Med med tanke på allt annat som skrivits & faktumet att jag har tråkit så kan man ju slänga 2 cents på folk som inte hinner ducka...
"Gäller den gamla klassiska reglen om att spelledaren alltid har rätt än idag eller har denna kvarleva fått ge vika för ett mer nyanserat synsätt?"
Lite felställd fråga.
Alla rollspelsgrupper börjar vid "SL har antagligen rätt".
Sen, beroende på rollspelsgruppens viljor & invärtes dynamik så går spelledandet åt olika håll...
Antingen så blir "SL" en person som försöker rollspela världen objektivt mot spelarna.
Eller så blir "SL" en regissör som vill ha sin sorts film.
Båda har fördelar, båda har extremfall & båda har hängivna anhängare.
"Om man får tro Krille så är han ganska ensam om att vara kritisk till spelledarens egen insats om en eller flera medlemmar av spelgruppen har tråkigt."
-Tro inte på krille.
"Hur mycket självrannsakan utser ni er för om ni är spelledaren i en grupp där en av spelarna förefaller mindre intresserad?"
Antagligen för mycket.
Jag försöker först & främst hjälpa spelaren lite, sen ge den lite tid (alla kan ha sämre dar), om det inte blir bättre så har vi de personliga samtalen, då jag vill veta vad som är fel..
Varför "antagligen för mycket"?
Jo, ett av klagomålen jag fått på äldre dar är att det "diskuteras för mycket".
(sen kan ju återkommande magkatarr vid spelledande vara ett tecken...)
"Är det så illa som Krille vill göra gällande eller kan det vara så att debatterna här på forumet inte riktigt ger en nyanserad bild?"
Debatten ger en skev bild. (Se första svaret...)
Alla spelgrupper har sitt unika spelsätt, vad som är acceptabelt för mig lär vara sanslöst för runt 50% av världens andra spelledare & tvärtom.
Ser jag en ÄRKERÄLS som inte har djäääävelbra utsikt (typ babylons hängande trädgårdar), så börjar jag packa ihop.
Ser jag att SL just frångick reglerna av personliga skäl, så börjar jag packa ihop.
Ser jag att SL inte ens nästan har förstått världen han säger sig spelleda i, så drar jag.
Friform & rälsäventyr är svordomar jag kommer att dra bort veckopengar för mina (framtida) barn om dom nämner...
Jag har dock spelat i andra grupper , där mina krav på SL varit totalt uppåt väggarna och jag som SL ansetts alldeles för mordisk, odramatisk, hjältekrossande, osv... (låååång lista
)
Mina erfarenheter är dock att de sämsta spelledarna kör friform & räls. (fruktansvärt mycket IMHO)
Först p.g.a. att alla är människor (speciellt SL), sann objektivitet & korrekta kunskaper i allt är knepigt att jonglera. -regler hjälper till där.
Kort sagt, även en skitbra friformsSL har svaga ögonblick, även denne SL har personliga favoriter, även denne SL har hormoner, även denne SL klarar olika "scener" olika bra.
-När dessa tillfällen inträffar, kan (IMHO!) den sämsta spelkvällen inträffa.
Visst, kvällen efter kanske allt är bättre, men skadan är ju redan skedd... Det kan aldrig bli
skitbra igen.
Sen en skrämmande krille-lik kommentar om rollspeleri & bio/bibliotek -besök, men den har ni hört tidigare... Flera gånger...
Alla har sin smak.
Alla spelgrupper har sin invärtes attityd mot olika spelstilar.
Alla spelgrupper kan påverkas (till viss grad) av starka personligheter/Bra spelledare...
Thats it.
"Stämmer denna iakttagelse och kan det i så fall ha påverkat er/vår/min inställning till det hela? "
Jag tycker frågan är irrelevant då den ställer frågor vars svar är åsikter, särskillt då båda sidor har fanatiker. -men det är bara jag.
Dock torde den nog ha fått en mängd peeps att tänka "om", vilket är skitbra.
Man kan aldrig tänka för mycket, världen av idag har ett motsatt problem...
/ps: utsätt er för olika sorters rollspelande då & då, men vet ju aldrig hur det känns innan man provat på... & det finns mirakel lite här & var i rpg.
/pps: allt här var ÄRKE-IMHO.
/ppps: tack till troberg som passivt upplyste mig om att imho involverade ödmjukhet, OBS dock att jag hellre byter ut'et mot ärlighet ivf...
/ds.