Wyrd Sisters (1988)
Shakespeare, Shakespeare, Shakespeare!
Wyrd Sisters är den sjätte boken i Discworld-sviten, men den första som egentligen faller inom "standard-formeln" för böckerna. Från och med nu är många av böckerna, istället för parodier eller bara ren humor, baserade på tydliga teman. I det här fallet är temat Shakespeare och alla skämt man kan göra om det. Och många skämt blir det. (
Should I compare thee to a summer's day? Because June 12th last year, or was it June 13th...)
Jag tvivlar på att jag hittat alla referenser, men det intrigen är en sammankokning av minst Kung Lear, Hamlet, MacBeth och en hel del från Shakespeare eget liv, särskilt när Hwel, Discworlds främsta pjäsförfattare börjar bygga på teatern
The Dysk...
*************************
Ett kungamord har skett i Lancre! Den onde hertigen, knugens bror, är ny kung och dessutom skyldig till mordet. Tidigare kungen, Verence, blev ett spöke och hemsöker slottets korridorer och får sin hämnd genom att översalta hertigens mat, ett saltkorn i taget. Kungens nervöse och tragiske Narr vet varken ut eller in, men är kär i områdets unga häxa.
Just häxorna är bokens huvudpersoner. Här introduceras många av WRNU:s favoriter; Granny Weatherwax (återindroduktion), Nanny Ogg och Magrat Garlick. Två gamla tanter och en ung hippe-new age-homeopat-häxa. Fantastisk dynamik mellan dem och alla är bland de mest välskrivna karaktärer Pratchett hittade på. De tre bestämmer sig för att rätta till allt krångel som börjat ske i kungadömet sedan en ny knug kommit till tronen.
Här är det kungadömet som ber om hjälp. Inte folket. Inte det övernaturliga. Inte ens jorden och den fysiska geografin. Det är den
metafysiska föreställnigen om Kungariket Lancre som ber om hjälp av Granny, eftersom den nya kungen inte bryr sig om sitt kungarike. En rolig twist på det hela. Och också något som återkommer senare i böckerna, det övernaturliga är en sak, men det
metafysiska är allt något helt annat. Riktigt kul.
**************************
Jag förstår helt klart varför flera av WRNU:s prathettläsare föredrar häxorna. De är helt fantastiska, rakt av. De båda gamla bygger mycket på principen om bestämda äldre damer som inte bryr sig ett smack om andras auktoritet. Det gör en fantastisk dos humor när de kontrasteras mot adeln, knugen, eller för den delen en pågående teaterpjäs. Mycket av bokens intrig handlar om hur hertigen försöker undergräva häxornas auktoritet och hur häxorna försöker motverka det. Och TJOFLÖJT vad skoj det är med gamla tanter som totalt vägrar acceptera att det finns de som är mäktigare än dem.
Wyrd Sisters är fantastiskt rolig, även om man inte kan sin Shakespeare. Rekommenderas varmt.