Nekromanti Rising avliden

[Ulfgeir]

Vila i frid. Rising var definitivt en av de stora karaktärerna här på forumet.

/Ulfgeir

 

[Blasphemy]

Att logga in på Rollspel.nu och mötas av denna nyhet var som att bli sänkt i en isvak. Även om jag inte kände Rising eller träffade honom på riktigt så sätter sig detta som en klump i halsen, vrider om, gör ont och pressar fram tårar. Att ens föreställa sig hur hans familj känner det är för mig omöjligt. Det är den outforskade platsen i sorg och saknad som man hoppas att man aldrig skall tvingas konfrontera.

Det är så tragiskt att höra att han kände att världen inte behövde honom. Hur kan världen inte behöva en person som var så fylld av idéer, som sprudlade av kreativitet och som spred så mycket glädje (och ett viss mått tandgnisslan) till så många andra? Är det inte så att det i dessa galna tider faktiskt är sådana personer som vi VERKLIGEN behöver. Att sedan veta att han kände sig ensam och icke-behövd är så sorgligt.

Rising var du än är. Hoppas du är på en plats där allt är bättre och du känner att du hör hemma.

Skulle jag sätta in en låt som kändes passande så måste jag nog också ta något av Dan Andersson (likt Mekanurg) som lyckades fånga så mycket i så få ord.

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt."

Vi satt runt lägerelden och lyssnade på dig Rising så tack för alla historier du berättade.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/YlGs3Fq6XwI"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/YlGs3Fq6XwI" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[Pendragon]

Jag har suttit och funderat på vilken slags Risingsk underfundighet man hade kunnat peta in i den här tråden, som en hyllning till ett av forumets största orginal och fritänkare, något han förhoppningsvis själv hade gillat.

Men jag ger upp, för Rising är inte här längre, och världen blev en lite dystrare plats även för oss som inte kände honom och bara vid enstaka tillfällen verbalt sparrade med honom (sällan framgångsrikt, men alltid givande) här på forumet.

"Vi vet bättre, för vi är bättre."

/Joel

 

[Vitulv]

Fan fan fan vad jag älskade dig gubben. Helvete också vad jag önskar att du fortfarande var här...

 

[Dante]

Jag sitter här hemma och tårarna rinner. Det enda jag kan säga just nu är: +1.

 

[Simon]

Här är lite mer av Dan Andersson, för Rising. Lämpligt är att "spela" här passar ovanligt bra...

Spotify

"Jag vill aldrig höra råd,
jag vill spela som jag vill.
Jag vill spela för att glömma
att jag själv finns till.

...
Jag vill inte tröska råg,
och jag vill inte repa lin.
Ni får inte ge mig bannor eller kalla mig för lat,
fast jag stundom hellre hungrar än att spela för mat.

Jag vill inte gräva jorden,
jag vill inte hugga ved,
jag vill drömma under häggarna
tills solen hon går ner."

Här är en tolkning där sångarens sätt att texta påminner mig lite om hur Rising lät:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ZON9eUm2m8g&feature=related"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/ZON9eUm2m8g&feature=related" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Fuck. Tack Rising. Hejdå Rising. Jag önskar att du fanns kvar.

 

[Zappelina]

Jag kan bara instämma med alla dom som postat här men aldrig träffat Rising, han var en inspiration. Jag läste alltid i trådar där han skrivit, men svarade sällan. Så som jag känner världen kan det inte bli för många som han.

 

[Rickard]

Den största förlusten med att någon dör är all den kunskap som personen besitter går helt förlorad. Jag är glad över allt det som Rising delade med sig av. Hans kunskap och vetgirighet inom spel gjorde att han ständigt utvecklades och hans kreativitet och förmåga att se saker från andra perspektiv har jag alltid hållit högt.

Jag har alltid velat träffa Rising. Har fått höra att jag är lik honom på vissa punkter, så det hade varit kul att få träffa mannen och tala med honom. Inte om spel, utan om livet och synen på det.

Jag undrar vad Rising hade sagt om han fått läsa den här tråden. Antagligen någonting skämtsamt om att han inte var värd den här uppmärksamheten, utan att vi borde istället hylla nya stilställande forumiter ... som Tamagotchi Tim. Bzz bzz.

/Han som blev väldigt rörd när han läste inläggen i den här tråden

 

[Möller]

Jag träffade Rising en gång, på SSK 2010. krank eskorterade mig till ett sällskap vid ett bord med massa människor. Många prominenta forumet, däribland Rising. Jag ombads, av Arvidos eller krank tror jag, att gissa vem Rising var av alla okända ansikten. Det gick inge bra, men jag hälsade sedan på Rising innan jag var tvungen att skynda vidare. Synd.

Arvidos. Eller kanske jag? Krank satt inte särskilt mycket vid bordet i alla fall. De som hängde med Rising var mest jag, Grävling och framför allt Arvidos.

krank var ju den som ledde mig till bordet. Det kan vart du som bad om en gissning. Jag minns dock att jag gissade på Bannarok eller nån annan forumit på B, en kille med långt, lockigt blont hår iallafall, innan jag gissade på Rising.

 

[Illern]

Den andra dök upp på ett SSK. Förspelet till den var att jag hade en föreläsning och workshop om rollspelsteori, och en av modellerna jag tog upp då var just Risings och jag nämnde honom vid namn. Då satt det en smart kille högst upp som undrade om jag kunde berätta lite mer om den modellen, varpå folk däruppe började skratta när jag gjorde honom till viljes. Det var förstås Rising själv, och när jag förstod det kunde jag inte säga något annat än "jaså, det är du, din jävel!"

Det där minns jag, jag var bland dem som fick sitta där uppe och skratta, och även träffa honom se'n och spela lite med honom och ett gäng andra forumiter. Det var en bra kväll på ett bra konvent.

Respect for the sleepers.

 

[ermine]

Farväl Rising, världen och forumet blir en mycket fattigare plats utan dig.

 

[krank]

krank var ju den som ledde mig till bordet. Det kan vart du som bad om en gissning. Jag minns dock att jag gissade på Bannarok eller nån annan forumit på B, en kille med långt, lockigt blont hår iallafall, innan jag gissade på Rising.

Banarok, stämmer.


Har för mig att det var en stund efter det där som jag, Arvid, Rising, Cybot och Grävling (var det väl?) spelade Null State. Risings rollperson var en fräsig bilförare och sprängämnesexpert, vilket jag av nån anledning inte tänkt på när jag placerade scenariot i rymden. Det fanns inte så många bilar, och att spränga saker ombord på en rymdstation ter sig ju lite sådär clever. Vi kan väl säga att resultatet var snabbt, actionfyllt, saker sprängdes och Rising skrattade förtjust varje gång han lade en laddning utan att de andra spelarna riktigt var med på noterna... Många skratt. Risings rollperson finns nu omnämnd indirekt i regeltexten som förklarar hur man inte bör göra när man bygger scenarier...

Tack, Rising, för den.

 

[Faehrengaust]

Jag har ju knappt varit här på ett par år och även före det så har jag väl ändå bara varit en sporadisk besökare. Jag har aldrig träffat Rising eller haft någon dialog med honom, men ändå har jag en väldig respekt för det han skrev. Det var en av de där få personerna som verkligen kunde tänka utanför Boxen vilket är en egenskap som jag alltid har sett upp till. Kommer att sakna hans finurliga inlägg.

 

[solvebring]

En extra klapp på axeln till alla dem som var bekanta med Rising utanför forumet, och som delar med sig av alla dessa trevliga anekdoter.
Det värmer oss alla att läsa dem, i vilken form man än nu kände honom.

 

[Vitulv]

Det var väl -05 vi pussades lite på låtsas i Vitulvs kök och brottades lite på låtsas på Vitulvs soffa. Det rörde sig inte om någon romans, om någon trodde det. Vi lattjade och det var väldigt speciellt för mig, för Rising var speciell för alla. Ett par år innan, när "ingen" träffat honom ännu, så tjuvringde vi till honom när vi var på forumsöl - bara för att alla var så nyfikna på hur han var som person. Vi bodde ju i samma stad. Jag tror Rising var lite obekväm med vårt intresse. Han var liksom inte sin forumpersona, mycket mer försynt, lite osäker. Det var nästan lite skönt när han till sist dök upp. Mannen, myten, var mycket mer mänsklig.

Under flera år på forumet var Risings uppmärksamhet väldigt viktig för mig. Det var, som ett par andra beskrivit, speciellt att få någon form av erkännande av just honom. Det fanns nog i bakhuvudet under väldigt mycket jag skrev, att visst vore det ballt om just han gav det tummen upp. Jag pressade mig lite extra. Skrev lite mer som han gjorde, kanske, eller försökte, och ville gärna synas när han hängde i vrållådan.

Vi träffades en handfull gånger. Fram till att jag bytte stad. Sedan ändrades mitt förhållande till forumet också. Erkännande, oavsett från vem, blev lite mindre viktigt. Men idag har många tankar återvänt. Han var min idol då, var som jag ville framstå - rolig, karismatisk, kunnig, mycket annat. När han nämnde vår låtsasbrottning i Vitulvs soffa på forumet så var det värsta kicken för mig. Klart det fick stå i min signatur ett tag.

Det kommer ta lång tid att smälta Risings självmord. Jag lider med honom, med hans familj och med er andra. Det är en spektakulär person som lämnat oss. Vi hade ett tag ett fenomen på forumet när folk berättade om sina "forumitdrömmar". Det är egentligen inte alls konstigt att Rising tycktes vara med i de flesta. Jag vet att jag drömde om honom, och han klev in i fler undermedvetanden än mitt. Märkligt.

Hahaha, vad störda ni är. Hånglade ni i mitt kök?

 

[Robert Jonsson]

Så otroligt sorgligt att se en sådan stor personlighet försvinna bort från oss. Jag må aldrig ha träffat honom personligen, men ändå är det en av personerna som betytt mest för mig. Som många skrivit innan, Risings poster var underbara och insiktsfulla, alltid kryddade med skön stämning. Då jag skrev Visioner och fantasier gick jag tillbaka och kollade på många av alla skräcktrådarna som fanns. Givetvis var Rising den som hade mest insiktsfulla saker att säga och det påverkade mig i mitt eget skrivande.

Jag kommer att sakna Rising, hans alltid lika intressanta poster och hans djupa intresse för skräckrollspel. Farväl, Rising. Jag hoppas att du funnit den ro nu som du saknade i livet.

 

[Organ]

Det var väl -05 vi pussades lite på låtsas i Vitulvs kök och brottades lite på låtsas på Vitulvs soffa.

Haha. Det kommer jag ihåg. Vi hade varit på Wirströms(?) och seglade sedan vidare på efterfest hemma hos Vitulv eftersom han var den ende av oss som bodde i innerstan. Det var du, jag, Vitulv, Rising, Dante och någon eller några fler (Lambi?). Vitulv bjöd på äcklig tequila ur en ful turistfälle-flaska med sombrerokork och förevisade stolt sin nyinförskaffade hylla för sina rollspel. Jag har även för mig att vi alla vid olika tillfällen brottades i soffan.

Såhär i efterskott framstår det som en legendarisk kväll. För egen del slutade den med att jag och en pruttfull Dante lallade iväg och delade en taxi hem på morgonkvisten.

/Anders

 

[Ackerfors]

När jag fick nyheten uppmanades jag att skriva några ord i den här tråden. Jag sade att jag inte ville.

Ändå sitter jag här, förbannad, främst, över att det inte fanns en plats för Rising i den här världen. För nog fan är det så, han hade en plats i våra hjärtan (uppenbarligen, med tanke på tillströmningen här) och jag är tämligen säker på att han visste det. "Om det inte är för mycket begärt"... Det var nog inte det som var problemet. Rastlösa själar finner sällan vila och om inte det är ett epitet som kan tillskrivas honom vet jag inte vem som förtjänar det.

Jag saknar den där grabben något förbannat och han har gjort ett avtryck i var och en av oss, i världen, som han aldrig kunnat ana. Så nu när orden sviker mig väljer jag att låna någon annans:

‎"If I find in myself desires which nothing in this world can satisfy, the only logical explanation is that I was made for another world." - C.S. Lewis

 

[Vitulv]

Vi hade varit på Wirströms(?) och seglade sedan vidare på efterfest hemma hos Vitulv eftersom han var den ende av oss som bodde i innerstan.

Men ditt asshole! Vi var på efterfest hos Vitulv för att han är så jävla skön och schysst och var villig att ta emot oss nedsupna människospillor.

 

[Lambi]

Själv vill jag likt många andra säga något fint. Jag velar och sållar bland ord och uttryck. Men det är svårt.

Det är så jävla sorgligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Skriver som jag skrev precis när jag läste vad som hänt. Det känns som att världen tappat en färg. Johan Rising var en alldeles unik färg i världen och nu är den borta.