Tycker Krille har en poäng.
Jag tycker personligen Krille har en poäng, även fast han har en tendens att dra den in absurdum om man frågar mig.
På frågan om SL alltid har rätt, så är jag lite kluven.
Saken är den, att SL har den största biten makt över spelmötet. Men målet för spelmötet är att alla ska ha kul (så väl spelare som spelledare). Därför så blir det som så att med den makt som SL får så får han ett lika stort ansvar.
Så långt allt väl.
Men vad händer om SL är urkass?
Vad händer om SL inte kan axla det här ansvaret och mestadels flippar ut, makttrippar och gör spelet till en icke angenäm upplevelse för spelarna?
Sådana spelledare brukar oftast inte få spelare särskilt länge. Men dom och deras spelgrupper skulle defintivt må bättre om spelledaren var reglerad av något slags regelverk, så att han inte fick göra vad han ville.
Dock så är det riktigt intressant att som SL hänge sig åt tärningarnas utfall och spelarnas spontana idéer.
Det var senaste två möten sen som ett fummlat slag mot pistol tog vår Neotechkampanjen till en helt oväntad och mycket intressant vändning. Slaget var dolt bakom en skärm, så jag skulle som SL lätt kunnat sagt till min spelare att hon inte alls fumlar och tappar pistolen på den våta asfalten, utan att hon faktiskt träffar skottet och således utöva min totala makt som SL. För några år sedan hade jag definitivt gjort detta, men inte den här gången. Men jag valde att låta tärningarna styra historien, vilket resulterade att spelarens karaktär blev tillfånga tagen, och kampanjen fick en oväntad och intressant vändning.
Istället för att ignorera tärningsslaget så arbetade jag med det. Jag utövade inte min makt som SL mer än vad man gör i vanliga fall.
Också om spelarna försöker lägga in egna små intressanta historier eller förslag till hur historien ska utveckla sig så brukar jag gärna låta dom göra det. Det är trots allt inte min kampanj, det är vår kampanj.
Detta är ett misstag som jag tror att många SL gör. Att dom anser att det är deras äventyr, eller deras kampanj. Fast det egentligen är hela gruppens.
Jag tror personligen att premissen 'Spelledaren har alltid rätt' förvärrar den här situationen, snarare än förbättrar den.
'Spelledaren har alltid rätt'-principen manar ju inte direkt till karaktärsdrivet intressant rollspelande, utan snarare till samma gamla trista rabbel om och om igen.
Faktiskt, när jag tänker på det.
Om man nu _ska_ han 'Spelledaren har alltid rätt'-principen. Varför använda regler? Varför inte bara friforma i sådana fall?
Slutsats:
'Spelledaren har alltid rätt'-principen sätter så mycket makt i spelledarens händer så att måste vara snudd på ofelbar för att kunna axla ansvaret. Spelledare är dock människor, och människor gör fel.
Därför så tycker jag att det är bättre med 'Spelledaren har nästan alltid rätt'-principen som våran spelgrupp typ kör med.
Något formaliserat regelverk har jag tyvärr inte för den principen, för vi har aldrig behövt utveckla något i vår spelgrupp. Maktmissbruk från SL har vi, som tur är, aldrig haft något problem med.
/Naug, säger sitt