Gäller den gamla klassiska reglen om att spelledaren alltid har rätt än idag eller har denna kvarleva fått ge vika för ett mer nyanserat synsätt? Om man får tro Krille så är han ganska ensam om att vara kritisk till spelledarens egen insats om en eller flera medlemmar av spelgruppen har tråkigt. Hur mycket självrannsakan utser ni er för om ni är spelledaren i en grupp där en av spelarna förefaller mindre intresserad? Är det så illa som Krille vill göra gällande eller kan det vara så att debatterna här på forumet inte riktigt ger en nyanserad bild? Jag kan mycket väl tänka mig att många av de mer vältaliga forumiterna här både är spelledare själva och har en bakgrund i DoD. Just det rollspelet är ju som bekant en av de mest välkända förespråkarna för spelledarmakt. Stämmer denna iakttagelse och kan det i så fall ha påverkat er/vår/min inställning till det hela?
Nekromanti Spelledaren har alltid rätt
- Thread starter walium
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Personligen står jag med Krille i synsättet att spelledarskapet är ett serviceyrke. Finns inget värre än spelledare som är så fulla av sig själva att de är oförmögna att se spelarnas missnöje och kritik som ett utslag av något annat än deras egna infantilitet.
Själv har jag högt ställda ideal som spelledare, men får ofta låta dem ge vika för tramsiga kobolderier och regeltrams. Detta har jag dock egentligen inget emot, eftersom jag gör det i det heliga syftet att tillfredsställa mina spelare. Detta borde vara alla spelledares yttersta strävan.
Själv har jag högt ställda ideal som spelledare, men får ofta låta dem ge vika för tramsiga kobolderier och regeltrams. Detta har jag dock egentligen inget emot, eftersom jag gör det i det heliga syftet att tillfredsställa mina spelare. Detta borde vara alla spelledares yttersta strävan.
DanielSchenström
Swashbuckler
Att spelledaren alltid har rätt anser jag vara en självklarhet inom ens befogenhetsområde som är; spelledarens tolkning av reglerna och världen.
Detta har inget med resten att göra, att spelandet ska vara kul. Där är det allas mål att sträva efter detta. I de fall en spelledares tolkning av regler och värld hindrar folk från att ha kul bör det falla sig naturligt att prata med spelledaren om detta eller skaffa en ny.
Min bakgrund ligger främst i D&D och AD&D.
Detta har inget med resten att göra, att spelandet ska vara kul. Där är det allas mål att sträva efter detta. I de fall en spelledares tolkning av regler och värld hindrar folk från att ha kul bör det falla sig naturligt att prata med spelledaren om detta eller skaffa en ny.
Min bakgrund ligger främst i D&D och AD&D.
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Jag vet inte om jag tillhör de mer vältaliga men jag ventilerar min åsikt i vilket fall. Jag håller med herr Schenström i mångt och mycket. Spelledaren har alltid rätt när det gäller regler och värld, men att det är spelledarens ansvar att hela gruppen har roligt håller jag inte riktigt med om. På konvent och liknande, okej, där är spelledandet ett serviceyrke men när man spelar med spelgruppen eller vänner (förhoppningsvis är det samma sak 
) så är det gruppens ansvar att alla har roligt även om rätt stor del ligger på spelledaren. Spelledaren är som man hör/ser ledaren vilket gör att han ofta får ta all skit när inte spelarna har roligt och givetvis all beröm när det är en lyckat spelsession. det är fel tycker jag. Gruppen ska rannsaka sig ifall det är problem. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara spelledaren som förstör nöjet. Jag har varit med om spelträffar där en spelare ensam lyckats förstöra på en mängd olika sätt, och då är det inte spelledarens fel. Det handlar om spelarpersonligheter och hur de fungerar ihop. Inte om huruvida spelledaren lyckas tillfredsställa alla spelare.
) så är det gruppens ansvar att alla har roligt även om rätt stor del ligger på spelledaren. Spelledaren är som man hör/ser ledaren vilket gör att han ofta får ta all skit när inte spelarna har roligt och givetvis all beröm när det är en lyckat spelsession. det är fel tycker jag. Gruppen ska rannsaka sig ifall det är problem. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara spelledaren som förstör nöjet. Jag har varit med om spelträffar där en spelare ensam lyckats förstöra på en mängd olika sätt, och då är det inte spelledarens fel. Det handlar om spelarpersonligheter och hur de fungerar ihop. Inte om huruvida spelledaren lyckas tillfredsställa alla spelare.
kalcidis
Hero
det är spelarnas skyldighet att spelledaren har kul och så har det alltid varit. Om spelarna har ett tråkigt möte får de se till att anpassa sig efter systemet och få det att gå bra.
Jag har erfarenhet inom Bathpartiet
Jag har erfarenhet inom Bathpartiet
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Tycker Krille har en poäng.
Jag tycker personligen Krille har en poäng, även fast han har en tendens att dra den in absurdum om man frågar mig.
På frågan om SL alltid har rätt, så är jag lite kluven.
Saken är den, att SL har den största biten makt över spelmötet. Men målet för spelmötet är att alla ska ha kul (så väl spelare som spelledare). Därför så blir det som så att med den makt som SL får så får han ett lika stort ansvar.
Så långt allt väl.
Men vad händer om SL är urkass?
Vad händer om SL inte kan axla det här ansvaret och mestadels flippar ut, makttrippar och gör spelet till en icke angenäm upplevelse för spelarna?
Sådana spelledare brukar oftast inte få spelare särskilt länge. Men dom och deras spelgrupper skulle defintivt må bättre om spelledaren var reglerad av något slags regelverk, så att han inte fick göra vad han ville.
Dock så är det riktigt intressant att som SL hänge sig åt tärningarnas utfall och spelarnas spontana idéer.
Det var senaste två möten sen som ett fummlat slag mot pistol tog vår Neotechkampanjen till en helt oväntad och mycket intressant vändning. Slaget var dolt bakom en skärm, så jag skulle som SL lätt kunnat sagt till min spelare att hon inte alls fumlar och tappar pistolen på den våta asfalten, utan att hon faktiskt träffar skottet och således utöva min totala makt som SL. För några år sedan hade jag definitivt gjort detta, men inte den här gången. Men jag valde att låta tärningarna styra historien, vilket resulterade att spelarens karaktär blev tillfånga tagen, och kampanjen fick en oväntad och intressant vändning.
Istället för att ignorera tärningsslaget så arbetade jag med det. Jag utövade inte min makt som SL mer än vad man gör i vanliga fall.
Också om spelarna försöker lägga in egna små intressanta historier eller förslag till hur historien ska utveckla sig så brukar jag gärna låta dom göra det. Det är trots allt inte min kampanj, det är vår kampanj.
Detta är ett misstag som jag tror att många SL gör. Att dom anser att det är deras äventyr, eller deras kampanj. Fast det egentligen är hela gruppens.
Jag tror personligen att premissen 'Spelledaren har alltid rätt' förvärrar den här situationen, snarare än förbättrar den.
'Spelledaren har alltid rätt'-principen manar ju inte direkt till karaktärsdrivet intressant rollspelande, utan snarare till samma gamla trista rabbel om och om igen.
Faktiskt, när jag tänker på det.
Om man nu _ska_ han 'Spelledaren har alltid rätt'-principen. Varför använda regler? Varför inte bara friforma i sådana fall?
Slutsats:
'Spelledaren har alltid rätt'-principen sätter så mycket makt i spelledarens händer så att måste vara snudd på ofelbar för att kunna axla ansvaret. Spelledare är dock människor, och människor gör fel.
Därför så tycker jag att det är bättre med 'Spelledaren har nästan alltid rätt'-principen som våran spelgrupp typ kör med.
Något formaliserat regelverk har jag tyvärr inte för den principen, för vi har aldrig behövt utveckla något i vår spelgrupp. Maktmissbruk från SL har vi, som tur är, aldrig haft något problem med.
/Naug, säger sitt
Jag tycker personligen Krille har en poäng, även fast han har en tendens att dra den in absurdum om man frågar mig.
På frågan om SL alltid har rätt, så är jag lite kluven.
Saken är den, att SL har den största biten makt över spelmötet. Men målet för spelmötet är att alla ska ha kul (så väl spelare som spelledare). Därför så blir det som så att med den makt som SL får så får han ett lika stort ansvar.
Så långt allt väl.
Men vad händer om SL är urkass?
Vad händer om SL inte kan axla det här ansvaret och mestadels flippar ut, makttrippar och gör spelet till en icke angenäm upplevelse för spelarna?
Sådana spelledare brukar oftast inte få spelare särskilt länge. Men dom och deras spelgrupper skulle defintivt må bättre om spelledaren var reglerad av något slags regelverk, så att han inte fick göra vad han ville.
Dock så är det riktigt intressant att som SL hänge sig åt tärningarnas utfall och spelarnas spontana idéer.
Det var senaste två möten sen som ett fummlat slag mot pistol tog vår Neotechkampanjen till en helt oväntad och mycket intressant vändning. Slaget var dolt bakom en skärm, så jag skulle som SL lätt kunnat sagt till min spelare att hon inte alls fumlar och tappar pistolen på den våta asfalten, utan att hon faktiskt träffar skottet och således utöva min totala makt som SL. För några år sedan hade jag definitivt gjort detta, men inte den här gången. Men jag valde att låta tärningarna styra historien, vilket resulterade att spelarens karaktär blev tillfånga tagen, och kampanjen fick en oväntad och intressant vändning.
Istället för att ignorera tärningsslaget så arbetade jag med det. Jag utövade inte min makt som SL mer än vad man gör i vanliga fall.
Också om spelarna försöker lägga in egna små intressanta historier eller förslag till hur historien ska utveckla sig så brukar jag gärna låta dom göra det. Det är trots allt inte min kampanj, det är vår kampanj.
Detta är ett misstag som jag tror att många SL gör. Att dom anser att det är deras äventyr, eller deras kampanj. Fast det egentligen är hela gruppens.
Jag tror personligen att premissen 'Spelledaren har alltid rätt' förvärrar den här situationen, snarare än förbättrar den.
'Spelledaren har alltid rätt'-principen manar ju inte direkt till karaktärsdrivet intressant rollspelande, utan snarare till samma gamla trista rabbel om och om igen.
Faktiskt, när jag tänker på det.
Om man nu _ska_ han 'Spelledaren har alltid rätt'-principen. Varför använda regler? Varför inte bara friforma i sådana fall?
Slutsats:
'Spelledaren har alltid rätt'-principen sätter så mycket makt i spelledarens händer så att måste vara snudd på ofelbar för att kunna axla ansvaret. Spelledare är dock människor, och människor gör fel.
Därför så tycker jag att det är bättre med 'Spelledaren har nästan alltid rätt'-principen som våran spelgrupp typ kör med.
Något formaliserat regelverk har jag tyvärr inte för den principen, för vi har aldrig behövt utveckla något i vår spelgrupp. Maktmissbruk från SL har vi, som tur är, aldrig haft något problem med.
/Naug, säger sitt
Re: Tycker Krille har en poäng.
Jag tror tyvärr inte att det skulle göra situationen så värst mycket bättre. Om spelledaren har en inställning som helt enkelt inte fungerar ihop med spelargruppen är nog den bästa lösningen att hålla upp med spelledandet och göra ett nytt försök om nåt år eller så när man spelat lite mer med andra SL och kanske mognat lite i största allmänhet. En annan mycket underskattad lösning kan vara att helt enkelt prata med sin SL och säga varför man tycker att denne är urkass. Ibland kan det vara svårt att som SL få en bra uppfattning av vad spelarna egentligen tycker, men man borde ju iallafall märka lite skillnad mellan om det funkar urkass eller bra.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Egentligen blir diskussionen löjlig så fort man börjar dra den mot någon extrempunkt. Det är ett samspel och både spelledare och spelare måste hjälpas åt för att det ska funka.
Det är ungefär som med sex. Om man bara koncentrerar sig på att tillfredställa partnern och inte tar sig tid att njuta själv så funkar det inte för någon part. Det blir i längden tråkigt, frustrerande och fungerar inte för någon av parterna.
Spelledarens jobb är att vara domare och lekledare. För att göra det måste han ibland ta obekväma beslut, vilket han kan göra eftersom han ser en större bild än spelarna. Spelarna å andra sidan ansvarar för att ge en seriös prestation och att vara delaktiga i sin underhållning. Spelarna måste dock ha förtroende för spelledaren och låta honom agera i sin domarroll.
Det är ett samspel, ungefär som mellan deltagarna och domaren i brottning. Domaren måste ibland ta beslut som verkar underliga just då de fattas, men som i längden ger en mer underhållande match. Domaren blir en motpart att överlista (dock får man inte i rollspel göra som inom brottningen och knocka domaren), men också en part att samarbeta med för att öka underhållningsvärdet. Olika grupper har olika stilar och fördelningar av ansvar, på samma sätt som man inom brottningen har allt från ganska rena matcher mellan två deltagare till stora treparts tagteam TLC-matcher, riktigt röriga battle royals eller no disqualification hardcorematcher.
Det är ungefär som med sex. Om man bara koncentrerar sig på att tillfredställa partnern och inte tar sig tid att njuta själv så funkar det inte för någon part. Det blir i längden tråkigt, frustrerande och fungerar inte för någon av parterna.
Spelledarens jobb är att vara domare och lekledare. För att göra det måste han ibland ta obekväma beslut, vilket han kan göra eftersom han ser en större bild än spelarna. Spelarna å andra sidan ansvarar för att ge en seriös prestation och att vara delaktiga i sin underhållning. Spelarna måste dock ha förtroende för spelledaren och låta honom agera i sin domarroll.
Det är ett samspel, ungefär som mellan deltagarna och domaren i brottning. Domaren måste ibland ta beslut som verkar underliga just då de fattas, men som i längden ger en mer underhållande match. Domaren blir en motpart att överlista (dock får man inte i rollspel göra som inom brottningen och knocka domaren), men också en part att samarbeta med för att öka underhållningsvärdet. Olika grupper har olika stilar och fördelningar av ansvar, på samma sätt som man inom brottningen har allt från ganska rena matcher mellan två deltagare till stora treparts tagteam TLC-matcher, riktigt röriga battle royals eller no disqualification hardcorematcher.
Njaa, det känns ju inte som att SL:n alltid ska har rätt. Det är ju upp till hela gruppen tycker jag att det blir ett bra möte, fast kansek att SL:n har en lite större roll i det hela eftersom det är han som leder själva spelet.
Sen så tror jag att under själva spelet så är det ju lite trist om man plödsligt börjar hamna i en disskution om SL:n har rätt elelr inte i en viss situation.
Sen så tror jag att under själva spelet så är det ju lite trist om man plödsligt börjar hamna i en disskution om SL:n har rätt elelr inte i en viss situation.
entomophobiac
Low Prep High Play
En mycket bra, om än lite väl exempeltung, sammanfattning. Kan nog skriva under på det mesta. Utan spelledare inget scenario, men utan spelare inget spel, typ. Sedan tycker nog jag att spelledaren bör vara den som har sista ordet i tvistemål, men sedan får denne aldrig vara omöjlig heller. Så det är en svår balansgång.
Om man bestämt sig för att ta upp diskussioner om problem under spelsessioner så fort de uppkommer, så får man också leva med att en stor del av tiden kommer att gå åt till att reda ut dessa problem. Diskussionsdeltagarna verkar ju nästan alltid lyckas missförstå varandra, vilket gör att dessa diskussioner tenderar att äta upp ännu mer speltid. Problemet med att inte göra så (och köra efter spelledaren har alltid rätt- principen) är ju att om en eller flera speldeltagare är missnöjda, så kommer de troligtvis att förbli så, tills dess att spelsessionen är slut och alla eventuella missnöjdheter kan diskuteras i det öppna.
I vår spelgrupp togs alla problem alltid upp på plats (under spelsessionerna) och reddes ut direkt. Ok, problemen blev lösta men ungefär en tredjedel, upp till hälften av tiden gick åt till att diskutera problem som alla deltagare hade. Tro mig, när man börjar en sådan diskussion är det oftast med intentionen att det ska ta max 10-15 minuter, men det gör det inte. Och har man väl börjat diskutera ngt problem, så vill man gärna avsluta diskussionen, för bordlägger man en diskussion, så finns risken att en eller flera speldeltagare blir surare än om man helt enkelt väntat med att ta upp dikussionen till ett senare tillfälle (= efter sessionen)
SL har alltid rätt är väl ett försök att lösa detta (kanske ingen bra metod, men...). Frågan är hur man ska göra istället. Förnuftiga människor kan försöka ta upp diskussioner direkt, och bordlägga om det blir för uttdraget, tänker man kanske. Men min erfarenhet säger att det inte fungerar (kanske fungerar olika bra, beroende på spelgruppens sammansättning. You tell me
).
I vår spelgrupp togs alla problem alltid upp på plats (under spelsessionerna) och reddes ut direkt. Ok, problemen blev lösta men ungefär en tredjedel, upp till hälften av tiden gick åt till att diskutera problem som alla deltagare hade. Tro mig, när man börjar en sådan diskussion är det oftast med intentionen att det ska ta max 10-15 minuter, men det gör det inte. Och har man väl börjat diskutera ngt problem, så vill man gärna avsluta diskussionen, för bordlägger man en diskussion, så finns risken att en eller flera speldeltagare blir surare än om man helt enkelt väntat med att ta upp dikussionen till ett senare tillfälle (= efter sessionen)
SL har alltid rätt är väl ett försök att lösa detta (kanske ingen bra metod, men...). Frågan är hur man ska göra istället. Förnuftiga människor kan försöka ta upp diskussioner direkt, och bordlägga om det blir för uttdraget, tänker man kanske. Men min erfarenhet säger att det inte fungerar (kanske fungerar olika bra, beroende på spelgruppens sammansättning. You tell me
).
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Men jag gillar ju förvirrade och i huvudsak irrelevanta exempel!
Man kan ju enkelt testa genom att vända på resonemanget.
Är bra spel möjligt med en usel spelledare? Nej, oftast inte.
Är bra spel möjligt med usla spelare? Nej, oftast inte.
Alltså behövs bådas insatser för att det ska funka.
entomophobiac
Low Prep High Play
Re: Tycker Krille har en poäng.
En annan mycket underskattad lösning kan vara att helt enkelt prata med sin SL och säga varför man tycker att denne är urkass.
Att överhuvudtaget diskutera metodiken kring spelbordet är väldigt bra. Oavsett om det är att spelledaren är urkass eller att en spelare tar för mycket utrymme från gruppen eller inte lyssnar på vad någon säger.
Det hela är trots allt en social procedur, så att behandla det som en sådan är en uppenbar lösning, tycker jag.
Själv har jag fått höra diverse om både mig själv som spelare och mig själv som spelledare. Vissa saker har jag direkt kunnat identifiera mig med, och kanske försökt förbättra i nästa situation. Men en del saker kommer alltid följa med, eftersom alla är olika. Och vissa personer bör, faktiskt, inte spelleda överhuvudtaget. Eller spela för den delen...
En annan mycket underskattad lösning kan vara att helt enkelt prata med sin SL och säga varför man tycker att denne är urkass.
Att överhuvudtaget diskutera metodiken kring spelbordet är väldigt bra. Oavsett om det är att spelledaren är urkass eller att en spelare tar för mycket utrymme från gruppen eller inte lyssnar på vad någon säger.
Det hela är trots allt en social procedur, så att behandla det som en sådan är en uppenbar lösning, tycker jag.
Själv har jag fått höra diverse om både mig själv som spelare och mig själv som spelledare. Vissa saker har jag direkt kunnat identifiera mig med, och kanske försökt förbättra i nästa situation. Men en del saker kommer alltid följa med, eftersom alla är olika. Och vissa personer bör, faktiskt, inte spelleda överhuvudtaget. Eller spela för den delen...
Mr Brunch
Veteran
Jag håller med om att spelledaren har ett stort ansvar när det gäller att soplet ska bli kul, men jag anser dock att det mest sträcker sig till att han ska förbereda äventyr som är anpassade för dom spelare och karaktärerna dom spelar så alla får lika stor roll, under spelsektionen är det alla närvarandes skyldighet att alla har kul, en spelare kan förstöra ett spelmöte lika mycket som en spelledare.
En av dom värsta sakerna en SL kan göra är att spela med para ett par av spelarna och dom övriga spelarna blir bipersoner som aldrig får någon egentlig del i handlingen eller dom delar av äventyren som inte är strider. Det har jag erfarenhet av i en grupp jag spelare i där vår SL har lätt att favoritsera vissa spelare.
En av dom värsta sakerna en SL kan göra är att spela med para ett par av spelarna och dom övriga spelarna blir bipersoner som aldrig får någon egentlig del i handlingen eller dom delar av äventyren som inte är strider. Det har jag erfarenhet av i en grupp jag spelare i där vår SL har lätt att favoritsera vissa spelare.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Tycker Krille har en poäng.
"Att överhuvudtaget diskutera metodiken kring spelbordet är väldigt bra. Oavsett om det är att spelledaren är urkass eller att en spelare tar för mycket utrymme från gruppen eller inte lyssnar på vad någon säger."
Inte bara när det gäller negativa saker.. Säg även positiva saker.. Det är alltid kul för spel(led)aren att få höra sådant och det sporrar verkligen..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som försöker vidga resonemanget
"Att överhuvudtaget diskutera metodiken kring spelbordet är väldigt bra. Oavsett om det är att spelledaren är urkass eller att en spelare tar för mycket utrymme från gruppen eller inte lyssnar på vad någon säger."
Inte bara när det gäller negativa saker.. Säg även positiva saker.. Det är alltid kul för spel(led)aren att få höra sådant och det sporrar verkligen..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som försöker vidga resonemanget
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Klart att spelledaren alltid har rätt.
1. Inget dödar spelet så mycket som en regel/världsdiskussion, därför bör spelledaren slippa sådant under arbetet. (Inget hindrar att man diskuterar saken efter spelet, när spelledaren tagit av sin mantel.)
2. I alla de grupper jag spelat har spelledaren varit den som uppoffrat sig att spelleda. (Inte sagt att spelledaren inte har haft kul, eller att spelledandet i sig är ett straff, men de flesta tycks föredra att vara spelare.) Om någon ställer upp och spelleder så bör man repektera dennes stil och metoder, vill man sköta spelet på ett annat sätt så är det ju bara att själv spelleda vid nästa tillfälle.
1. Inget dödar spelet så mycket som en regel/världsdiskussion, därför bör spelledaren slippa sådant under arbetet. (Inget hindrar att man diskuterar saken efter spelet, när spelledaren tagit av sin mantel.)
2. I alla de grupper jag spelat har spelledaren varit den som uppoffrat sig att spelleda. (Inte sagt att spelledaren inte har haft kul, eller att spelledandet i sig är ett straff, men de flesta tycks föredra att vara spelare.) Om någon ställer upp och spelleder så bör man repektera dennes stil och metoder, vill man sköta spelet på ett annat sätt så är det ju bara att själv spelleda vid nästa tillfälle.
Din frågeställning är ganska komplicerad, och jag tror att diskussionen skulle tjäna på att man redde ut begreppen först av allt. Personligen skulle jag säga att parollen "SL har alltid rätt" inte handlar om vems ansvar det är att man har roligt på spelmötet, men men...
För att uttrycka mig enkelt skulle jag säga att SL är ansvarig för att spelmötet blir kul. En trist session kan egentligen bero på många saker: en dålig SL, dåliga spelare (vad det än är), ett dåligt äventyr, personliga omständigheter etc. I slutändan är det ändå upp till SL att lösa problemen, oavsett vari de ligger.
Om det är någonting jag lärt mig genom ett antals års spelledande så är det just konfliktlösning, och det har ingenting att göra med vad som händer i rollspelet, utan med vad som händer kring spelbordet. Jag har själv som SL orsakat ganska trist spel, men då är det banne mig min plikt att se till att det inte upprepas. Spelarna får så klart komma med goda idéer, men det är fortfarande SLs ansvar att att alla har kul.
/Jakob
För att uttrycka mig enkelt skulle jag säga att SL är ansvarig för att spelmötet blir kul. En trist session kan egentligen bero på många saker: en dålig SL, dåliga spelare (vad det än är), ett dåligt äventyr, personliga omständigheter etc. I slutändan är det ändå upp till SL att lösa problemen, oavsett vari de ligger.
Om det är någonting jag lärt mig genom ett antals års spelledande så är det just konfliktlösning, och det har ingenting att göra med vad som händer i rollspelet, utan med vad som händer kring spelbordet. Jag har själv som SL orsakat ganska trist spel, men då är det banne mig min plikt att se till att det inte upprepas. Spelarna får så klart komma med goda idéer, men det är fortfarande SLs ansvar att att alla har kul.
/Jakob
Faehrengaust
Hero
Spelaren har alltid rätt
Rollspel ska vara ett samarbete mellan spelare och spelledare, inget annat.
/Faehrengaust
Jag är helt inne på samma linje. Faktiskt så vill jag vända på steken och säga att spelarna alltid har rätt. Det är alltid spelarna som i slutändan har sista ordet för de kan välja att vara med eller inte (spelledaren kan också ses som en spelare). En spelledare utan spelare kan sitta och ha rätt bäst han vill.
Rollspel ska vara ett samarbete mellan spelare och spelledare, inget annat.
/Faehrengaust
entomophobiac
Low Prep High Play
Om någon ställer upp och spelleder så bör man repektera dennes stil och metoder, vill man sköta spelet på ett annat sätt så är det ju bara att själv spelleda vid nästa tillfälle.
Det här känner jag inte riktigt igen. Vi har minst tre-fyra personer i gruppen som regelbundet spelleder, även om det oftast blir ungefär samma person. Det är oftast helt naturligt vem det är som ska spelleda, ofta beroende på vilket spel som ska spelas.
Det här känner jag inte riktigt igen. Vi har minst tre-fyra personer i gruppen som regelbundet spelleder, även om det oftast blir ungefär samma person. Det är oftast helt naturligt vem det är som ska spelleda, ofta beroende på vilket spel som ska spelas.