Fett med svar
Det får bli ett monstersvar här.
Azk3r
Så som jag ser det handlar det om att hålla illusionen i liv för spelarna. Så länge dom tror att det är de som styr handlingen kan man ju egentlig rälsa hur mycket man vill. Men att sen lyckas med det är en annan femma.
Så det är bara rälsat om spelarna vet om att det är rälsat? Nu blev det mycket filosofi här. Jag undrar hur rälsad handlingen i Matrix egentligen är. Men visst har du rätt, om spelarna överhuvudtaget inte fattar att det är rälsat så har man ju inget problem att ta itu med i förstaläget.
Rising
Jag har spelat många totalrälsade äventyr utan att ha anat hur rälsade de egentligen var, och hur skulle jag ha kunnat veta det? Jag tar ju inte och testar äventyret genom att försöka göra konstiga saker bara för att se var gränserna går, utan jag gör det som jag tycker låter trovärdigast. Om min rollperson nu är på väg åt samma håll som handlingen så faller det sig ganska naturligt att jag aldrig kommer känna av hur handlingen toppstyrs.
Jupp, det är när spelarna "gör fel" som man får problem.
De flesta av mina gamla (relativt rälsade) äventyr skrevs specifikt till kusingänget. Det funkade toppen eftersom man visste (ungefär) hur de reagerade på vissa saker. När man sedan skulle köra samma äventyr med andra personer fick man ändra om för att det skulle bli spelbart. Mao, spelgruppsrälsade äventyr kan funka.
Krille
Det finns två stora problem med rälsning: när något måste inträffa (rollpersonerna måste acceptera förslaget från den mystiske mannen på värdshuset, rollpersonerna måste ta med sig svärdet Allklyvle, rollpersonerna måste smyga efter herr Ännpesé och de måste lyckas med ett ett slag för Smyga), och när något inte får inträffa (rollpersonerna får inte slå ihjäl skurken när han presenterar sig och sin onda plan, rollpersonerna får inte ge sig av till Långtbortistan innan kapitel 3, rollpersonen får inte uppföra sig som hjon framför kung Heldäng XI af Lingonmåla). Om ett äventyr innehåller ett antal "måsten" och "får inte", då ser jag det som rälsat.
Ah, great stuff, "måsten" och "får inte" borde jag ha haft med i min alfabetslista. De äventyr jag har skrivit (de flesta för länge sedan, jag borde ta tag i det där) är rätt så rälsade, men sen när jag SL:ar dem så ändrar jag om en massa saker så att det inte blir "måsten" och "får inte". Om RP:na enligt äventyret enligt äventyret måste göra grej A på plats B, men envisas med att hänga på plats C så listar jag ut ett sätt att kunna göra grej A där istället. Dock är det fortfarande rälsat på så sätt att de måste göra grej A, men ibland så går det inte att undvika.
Lite anknytning till svaret till Rising ovan, om man lirar med spelgrupp Q och vet att en spelare/rollperson (ibland hänger det ihop) är snål och girig. Då kan man stoppa in "måstet" "sno hertigens guldringar" i ett äventyr då man vet (nåja, anar starkt) att betet kommer nappas på.
Krille
Detta är inga som helst problem om man skriver en bok, emedan man som författare har full kontroll över sina rollfigurer. Det är förmodligen inga problem om man har en kluns med initiativlösa robotar (till exempel den arketypiska stårytellaren som man måste greppa slipsen på och släpa runt i en snitslad bana och som inte uppfattar en ledtråd om den så skulle skjuta dem i knäskålen med en Magnum-44). Men när vi talar om rollspel så har man inte full kontroll över sitt äventyr. Det finns en klase spelare också. Detta ställer till problem om man sitter fast i ett linjärt paradigm och försöker skriva äventyr som om de vore böcker.
Tro mig, om jag hade talang, tid och talang (nämnde jag talang) så skulle jag skriva böcker på löpande band.
Initiativrika spelare spelar helt klart en stor roll för hur äventyren kommer se ut, men även hur ofta man spelar. När jag lirar DoD6 med Kalmargänget (under somrarna, annars är vi utspridda i Linköping-Linköping-Växjö-Kalmar-Kalmar) så spelar vi kanske 2 gånger i veckan och där är det väldigt fri handling. När jag SL:ar Feng Shui eller spelar Star Wars med klasskompisarna här i Lingonköping så spelar vi absolut max en gång i månaden och inte en jäkel kommer ihåg vad som hände förra spelpasset. Här vill jag alltså kunna köra ett kort äventyr och då får man dra in lite på friheten. F.ö. så är halva det gänget ibland rätt dåliga på initiativ så då hänger mycket på SL.
Bra 3-punktslista förresten, vet du att jag heter Olof?
Tzimisce_
Det farliga med för mycket rälsning är att det skapar lata rollspelare som blir vana att få allt serverat.
Eller så är de redan lata och inget annat funkar.
Hmm, jag borde nog testa och se vad som händer om jag bara lutar mig tillbaka. Fast det funkar inte riktigt i Feng Shui som är det enda jag SL:ar för tillfället.
troberg
I början av en lång kampanj så kan man under en introduktionsperiod spara mycket tid och relativt tråkigt spel genom att rälsa sig genom inledande formaliteter. När man tex ska köra en SF-kampanj kan lite rälsning i början ge spelarna en känsla för världen.
Jo, i inledning av saker så krävs det helt klart en större "SL-insats" för att det ska hända saker.
troberg
I övrigt kör jag i princip helt fritt. Vill de jönsa iväg åt ett annat håll så får de väl göra det. De får dock stå ut med risken för mindre intressant spel, eftersom jag troligen är sämre förberedd ju längre bort från den förutsedda handlingen de hamnar.
Mitt problem med "helt fritt" är som ovan nämnt att jag spelar så sällan att det inte blir något flyt i det. Då kör jag hellre kortare grejer (och så beror givetvis nästa korta grej på vad som hände i den föregående korta grejen).
Så priset för frihet är att världen blir sämre beskriven?
Lås in mig.
Bobby Magikern
Jag har inga problem med att spela i ett äventyr där jag har liten kontroll över utgången, förutsatt att det erbjuder frihet att agera ut intressanta scener med SLPs och andra rollpersoner. Det är ändå därför jag spelar rollspel.
Jupp, så känner jag också. Typ, och så vill jag rädda världen också, men sen är jag nöjd.
Jag är nog lite hjältedådsspelare, grisodling eller ångestrollspel är inget för mig, jag vill ha äventyr.
LeJonklev
Märker jag att det är rälsat, då är det dåligt. Märker jag inte att det är rälsat, då är det bra.
Brilliant Holmes.
Så rälsning är bra om man inte märker den? Det är nog lättare att vara en bra SL i ett rälsat äventyr som spelarna tror är fritt än i ett fritt äventyr som spelarna tror är fritt.
LeJonklev
Sen är jag ganska förtjust i det här som någon nämde som spelgruppens gemensama vision.
För att ta ett konkret exempel: Indiana Jones-scenariot på GothCon.
Jag (och mina vänner) spelar nazister mot Indiana Jones. I ett sånt läge kan man anta en väldigt massa. Indy kommer att vinna så det är bara dumt och onödigt att försöka skjuta honom, vi kommer att dö i slutet så det gäller bara att dö "snyggt".
Jag har spelat 0 konventsscenarion i mina dagar...
Annars är det nog rätt ont om gemensamma mål i mina grupper. I DoD-gänget har alla samma mål avseende huvudplotten, men sen har vi en massa olika enskilda mål (hmm, det där gäller väl alla antar jag...).
Vitulv
Äh vafan, jag tycker att rälsning är helt ok. Så länge det inte går till överdrift. Ett bra verktyg är att prata med spelarna enskilt innan själva spelandet. Om jag vill att rollperson 1 skall bli kär i spelledarperson röd för att det passar handlingen i äventyret så tar jag spelaren till sidan och diskuterar det hela med honom/henne i förväg. Då kan vi båda, redan innan komma på ett trovärdigt scenario som vi båda tycker är roligt att rollspela.
Det här är en grej jag borde utnyttja mer. Har du någon gång testat att snacka med 2 spelare innan ett äventyr om samma sak så att båda satsar på att förföra Prinsessan Petra? (Kom det där ifrån mig? Jag som ogillar käbbel inom spelgruppen.
)
Vitulv
Givetvis får det inte bli så rälsat att spelarna känner att de inte kan påverka handlingen. Då har man tappat charmen med spelandet imho.
Yes Sir, Amen! När jag snackar rälsning menar jag givetvis inte att spelarna inte får styra någonting alls. De styr massor, men vissa grejer ska hända no matter what för att jag ska få ihop saker och ting, frågan är bara hur man ska genomföra dessa grejer med minimal rälsande.
Och det jag borde sagt i huvudinlägget. När jag spelar så sällan som jag gör och vill ha korta enkvällsäventyr, då går det inte att ha det helt fritt som annars är det roligaste om man nu har en spelargrupp som kan fixa det.
Det blev långt, kan svära på att jag fått in ett fel någonstans, men jag orkar inte korrläsa.