Re: Vad vill du?
Det du skriver här är tydligen en väg att gå för att bli duktig, eftersom du tydligen blivit det. Jag är dock säker på att man måste inte testat så många spel som du för att själv kunna skapa ett nytt rollspel. Som du själv skriver är det egentligen inte så svårt att skapa nya spelsystem.
För mig personligen är det intressantare att bygga vidare på spelvärlden, som t.ex på vad jag menar med detta kan man läsa Ymirs utmärkta tråd om Mörkret på Mundana. Sådana saker anser jag är mer spelutvecklande än att hitta på ett nytt spel, som bara är en variant på det gamla egentligen. Att skriva äventyr är för mig mycket mer spelutvecklande än att skapa spelsystem, just för att man går vidare med att bygga vidare på kampanjen. Att skriva rollspelsmoduler är ett annat exempel. Till exempel: Varje gång Drakar och Demoner har stöpts i en ny form så har det alltid inneburit att äventyren blivit lidande, de utvecklas inte nämvärt. För exempel på vad Jag menar med avancerade äventyr kan jag ge Michael Petersén och Gunilla Jonssons äventyr "Den svarta Madonnan" eller "Tarotikum". Nidland-serien är ett annat exempel. Äventyr kan dock skrivas ännu mer avancerade än så.
Till exempel så har jag skrivit ett fantasydeckar-äventyr som baseras på forskning jag bedrivit om Jack the ripper. Jag har där använt mig av mer än tolv olika böcker om den verkliga mordutredningen, surfat på internet och läst ytterligare ca tjugo böcker om mordutredningar av FBI och om maffian. I äventyret ska RPna försöka finna och sovra bland det 60-talet misstänkta som fanns i verkligheten, fast det är omstöpta i en fantasyform av mig. Detta innebär också att de ska bedriva förhör, göra brottsplatsrekonstruktioner, skriva polisrapporter, lära sig en del gärningsmannaprofilering, intervjua misstänkta och där beroende på hur de och RPna rollspelas upptäcka fler ledtrådar. Äventyret innehåller massor av saker från verkligheten, inklusive verkliga obduktionsprotokoll, beskrivningar av brottsplatser, polisrapporter, vittnesmål mm. Allt är dock anpassat till min fantasykampanj.
Det tror jag säkert du kan. Vart du vill komma med detta förstår jag dock inte riktigt. Det där med dyrka dörrar, etc var förövrigt inte mitt exempel. Har för mig att det var Traffaut. Ursäkta om jag minns fel vem det var, men jag börjar bli sömnig nu.
Som sagt tror jag inte det är ett måste heller för att skriva egna rollspel, fast det verkar du inte mena heller, om jag förstår dig rätt.
Kanske ska jag för att glädja många här på forumet ändra den titel (som Ymir grävde fram från mina inlägg för tre år sedan) till "Stormästare på prestationsrollspel", egentligen kvittar det för mig. Det är tydligen superviktigt för er att göra den distinktionen. Om det gör Er glada så visst, no problemo.
Jag har gjort en del försök till förklaring till hur jag spelar, men egentligen är det nog lönlöst att försöka. Enda sättet att ta reda på hur någon spelar är att spela med honom / henne. Jag har hänvisat till Wistedts artikel för bakgrundsinformation om prestationsrollspel, men en artikel som den kan bara beskriva en generell förklaring och kan aldrig ta upp alla varianter. Jag borde kanske skriva det där referatet då. Får nog bli efter midsommar isåfall.
Jag har stor respekt för dina rollspelskunskaper och du är säkert allra minst stormästare.
Det du skriver här är tydligen en väg att gå för att bli duktig, eftersom du tydligen blivit det. Jag är dock säker på att man måste inte testat så många spel som du för att själv kunna skapa ett nytt rollspel. Som du själv skriver är det egentligen inte så svårt att skapa nya spelsystem.
För mig personligen är det intressantare att bygga vidare på spelvärlden, som t.ex på vad jag menar med detta kan man läsa Ymirs utmärkta tråd om Mörkret på Mundana. Sådana saker anser jag är mer spelutvecklande än att hitta på ett nytt spel, som bara är en variant på det gamla egentligen. Att skriva äventyr är för mig mycket mer spelutvecklande än att skapa spelsystem, just för att man går vidare med att bygga vidare på kampanjen. Att skriva rollspelsmoduler är ett annat exempel. Till exempel: Varje gång Drakar och Demoner har stöpts i en ny form så har det alltid inneburit att äventyren blivit lidande, de utvecklas inte nämvärt. För exempel på vad Jag menar med avancerade äventyr kan jag ge Michael Petersén och Gunilla Jonssons äventyr "Den svarta Madonnan" eller "Tarotikum". Nidland-serien är ett annat exempel. Äventyr kan dock skrivas ännu mer avancerade än så.
Till exempel så har jag skrivit ett fantasydeckar-äventyr som baseras på forskning jag bedrivit om Jack the ripper. Jag har där använt mig av mer än tolv olika böcker om den verkliga mordutredningen, surfat på internet och läst ytterligare ca tjugo böcker om mordutredningar av FBI och om maffian. I äventyret ska RPna försöka finna och sovra bland det 60-talet misstänkta som fanns i verkligheten, fast det är omstöpta i en fantasyform av mig. Detta innebär också att de ska bedriva förhör, göra brottsplatsrekonstruktioner, skriva polisrapporter, lära sig en del gärningsmannaprofilering, intervjua misstänkta och där beroende på hur de och RPna rollspelas upptäcka fler ledtrådar. Äventyret innehåller massor av saker från verkligheten, inklusive verkliga obduktionsprotokoll, beskrivningar av brottsplatser, polisrapporter, vittnesmål mm. Allt är dock anpassat till min fantasykampanj.
Just därför effektiviserar jag ständigt min kampanj, men reglerna är till för att skapa rättvisa, kausalitet, möjlighet att förstå handlingars konsekvenser, objektivitet, mm. För mig kan man inte ha för mycket regler som beskriver olika stridskonster till exempel, men visst kan det finnas fall där det finns för mycket regler om samma sak. Då väljer man den bästa för spelgruppen. Hursomhelst har inte detta med för mycket regler varit ett problem för mig, kanske har jag ett bra minne för sådant? Dessutom tar jag bort regler jag tycker är onödiga. Kanske underlättas mitt SL-skap av att jag plockat de delar jag funnit bra från olika rollspel, hittat på egna husregler och tagit bort andra regler. Jag brukar inte ha större problem att koncentrera mig på det viktiga, som i mitt fall är själva äventyret.
Inte för mig heller. Strider kan visserligen ta lång tid i min kampanj om det är många inblandade och man inte riktigt kan applicera fältslagsreglerna på situationen. Väldigt mäktiga personers strider kan också ta lång tid om de möter någon jämbördig, men jag har husregler som kortar ned tiden på dessa situationer. Jag tror du har missuppfattat vad åtminstone jag menar med prestationsrollspel, det är absolut inte en massa sifferskyfflande, även om sådana situationer kan uppstå tillhör de totalt säkert mindre än 10% av total speltid på ett år.
Öhh? Bravo.
Det tror jag säkert du kan. Vart du vill komma med detta förstår jag dock inte riktigt. Det där med dyrka dörrar, etc var förövrigt inte mitt exempel. Har för mig att det var Traffaut. Ursäkta om jag minns fel vem det var, men jag börjar bli sömnig nu.Som sagt, det finns säkert fler sätt att bli duktig på rollspel. Jag har uppnått samma sak som du genom att spela och skriva asmycket äventyr och bygga ut mina spelvärldar och husregler, istället för som du att prova asmånga spelsystem.
Som sagt tror jag inte det är ett måste heller för att skriva egna rollspel, fast det verkar du inte mena heller, om jag förstår dig rätt.Kanske ska jag för att glädja många här på forumet ändra den titel (som Ymir grävde fram från mina inlägg för tre år sedan) till "Stormästare på prestationsrollspel", egentligen kvittar det för mig. Det är tydligen superviktigt för er att göra den distinktionen. Om det gör Er glada så visst, no problemo.
Här tror jag du helt missupfattat min liknelse. Jag talade inte om färdigheter för RP i spelet, utan jag använde EONs rollspelstermenologi för att klargöra möjliga skillnader mellan rollspelare, som specialicerat sig olika. Nytt exempel då: Om jag läser böcker om fem ämnen i 25 år, vi säger att de är historia, samhällskunskap, krigskonst, religion och filosofi, så borde jag rimligtvis få djupare kunskaper inom dessa ämnen än om jag istället under 25 år läser om 50 olika ämnen?
Håller med och jag har försökt påpeka tidigare att egentligen kan väl ingen här som inte spelat med dig Krille, bedöma hur du egentligen spelar? Detsamma måste väl gälla Traffaut, Ymir - och till och med mig - samt alla andra?
Ok. De är väl mästare eller stormästare på rollspelsteori då?
(Skratt). Ja - du slår nog huvudet på spiken här.
Jag har gjort en del försök till förklaring till hur jag spelar, men egentligen är det nog lönlöst att försöka. Enda sättet att ta reda på hur någon spelar är att spela med honom / henne. Jag har hänvisat till Wistedts artikel för bakgrundsinformation om prestationsrollspel, men en artikel som den kan bara beskriva en generell förklaring och kan aldrig ta upp alla varianter. Jag borde kanske skriva det där referatet då. Får nog bli efter midsommar isåfall.Visst, det har jag inte heller gjort. Det kan dock vara en sanning för någon annan. Det kan också vara en sanning för någon annan att de har 200% kul i en kampanj som har 10% problemlösning, 40% berättande och 50% rollgestaltning. Intressant att du inte valde att skriva något liknade till motparten i mitt inlägg som du svarade på. Han utgick inte från sig själv, som jag gjorde. Han påstod faktiskt att de som vill ha gestaltrollspelande bara har 25% kul utifrån mitt exempel. Hursomhelst passade denna kommentar bättre riktad till honom än till mig.
)