som föder kreativitet för skräckspelledare om det inte finns annan skräck att inspireras av? Jag hade aldrig inspirerats till ett Trudvang om inte Riotminds släppt den första grundboken lagom till vårt rollspelsintresse fortfarande var på uppmarsch utan trälat vidare i standardträsket med kanske ett par avvikelser. Hur ska vi inspireras till att skapa om det inte finns något annat än medelmåttig stereotyp mainstream att inspireras av?

Sen tycker jag att det är världarna som är det intressantaste med ett spel. Regelsystem finns det i överflöd, och jag vet iallafall 4 jag kan tänka mig att använda till i stort sett vilken setting som helst, och jag är säker på att du har ett gäng favoritsystem du också.

Är det inte då bara att sätta sig ner och skriva en värld, rippa d20systemet och sätta igång och lira, och strunta i att vara en gnällpitt på forumet?

 

[Man Mountainman]

Alltså, tigger du stryk eller vadå?

Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.

Men om vi inte kan det, då? Personligen är jag mycket bättre på att komma på regler än att komma på spelvärldar, och dom originella idéerna tar jag gärna emot. Liksom, hela poängen är väl att dom är originella, dom är svåra att komma på. Om hela världen led under kung Vitulvs styre så skulle ju alla riktigt smarta grejer kvävas i sin linda, och eftersom dom var så jäkla originella skulle ingen annan jävel komma på dom heller.

Fast äh, det känns rätt meningslöst att diskutera det här. Du får gärna ge mig en hint om exakt vad din tes är och hur jag ska angripa den, om du vill ha någon diskussion, vill säga. Fast du kanske bara ville mopsa dig lite, så att du, när Chrull kommer för att försvara Mechanical Dream, kan köra in en näve i fejan på honom för att avreagera dig efter en hård dag på vad det nu är du går till på vardagarna?

 

[Johan Granberg]

Jag vill bara säga att jag skulle tycka det var så in i helvete tråkigt att skriva ett rollspel där jag inte får komma med egna idéer och koncept. Vad är meningen med att skriva det om det redan finns hundra andra spel på marknaden som kommer vara precis likadana som mitt spel?

Jag tycker att rollspelsskapare skall vara som konstnärer. De skall sträva efter att förnya och utveckla mediet, de skall inte vara trista ingenjörer som bygger produkter de vet är funktionella och går hem på marknaden. Åtminstone skulle jag aldrig orka tänka så om jag skrev rollspel. Jag får liksom inte värsta inspirationskicken där jag tänker "Åh fan vad kul det vore att skapa ett totalt standardiserat spel utan egna idéer!"

 

[Wyldstorm]

Han har en poäng..
Udda uttryckt -men jag antar att det ger svar.

Håller med, alldeles för många spelskapare går till löjliga längder för att inte vara lika andra, då en förbättring av nåt gammalt hade passat bättre...

Om jag nu bara i ord kunde förklara hur hans utlägg passar en viss bekant som handen i dess latexavgjutning..
Men det kan jag inte, så ni får ta mitt ord på att överdriven strävan att vara originell inte ger annat än halvfärdiga huvudvärksgeneratorer.

Så offra originaliteten på perfektionens altare!
Inget är någonsinn så bra att det inte kan bli bättre.. (1)

/ps. Inget är någonsinn så dåligt att det inte kan bli sämre heller...(2)

/pps. (1) & (2) kombinerade blir väldigt depprimerande.

/ds.

 

[Ymir]

Re: Originalitet regerar! Standardfantasy regerar!

och då är Eon inte standardfantasy, menar du?

Personligen föredrar jag en gyllene medelväg. Originell standardfantasy. Breda koncept och mångfacetterade kampanjvärldar med outtömliga möjligheter är mycket viktiga, men det skadar inte att samtidigt som spelskapare försöka tänka lite i nya banor och pröva nya hjulspår emellanåt. Gamla beprövade vägar är ofta av godo, men sker ingen utveckling samtidigt är det helt åt helvete. Jag hoppas kunna visa vad jag menar i mitt projekt "Efter Istiden" - det är väldigt annorlunda samtidigt som det är fullständigt nedkört i Tolkien-fåran. Time will tell.

- Ymir, undrande och förtäljande

 

[Troberg]

OK, jag tänker sticka ut hakan och säga att du blandat ihop begreppen.

Det du egentligen pratar om är öppna kontra slutna världar.

Det har inte med standardfantasy kontra originalitet att göra. Det handlar om hur mycket frihet världen har för spelledaren, inte om hur originell den är.

Vissa spelvärldar ser man direkt när man läser dem att de bara håller för en, max två kampanjer med samma spelare. Konceptet är inte större än så. De behöver inte vara dåliga, det är bara att de rymmer inte fler historier än så, alternativt så förbrukas världen medan man spelar. GURPS Prisoner är ett sådant exempel, en lysande värld, men när man spelat en kampanj är det knappast möjligt att köra en till med samma spelare.

Andra spelvärldar håller för mycket mer. Cthulhu är till exempel långt från standardskräck, men har så pass mycket utrymme att man har väldigt stor frihet att arbeta med den.

Om man ska ta exempel inom fantasyn så skulle jag tex inte göra ett spel på Donaldsons Covenantserie, helt enkelt därför att all handling i världen är centrerad kring en handling och världen håller inte så långt utanför den. Däremot skulle exempelvis Witchworld (som inte är standardfantasy) funka rätt bra, vilket antagligen är anledningen till att det finns ett GURPS Witchworld. Warhammer Fantasy Roleplay är ett annat exempel som gått utanför mallarna men som funkar.

Jag tror att det man ska se upp med om man vill ha en långvarig spelvärld som man som spelledare kan arbeta med är att göra världar som bygger på ett enda koncept, alternativt för smala koncept. Man bör försöka ha koncept som öppnar möjligheter, inte som begränsar dem. Man bör försöka ha flera koncept som funkar väl tillsammans.

Detsamma gäller konflikter. Bygg inte upp en värld helt på en enda konflikt. Då blir det en engångsvärld. Man kan aldrig ha för mycket konflikter. Stora konflikter, små konflikter, mellanstora konflikter, viktiga konflikter, oviktiga konflikter, hemska konflikter, löjliga konflikter, underliga konflikter, organiserade konflikter, ad-hoc-konflikter, bara kör hårt. Konflikterna kan vara krig, intriger vid hovet, gillespolitik, grannsämja, rövare, monster, raskonflikter, klasskamper, psykopater, triangeldraman, bråk om landområden och så vidare. Det är konflikter som driver dramat, det är där äventyren finns. Det är lätt att man fastnar i fällan att man försöker bygga en värld man skulle trivas i. Glöm det! Utopia är ingen plats för spänning och äventyr.

Så, var inte rädd för att lämna standardkoncepten, men gör inte misstaget att tro att ett enda originellt koncept är nog. En bra värld behöver vara större än så.

 

[Johan K]

Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.

Jag kan ju hålla med dig om att standardfantasy a´la Tolkien & co är helt ok ! har ju alltid gillat det & kommer nog att göra det länge till.
Fast för min del så gillar jag orginella rollspel, de ger en lite extra krydda åt det hela. Tycket att det är kul att läsa lite hur andra har tänkt sig världen

 

[Vitulv]

Jodå, visst är det standardfantasy!

och då är Eon inte standardfantasy, menar du?

Jodå, visst är det standardfantasy. Eon utan Mundana är dessutom standardfantasy som man kan göra vad man vill med. Kalasbra med andra ord. Precis vad jag är ute efter. Tråkigt nog så passar inte Eons regler mig alls. Därför finns det fortfarande en marknad för fler standardfantasyspel. Valmöjlighet mellan flera olika regelsystem förnöjer.

/Vulf

 

[Vitulv]

Det har jag inte alls det!



Nä, jag har inte blandat ihop begreppen. Fast du är en ny och synnerligen intressant diskussion på spåren. Nä, i det jag skrev handlar det inte så mycket om huruvida en värld är möjlig att påverka eller inte (eller jo det gör det ju, men inte på det sättet som du belyser det på) utan snarare om hela rollspelets användbarhet för en spelgrupp. Hur man kan använda grundregelboken för att skapa vilken typ av värld man vill, om grundregelboken bara är standardfantasy.

Det du pratar om är världar som rälsar spelandet. Eller snarare den historia som skall berättas genom världen och de äventyr som skall upplevas där. Jag tycker att sådana världar kan vara rätt ok, men systemet skall inte vara uppbyggt på att enbart passa en sådan värld. Med andra ord vill jag inte ha en smal grundregelbok utan den får gärna vara bredare än ett jänkararsle.

Om det sedan kommer ut supplement som är smala i sin framtoning så tycker jag att det är helt ok. Det är bra faktiskt, för då kan en spelgrupp med flera spelledare använda sig av samma spelregler, men varje SL har en "egen värld".

För att ta ett exempel igen;

Eon är ett standardfantasyspel med en officiell värld. Till Eon kan man;

1. Bygga sin egna värld, efter de premisser som finns i grundreglerna (vilket inte är så många premisser förutom raser och magisystem). Kalasbra!

2. Skita i att bygga sin egen värld och låta varje nytt äventyr utspela sig i ett annat område för enkelhetens skull. När SL märker att han har väldigt mycket anteckningar från olika äventyr så kanske han känner sig manad att konstruera en mer sammanhängande värld utav dessa. Skitbra!

3. Skita i att bygga sin värld, men fortfarande vilja ha en värld som har samma standardfantasystämning som grundreglerna och köpa Mundana. Där får SL allt serverat på ett fat och behöver inte lägga ner så mycket tid på att skapa en egen värld, utan får en egen, väl genomarbetad värld. Finemang!

4. Börja snegla efter orginellare världar, ge sig ut på nätet och ladda ned Skymningshem (heter den va?) och istället köra lite udda, orientaliskt inspirerad fantasy. Lika bra som tidigare alternativ.

Förstår du nu vad jag är ute efter?

/Vulf

 

[Vitulv]

WTF!? gnällpitt? ja, kanske...

Västmark för att ta ett exempel är en fräsch värld i ett fräscht regelsystem. Ett av de bästa regelsystem jag någonsin sett faktiskt.

Japp, ett kanonbra regelsystem (påstår folk, jag vet inte) i en setting som inte intresserar mig för fem öre. Riddarromantik är för mig och min spelgrupp helt ointressant. I och med det blir Västmark helt oanvändbart, vilket är synd, för annars hade det stått i min bokhylla.

Går min poäng fram lite mer nu?

Hur ska man kunna inspireras om allting är grått? Finns det inte ett uns av skräck, fornnordiska sagor eller grekiskt mumbojumbo, vem ska då komma på dem?

Jag vet inte, men jag kan ju tala för mig själv. Inspiration får jag av allt runt omkring mig. Det behöver jag inte en originell setting för. Filmer, böcker och serier har givit mig mer inspiration än rollspelprodukter genom åren.

Men visst, jag antar att jag var lite otydlig i min trådstart, för jag menar inte att man inte längre får släppa originella produkter. Jag menar bara att det är kass med grundregelböcker som binder sig till en smal och nischad setting. Om man har en bred grundregelbok så kan man skapa vad man vill utav den. Om det dessutom släpps mer originella settings till samma grundregler så är det kanonbra, för (precis som jag skrev till troberg) då kan ju en grupp med flera spelledare använda sig av samma regler men varje SL har en "egen värld".

Om man sedan väljer att spela den standardfantasy som finns i grundreglerna, skapa en egen värld eller köpa en ball kampanjvärld så är varje alternativ bra, och den mångafalden av alternativ som dyker upp går inte att få i smala spel. (nåja, går och går, men det kräver en jävla massa arbete)

Är det inte då bara att sätta sig ner och skriva en värld, rippa d20systemet och sätta igång och lira, och strunta i att vara en gnällpitt på forumet?

Mäh, hur kul vore det?

/Vulf

 

[Vitulv]

Japp, jag tigger stryk

Fast äh, det känns rätt meningslöst att diskutera det här. Du får gärna ge mig en hint om exakt vad din tes är och hur jag ska angripa den, om du vill ha någon diskussion, vill säga.

Meningslöst? Ja, jag har ju rätt i allt jag skriver.

Nä, har inte min åsikt gått fram? Jag är iofs medveten om att jag ofta förhastar mig när jag skriver trådstarter, så mina ståndpunkter brukar svaja lite vartefter diskussionen lider. Just nu är jag inne på att det är ok med smala settings, men grundreglerna skall inte vara byggda på en smal setting. Häftiga mekaniska ångpunksfantasyvärldar med enbart gnomer och jättespindlar är väl ok, bara de släpps som supplement och inte som egna rollspel.

Typ. Men det har jag skrivit i massa andra inlägg i den här tråden, så jag orkar inte brodera ut mer

/Vulf

 

[Troberg]

Re: Det har jag inte alls det!

Hur man kan använda grundregelboken för att skapa vilken typ av värld man vill, om grundregelboken bara är standardfantasy.

Men är man inte ganska låst i standardfantasyn också, bara på ett annat sätt? Det är andra gimmicks som vi är så vana vid att vi inte längre uppfattar dem som gimmicks, men det är fortfarande begränsande.

Ett exempel på detta finns i en diskussion jag blev inblandad i för ett tag sedan. Jag var så fascinerad av vilken elegant symbolik som fanns i den sumeriska Inanna-myten. Dock så behövs nästan en läsguide för att folk idag ska greppa den, något som sumererna fattade direkt. Jag funderade då i banor kring att vår förmåga att tolka symboler försämras, tills jag helt plötsligt insåg att den finns kvar, men vi ser inte den! Vår kultur är full av symboler. Skurkarna har mörka hattar, hjältarna ljusa. Hjältar använder inte en Luger. En Mercedes symboliserar makt. Vi har massor av dem, men vi märker inte dem. Sumererna skulle varit imponerade av vårt symbolspråk, men de skulle behöva hjälp för att tolka det.

På samma sätt ser vi inte en dvärg som begränsad, eftersom vi är så vana vid dem. Vi ser inte begränsningarna i alver för att vi är vana vid att tänka i tankebanor som passar alver.

En värld baserad på flygande öar (för att ta ett aktuellt exempel) håller inte. Inte för att den inte är standardfantasy, utan för att det krävs mer. Man behöver ha info om livet på öarna, hur samhällena funkar, vilka intriger som finns. Det krävs en massa sådant som ger personlighet, djup och bredd.

Fördelen man har från standardfantasyn är att man har en hel packe färdiga koncept som följer med paketet utan att man behöver beskriva dem. De ger mängden. Man får bredden gratis, men inte personligheten och djupet.

Så, om man vill gå sin egen väg så får man jobba lite mer, men det ger också ett personligare resultat.

Jag tror fortfarande att frågan egentligen inte rör standardfantasy kontra udda världar. Det är svårare att göra eget, eftersom man måste bygga allt, men det blir inte automatiskt sämre eller mer låst.

 

[Vitulv]

Vi spelar väl inte rollspel för att det är kul?!

Jag vill bara säga att jag skulle tycka det var så in i helvete tråkigt att skriva ett rollspel där jag inte får komma med egna idéer och koncept.

Tråkigt!? Smågrisar ska inte ha roligt, dem ska man slakta och äta upp till jul (sorry, gammalt internskämt från jobbet).

Nä, visst. Skriv dina originella alster, men jag tänker inte köpa dem. Jag är mainstream från och med nu. (eller ja, lite i varje fall, jag spelar ju Mutant: UA och det är ju rätt oanvändbart om man inte gillar settingen).

/Vulf

 

[Troberg]

Re: WTF!? gnällpitt? ja, kanske...

Jag menar bara att det är kass med grundregelböcker som binder sig till en smal och nischad setting. Om man har en bred grundregelbok så kan man skapa vad man vill utav den. Om det dessutom släpps mer originella settings till samma grundregler så är det kanonbra, för (precis som jag skrev till troberg) då kan ju en grupp med flera spelledare använda sig av samma regler men varje SL har en "egen värld".
Om man sedan väljer att spela den standardfantasy som finns i grundreglerna, skapa en egen värld eller köpa en ball kampanjvärld så är varje alternativ bra, och den mångafalden av alternativ som dyker upp går inte att få i smala spel. (nåja, går och går, men det kräver en jävla massa arbete)

Funderat på att testa GURPS?

"Är det inte då bara att sätta sig ner och skriva en värld, rippa d20systemet och sätta igång och lira, och strunta i att vara en gnällpitt på forumet? "

Mäh, hur kul vore det?

Exakt, hur kul kan det vara utan kvinnliga bröstvårtor?

 

[Vitulv]

G.U.R.P.S?

Funderat på att testa GURPS?

Ja, faktiskt. Men jag har fått för mig att det är rätt fult (illustrerat och layoutat alltså) och jag är ju fånigt kräsen vad det gäller sådana småsaker.

Exakt, hur kul kan det vara utan kvinnliga bröstvårtor?

Nui är det iofs inget problem eftersom jag uteslutande spelar D&D som soloäventyr med min flickvän.

/Vulf

 

[Gurgeh]

En stilla undran...

Alltså! Släng alla smala skitspel i sopkorgen. Tvinga alla spelkonstruktörer att skriva standardfantasy och låt oss spelare välja rollspel efter vilka regler som passar oss bäst och bespara oss era orginella ideér. Dem kan vi komma på själva.

Varför begränsa sig till att tycka att ett standardfantasyspel är det bästa. Jag tycker att det låter smalt och begränsat. Med ett universalregelsystem kan man dessutom spela space opera, skräck, western, superhjältar, spioner, efter katastrofen, tantsnusk, sandalaction, deckare, my little pony och så vidare. Man har inga restriktioner över huvud taget. Är det ännu bättre?

/tobias

 

[Insignia]

Re: Japp, jag tigger stryk

"Häftiga mekaniska ångpunksfantasyvärldar med enbart gnomer och jättespindlar är väl ok, bara de släpps som supplement och inte som egna rollspel."

Det supplementet vill jag ha! O_O

 

[Vitulv]

Ett stilla svar...

Är det ännu bättre?

Tja, kanske. Fast det innebär också (tror jag i min enfald) att SL har en del arbete att göra med att först skapa sin standardfantasy, och sedan göra sin standardfantasy originell (man kanske inte behöver gå vägen via standardfantasy). Så jag vet inte. Mig passar det nog inte, men jag är helt klart för universella regelsystem och jag tror att det är något bra.

Fast som sagt, jag är ju fantasynörd, och många rollspelare med mig. Så jag tror att standardfantasy är en tillräckligt bred genre för att kunna skapa underverk i. Precis som jag tror att standardscience-fiction skulle vara kanon inom sf-rollspelsgenren.

Så ja, det kanske är bättre. Men jag tror ändå på standardfantasyn. Man ska heller inte underskatta fantasyns förmåga att locka till sig nya rollspelare. Mer än universella rollspel gör.

/Vulf

 

[Troberg]

Re: G.U.R.P.S?

Men jag har fått för mig att det är rätt fult (illustrerat och layoutat alltså) och jag är ju fånigt kräsen vad det gäller sådana småsaker.

Tja, fast å andra sidan så håller innehållet normalt sett extremt hög kvalitet och priset är hälften av motsvarande d20-produkt.

Du kan ju kolla systemet gratis i GURPS Lite på http://www.sjgames.com

Nui är det iofs inget problem eftersom jag uteslutande spelar D&D som soloäventyr med min flickvän.

Sorry, det går inte. Får WotC reda på det så ligger hon risigt till. Det är nog säkrast att du ger henne en pansar-BH i julklapp, man vet aldrig när WotC dyker upp!