På tal om saknad, detta beskriver allt det som ingen saknar. Det som fanns men nu är borta, utan att någon vet att det är borta. Du är ett geni! Det här är lysande, fram till den här raden så var det bara ännu en kriminalroman med frustrerade och whiskey-drickande badguys, typ en axelryckning. Men med detta blev det en stämningsfull och sorgsen skildring av en man som gjorde vad han gjorde för att han inte såg någon annan utväg. Bra gjort.
Jag tar absolut inte illa upp!Tjavva said:Jag försöker vara rak, men vi känner ju inte varann så jag hoppas ni inte tar illa upp.
Tvärtom. Jag gillar rak och ärlig kritik så länge det är kreativt och inte bara en bunt otrevligheter. Rakt och ärligt är bra skit, och jag försöker ge feedback efter samma princip.
[/list]
Det är förstås inte bra alls. Jag ska hålla ett öga extra på det då jag går igenom och reviderar texten senare. Bra att du pekar ut felet!Ulfgeir said:
Allt hänger ihop i en röd tråd, men de är tagna från lite olika böcker (förra texten var från en händelse som utspelade sig 20 år innan spelets värld). Men saker och ting har helt klart en röd tråd.Ulfgeir said:
Det var exakt den känslan jag var ute efter. Obehag, alltså. Så det känns skönt att den satt iaf.Ulfgeir said:
Då jag skrev texten ville jag försöka skapa en bild för åskådaren hur det är, men i själva verket har det lett till att jag komplicerat teten och gjort den tungrodd av kommentarerna att döma. Det här är något som jag tackar för att ni påpekar!solvebring said:
Vilket var exakt min intentionen, men som jag failade miserabelt med. Men du har helt rätt i allt vad du säger om stämning sedan. Du kan mycket väl ha rätt i "Finns det kanske en rädsla för att inte förstås?". Jag håller inte riktigt med att hälften är läsarens arbete, utan tycker mycket mer ligger i sättet att förmedla texten på. Att säga något annat vore att bortförklara alla dåliga författare. Men visst finns det en poäng i att läsaren ska supas in och tolka själv. Skriva på näsan är aldrig bra.solvebring said:
Tack! Det är konkreta och bra råd. Jag arbetar ständigt med det där att vara rappare. Hoppas jag kan nå dit - och jag hoppas ni kan fortsätta peka med hela handen då jag misslyckas. För jag vill lära mig.solvebring said:
Och Robert bockar och tackar ypperligt över det!solvebring said:
Du inte bara påpekar vad andra gjort, utan pekar också på vad jag borde ha gjort. Det är jag väldigt tacksam för. Du har helt rätt att omgivningen kunde skildra saknaden lika mycket som tankarna. Starkt av dig med så grym feedback direkt då du kastar dig in i cirkeln. Härligt och uppfriskande, tack!Tjavva said:
Tack så mycket! Ögonen är känsliga för många, och tanken var att skapa någonting obehagligt så det känns som jag uppnådde önskvärt resultat med två kommentarer om just det.Tjavva said:
Det här beror lite på textens syfte och kontext. Texten är skrivet som stämningstext till introduktionsäventyret för det kommande rollspelet Leviathan. Både Anya och den mystiska personen har introducerats i den historiska bakgrunden innan, och båda presenteras närmare äventyret som följer också. Tanken då man läser stämningstexten som SL är helt enkelt att man ska undra "Vem är det?" och sen läsa vidare i äventyret och få svaret.Tjavva said:
Nej, jag tar inte illa upp. Jag har jagat solvebring med påk för att han ska vara riktigt hård och ärlig. Du får gärna vara detsamma (utan att jag behöver jaga efter digTjavva said:Jag försöker vara rak, men vi känner ju inte varann så jag hoppas ni inte tar illa upp.
). Med andra ord, ärlig konstruktiv kritik kommer alltid uppskattas från mig!
Som jag skrivit till de andra, jag tror ni har helt rätt i att jag skrivit in mig i ett hörn. Oavsett hur goda intentionerna var blev det fel. Du kan ha helt rätt i att det är en bra sak att etablera stämningen med havet först, och att komplettera det med att strö lite av Tjavvas förslag i den löpande texten tror jag kommer att etablera en större inlevande känsla.Vimes said:
Ska se om jag inte kan rensa ut lite bland det och förenkla det hela för ett bättre läsflyt. Tack för påpekandet.Vimes said:
Jag tror en del av att jag inte litar på det, för att jag inte riktigt sett att jag har den stilen. Du pekade ut det väldigt bra för mig så nu har jag ett mål att arbeta mot. Tack var det kan jag börja försöka framhäva min stil bättre. Förut har jag mest vinglat fram och tillbaka utan att riktigt veta vad jag gör. Men det kommer ta sin tid innan jag kan känna mig hemma där. Det gäller att finodla den och det hoppas jag att göra i kommande skrivcirklar och med er hjälp!Vimes said:
Det tar jag som ett gott omdöme.
Du skulle bara våga!
Fast nu är texten just anpassad till målgruppen: Vampire-spelare. Det var väl en bakgrundshistoria till en karaktär som spelas? I sådant fall är det helt rätt. Jag skulle reagera mer om det försvenskades till Skapare istället för Sire. Du kollar från ett helt annat perspektiv (Vad skulle Medel-Svensson reagera på) och jag tycker det blir fel då. Med andra ord, jag tycker Sire i den här kontexten är helt rätt.solvebring said:
Jag tänkte svara era kommentarer och skriva vad jag tänkte med min egen text.Vimes said:
Tjavva said:Det tar jag som ett gott omdöme.
I övrigt, jag ska fundera lite på hur jag formaterar. Det nämnde ju Robert också för mig så jag ska ta upp det för granskning.
Du skulle bara våga!
Jag har faktiskt flera skrivprojekt på gång som återberättar rollspelsäventyr som jag spelat i skönlitterär form. Ett av dem är just om Trinity och hennes äventyr. Det finns massor med små korta stycken som jag skrivit om henne. Ett annat som är rätt stort är ett förspel till "den femte konfluxen" som vår SL satte ihop för att spela ihop gruppen innan vi tog oss an Svavelvinter.
Indeed, du har så rätt. Dock ser jag alla texter i större sammanhang, och tänker fiktiva prosa i stort och inte bara för målgruppen inom cirkeln eller i rollspelsammanhang. Därav kommenterar jag även sådana saker, eftersom folk månne skriver i andra avseenden också, än bara rollspelsrelaterade sådana.Robert Jonsson said:
