Nekromanti Sex i rollspel [edit]

[solvebring]

Jag har faktiskt inga som helst problem med sex i media som böcker och film även om det inte är huvudsyftet med mediumet. Då är man i regel rätt distanserad till skaparen av sexscenen så kan man ta den till sig mer enskilt. På sätt och vis tycker jag det blir lite märkligt om det bara finns explicit sex i media där sexet är huvudsyftet.

Jag har inte heller något som helst problem med det. Dock så resonerar jag så att man måste ta hänsyn till de som har det - som tycker att det är lite väl fräckt eller så - sex kan ju för somliga vara ett känsligt eller mycket pinsamt ämne.
Jag tycker att ett sådant ämne skall vara en valmöjlighet. De som vill åt sådana mer färgstarta verk får väl välja att köpa dem då, och de andra köper sin grej. Men dock tycker jag inte att de kommersiella verken som så många ser och köper skall innehålla sådant som för väldigt många kan verka stötande.

 

[Ymir]

Re: Matinésexnovell !

Haha! Genialt inlägg. Du sätter huvudet på spiken jo, indeed. Dungeons & Dragons borde definitivt vara mer som Jodorowsky och Manaras 'Borgia'-serie.

Hur var det nu Rippo beskriv mina kampanjer? "Oerhört invecklad och tilltrasslad ultra-fantasy med ett lager av drömsk ångest och post-pubertal sexfascination".

Huvudet på spiken där med

- Ymir, nickar gillande

 

[Nightowl]

Re: Matinésexnovell !

Över huvud taget lämpar sig väl rollspelsvärldar för olika sexuella fantasier? Jag menar, är man en furry av sex-typen, så vore det ju rena drömmen att dimpa ned i Mutant-Skandinavien eller Usagi Yojimbos värld, t.ex. Och har man fantasier om sexslaveri finns ju dekadenta fantasyvärldar där det är norm. Heck, fantiserar man om att bli avlivad av sin partner skulle ju en högnivåmagisk D&D-värld av det gamla slaget vara guld; raise dead fully/resurrection gör att man kan bli snuffad varje dag. Vill du ha sex med dig själv? Kloner, baby, kloner! Och i hur många världar är inte tentakelsex fullt möjligt?

Och jag menar, sexrollspel finns ju redan - det är ju bara det att det mig veterligen är friform, alltihop. Det skulle inte förvåna mig om någon någonstans använder något forgeigt hemmabygge som styr vems tur det är att berätta i en sexchatt, det är bara att det är en annan subkultur så jag har inte hört om det. (Jag har för övrigt aldrig sexchattat, bara berättat historier via email gemensamt med en partner. Den seden är förövrigt urgammal; det fanns nån viktoriansk författarinna vars make var utomlands typ jämt, och de skrev långa brev till varandra där de beskrev vad de skulle vilja göra med varandra - sexchatt med en månads fördröjning, det ni!)

Erik, har inte läst hela tråden och säkert satt foten i mun

 

[Svarte Faraonen]

Sedan kan kidsen också köpa Tuttar och Tortyr: Rollspelet när deras föräldrar inte ser på, så är återväxten i hobbyn garanterad.

 

[Coffe_Kanon]

Första inlägget på detta forum, och jag börjar min forumkarriär på rollspel.nu i "sextråden"! Skandalöst!

Men hur som helst, först vill jag nog kommentera på det lilla fenomen att våld gärna beskrivs på ett väldigt explicit sätt, medans sex gärna sopas under mattan och beskrivs luddigt och kompakt. Vad säger detta om människan? Att vi gillar våld mer än sex förstås!
Jag vet att jag gör det iallafall när det kommer till fiktion. Ser jag te.x på en film, då tittar jag väldigt intensivt när stilfullt våld spelas upp på skärmen och verkligen hänger med, men när sexscener skildras (oavsett hur smakfullt eller smaklöst) så är alltid min första tanke:

"Men hallå, kan dem inte vara klara snart så att jag kan få se mer av storyn! (och med storyn, så menar jag givetvis, VÅLDET!.. och storyn)"

Sex (nu menar jag vanligt, promiskuöst sex, och kärleksakter etc.) i fiktion intresserar mig helt enkelt inte, visst det bör finnas där, men inte som en storymässig faktor. Jag måste nog ställa mig på "det räcker med en kort beskrivning" förespråkarnas sida. So what om sex är en stor och viktig del i ett samhälle (både vårt egna och i fiktiva fantasisamhällen), det gör det inte mer intressant, det är bara något som finns där och alltid har funnits där, och jag kan intyga att ju mer "in your face"-attityd sexskildringarna har, desto mindre intresserad blir jag. Antingen är jag väl avtrubbad (inte så konstigt om man tänker på hur det ser ut idag), eller så är jag helt enkelt inte en så värst sexuell person, vilket som så är detta min åsikt.

Givetvis så kan jag hålla med en del om att: när det kommer till depraverade sjuka sexuella böjelser av våldsam art så tycker jag att detta fungerar bra om "skurkarna" har dessa, allt för att man ska avsky och äcklas utav dem ännu mer.

 

[krank]

Själv tror jag ju att du till viss del är formad av ett samhälle, där det är mer OK att visa avhuggna kroppsdelar än en kuk. Mycket är det såklart relaterat till samma underliga dubbelmoral som gör att man i USA kan köpa vapen över disk i samma butik som inte saluför "explicit lyrics"- skivor.

Själv ställer jag mig på "det röäcker med en kort beskrivning"- sidan vad gäller våld, men ser definitivt gärna mer perversioner, porr och sexighet. Gärna hos rollpersonerna.

När jag ser våld på film känner jag bara "kan de inte bli klara med detta snart så att storyn kan fortsätta". Actionfilm är inget jag roas av. Actionfilm kan fördriva men tid, men aldrig få några högre betyg i min bok.

 

[ripperdoc]

Syn på sex och våld [OT]

Det finns en stor och intressant paradox i dagens samhälle (kanske också i historiska samhällen). Våld har hyfsat länge varit accepterat i nyheter och i filmer i tämligen stor utsträckning, medan de flesta normala människor skyr verkligt våld. Samtidigt har det länge varit tabu att visa för mycket av sex, medan de flesta människor gladeligen hänger sig åt det på sin privata tid.

Det har bara med socialt arv att göra, IMHO. Samhället blir mer och mer sexuellt i "det offentliga rummet", så vi tycks gå mot en utveckling där mer och mer sex är accepterat i bild och text. Men samtidigt så försvinner inte den kristna dubbelmoralen så snabbt från samhället.

Jag personligen är i högsta grad en produkt av dagens samhälle. Jag som du har inga större problem med våldskildringar, även de mest groteska, men ser man motsvarande i form av sex blir man aldrig oberörd - man blir kanske chockad, känner att det borde vara pinsamt, förbjudet eller upphetsande. Men jag tycker väl att rollspel drar denna paradox till extremer, då jag upplever att skillnaden är så stor i vår hobby vad som tolereras i våld i jämförelse till sex (eller andra kontroversiella ämnen). Så allt jag säger är - om vi tolerar så mycket våld, så borde inte lite mer sex skada - folk kan se sex, de är bara ovana att se det i rollspel. Jag förespråkar dock ingen total sexualisering av rollspel, eller att sex ska vara lika accepterat som våld. Det skulle jag själv vara väldigt obekväm med.

/RD - rambling

 

[Coffe_Kanon]

Hmm, men om jag bara är en spegelbild av samhällets mall, varför är jag då inte mer intresserad av sex än vad jag är? Visst, samhället brukar se det som mindre OK att visa det rakt upp och ner i media, men alla ska ha något sorts smygande intresse för det. Män ska dregla över silikonutrustade, lättklädda artister och modeller av olika slag. Man SKA bli tänd när det visas något naket av det motsatta könet på dumburken. Jag själv känner mig däremot föga påverkad av detta. Reaktionen blir inte mer en ett "jaha, vad var meningen med det här?"

Lite individualitetsförsvar från min sida bara.

Men för att fortsätta det filosofiska med att våld är mer tillåtet än sex. Undrar om det egentligen har med att göra att människor innerst inne VILL se andra människor dö, hellre än att se dem föröka sig? Kan det vara en av evolutionens aspekter som spökar i den moderna människan månne tro?

När vi ser våld i alla dess former så kanske den primitiva hjärnan blir tillfredställd på något sätt: "Haha, där dog en till motståndare i näringskedjan" (och därför är det mer ok att visa upp och att bevittna)

Men när vi bevittnar sex så blir reaktionen istället: "FAN! Nu får en av motståndarna i näringskedjan föröka sig, HELVETE!" (därför blir fler upprörda av det)

Nu kan man ju givetvis fråga: "Varför vill då människor inte se verkligt våld lika mycket som fiktivt våld?" Svaret kan ju vara så enkelt att ser man ond, bråd, död pågå mitt framför det nakna ögat så känner sig organismen hotad av att vara så nära det pågående våldet, medans en tv eller bioskärm distanserar en från det på ett sätt som tar bort rädslan för hot mot sitt egna liv. För att styrka detta: även om det är RIKTIGT våld som visas i TV så känner man sig ändå väldigt distanserad från det ("som om det inte var på riktigt"- brukar många beskriva det som).

Jag vet inte, ligger det något korn av sanning i denna analys eller behöver jag gå tillbaka till ritbordet?

 

[ripperdoc]

Du menar alltså att evolutionen "vill" främja utdöendet av ens artfränder??

För det första är det klart vanskligt att bedöma evolutionen utifrån vad du eller dagens moderna medmänniskor gör och tycker. Vad vi gör och tycker lär i absolut majoritet bestämmas av vår uppväxt, särskilt när det gäller saker som tycken (snarare än ageranden).

För det andra tror jag mig veta att det påvisats många gånger om att evolution inte handlar om "survival of the strongest", utan "survival of the fittest". Att gå samman i grupp, hjälpa varandra, etc. kan hjälpa en art lika mycket eller mer än att dräpa sina konkurrenter.

För det tredje - vad man vill se på TV är helt skiljt från vad man vill se i verkligheten. Människor vet att det som sker på TV eller i böcker är falskt. Om så inte vore fallet borde vi rollspelare i sanning spärras in. Hela försvaret av vår hobby, såväl som dataspel och filmer, bygger på faktumet att normala, sansade människor inte gör kopplingen fiktivt våld = riktigt våld. Jag tror inte att primitiva hjärnan missar detta enkla faktum, snarare tvärtom. Att se något på en platt skärm med lite surrounljud är inte rätt stimuli för att sätta igång primitiva hjärnans igenkännande av våld. Om primitiva hjärnan känner av våld, ex. när du är ute och tjafsar med skinheads, så kommer du märka det med all önskvärd tydlighet: adrenalin.

Så du får nog gå tillbaka till ritbordet. I mina ögon har du verkligen fel på alla tänkbara punkter

 

[solvebring]

Jo, det är också jävligt sant.
Men jag tänkte liksom som ett fullt seriöst resonnemang som ger både parter valmöjlighet så att ingen behöver störas av huruvida sådant material publiceras eller ej.

Men visst, hade jag varit kid hade jag varit den som köpt det i alla fall, fast jag vet inte direkt om mina föräldrar skulle bry sig om en sån sak ens - de har nog aldrig ansett att det som hör till verkligheten gör någon skada. Jag menar, så länge aktuellt och nyheterna finns till kommer väl ingen egentligen anse att sådant är livsfarligt hysch-pysch, med tanke på hur världen är i sig
Är det skadligt är också en vanlig tidning väldigt skadlig, inte sant?

Men som jag sade, man borde ha en valmöjlighet och sådant material som enligt så väldigt många kan anses stötande, ja då borde man faktiskt ta hänsyn.

 

[krank]

Hmm, men om jag bara är en spegelbild av samhällets mall, varför är jag då inte mer intresserad av sex än vad jag är? Visst, samhället brukar se det som mindre OK att visa det rakt upp och ner i media, men alla ska ha något sorts smygande intresse för det. Män ska dregla över silikonutrustade, lättklädda artister och modeller av olika slag. Man SKA bli tänd när det visas något naket av det motsatta könet på dumburken. Jag själv känner mig däremot föga påverkad av detta. Reaktionen blir inte mer en ett "jaha, vad var meningen med det här?"

Skilj på explicit och implicit kultur.

Undrar om det egentligen har med att göra att människor innerst inne VILL se andra människor dö, hellre än att se dem föröka sig? Kan det vara en av evolutionens aspekter som spökar i den moderna människan månne tro?

Inte en chans. Det är ett rent kulturellt fenomen, inte ett biologiskt. Evolutione handlar dessutom precis som en annan skribent redan skrivit inte om "den starke" utan om "den bäst lämpade", och handlar dessutom inte om individer utan om arter. Människan som art främjas inte det minsta av att vi dödar varandra - samarbete är en större fördel i evolutionen än konkurrens.

Gå tillbaks till ritbordet.

//Krank, allergisk mot de flesta biologiska förklaringsmodeller till mänskligt beteende

 

[Coffe_Kanon]

Hmm, bra poäng där. Fast på en punkt så kan man ju dra den slutsatsen, då organismen (människan som art) i sig är ganska självdestruktiv. Men den debatten får jag ta någon annan gång

Men fortfarande så verkar svaret på varför våld är mer acceptabelt än sex som "fiktiv undehållning" inte stå att finna. Varför VILL vi se våld på tv utan att någon höjer ett ögonbryn, när vi tydligen också VILL se sex på tv (inte jag då, men normen brukar vilja det) och då blir de moralpanik på episka nivåer? Äh, jag tror att jag skyller på kyrkan istället (de är alltid ansvariga för allt dåligt på ett eller annat sätt)

 

[Quadrante]

re: sex och våld

Även om jag inte har mycket att tillföra den här tråden som verkar rätt uttömd, men säkert inte färdigdiskuterad, så säger jag om följande:

Jag ställer alltså frågan framförallt som skribent - ska jag bedriva självcensur och undvika sex, eller ska kreativiteten ges fullständig frihet?

Nej, som skribent skall man aldrig bedriva självcensur, och därmed undvika vissa ämnen. Kreativiteten ska inte begränsas. Man kan däremot vara självkritisk och fråga sig vad det tillför en text, som i ett led att fråga sig vad man vill med texten. Nu kanske man av ordning säger att det skulle vara desamma, men det är det givetvis inte.

Det är aldrig fel med till exempel en beskriven sexualakt i en text, inte i sig själft och beskrivningen kan koda in betydelser/ färga resten av textmassan, med sin beskrivning. Genom hur ämnet beskrivs, ur vems synvinkel, hur nyanserat eller symboliskt det är skrivet.

Sen kan det givetvis vara så att man förlorar läsaren och betydelser går förlorade om de leds in på tankebanor som för bort från budskapet. En erotiserad regelbeskrivning kanske är rolig att läsa, men kräver antagligen flera läsningar innan regeln förstås.

Jag känner att det är läge med en större mängd disclaimers innan många drar för mycket slutsatser. Låt oss konstatera vad jag tror är sant:
- Få vill spela faktiska sexakter i rollspel.
- Få vill läsa erotiska eller pornografiska texter i rollspel, eller se bilder med samma effekt.

Om de är ett centralt tema i spelet ja, annars nej.





Sen är det väl som sagt en annan diskussion om nördar med begränsad erfarenhet av sex och erotik (på ett nyanserat plan) kan skriva en bra text om något de bara hört talas om, läst eller sett på film... ..för det är väl en nördhobby vi talar om ...

 

[Craygh]

Sex är privat och intimt och under själva sexakten är man och känner man sig oerhört sårbar.

Det är inte våld.

 

[Quadrante]

sex grader av våld

...


Jo föresten, glömde skriva något om hur beskrivande man skall vara, får vara, osv..


Det spelar egentligen inte någon roll hur sex eller våld beskrivs, för det är inte det man vill läsa (vill man läsa det finns det ställen att hämta sådana texter, meeen..). Eftersom det är spel och i det här fallet rollspel vi talar om, så vill man veta funktionen och relationen bakom, inte sexet/våldet i sig. Är funktionen att hetsa upp läsaren, fine, kör på, men är det att beskriva den muterade jättebönsyrsehonans förhållande till sina män, fine .. beskriv sexet då också .. för då är det beskrivandet av en kultur man inte har någon erfarenhet av. Ähh..

Jo, så här. Jag själv vill inte läsa noveller i spel. Skulle spelet inehålla en erotisk novell för att beskriva något om landets kultur skulle jag krevera (om det inte fanns en sammanfattning), men ville jag fördjupa mig i ämnet skulle det vara bra att texten fanns.


typ så



nuff said

 

[Troberg]

Sex är privat och intimt och under själva sexakten är man och känner man sig oerhört sårbar.

Det är inte våld.

Prova att gå upp ensam mot två motståndare i en oväntad gatufight mitt i natten utan åsjådare. Tro mig, man känner sig betydligt mer sårbar än när man pippar.

 

[Arfert]

Damn right. Fattade inte det där "sårbar när man pippar" alls... fast det är väl olika för olika personer...

 

[Troberg]

Damn right. Fattade inte det där "sårbar när man pippar" alls... fast det är väl olika för olika personer...

Japp, för mig är det snarare tvärtom, jag känner mig stark och osårbar. Inte på ett vålds-aktigt sätt utan som att jag är omtyckt, uppskattad och i en trygg och gosig situation. Anti-sårbar.

 

[Arfert]

korrekt.. king of the world, typ ;-)

 

[Big Marco]

Fattade inte det där "sårbar när man pippar" alls

På ett plan är man utlämnad under sex, speciellt om det betyder något. Med ett gott sexuellt självförtroende eller en avslappnad attityd så minskar väl den känslan rejält. Det rör väl sig också om vad som kan stå på spel som en effekt av sexet (första gången med kvinnan man så gärna vill leva med för all framtid, men som verkar vara ointresserad, jmf med fylleragget tio i fem på en lördagsmorgon.

Fast som Troberg säger - jag känner mig inte så sårbar om jag blir muckad med. Däremot blir jag rädd. Och jag tror aldrig att jag har känt mig rädd när jag har knullat. Möjligen att det kan vara lite ångest dagen efter... ,-)