Re: Tema: Saknad
Lite respons. Jag har läst alla de bidrag på tema ”Saknad” som trillat in hittills, och försökt knåpa ihop lite konstruktiva kommentarer till er.
Robert Jonsson
Jag gillar det här stycket, det lockar med löften om något större, men anar ett stort sammanhang. Men det är lite… sterilt. Mycket tekniktermer, ger inte riktigt känslan av ett stort, mörkt vatten med mystiska hot i djupet. Jag saknar skuggor från strålkastarna över undervattensklippor, slöjor av sjögräs och tång, odjur från det kalla mörkret, stim av småfisk som skingras då farkosten tar sig fram ljudlöst, viktlöst. Att gestalta omgivningen hade i det här fallet kunnat ge en lika stor känsla av saknad som Anyas tankar om Yu. I skuggan av kriget, saknad i strid.
Du lyckades dock med det här korta stycket att ge Anya ett bra djup. Man får en känsla av henne som plikttrogen men att hon också bär på en tung sorg. Bra.
Sista stycket var fruktansvärt, men jag avskyr våld mot ögonen överlag och det här var… ”ryser”… lite för målande för mig. En sak som jag saknade dock, var en ledtråd om vem hennes ”räddare” var. Vem var det som räddade henne till livet bara för att döma henne till en tillvaro i tortyr?
Vimes
Den här texten ger mig en känsla av utanförskap. Att se världen men inte leva i den, att uppleva andra människor men inse att de inte upplever dig. Som om man har ”trillat mellan sprickorna” som Neil Gaiman uttrycker det i Neverwhere (Underbar bok btw, läs den!).
Meningarna var långa men det passar den här typen av text. Hyfsat förtjust i den, men saknar saknaden.
Solvebring
Där vilar de som inte fick plats. Trasiga cyklar, tömda ölburkar, döda skepp, tysta kroppar.
På tal om saknad, detta beskriver allt det som ingen saknar. Det som fanns men nu är borta, utan att någon vet att det är borta. Du är ett geni! Det här är lysande, fram till den här raden så var det bara ännu en kriminalroman med frustrerade och whiskey-drickande badguys, typ en axelryckning. Men med detta blev det en stämningsfull och sorgsen skildring av en man som gjorde vad han gjorde för att han inte såg någon annan utväg. Bra gjort.
Språket du använder är inte så himla målande, det enda sinnesintrycken som beskrivs är synliga. Hur luktar hamnen och de salta vågorna där han just dumpat sin vän? Hur känns vinden mot hans hud? Vad hör han i industrihamnen?
Dock tycker jag att det du beskriver är ånger snarare än saknad, men jag tyckte texten var okej. Deckare över lag är inte min kopp och te men jag kan uppskatta litteraturen i det är stycket och som sagt, ovanstående citat lyfter hela upplevelsen. Bra gjort.
/Tjavva