Re: misstro-berg ;-)
"okej.. men bara som ett tankeexperiment.. säg EN kommuniststat som var demokratisk?"
Lite svårdefinierat, eftersom att kommunismen som sagt är statslös...
Pariskommunen 1871 är ett exempel på kommunalt, demokratiskt självstyre. Den krossades av franska armén efter mycket blodiga gatustrider och tusentals tillfångatagna kommunarder avrättades eller deporterades av franska regeringen.
Spanska anarkister skapade autonoma och direktdemokratiska kommuner i Aragonien och Katalonien under inbördeskriget. Dessa förintades totalt av både stalinistiska republikaner och Francos nationalister.
Salvador Allende i Chile var väl inte "kommunist" i den klassiska bemärkelsen, men han var helt klart en socialist som blev demokratiskt vald. När han började förstatliga stora företag och mysa med Fidel Castro så stödde USA en militärkupp i landet den 11:e september 1974 och Augusto Pinochet blev diktator fram till år 1990. Drygt 2,000 människor beräknas ha avrättats av politiska skäl och tiotusentals torterades, anklagade för kommunism.
Jag har hört historier om att vissa sovjeter i Ryssland skall ha tagit makten i vissa städer och styrt genom direkt demokrati innan de underkastade sig Lenin och Bolsjevikerna under den tidiga Oktoberrevolutionen, men jag har inte sett mycket till källor och bevis som styrker detta. Detsamma gäller självstyrande byar i norra Italien på 1920-talet innan fascismen blev rådande som jag har läst om i någon historiebok, men som sagt erkänner jag att jag har inte mycket till bevis att gå efter.
Den gemensamma nämnaren i de ovanstående exemplen är att alla kommuner har blivit brutalt nerslagna innan de har kunnit sprida sig till nationell nivå (undantaget Chile som aldrig var något försök till "sann", kommunal kommunism utan snarare radikal socialdemokrati).
De härskande har hittills alltid segrat, den kommunistiska revolutionen har alltid krossats av yttre krafter eller förråts av makthungriga individer inom de egna leden för att sedan ruttna sönder av korruption och vanstyre.
Men en dag kommer revolutionen att lyckas, det är jag övertygad om. Om det sker om en vecka eller om tusen år spelar ingen roll, det rådande systemet varar inte för evigt och som jag ser det så skulle kommunismen kunna fylla upp kapitalismens tomrum när den väl är borta.
Skulle jag ha fel så spelar det ingen roll - jag är antagligen död, organplundrad och kremerad långt innan gräsrötterna blir får sin revolutionära glöd. Jag har i alla fall försökt informera folk om ett alternativ till det rådande, i mina ögon förkastliga systemet och om jag har "tur" så har jag åtminstone övertygat några lättlurade satar innan jag kolar. Mouahahaha.
"Vill du ha rättvisa, hitta på en ny ideologi."
Det skulle kännas som att resignera. Jag har mina ideal och dessa råkar gå under ett mycket kontorversiellt namn. Jag vill inte känna mig tvingad att kalla mig något annat på grund av grupptryck, då står jag hellre mot strömmen och tar emot all skit jag oundvikligen kommer att få.
Ifall det är tonårstrots, ren stolthet eller fanatism som driver mig till detta låter jag omvärlden avgöra.
..men det var inte jag som drog in Venuzuela i det här.
Så det var jag som inte visste vad jag talade om men jag har aldrig hört nämnas nånstans att Seelöwe bara var en papperstiger. 