Nekromanti SPELSTIL

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Överlag så tycker jag att du snackar goja. Du argumenterar för prestationsrollspelande med argumentet att det är bättre än rollgestaltande på att utveckla gärningsmannaprofilering. Vad tusan har det med något att göra? Vem spelar rollspel för att utveckla sin gärningsmannaprofilering?
Jag angav GMP som exempel på vad just jag har utvecklat, vilket jag tydligt skrev.

I vilket fall som helst, om man är ute efter att slå ihjäl tid och ha kul, så kan du väl knappast argumentera att det är bättre att göra något som utvecklar en?
Min son kanske vill leka med spisen och riskera att bränna sig. Bara för att man är ute efter en viss sak, så betyder det inte nödvändigtvis att det man är ute efter är bra för en. Varför bara ha kul och slå ihjäl tid när man kan utvecklas, ha kul och slå ihjäl tid?

Och allt snack om att prestationsrollspelande inte utesluter rollgestaltande, och att utveckling inte utesluter att ha kul och slå ihjäl tid ... Att spela pingis utesluter inte att titta på TV, men det gör det mycket svårare att koncentrera sig.
Jag har redan i tidigare inlägg skrivit att vissa saker får stå tillbaka då man fokuserar på något annat. Det betyder inte, som vissa uppfattar det att man inte kan ha alla delar. Eftersom du och vissa andra totalt verkar missförstå detta får jag vill ge ett exempel med procent då. Säg att i en viss prestationsrollspelares spelgrupp består spelstilen till 50% av problemlösning och strategi, 25% rollgestaltning och 25% berättelse. Som du nu kanske ser i mitt exempel så betyder alltså inte att fokusering på en del måste dra ned en annan till 0%. Hoppas jag varit tydlig nog nu.
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Så din poäng är att om man vill spela prestationsrollspel så är det mest givande att spela prestationsrollspel?
Ja, om man vill utvecklas analytiskt med hjälp av rollspel. :gremsmirk:

Jag tycker det går utmärkt att skriva ett kort svar på frågan. Så här skulle det kunna se ut: Prestationsrollspel är den högsta formen av rollspel, eftersom man lär sig så mycket av det, det innehåller alla delar av rollspelshobbyn, och det är bäst anpassat efter rollspelshobbyns möjligheter.
Tack för hjälpen. :gremblush:

Jag tycker du ska stå för det här, som jag tycker är kontroversiell, unik och intressant ståndpunkt, utan ursäkter och omsvep.
Ja, du har rätt.

En sak är oklar för mig, dock: Du poängterar att prestationsrollspel också innehåller gestaltning och berättande. Upplever du att andra beskyller prestationsrollspel för att sakna detta... eller tycker du att prestationsrollspel i högre grad innehåller gestaltande och berättande än vad dessa innehåller prestationsrollspel? Att prestationsrollspel så att säga är mer komplett sett till de här tre spelstilarna?
Jag upplever att vissa beskyller prestationsrollspelandet för att sakna berättande och rollgestaltning, ja.

På din andra fråga svarar jag nej. Prestationsrollspel innehåller en lägre grad av berättande och rollgestaltning än de spelstilar som specialicerat sig på detta. Din poäng är kanske: vill man spela rollgestaltning, så är rollgestaltning mest givande?

På tredje frågan, ett rungande ja. Eftersom de andra stilarna har en så låg andel problemlösning, kanske 20% eller mindre.

Eftersom du lägger ner så vansinnigt (!) mycket tid på rollspel och skrivande tycker jag att du ska göra slag i saken och skriva en egen guide till prestationsrollspel, ett "Utveckla dig själv med rollspel i tio steg" eller så, och låta folk ta ställning till den istället.
Om anledningen till att jag besöker detta forum var att lära ut till allmänheten vad jag vet eller att skapa en fan-club, så visst. Då skulle din idé vara toppen. Jag är dock här för att hitta spelare. Det jag kan lär jag bara ut till den utvalda skara som jag spelar med. Vad beträffar förvärvade kunskaper som jag har lagt ner massor av tid på att anförskaffa, så är jag inte altruistisk. Jag ger inte bort det gratis till vemsomhelst. Det vore för mig som att sälja min själ för en spottstyver. Fast ditt förslag är ändå avsett i välmening, men du har nog likt många missförstått anledningen till att jag är på forumet överhuvudtaget. :gremsmirk:

För säga vad man vill, men jag håller faktiskt med om att du har varit ganska oförskämd här på forumet, vilket förklarar varför alla surt gängar ihop sig på dig. Om du kommer med ett konstruktivt material istället så skulle iallafall jag ha mycket lättare för titeln "stormästare".
Angående titeln "Stormästare", så var det en långsint forumist som grävde fram det från min tidigare plågsamma vistelse här på forumet. Jag har förklarat det förut och ät trött på dessa ständiga påhopp om detta bara för att jag tyckte det var kul och att jag har självförtroende i frågan. Jag har aldrig haft för avsikt att bli utropad som stormästare här på forumet, det är min privata uppfattning om mig själv som jag inte är beroende av detta forums bekräftelse av. Jag har redan fått bekräftelse av de 60-talet människor jag spelat med och det räcker för mig. Du får kalla dig Gud på rollspel om du vill, det stör inte mig och jag anser inte att du måste bevisa det för mig eller för forumet. Inga mer Jante-angrepp nu tack, var inte så småaktiga och avundsjuka på andras självuppfattning, skaffa ett eget liv / självförtroende istället.

Vad beträffar konstruktivt material, se ovanstående svar om varför jag är här.

En möjlig hård ton i detta inlägg är inte riktat mot Arvidos egentligen, utan att jag är trött på att hela tiden skriva om samma saker, med nya formuleringar för att förklara vad jag skrivit tidigare - som man i de flesta fall kan läsa själv i tidigare inlägg.

VARFÖR JAG SKRIVIT SÅ HÅRDA INLÄGG
Trots allt är jag bara här för att hitta spelare, men då jag blir angripen försvarar jag mig, därav min hårda ton i de flesta av mina inlägg. De är till ca 98% svar på ett angrepp, någon har skrivit ett fränt eller oförskämt svar på något av mina inlägg och då hugger jag tillbaka. Jag är inte typen som vänder andra kinden till. Den som angriper mig få räkna med att även han kommer att blöda (metafor), för jag är en krigare av naturen. Det är dock svårt även för en ärrad krigare att försvara sig mot tio eller fler angripare samtidigt. Jag blir angripen av någon, jag försvarar mig och hugger tillbaka, sedan läser någon bara mitt svar och inte angriparens och attackerar mig, varpå jag hugger tillbaka, varpå nästa går till attack, oftast föga inläst på vad tidigare angripare skrivit etc. Hur många av er skulle palla detta utan att bli förbannade? (Detta är ej riktat till Arvidos, utan en förklaring till er alla). Är man dessutom fler mot en får man räkna med att den ensamme går till våldsamt angrepp. Blir jag angripen av tre snubbar på gatan slåss jag för att döda, inte för att bara kunna fly med svansen mellan benen. Ungefär samma princip styr min känslomässiga respons då jag blir angripen på ett forum av en flock forumister, som gärna angrper den som är ensam, eftersom vissa här tycks vara extremt fega människor. Andra, som Rising och Krille (i denna tråd) håller en god ton och mer frågar mig än går till svavelosnade angrepp. Det är helt ok, särskilt som de läser vad angriparna skrivit också. Jag nämner bara Rising och Krille, men det är många fler som skrivit trevligt än de, som bara varit intressant att läsa och som jag inte upplever som hyenor.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,608
Location
Göteborg
Re: Vad vill du?

Min son kanske vill leka med spisen och riskera att bränna sig. Bara för att man är ute efter en viss sak, så betyder det inte nödvändigtvis att det man är ute efter är bra för en. Varför bara ha kul och slå ihjäl tid när man kan utvecklas, ha kul och slå ihjäl tid?
Kanske för att, som du skriver nedanför, vissa saker får stå tillbaka för annat? Jag tycker att liknelsen med sonen och spisen inte stämmer så bra. Eller menar du att gestalrollspelare riskerar att "bränna sig"? En bättre liknelse är i så fall att läsa en bok. Du propagerar på att man bör läsa deckare och andra verklighetsanknutna böcker, eftersom man lär sig saker med att läsa det. Men om man gillar fantasy, så verkar det ju underligt att inte läsa fantasy.

Sedan har det att göra med vad man vill utveckla, som andra påpekat. Prestationsrollspel är jättebra om man vill utveckla saker man kan utveckla i prestationsrollspel, som fungerar bra att öva upp i logiska gåtor av olika typer. Men vill man utveckla sin skådespelartalang, så är det ju bättre att spela gestaltrollspel. Visst, du får övning på det i prestationsrollspel också, men du får mer övning i gestaltrollspel. Att du är så bra på skådespeleri kan ju vara för att du har en så bra talang, snarare än ditt rollspelande. Det är anekdotiskt bevis. Vill man öva upp kreativiteten, improvisationsförmågan och fantasin, vilket är vad jag vill utveckla, om något, så är berättelsecentrerat spel bättre. Baron Münchaussen är som ett triathlon för kreativiteten.

Säg att i en viss prestationsrollspelares spelgrupp består spelstilen till 50% av problemlösning och strategi, 25% rollgestaltning och 25% berättelse. Som du nu kanske ser i mitt exempel så betyder alltså inte att fokusering på en del måste dra ned en annan till 0%.
... och det innebär att den som spelar för berättelsens skull (jag) har 25% kul, och den som spelar för rollgestaltningens skull också har 25% kul.

Nu är det väl så att fördelningen ser ut ungefär så där vis de flesta spelbord, eftersom olika spelare vill ha ut olika saker av spelet. Men om alla är ute efter rollgestaltning, så verkar det ju dumt att spela något annat än 100% rollgestaltning.

Sedan finns det En massa olika spel som leker mer med de där procentsatserna, och jag tycker att det är kul att variera sig. Mitt Oskrivna blad, till exempel, är nära 100% berättelse, och jag och mina spelare tycker att det är jättekul. Jag skall just börja titta på Ron Edwards Elfs, i vilket spelaren ibland aktivt vill att hans rollperson skall misslyckas. Det tycker jag är jättespännande, och det omöjliggör prestationsspelande. För tillfället så spelar jag dock i två kampanjer -- M:UA och Dark Ages: Vampire -- som båda karaktäriseras av ganska hårt prestationsspelande. Jag tycker att det är litet tråkigare, eftersom jag är mer berättelseorienterad (och jag kan inte för mitt liv komma på något jag lärt mig på det), men det är fortfarande väldigt kul, och de andra spelarna uppskattar det.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Hur man svarar på fräna angrepp

Trots allt är jag bara här för att hitta spelare, men då jag blir angripen försvarar jag mig, därav min hårda ton i de flesta av mina inlägg. De är till ca 98% svar på ett angrepp, någon har skrivit ett fränt eller oförskämt svar på något av mina inlägg och då hugger jag tillbaka.
Det är inte så man gör på forumet. Låt mig än en gång påminna om vad som står i forumreglerna (som varje användare har godkänt och lovat att följa när de skrev in sig på forumet):

Forumets regler said:
Att undvika
Förolämpningar, personangrepp, bråk och andra otrevligheter tolereras inte.
Den regeln gäller alla, både dem som skriver fräna och oförskämda svar och dem som hugger tillbaka. Regeln finns där för att stävja flamewars och bråk, och se till att det här forumet är ett trevligt diskussionsfrämjande ställe, där man kan utvecklas genom att kommunicera med vänliga likasinnade. Hade regeln inte funnits där, utan folk hade fått hugga fritt tillbaks efter eget huvud, så hade tonen eskalerat till ett otrevligt forum där man bara sysslar med att förolämpa varandra. Ett sådant forum vill vi inte ha.

Det innebär att om man upplever att man har drabbats av ett fränt eller oförskämt angrepp så ska man inte bita tillbaks, inte ens via PM-systemet - reglerna gäller all kommunikation via forumet, inklusive personliga meddelanden! Istället ska man leta upp den lilla ikonen som ser ut som nedan:



Den finns under varje inlägg. Klickar man den så anmäls inlägget till en moderator, som tittar på saken och vidtar lämpliga åtgärder. Man får möjlighet att lämna en motivation eller förklaring på varför man vill ha ett moderatoringripande också.

För att ytterligare förtydliga: rollspel.nu är inte en öppen gata, och definitivt inte en djungel. Det är Garderners vardagsrum, och vi har släpps in där med förväntningen att vi ska uppföra oss som folk och hålla hyfs och ordning. I det ingår att inte bråka med de andra gästerna. Måhända att det inte är lika personligt tillfredsställande att drämma till ägghuvudet över näsan, men den allmänna trivseln på forumet är definitivt värt det priset.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Re: Vad vill du?

Först, självhävdelse, insiktslöshet och självförtroende är inte synonymer och jag tror du besitter en god dos av samtliga. Det här ska inte uppfattas som ett personangrepp utan snarare en analys, och då verkar ju vara en jäkel på att lära dig saker så det borde inte vara så svårt att ta till sig detta. Speciellt inte när jag tydligt ska berätta hur allt blev som det blev:

[ QUOTE ]
Jag upplever att vissa beskyller prestationsrollspelandet för att sakna berättande och rollgestaltning, ja.

[/ QUOTE ]

Roten till all ondska, enligt dig. Men du glömmer en del. När folk pratar om prestationsrollspel (ja, jag tog mig tid att läsa artikeln) pratar de om gameism eller företeelsen helt utan att blanda in dig och din spelgrupp. Att ni har superkul, spelar givande spel och dessutom lär er en massa om GMP är ju jättebra men precis som vi inte utgår från enskilda spelgrupper bör inte du heller göra det. Min spelgrupp har spelat massor av prestationsrollspel, men det blev bara kajko och jag lärde mig inte något alls, förrutom att det inte var min kopp te. Det spelar ingen roll hur finstämd SL hade varit eller övriga deltagare, konceptet som sådant funkar inte för mig. Att försöka häva att prestationsrollspel är bättre för dig är inte det minsta kontroversiellt, men att häva att prestationsrollspel är bättre för alla är höjden av insiktslöshet. En spelstil behöver inte på något sätt sträva efter att vara komplett, vilket du utgår ifrån. Jag är inte ens intresserad av 25% problemlösning, så varför skulle 50% vara bättre?

Så din tes är att du tillhör själva eliten av rollspelare och det är tack vare din spelstil, och du kan inte för ditt liv fatta varför inte andra inte vill uppnå samma härliga spelnivå för det finns ingen möjlighet att andra kan utvecklas lika komplett genom att spela på annat sätt än vad du gör.

Det enda av ovanstående som jag inte kan skjuta i sank är att ni har kul när ni spelar och att ni tycker att det är givande. Resten är bara trams.

Precis som Arvidos tycker jag att du ska stå för dina åsikter, men man kan ju vända på det, hur mycket har du spelat alla de där andra stilarna som inte tillför dig något? Om nu Forge var en nyhet för dig så finns det sannolikt ganska mycket därute som du inte känner till. Det är ju lite knepigt eftersom det vanligtvis krävs att man har stenkoll på sådant man dissar, för att ens kunna dissa det (om man vill veta vad man pratar om). Men det bekymrar inte dig. Hur kommer det sig?
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Precis som Arvidos tycker jag att du ska stå för dina åsikter, men man kan ju vända på det, hur mycket har du spelat alla de där andra stilarna som inte tillför dig något? Om nu Forge var en nyhet för dig så finns det sannolikt ganska mycket därute som du inte känner till. Det är ju lite knepigt eftersom det vanligtvis krävs att man har stenkoll på sådant man dissar, för att ens kunna dissa det (om man vill veta vad man pratar om). Men det bekymrar inte dig. Hur kommer det sig?
Om du hade läst mina inlägg noggrannare hade du upptäckt att jag redan svarat på detta. Jag har spelat berättande och rollgestaltning i fokus i fem år, så jag har koll på de varianterna. Ok? Dessutom får man väl erfarenhet av rollspel av att spela och skriva äventyr, mm inte att diskutera på forum. Där kan man få teoretisk kunskap visserligen, men det slår inte empirisk kunskap.

EDIT, Tillägg 16:45 20/6: Dessutom förstår jag inte denna åsikt som många forumister har, att den enda källan till riktig kunskap är internet. Du menar alltså på fullt allvar att om man ska bli riktigt bra på något i denna värld så måste man surfa på internet som en vansinnig? Detta betyder isåfall att före internet så kunde mänskilgheten egentligen ingenting enligt dig? Jag dyrkar inte internet som kunskapens Gud, det finns andra källor till kunskap också. :gremsmirk:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Re: Vad vill du?

Jag har läst alla dina inlägg, och det här inlägget med:

[ QUOTE ]
Här var det visst en del begrepp med som du gärna får lära mig.
Vad är [...] Forgeiter?

[/ QUOTE ]

Du vet inte vad The Forge är så det finns alltså ganska mycket inom rollspelsteori som du inte har någon aning om. Det finns alltså hela skolor av spelande som du aldrig har hört talas om. Berättande och rollgestaltande i all ära men det finns ganska mycket mer därute.

[ QUOTE ]
EDIT, Tillägg 16:45 20/6: Dessutom förstår jag inte denna åsikt som många forumister har, att den enda källan till riktig kunskap är internet. Du menar alltså på fullt allvar att om man ska bli riktigt bra på något i denna värld så måste man surfa på internet som en vansinnig? Detta betyder isåfall att före internet så kunde mänskilgheten egentligen ingenting enligt dig? Jag dyrkar inte internet som kunskapens Gud, det finns andra källor till kunskap också.

[/ QUOTE ]

Nu har jag iofs inte nämnt internet alls i mina inlägg så den tolkningen får står för dig (En tolkning som f.ö ligger helt i linje med dina åsikter i övrigt).

Ja, The Forge är ett forum som givit upphov till en massa spel som Sorcerer, Dogs in the Vineyard, Primetime Adventure, Polaris, Burning Wheel m.fl. Spelen finns i fysisk form. Visserligen kan du köpa dom på internet, eller i en butik, men det vet du väl redan? Vilka av dessa, eller liknande, spelade du mest under de 5 åren?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad vill du?

Dessutom får man väl erfarenhet av rollspel av att spela och skriva äventyr, mm inte att diskutera på forum. Där kan man få teoretisk kunskap visserligen, men det slår inte empirisk kunskap.
Det är nog mer som du och den gärningsmannaprofilering du har pluggat. De som hänger på The Forge läser och tänker på andra saker, och detta kan de blanda in i sitt rollspelande. Både du och de på The Forge utvecklar sig alltså genom att läsa och tänka på andra saker vid sidan om era rollspelssessioner.

Jag dyrkar inte internet som kunskapens Gud, det finns andra källor till kunskap också.
När det gäller just The Forge-teorierna är det ganska svårt att hitta lätttillgängliga källor till kunskap, om man inte räknar med internet. Så det beror ju på vilket ämne som skall studeras.

---

Ps. Jag tror inte att du spelat samberättande. Det är något helt annat än bara "berättande" i största allmänhet. Jag vet förstås inte, men det låter inte som det.
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Maleficior skrev: "Min son kanske vill leka med spisen och riskera att bränna sig. Bara för att man är ute efter en viss sak, så betyder det inte nödvändigtvis att det man är ute efter är bra för en. Varför bara ha kul och slå ihjäl tid när man kan utvecklas, ha kul och slå ihjäl tid?"
Kanske för att, som du skriver nedanför, vissa saker får stå tillbaka för annat? Jag tycker att liknelsen med sonen och spisen inte stämmer så bra. Eller menar du att gestalrollspelare riskerar att "bränna sig"? En bättre liknelse är i så fall att läsa en bok. Du propagerar på att man bör läsa deckare och andra verklighetsanknutna böcker, eftersom man lär sig saker med att läsa det. Men om man gillar fantasy, så verkar det ju underligt att inte läsa fantasy.
Ja, vissa saker får stå tillbaka för annat. Orkar inte upprepa mig, har skrivit många varianter på detta redan. Ok liknelsen med sonen och spisen var inte bra, men poängen är att man inte alltid vet vad som är bäst för en själv. Det finns de som spelar rollspel på ett sådant sätt som de kanske inte skulle om de såg andra möjligheter. För vissa kan det innebära att de byter en rollspelsgrupp med för mycket problemlösning i deras smak mot en med mer rollgestaltning. För andra kan det vara tvärtom...

Jag är säker på att rollgestaltningsrollspelande och berättande är en betydligt vanligare form av rollspel än prestationsrollspel, därför kan många missa den senares möjligheter. Detta tror jag därför att hitills ingen av de som spelat med mig (ca 60 pers) har någonsin (enligt dem själva) spelat en rollspelsvariant med en så avancerad nivå av problemlösning tidigare. Då de berättar om sina tidigare erfarenheter märker jag att de alltid spelat rollspel där rollgestaltning och / eller berättande varit det centrala. Att jag bara skulle träffat sådana människor; om prestationsrollspelare är lika eller nästan lika vanliga som övriga varianter finner jag matematiskt osannolikt. Dessutom har jag märkt sammalunda i varenda diskussion jag haft med andra rollspelare, både IRL och på internet. Tydligen finns det även andra prestationsrollspelare i landet, vilket naturligtvis glädjer mig, men min övertygelse är att de är i kraftig minoritet. Säkerligen är de färre än 20% av alla utövare. Därför finns det säkerligen många som missat prestationsrollspelens möjligheter.

Vad gäller din fråga om fantasyläsning och deckare, så kan man väl läsa båda delarna, om man gillar det? Det finns dessutom medeltidsdeckare att läsa. Snart kanske det finns deckarfantasy också, kanske finns det redan? Jag gillar att blanda genres, favoriten är förstås deckarhistorier i mörk, high, episk fantasy. Att spela deckare i fantasymiljö är dessutom väldigt spännande. Det kan bli lika lyckat som filmen "I rosens namn" (som inte är fantasy, jag vet). Eftersom den historien i grunden är en deckarberättelse, skulle den i rollspelsform göra sig bäst som prestationsrollspel. (Dock inte fantasy).

Sedan har det att göra med vad man vill utveckla, som andra påpekat.
Ändå är väl jag den person som påpekat detta mest av alla i denna debatt...

Prestationsrollspel är jättebra om man vill utveckla saker man kan utveckla i prestationsrollspel, som fungerar bra att öva upp i logiska gåtor av olika typer. Men vill man utveckla sin skådespelartalang, så är det ju bättre att spela gestaltrollspel. Visst, du får övning på det i prestationsrollspel också, men du får mer övning i gestaltrollspel.
Även detta har jag också skrivit redan. Håller alltså med dig till 100% om detta.

Att du är så bra på skådespeleri kan ju vara för att du har en så bra talang, snarare än ditt rollspelande. Det är anekdotiskt bevis.
Jag har aldrig påstått att detta har med mitt rollspelande att göra.

Jag har dock övat vidare i mitt rollspelande, eftersom jag dels sysslat med annat rollspelande än prestationsrollspel i fem år och att man kan öva detta i prestationsrollspel också.

Vill man öva upp kreativiteten, improvisationsförmågan och fantasin, vilket är vad jag vill utveckla, om något, så är berättelsecentrerat spel bättre. Baron Münchaussen är som ett triathlon för kreativiteten.
Håller med om att improvisationsförmåga bäst övas med rollgestaltning och berättande i fokus. I övrigt kan man öva upp den sorts kreativitet som är länkad till problemlösning bäst genom att spela prestationsrollspel. Denna variant av kreativitet pratar man inom kognitionspsykologi och den ligger till grund för de flesta av världens uppfinningar. Det finns dock många varianter av kreativitet. Därför kan man öva olika sidor av kreativiteten bl.a genom att spela rollspel på olika sätt. Fantasi är dock ett mer knivigt problem att besvara hur man övar den. Troligen har du dock rätt i att man bäst övar den med rollgestaltning, friform och berättande (angående rollspelsvarianter). Fast jag tror att fantasin till största delen är medfödd. Man kan nog bara öva den måttligt. Hoppas jag har fel i det.

Anekdot: då Thomas i min spelgrupp var SL i min kampanj hade vi en spelare med som vi kan kalla Johan. Johans rollperson (som hade INT 14) ställdes inför en ande som gav honom tre önskningar. Han fick en kvart på sig att tänka ut tre önskningar om vad han ville. Då en kvart hade gott frågade SL spelaren vad hans RP önskade sig. Johan svarade: "Jag kom inte på något." Vad gör man med sådana spelare med en så begränsad fantasi?

Förövrigt kan man nog säga att det krävs lika mycket fantasi för att hitta på manus till en film som filmerna "Saw I-III" som till "Pirates of the Caribbean"? Angrip nu inte exemplet. Poängen är att fantasi krävs för alla sorters rollspelande.

Maleficior skrev: "Säg att i en viss prestationsrollspelares spelgrupp består spelstilen till 50% av problemlösning och strategi, 25% rollgestaltning och 25% berättelse. Som du nu kanske ser i mitt exempel så betyder alltså inte att fokusering på en del måste dra ned en annan till 0%."
... och det innebär att den som spelar för berättelsens skull (jag) har 25% kul, och den som spelar för rollgestaltningens skull också har 25% kul.
Med det resonemanget har jag alltså 50% kul, vilket inte stämmer. Jag har 200% kul. :gremsmile:

Hur kul man har beror säkert på fler faktorer och dessutom kanske alla inte är så extrema som du, som vill ha 100% berättande. Om du strävar mot 100% berättande, varför skriver du inte böcker istället för att spela rollspel?

Nu är det väl så att fördelningen ser ut ungefär så där vis de flesta spelbord, eftersom olika spelare vill ha ut olika saker av spelet. Men om alla är ute efter rollgestaltning, så verkar det ju dumt att spela något annat än 100% rollgestaltning.
100% av något i rollspelssammanhang vill jag nog hävda är omöjligt att uppnå. Då är det inte rollspel längre. 100% problemlösning = Strategispel. 100% Rollgestaltning = Lajv eller improvisationsteater 100% berättelse = Teater eller författande.

Sedan finns det En massa olika spel som leker mer med de där procentsatserna, och jag tycker att det är kul att variera sig. Mitt Oskrivna blad, till exempel, är nära 100% berättelse, och jag och mina spelare tycker att det är jättekul. Jag skall just börja titta på Ron Edwards Elfs, i vilket spelaren ibland aktivt vill att hans rollperson skall misslyckas. Det tycker jag är jättespännande, och det omöjliggör prestationsspelande. För tillfället så spelar jag dock i två kampanjer -- M:UA och Dark Ages: Vampire -- som båda karaktäriseras av ganska hårt prestationsspelande. Jag tycker att det är litet tråkigare, eftersom jag är mer berättelseorienterad (och jag kan inte för mitt liv komma på något jag lärt mig på det), men det är fortfarande väldigt kul, och de andra spelarna uppskattar det.
Fråga: "Oskrivna blad" saknar alltså regler och tärningar? Ni spelar alltså inga roller heller, utan berättar bara för varandra? Man tar alltså vid där föregående talare slutade berättelsen? Isåfall är det en berättelselek och inte rollspel. Det skulle vara intressant att se på då ni spelar, jag tror dock inte att jag kommer att hålla med om att det är rollspel ni sysslar med om det är 100% eller nära 100% berättande.
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Ps. Jag tror inte att du spelat samberättande. Det är något helt annat än bara "berättande" i största allmänhet. Jag vet förstås inte, men det låter inte som det.
Vi kollar. Hur definierar du samberättande då? :gremsmile:
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Vad vill du?

Ja, The Forge är ett forum som givit upphov till en massa spel som Sorcerer, Dogs in the Vineyard, Primetime Adventure, Polaris, Burning Wheel m.fl. Spelen finns i fysisk form. Visserligen kan du köpa dom på internet, eller i en butik, men det vet du väl redan? Vilka av dessa, eller liknande, spelade du mest under de 5 åren?
Inga. Är det ett måste att ha spelat alla rollspel som finns för att bli asduktig på rollspel menar du? Om du ständigt byter spelsystem hinner du ju aldrig fördjupa dig. Jag spelade för övrigt Drakar och demoner och Mutant under de åren jag inte spelade prestationsrollspel.

Liknelse: Om jag tränar femtio olika kampsporter i 25 år, blir jag då överlag bättre på kampsport än om jag tränar fem olika i 25 år? Jag anser att FV 60 på fem olika är mer imponerande än FV 10-15 på femtio, sannolikt har du en annan uppfattning.

Tydligen vill du hävda att jag inte är en särskilt duktig rollspelare? Har du kastat din handske framför mina fötter och har du råd att regelbundet pendla till Uppsala? Kom hit så testar vi vem som är skickligast. :gremsmirk:
Först spelar vi min EON kampanj, sedan får du välja spel. Fast det kan räcka med att vi jämför de äventyr vi skrivit med varandra, så får vi se vem som har tänkt mest avancerat, forskat mest och tänkt mest på djupet. Jag presenterar inget av mitt material på internet, det kan du glömma. I annat fall får du försöka acceptera att jag anser att jag är stormästare och du får anse vad du vill om dig själv. Ok?

P.S. Jag har träffat ett antal rollspelare (ca 30 st) som provat fler rollspel än mig, men de anser samtliga att jag är en långt mer avancerad rollspelare än de själva. Det är inte kvantitet som gör dig skicklig Traffaut, det är kvalitet.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Re: Vad vill du?

Min poäng är att det är ett måste att åtminstone läsa igenom ett av dem för att veta vad jag pratar om. Ergo, du vet inte vad jag pratar om.

Liknelse: Om du tränar kampsport i 25 år kan du fortfarande inte spela tennis. Rollspel är sport, prestationsrollspel är en gren. För att använda dina liknelser.

Resten av ditt inlägg? Bottennapp. Det fånigaste jag har läst någonsin. Punkt.
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Lite tips till er alla

Det händer emellanåt att nykomlingar på detta forum känner sig påhoppade eller orättvist behandlade. När något sådant inträffar så är det ofta vettigt att först granska sina egna inlägg och sitt eget beteende och sedan ta kontakt med moderatorkåren. Det är möjligt att via den lilla moderatorikon som finns i anslutning till samtliga inlägg meddela oss om olika otrevligheter och regelbrott. Att gå till motangrepp eller själv ägna sig åt smutskastning är inte rätt sätt att hantera motgångar och leder sannolikt till att situationen bara förvärras. Observera att vi inte heller vill se några påhopp eller angrepp i PM eller annan officiell kommunikation här på våra forum. Slutligen så tycker jag också att man inte ska döma ut samtliga användare för att man inte kommer överens med en handfull av dem, vi är trotsallt ganska många.
Uppfattat. Låter ju bra, men moderatorerna borde mer aktivt gå in och kommentera påhopp mer konkret, särskilt då en nykomling attackeras av en flock. Annars är ni lite flata mot gruppmobbning, enligt min mening.

Personligen så tror jag absolut att rollspel kan användas som ett pedagogiskt verktyg och jag kommer själv att använda det i min framtida lärargärning.
Coolt och bra, synd att du inte tycker det är kul / ska bli kul.

Men privat och på min fritid så föredrar jag dock en annans sorts spelande både som spelledare och spelare. Den typen av kampanjer som du ger exempel på kräver groteska mängder förberedelser och ställer rätt höga krav på samtliga inblandade. Jag är ute efter gemensamma upplevelser och att delta i skapandet av kollektiva historier.
Det stämmer att det krävs väldigt mycket förberedelser, särskilt för SL och det är en av aspekterna som gör det så utvecklande (och kul).
Kollektiva historier skapar vi också faktiskt, rollpersonernas handlingar skulle ju inte påverka världen omkring dem annars. I min kampanj kan erfarna spelare dessutom få spela makthavare som t.ex Hertig, Aborat, Kung, Kejsare mm. Självklart måste de då bidra till kampanjens berättelse. (De gör de dock oavsett makt).

Spelgruppen består av mina vänner och kollegor och inte av mina motståndare.
Hitills har inte jag heller spelat med motståndare. Dock med vänner, bekanta, familj och främlingar.

Den berömde och vitt omtalade Wistedt vistas för övrigt på dessa forum under sitt alias Vulf.
Hoppas han skriver något inlägg i denna debatt snart.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,810
Location
Stockholm
Hur testar man "skickligast"?

Kom hit så testar vi vem som är skickligast.
Jag funderar lite grand över hur man egentligen skulle kunna testa och bedöma vem som är "skickligast" på rollspel?

För att kunna göra en vettig bedömning måste man ju fastställa ett sätt att kvantifiera och gradera kvalitet av rollspelande, och även ta fram ett system för att bedöma en prestation.

Det är ju väldigt svårt att bedöma ens vanliga bedömningssporter, som backhoppning, isdans eller simhopp, så jag har väldigt svårt att se framför mig hur man sätter ribban och "poängen" som ska tilldelas någon som gör en rollspelsinsats eller vad man nu ska kalla det.

Vad är det som är viktigt att uppnå? Och hur vet man att någon uppnått detta?

När jag har skrivit tävlingsäventyr till konvent har jag använt följande system för att ranka lagen (saxat från ett gammalt inlägg):

Jag hatar när det ska tävlas i rollspel. Men eftersom många konvent tror att man måste göra så för att locka spelare, kräver de ofta att det görs nån slags bedömning av spelandet. Jag har ett system för det som funkar som följer:

Spela äventyret. Tänk sedan tillbaks på äventyret och på hur spelarna uppträdde, och poängsätt följande påståenden utifrån hur gruppen presterat:

1. Spelarna rollspelade bra: 1 (dåligt) - 20 (bra)
2. Du hade kul som spelledare: 1 (tråkigt) - 20 (kul)
3. Spelarna visade god disciplin: 1 (dålig) - 20 (bra)

Hur många idiotiska saker hittade de på: -2/idiotsak (eller -5 om du vill vara lite radikal eller om de gjort nått superdumt)

Av dessa punkter bör åtminstone några kommenteras närmare.

Rollspelande - för att du ska ge över 16 poäng måste gruppen ha presterat en föreställning värdig en Oscar. Och kom ihåg, alla i gruppen skall ha spelat så bra! Oftast omöjligt.

Speldisciplin - bråkade spelarna sinsemellan om småsaker som gjorde att spelledaren hade det tråkigt (dåligt) eller försökte de hjälpa till att skapa en god stämning i gruppen (bra). Brydde de sig inte om att lyssna på dig så att du fick förklara allting flera gånger (dåligt) eller var de uppmärksamma på vad du sa (bra).

Idiotstraff - Rollspelare hittar alltid på de mest barocka saker när de rollspelar. Om spelare gör ofantliga idiothandlingar ger du gruppen -1 poäng. För varje idiotgrej, dra ifrån 1 poäng. Hit hänvisas även regelidioti, alltså försök att ändra en situation genom att hänvisa till detaljer i reglerna när detta uppenbart förstör tempo och stämning.

När du funderat över dessa påståenden lägger du ihop alla poäng och får en totalsumma för gruppen. Modifiera denna individuellt med +5 eller -5 för de spelare som gjort särskilt bra eller särskilt dåligt från sig, och med eventuella andra bonusar som anges i äventyret. Lägg ihop alltihop och presto, så har du poängen för spelgruppen.

OBS! Med detta system skiter jag i hur långt de har kommit i äventyret, vilket jag anser vara mindre viktigt än de andra faktorerna. Om man vill ha med det är det bara att ge varje spelare 5 poäng för varje scen de överlever. De som kommer längre får mer poäng än de som rollspelar in absurdum vid fruktostbordet.
Är det en modell som skulle fungera?

Om den inte fungerar, vad är det då som ska poängbedömas, och hur gör man en objektiv bedömning av prestationen?

/Magnus
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,810
Location
Stockholm
Äsch, du är ju ingen nykomling

särskilt då en nykomling attackeras av en flock.
Så värst himla nykomlig är du väl ändå inte? Är inte det här typ tredje vändan?

Hoppas han (Vulf) skriver något inlägg i denna debatt snart.
Ännu roligare vore om du kom på en av våra forumsöl och träffade honom på riktigt. Jag tror inte han skulle motsvara din bild av honom. :gremlaugh:

/M
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Re: Hur testar man "skickligast"?

[ QUOTE ]
Är det en modell som skulle fungera?


[/ QUOTE ]

Eller så tar man sin bästa rollperson och utmanar andra rollpersoner med. Alla system, raser och yrken är tillåtna. Bästa rollspelare vinner! :gremsmile:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Tävling i rollspel

Eller så tar man sin bästa rollperson och utmanar andra rollpersoner med. Alla system, raser och yrken är tillåtna. Bästa rollspelare vinner!
Något liknande fanns faktiskt som tävling på ett gammalt GothCon för sisådär sjutton år sedan. Man fick tillgång till GURPS plus kompendier och 100 poäng. Det fanns ett listigt system för att köpa vapen från olika tech levels för poängen också. Sen ställdes rollpersonerna mot varandra. Den som vann, ehr, vann.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,402
Location
Lund
Re: Hur testar man "skickligast"?

Humm, har åxå tänkt lite på hur man mäter skicklighet & sådant i rollspel. Iof, så kansek en totalt nybörjare är mindre bevandramed allt vad regelssystem, rollspel spelande & sådant. Men kanske är en hejdundrandes rollspelare trotts det..
Tror att det skulle ta dör på lite av spelglädjen om man började ta allt seriöst & tävlade & sådant. Iaf skulle jag inte tycka det vore skoj med sådant.
För mig är rollspelande mer att berätta en historia, att speal i enn anan värld & ha skoj mer viktigt isåfall.

/ Johan K, som inte bryr sig så mycket om prestationsrollspel eller annat. Bara man har trevligt.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,608
Location
Göteborg
Re: Vad vill du?

Inga. Är det ett måste att ha spelat alla rollspel som finns för att bli asduktig på rollspel menar du?
Det tror jag inte att han menade (och det tror jag inte att du tror, heller). Däremot så skulle jag rekommendera att du tar en titt på de rollspel som kommer från forgeiterna. De är ganska radikalt annorlunda från "traditionella" rollspel. Det här tipset har egentligen inte så mycket med prestationsrollspel att göra (förutom kanske att jag personligen associerar Mutant och DoD med prestationsrollspel mycket mer än rollgestaltande), utan är mest ett tips. Forgeiterna har breddat rollspelshobbyn otroligt mycket, och de traditionella rollspelen är numera en ganska snäv och liten grupp (även om den naturligtvis är gigantisk försäljningsvolymsmässigt) av möjliga spelsätt. Baron Münchaussen (som jag dock inte vet huruvida det kommer från en forgeit) har till exempel ingen spelledare, inget färdighetssystem, eller värden på rollpersonerna överhuvudtaget. Universalis har inte ens några rollpersoner, egentligen (anses dock av många inte vara ett rollspel). I Polaris så spelar varje spelare fyra olika roller (dock inte samtliga rollpersoner) och konflikter avgörs genom en sorts "nyckelfraser". I Inspectres så finns inget förberett äventyr, bara en utgångspunkt. Vad som egentligen har hänt (den faktiska deckargåtan man skall lösa) skapas under spelets gång. The Shab Al-Hiri Roach är starkt formaliserat, med olika faser som spelet går igenom och kort som dras av spelarna. Och så vidare. Mitt egna spel kräver inga förberedelser och ingen spelledare. Så att jämföra äventyr man skrivit kan knappast anses vara ett bra mått på "rollspelsskicklighet", eftersom många spel inte har stöd för färdigskrivna äventyr.

Skall man dra liknalsen med kampsport, så tycker jag att traditionellt rollspel kan liknas vid boxning. Det är effektivt och kräver sin man eller kvinna. Forgeiterna kom är folk som började tänka "Vänta nu, man måste ju faktiskt inte bara slå över midjan. Man kan ju sparkas, och knäa i skrevet, och greppa, kasta, svepa också." Från mitt (och antagligen Traffauts) perspektiv, så är traditionella rollspel som DoD, D&D, Mutant, Eon, Shadowrun, alla de där, i princip ett och samma spel. De är intill förväxling lika, med endast kosmetiska skillnader.

Ville bara expandera och förklara litet om forgeiterna och deras rollspelsrevolution (mitt ordval). De har gjort mycket intressanta grejor, och jag skulle rekommendera en titt. Det är något jag rekommenderar alla som inte spelat annat än traditionella rollspel.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Vad vill du?

Hur definierar du samberättande då?
Det typiska för samberättande är att spelarna blir författare snarare än skådespelare - så att de kan påverka miljöer och stoppa in spelledarpersoner precis såsom enbart spelledaren kan göra i traditionella rollspel. Till skillnad från andra typer av rollspel så handlar inte samberättande om att ta reda på de trovärdiga konsekvenserna av utförda handlingar, utan snarare om att sätta i ordning förutsättningarna för de händelser som av en eller annan anledning skall inträffa.

Det typiska samberättarspelet är Baron Munchaussen, där deltagarna får uppgifter i stil med "berätta om hur du besegrade hela den turkiska armén med en hink fikon, ett par för trånga långkalsonger och en luftballong!" Sedan får man berätta om hur detta gick till. Man vet alltså att man kommer att lyckas besegra hela den turkiska armén, men frågan är hur det kommer att ske. Konsekvenserna är alltså bestämda (=baronen kommer besegra hela den turkiska armén, och han kommer använda hinken med fikonen och luftballongen, m.m.) men det spännande är att få veta hur deltagaren kommer att sätta i ordning förutsättningarna.

Samberättande sker dock inte alltid slumplöst. I Gurgeh's Supergänget så slår man tärningar och har egenskaper, nästan som ett traditionellt rollspel, men när man väl slagit så uppstår alltid stora tolkningsbehov av vad som egentligen hänt i världen. Deckarpojken använde sin "irriterande plugghäst"-förmåga för att rädda en gammal panschis i rullstol från dennes kollisionskurs med en skenande buss. Hur gick det till? Spelaren kanske berättar att Deckarpojken går fram till en hammarbyare som lyssnar på matchen via radio i sin MP3-spelare, för att kasta sönder den mot backen och sedan koppla samman lösa sladdar med sin grafritande miniräknare och sedan använda radiovågorna för att fjärrstyra panschisens motoriserade rullstol och köra bort från bussen, i säkerhet. Då har spelaren hittat på både hammarbyaren, mp3-spelaren, den kvasiteknologiska förklaringen och till och med att panschisens rullstol skulle vara motoriserad. Han styr över förutsättningarna som en författare, för att uppnå det givna ändamålet - som i det här fallet delvis bestämdes av tärningarna. Hammarbyaren är extremt irriterad på Deckarpojken för att hans radio blivit förstörd mitt i de spännande slutminuterna av matchen.

Samberättande kan också ske innan man rullar några tärningar. Det går exempelvis utmärkt att konstatera att "alla konflikter skall vara fifty-fifty". Så om lilla flickan Peggy Plutt skall möta stora hulken Bronko Brutal i armbrytning, då har deltagarna en liknande hård nöt att knäcka. Hur kan det bli en jämn armbrytning mellan två så här olika tävlande? Hur lyckades lilla flickan Peggy Plutt egentligen skaffa sig ett jämlikt läge mot Bronko Brutal? Kanske kletade hon in hans kläder med klipulver innan matchen? Kanske uppfann hon ett styrkepiller? Kanske har hon inte gjort något slugt alls, utan det är Bronko Bill som satsat pengar på henne och som vill samla in storkovan? Det blir upp till deltagarna att avgöra.

Det där illustrerar principen rätt tydligt, utan att jag går in på detaljer såsom konfliktresolution och liknande.
 
Top