Re: Tills vidare
lite rollspels- och begrepphistoria)
Tills Maleficor har svarat så kan jag berätta vad jag menade med termen "prestationsrollspel" (det var ju ändå jag som myntade termen).
Visste inte att det var du som myntade termen, men av med hatten för dig. Jag har bara utgått från artikeln i Fenix och egen erfarenhet, känner inte till några andra källor, men jättekul att du gav dig till känna.
Vill ni ha ett kort svar så är det "vanligt rollspel" eller den klassiska blandningen av problemlösning och rollgestaltning - givetvis med tärningar.
Enligt artikelförfattaren Niklas Wistedt är prestationsrollspel en blandning av problemlösning, strategispelande och rollspel. Alltså inte "vanligt rollspel". Det är väl som Wistedt definierar det som jag också gör, även fast du råkade vara först. Kanske vi ska hitta på ett nytt namn för vår version?
Nå, termen är från 2002, och vi diskuterade vid tillfället godtycklighet och avsaknaden på spel i friform. Jag lirade vid tidpunkten mycket friform, och särskilt då sessioner som inte handlade om huruvida spelarna skulle övervinna äventyrets problem eller inte (såsom mordgåtor). Vad jag ville var snarare att skapa berättelser ihop med spelarna, och tyckte inte det var något konstigt att man som spelare kunde bestämma att ens rollperson misslyckades med vad hon försökte göra - helt enkelt för att det kändes trovärdigare eller för att det ledde till mer dramatiska resultat i handlingen. Jag tyckte också det var häftigt med äventyr såsom Road to Hell, där det fanns ett klart och förutbestämt tema inskrivet i äventyret - och som spelarna kunde levandegöra genom att improvisera och brodera ut småberättelser inom den övergripande handlingen. (Hade jag hört talas om Frispels idé med att gestalta andra världskriget som en tebjudning så hade jag säkert applåderat även åt detta.)
Enligt mig och Wistedt så spelas prestationsrollspel med tärningar och inte i friform, för centralt i prestationsrollspel är strävandet att lyckas med uppdraget, att prestera något. Vad jag vet om friform (som faktiskt är en form av rollspel jag inte provat, om jag korrekt förstått begreppet) så kan man som du beskriver välja att misslyckas för att det befrämjar berättelsen. Det är inte aktuellt annat än som en temporär lösning i vår version av prestationsrollspel, som jag uppfattar Wistedt. Man kan möjligtvis "förlora ett slag för att senare kunna vinna kriget", fast det är nog något annat.
Idag har vi en mer sofistikerad rollspelsteori, men vid tillfället så kallade jag äventyr där det fanns hinder som skulle övervinnas av spelarna för prestationsrollspel. Alltså det som var "vanligt" rollspel vid tidpunkten.
Ja, detta skulle man nog kunna foga till Wistedts version av prestationsrollspel, som också är min uppfattning. Fast Wistedt och jag vill inte kalla det för "vanligt" rollspel.
Termen är tänkt att vara värdeneutral och skall inte ses som kobolderi i negativ bemärkelse. Men tanken var också att leda debatten bort från det hätska friformshat som fanns i hopbbyn och framförallt på det här forumet vid tidpunkten.
Jag tror att jag och Wistedt är överens om att instämma också i detta.
Den utbredda åsikten på forumet (och hobbyn) vid tillfället var att friform var en lägre form av spel. I de sällsynta fall där man inte bara slentrianmässigt anklagade friformare för att bara hoppa och skrika under sessionerna, så använde man sig av argumentet "det där är ju bara ROLL. Men vi, vi spelar ROLLSPEL". Vi har allt som friformarna har, men vi har också ett spännande och opartiskt spelmoment.
Som sagt är friform enligt Wistedts artikel inte en del av prestationsrollspelandet, han nämner det inte med ett enda ord. Tvärtom skall det styras av regelböcker och tärningskast. Jag instämmer i Wistedts version av definition.
Jag ville gå bort från den där föreställningen om att rollspel skulle vara någon sorts addition där den bästa sorten var den som inrymde flest delar. Så jag uppfann termen "prestationsrollspel" för att istället peka på att spelstilarna hade olika syften (men där alla var likvärdiga) istället för att titta till beståndsdelarna (vilket jag tyckte var efterblivet; ty enligt den logiken så skulle ju rollspel bli bättre om man även blandade in pilkastning och långfärdsskidåkning)
Som jag tidigare skrivit beror det på vad man vill utveckla i sitt spelande.
DET var min tanke bakom termen.
Uppfattat.
Så det stör mig litet att se att Maleficor använder samma argument som jag hörde för fem år sedan; att prestationsrollspel skulle kunna göra allt som andra spelstilar kan - men dessutom en massa annat också - vilket alltså skulle göra spelstilen bättre än andra.
Du får ursäkta, men jag var inte på detta forum för fem år sedan.
I övrigt har du fångat en del av det mest centrala i vad jag försökt säga här i ovanstående citat. I varje fall så som jag spelar, för jag är något friare i min spelstil än vad som presenteras i artikeln av Wistedt, till exempel är man i min kampanj inte nödvändigtvis begränsad till att hållas kvar på en viss plats med sina RP.
Vill man föra den sortens resonemang så tycker jag att man ska använda Krilles gamla käpphäst istället; "jag spelar inte ROLLspel eller rollSPEL, utan ROLLSPEL".
Intressant förslag, men jag tror inte folk skulle begripa särskilt mycket av den formuleringen. Krille och jag spelar nog inte på något likartat sätt, att döma efter tidigare diskussioner, men jag kan ha fel i det.
Med det sagt så kan jag dock hålla med Maleficor om mycket. Att förbereda en riktigt bra mordgåta eller encounter, det kräver verkligen sin man och man utvecklas enormt av att göra det. Dessutom skall ingen komma och påstå att prestationsspelare inte kan spela inlevelsefullt eller något sådant.
Tack så mycket.
Men prestationsrollspel är ett speciellt syfte med rollspelshobbyn. Det är varken det bästa eller det sämsta sättet att spela på, och det finns lika många förtjänster att hitta om man är intresserad av samberättande eller renodlad rollgestaltning.
Det bästa för problemlösning i fokus. I övrigt håller jag med.
För fem år sedan var angreppen mot friform så utbrett och slentrianmässigt (det var sällan någon ens ansträngde sig att argumentera för sin sak) inom såväl hobbyn i stort och på forumet att jag ibland bara tänkte "nä, fan, nu vänder jag på det!" och skrev att friform var en renare form av rollgestaltning eller något i den stilen. Det ledde alltid till ramaskri.
Ja, många har mycket känsliga egon här. Tydligen är de vana vid blomsterspråk och att behandlas med silkesvantar.
Jag skulle inte bli förvånad om Maleficor har upplevt liknande angrepp mot prestationsrollspel i sin rollspelserfarenhet, och att det är därför han går ut så hårt som han gör. Jag tycker dock att han gör det på fel forum. Vi är rätt förtjusta i problemlösning och prestationsrollspel här.
Ja, har du inte läst tråden? Det formligen haglar angrepp - har du inte märkt det? Har dessutom haft en otrevlig upplevelse på forumet förut. Det sista du skriver få mig att nästan trilla ur fotöljen. Va? Är ni förtjusta i problemlösning och prestationsrollspel här? Det har jag bara märkt från dig och någon till än så länge.
Om du kommer med ett konstruktivt material istället så skulle iallafall jag ha mycket lättare för titeln "stormästare".
